Dikt om kyskhet – på rim

Kärleken är vår vackraste gåva
och intim närhet är dess fullhet.
En gåva ska vårdas och hållas vacker.
Ta hand om den så bevaras den het.

Du har fått din kropp av Gud,
så ära honom med hela din kropp.
Dra den inte i smutsen,
utan håll dej ren från tå till topp.

Älska Gud och din nästa av hela ditt hjärta
och lev på ett sätt som ärar Vår Fader.
Då får du får du leva länge
och du får mycket nåd och kan vara glader.

Stärkt tro genom lidande – vittnesbörd

När jag fick mördarbakterien så hade jag nog mer smärtor än vad jag haft i hela mitt liv.  Då förstod jag det inte och tyckte det var jobbigt. Men jag tackar Gud idag för att jag fick gå igenom det för jag inser att det ledde mig tillbaka till tron. Han tuktade mej hårt i sin stora kärlek för att jag skulle förstå att mitt liv var skört och jag behövde vända om. Mitt liv har varit mycket prövningar. Men jag vill liksom Paulus kalla mina lidanden gör svagheter.

Förkasta inte Herrens fostran, min son, känn inte avsky för hans tuktan, ty Herren tuktar den han älskar och agar den son han har kär.

Ordspråksboken 3:11-12 (Bibel 2000)

Jag måste skryta, om än till ingen nytta. Jag kommer nu till syner och sådant som Herren har uppenbarat. Jag vet en man , som lever i Kristus och som för fjorton år sedan rycktes ända upp till den tredje himlen. Om det skedde med eller utan kropp vet jag inte, men det vet Gud. Jag vet bara att denne man, om det nu var med eller utan kroppen det vet jag inte, men Gud vet det, blev i alla fall uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. Den mannen skulle jag kunna skryta över, men jag avstår, förutom när det gäller min egen svaghet. Fast om jag ändå skulle få för mig att skryta över detta, så skulle jag inte vara från förståndet, för det är verkligen sant vad jag säger. Trots det föredrar jag att låta bli, för att ingen ska tro att jag är något märkvärdigt den dag han får se och höra mig. Men för att jag inte ska bli högfärdig för dessa väldiga uppenbarelsers skull, har jag fått en tagg som sticker mig. Det är en ängel från Satan som slår mig, för att jag inte ska bli högfärdig. Tre gånger har jag bett till Herren att den ska lämna mig ifred. Men Herren har svarat mig: ”Min nåd är allt du behöver. I svagheten fullkomnas nämligen kraften.” Därför vill jag hellre skryta över min svaghet, för att Kristus kraft ska bo i mig. Jag är därför glad över svagheten, över förolämpningar, lidanden, förföljelser och svårigheter för Kristus skull. För när jag är svag, då är jag stark.

2 Korinthierbrevet 12:1-10 (nuBibeln)

Det är något att tacka Gud för. Liksom guldet måste härdas och renas i het eld så måste vi renas för att komma in i Guds riket. Idag så tackar jag Gud för alla prövningar och lidanden som jag får gå igenom, för jag vet att det är reningens ugn.

När jag hade läst om Gudstuktan bad i höstas jag i min längtan att bli mer lik Jesus att Gud skulle tukta till lydnad. Prisa Gud, för han hörde min bön. Han i sin stora nåd har gett mig sin fostran så jag får mer och mer dö bort från mitt vidriga själviska världs-jag. Så jag rekommenderar er alla att be om Guds fostran och ta den till er utan att klaga. 🙂 Då skall ni få dela av Herrens rika välsignelser. Ju mer lidande du går igenom och låter tukta dej, ju mer av din synd upptäcker du och desto mer nåd upptäcker du!

Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet.

Petrus första brev 4:13 (Folkbibeln 98)

Dikt om måttlighet

Måttlighet är en viktig ingrediens i ett kristet liv,
att i allt skala av sitt överflöd.
Se till sin nästas behov och ha inte mer än du behöver,
utan bara det vi behöver utan att lida nöd.

Att gott kan vi unna oss till en gräns,
frosseri är synd så akta dej för det.
Att hålla sig till en dygd är bättre än att hålla sig från en synd
som lätt oss leder från sundhet.

