Tankar kring abort

Efter en artikel i Dagen i fredags, “Därför är svensken emot samvetsfrihet” så tänkte jag uttrycka mina tankar kring abort. I mångt och mycket så tycker jag att det var är viktigt att vara nyanserad och alltid tänka på hur man uttrycker sig. Trotts är det viktigt att stå upp för rätten till liv och sanningen.

Som kristna vet vi att vi är skapade av Gud för att tjäna och umgås med honom, eller hur? Han känner oss bättre än oss själva. Vi förstår också att vi behöver överlämna våra liv i hans händer till fullo, eller hur? Äger vi själva rätten till vår egen kropp? Självklart inte, vår kropp är Herrens tempel. Vad gör du i ett tempel? Ska vi laga mat? Ska vi utöva Yoga? Ska vi spela pingis? Nej, vi ska be, umgås med Gud och fira Mässa/Gudstjänst till Herrens ära. Det är var vår kropp är till för. Ska vi Även om vi begått en svår synd genom otukt så blir det inte bättre av att vi dödar ett människoliv. Jag skulle säga abort är oförenligt med kristen moral. Till och med ett brott mot 5de budet: “Du skall inte dräpa” (2 Mosebok 20:13). I Katolska Kyrkans Katekes står det:

2271 Från det första århundradet har kyrkan förklarat att varje framkallad abort är något moraliskt ont. Denna lära har inte förändrats. Den förblir oföränderlig. Direkt abort, dvs, avsedd som mål eller medel, står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen:

Du skall inte döda ett foster genom fosterfördrivning, och du skall inte låta ett nyfött barn förgås.

Gud, som är livets Herre, har åt människan anförtrott den höga uppgiften att tjäna livet, och människan skall på ett sätt som är henne värdigt fullgöra den. Livet måste därför skyddas med allra största omsorg alltifrån konceptionen: abort och barnamord är avskyvärda brott.

2272     Formell medverkan till abort är en svår synd. Kyrkan bestraffar detta brott mot det mänskliga livet med det kanoniska straff som kallas ”exkommunikation”1. Den som utför en abort ådrar sig exkommunikation latae sententiae, ”genom själva faktum att brottet begås”, i enlighet med de villkor som kyrkorätten föreskriver. Kyrkan vill inte på detta sätt inskränka utrymmet för barmhärtigheten. Kyrkan visar på allvaret i det brott som begåtts och på den obotliga skada som tillfogats den oskyldiga mänskliga varelse som blivit dödad, dess föräldrar och hela samhället.

  1. Exkommunikation = Uteslutning

Ur Katolska Kyrkans Katekes

Hur kan det komma sig att vi har kommit till denna punkt där kristna börjar acceptera detta? Det är som mycket annat, man pratar om att “följa med samhället”. Vad menar man med det? Hur motiverar man det? Bibeln är tydlig med att vi ska hålla oss till Guds stadgar.

Bröder, jag uppmanar er därför vid Guds barmhärtighet att överlämna era kroppar som ett levande offer, heligt och välbehagligt för Gud. Det ska vara er andliga och förnuftiga gudstjänst. Anpassa er inte efter den här världen utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja – vad som är gott och fullkomligt och välbehagligt för honom.

Romarbrevet 12:1-2 (SvenskBibeln)

Jag tror detta blir ett problem när man i vissa sammanhang förkastar kyrkohistoria och kyrkofädernas lära. En del säger vi bara behöver bibeln, det är lätt att säga så tills man inser vad kyrkofäderna har att lära. De har i många fall redan bemött problemen. Det ser vi i katekesen att Kyrkan bevarat lärdom från den tidiga perioden i Kyrkans historia hur man handlade i vissa situationer.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s