Rannsaka dig själv dag för dag,
överflöd är till för att ge andra inte för dej.
Denna dygd bör vi ej förneka om vi följer Jesus,
den gäller oss alla även mej.

Den kan vara svår så sök Jesu styrka,
för i dig själv är du bara svag,
Daglig överlåtelse är livets bästa melodi,
leva i kärlek värdigt Jesus är vår lag.

Brev till syskon: Filipperbrevet 4

Då går vi in på den sista kapitlet i Filipperbrevet. Förmaningar, tack och hälsningar. Att gå in så här och analysera en bok är intressant för man upptäcker mer än man gjort när man bara läser rakt igenom.

  1. Vers 1-9: Förmaningar
  2. Vers 10-16: Apostelns tack för gåvan
  3. Vers 17f: Paulus som föredöme

Ibland får man höra att man inte ska ta ur saker i sitt sammanhang och det är viktigt, men vi får inte glömma att varje vers i bibeln är viktig och har något att lära oss.

 

1. Vers 1-9: Förmaningar

“Stå fast vid tron” och sen kommer det som är mest intressant. Som jag läser den så tänker jag att Paulus ser församlingens och framstegen i tron som hans ära. Där har vi det andliga ledarskapet. Att den som är ledare är den som ödmjukar sig. Det säger något om vad ledarskap är. Att det inte handlar om att ta plats. Sedan ser bi hur han än en gång (denna gång personligt) uppmanar oss att hålla sams. Jag skriver oss? Som jag ser det så är det i allra högsta grad riktigt personligen till dem syskon som bråkar med varandra.

“Gläd er alltid i Herren”, ett budskap vi ska pränta in. Så vi får glädja oss i Herren i allt, det kan behövas träning. Försök att sträva mot att alltid vara glada i Herren och inte klaga. Låt alla se hur vänliga ni är. Vi ska vara annorlunda och vänliga! Därför är det helt fel att gå till “strid” mot politiska grupperingar som sprider hat t.ex. Vad säger Jesus när han hänger på korset? “Fader förlåt dem, för dem vet inte vad dem gör”. Älska människor så som Jesus har älskat oss redan när vi var syndare. “Gör er inga bekymmer”, något som vi läser i olika skrifter i bibeln. Människan verkar i alla tider haft en förmåga att klaga över allt möjligt, väder och vind. Vi ska inte ens klaga när vi råkar ut för något allvarligt om vi förtröstar på Gud. Vi vet att allt är förgängligt. Våra pengar, saker och även vår kropp. “Även i dödskuggans dal fruktar jag inget ont” (Skriver Davir i Psalm 23). Det ända som är viktigt är det som består. Tacka Gud i allt och för allt som händer det. Se också allt som en lärdom. Detta är också viktigt! Guds löfte är att om VI står fasta då står han fast. Det är lätt att glömma att vi har ett ansvar. Vi måste hålla oss nära Kristus och hans vilja.

Vers 8 är är också jätteviktig. Lev nu bara för rättfärdighet, sanning, renhet och kärlek. Ja, allt som är värt att uppskatta. Sen skriver Paulus om dygder (Se taggen). Någon som jag aldrig hört pratas om i det sammanhang jag kommer från, men något som bibeln är tydliga med. De mänskliga dygderna är klokhet, rättfärdighet, själsstyrka (uthållighet genom svårigheter), måttlighet. De teologiska dygderna är tro, hopp och kärlek. Taggen kommer finnas mer inlägg om det framöver. Om vi lever på detta sätt ska Gud alltid vara med oss (det motsäger inte Guds stora nåd, kärlek och förlåtelse).

 

2. Vers 10-16: Apostelns tack för gåvan

Den första versen i detta stycke säger oss hur viktigt det är att via uppskattning och även mot församlingens ledare. Det kanske är lätt att vi förväntar oss mycket av dem, men vi måste tänka på dem också. Än en gång kommer han in på att vi ska vara nöjd med det vi har, så vi inte saknar något. Detta är svårt, jag har att jobba med på den biten. Men jag börjar förstå vad Paulus menar med att “Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen”. Det ska inte spela någon roll om vi är panka eller ligger i obeskrivliga plågor eller har det jättebra så får vi inte glömma att ha vår glädje i Herren. Franciskus av Assisis motto var “Min Gud – mitt allt”, han visste att han hade allt hos Gud. Detta är något jag själv upptäckt mer av och det är en underbar känsla att slippa se onödiga bekymmer, att i allt känna att man är buren av Gud.

Vers 15-20 är ju ett väldigt personligt tack. Det kan nog säga oss flera saker. Hur vi ska behandla som sitter fängslade för tron. Har ni några tankar om det?

 

4. Nästa vecka

Nästa vecka blir det ett nytt ämne! Då tänkte jag skriva lite om bön! Bön kan vara mycket, tala och lyssna. Vi glömmer lätt det sista. Bönen är också en grundsten för relationen, våra bönevanor påverkar hela vårt liv. Det handlar om att alltid vara bedjande och att avsätta tid för bön, det ena utesluter inte det andra.  Hoppas ni är med då också.

Guds frid!

 

Gärningar, nåd och tro? Vad leder till frälsning?

Hur är det nu? Blir vi frälsta genom tro, nåd eller gärningar? Grunden är tron! Om du tron på Jesus och förtröstar på honom i dödsstunden så blir du till slut frälst. Det har Jesus lovat. Men vi ska arbeta med bävan på våran frälsning. (Filipperbrevet 2:12)

Vad är då att “tro på Gud”? Är det att tro på en “god kraft” som i Star Wars? Är det att vi erkänner att “Jesus var nog en riktig person som sa några bra saker”? En del säger vi är bara frälsta av nåd, det är delvis sant. Men Jesus pratar om att vi ska omvända oss (Markusevangeliet 1:15)! Han säger att vi ska leva efter alla bud som han gett oss (Mattuesevangeliet 28:20) Kan vi vara omvända om vi har stjäl, slår folk, klankar ner på andra, aldrig söker Gud, hatar någon? Kan vi det? – Inte om vi accepterar att vi är syndare, då är vi inte fullt överlåtna och kan sålunda inte få del av Jesu nåd fullt ut! Vi kan bara få del av Jesu stora nåd om vi överlåter oss. Vi tar det ett steg till, om du ser din broder eller syster stjäla på Ica. Säger du då åt honom att inte göra det eller är du rädd för att ta strid? Det är självklart att vi ska tillrättavisa i en sådan situation. Vi är skyldiga hjälpa våra syskon att leva rättfärdigt liv inför Jesus. Kan vi tillrättavisa utan kärlek? Absolut inte! Grunden för tillrättavisning är inte att vi ska markera vår rättfärdighet utan hjälpa vårt syskon. Allt för ofta har vi lätt att hacka på varandra för att bekräfta att vi vill känna oss bättre. Paulus går så långt så han säger “Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium” (Filipperbrevet 1:27)!

Om vi är överlåten kommer vår tro att märkas i gärningar, detta kan man prata länge om men jag kommer inte gå in på detta nu.

Vi kan inte bara leva…
… av kärleken, vi kan inte lura Gud.
… för kärleken, för vi behöver också Gud=Kärleken.

Vi ska leva med kärlek, både för och av Gud.

Han svarade: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.”

Lukasevangeliet 10:27 (Folkbibeln 98)

Vad bygger Kyrkan?

Man hör folk som vill leta upp kyrkor där ledarna lever så heligt och visar på den idealbilden av Kristi liv. Även jag har tänkt i dem banorna under en period. Visst kan man känna nöd för alla syndare, man önskar väl att de kunde helga sig mer? Man klagar över att människor är så oandliga, man ser dem bara till jul och nyår. “Om man bara medlemmarna hade levt mer heligt då hade det hänt grejer”. Det har varit väckelsemöten och annat. Det är bra att inspirera, uppmana och tillrättavisa om det görs med kärlek. Men trotts alla de som tycks vara i privatlivet syndiga & “tokstollar” som lett och burit Kyrkan så har ingen kunnat rasera den. Men det är Anden som bär Kyrkan. Om vi nu har läst bibeln, även gamla testamentet så ser vi att Gud väljer bräckliga och svaga människor. Mose var mördare, David stal en fru, Paulus förföljde Kristna innan han mötte Jesus, osv. Kyrkan har inte byggs av människors duktighet! Detta är något som tagit tid för mej att se.

Det säger något om Gud. Han är sen till vrede och rik på kärlek och barmhärtighet (Psaltaren 86:15). Hans nåd sträcker sig långt över vårt förstånd. Se på Paulus, han kan kallade sig själv för den störste syndaren av dem alla (Första Timoteusbrevet 1:15). Vi får tillhöra Gud för han är nådig. Vi förtjänar det inte, inte för fem öre! Mycket har hänt i mitt liv, men jag har mycket att jobba med än. Det finns synder som vi kan göra som är stora. Men om vi verkligen ångrar oss vill göra bot så kan vi vända. Det enda Gud inte kan förlåta om vi hädar den helige ande. Men det behöver man inte vara så orolig för så länge man vill göra rätt.

Men vi har ingen rätt att kritisera vår broder. Om vi gör det ska vi komma ihåg att när vi gör det synder vi:

Tala inte illa om varandra, syskon, för den som talar illa om andra och dömer dem, han talar illa om lagen och dömer ut den. Men om du dömer lagen håller du den inte utan gör dig till domare över den. Det finns bara en lagstiftare och domare, han som ensam har makt att rädda eller förinta. Men vilken rätt har du att döma andra? Jakobs brev 4:11-12 (nuBibeln)

Vi måste älska och förlåta syskon och andra människor, men vi behöver absolut inte acceptera allt våra syskon eller andra människor gör. Ibland finns det människor som vi kan ta skada av att umgås med, dem kan vara bra att undvika dem. Jag undvek en period några som jag förstod kunde få mej att börja supa igen, men nu när jag inte känner någon längan efter det så är det inge problem att umgås med sådana. Om Gud vill att jag ska vara där. Men vi är uppmanade till att be för alla.

När Gud sänder “svaga” kristna, ingen kritik så. Men alltså människor som t.ex församlingsledare eller andra roller som bryter kraftigt, slarvig eller kanske sitter han och slurpar kaffe. Ni vet så där riktigt irriterande. Då är det lätt att klaga, men det är ett test från Gud. Vi får vad vi förtjänar, han vill se om vi kan älska dem. Kyrkan är Guds familj. Inte en plats för folk som tycker precis lika. Nej, vi ska formas och lära oss älska varandra. Det är också så viktigt att kyrkans lära inte “förändras” och “anpassas” efter världen. Men så länge läran är rätt och vi strävar efter att lära känna Jesus och varandra som en Kristi kropp så är vi på rätt väg. Men vi ska lära oss älska så som Jesus. Han kallar oss vänner. Den kärlek och förlåtelse vi har fått ska vi också ge vidare. Det finns många som har gjort saker som inte är bra i Guds namn, men får inte döma dem. Likt en förälder som alltid vill sitt bästa  för sina barn trotts att de beter sig illa.

Kyrkan är Guds familj, där vi ska vårda tron och gemenskapen. En gemenskap där vi kan fostras i tron, vi får stötta varandra. Att få tillhöra Kyrkan är en nåd och ett erbjudande. Vill man inte vara med i Kyrkan så är det ingen som tvingar en, bara att lämna.

Det är befriande tycker jag att känna det är bara upp till mig vad jag väljer att göra med mitt liv. Men det gör att jag funderar över hur jag lever mitt liv, att det är värt att ta vara på.

Att vara ljus och salt – dikt på rim

Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.

Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan , utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.

Matteusevangeliet 5:13-16 (Folkbibeln 2015)

Som kristen bör vi vara annorlunda,
att vara ett exempel för världen.
I fall vi lever som dem andra, 1
vart är då vårt mål för ökenfärden?

En kristen bör sträva efter att handla som Jesus,2
att älska alla även dem som hatar en.3
En kristen får inte ha sin trygghet något under solen,4
utan rota dig fast i en grund av sten.5

Att följa Jesus är att sträva efter att bli som han,
oavsett vilket pris vi får betala.6
Att följa Jesus innebär att få dela hans plåga,7
Och vandra på vägen den smala.8

Att vinna segerkronan går inte genom att slappa,9
det kostar ditt liv för den vinna.6
Att vinna livets lopp kräver att lita på Herren
för att vi ska mållinjen finna.10

En Jesu lärjunge bör stundom vara jobbig för andra
när den vid sanningen i allt står fast.
En Jesu lärjunge bör vara en andlig förebild:
sanningsenlig, kärleksfull och trofast.

 

  1. Romarbrevet 12:2
  2. Filipperbrevet 1:27
  3. Evangeliet enligt Lukas 6:27-36
  4. Hela Predikaren
  5. Evangeliet enligt Lukas 6:47-48, Evangeliet enligt Matteus 16:18
  6. Evangeliet enligt Matteus 10:39
  7. Filipperbrevet 1:29; 3:10, 1 Petrusbrevet 1:6, Jakobsbrevet 1:2-4
  8. Evangeliet enligt Matteus 7:14
  9. 1 Korinthierbrevet 9:24-27
  10. 1 Timotheosbrevet 6:12

Tankar om splittringen

Jag vill börja med att säga att jag älskar er mina syskon i Kristus och jag vill inte tvinga någon till något som inte känns rätt, så det inte råder några tvivel om det. Men det jag har att säga är viktigt. Tidigare har jag skrivit om detta på andra sätt, men jag tycker det är så viktigt. Detta är något som jag kommit fram till efter bibelläsning, att ha läst lite Wetterlund, erfarenheter och annan läsning.

Många kyrkor idag är grundade på enstaka personer som brutit sig ur Katolska Kyrkan (som var den första). Gång på gång uppmanar Paulus “Håll er eniga och älska varandra”, “akta er för dem som skapar splittring”, m.m. Det står på många ställen. Vad håller vi på med kan jag fråga mej ibland? Vi sitter i varsina kyrkor här och där och väljer vad vi tycker är viktigt i tron. Nu menar jag inte att det är konstigt att var och en brinner för olika saker. Men om vi nu ska hålla oss eniga i läran, varför ska vi ha så många samfund och olika läror. För mej går det inte är ihop med att sanningen bara är en. Det finns så många underbara syskon i dessa kyrkor, men för mycket stridighet och för lite enighet.

Om vi nu tror att Jesus är grunden för kyrkan, kan vi inte bara enas om det och jobba tillsammans? Jag upplever från en frikyrklig bakgrund att ibland när man inte har förstått om Kristen det tvingar man fram en mänsklig tolkning eller så förkastar man det. Så jag själv varit också. Men jag har börjat att acceptera att det finns en universell sanning och jag förstår bara lite av det. Först när vi mäkta inse det kan vi börja ödmjuka oss. Men så länge vi tror att vår sanning är den rätta så kan vi inte förnyas genom Kristus, vill jag hävda. “Gud är större” säger muslimerna. Om du tänker att Gud är “stor”, då är han “större”. Vi kan inte förstå Gud med vårt mänskliga förstånd, därför behöver vi varandra. Dessutom finns det så många människor som gått före och delas sina korn av sanning, för att vi tillsammans ska bilda pusslet. Om vi väljer ut vilka bitar som vi vill se så blir inte pusslet komplett.

 

Livets stora lopp – en prosa dikt

Livets mening är att genomföra det stora loppet,
allt vi behöver göra är att ta oss från start till mål.
En del som deltar orkar springa fortare och en del långsammare fram,
i slutänden får alla som slutfört loppet mottaga segerkransen.

Träna för loppet är meningslöst, bara anmäl dig och delta,
du har fått alla förutsättningar för loppet.
Vi kan säga att vi inte ha vad som krävs
för vi behöver inte genomföra det av egen kraft.

En del har förutsättningar att springa fort,
de får sporra dem andra att springa fortare.
Dem som bara orkar lunkar fram får visa hur lite som krävs,
men alla måste göra sitt bästa enligt sin förmåga.

Du måste ha en biljett för att räknas som vinnare
och du måste följa reglerna hela vägen.
Alla ha fått förutsättningarna att klara loppet,
men det är upp till dej om du väljer att genomföra det.

Jag vill verkligen inte påstå att jag har nått mitt mål, och att jag är färdig. Men jag arbetar vidare på att lära känna Jesus Kristus. Jag vill leva helt för honom, eftersom han har räddat mig och låter mig tillhöra honom. Nej, kära syskon, jag inbillar mig inte att jag är färdig. Men en sak är säker: jag försöker glömma det som ligger bakom mig och strävar mot det som ligger framför mig. Jag spurtar mot målet för att kunna ta emot priset, det eviga liv som Gud har erbjudit oss genom det som Jesus Kristus gjorde.

Filipperbrevet 3:12-14 (Nya levande bibeln)