Judas och Jesus

Ibland tänker jag på Judas, eller snarare hur Jesus förhöll sig till honom.

Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom, sade: »Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?« Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: »Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.«
Johannesevangeliet 12:4‭-‬8 (Bibel 2000)

Det som vi läser om hur Jesus förhållelser till judas säger mycket om Jesus. Han kunde ha valt bort honom från början, men varför kastafe han inte ut “den ruttna bedragaren” kan man tänka? Är det bara för att profetian skall gå i uppfyllelse? Jag tänker att Jesus älskade Judas så mycket så stod ut med hans synder när han gick här. Inte att han tyckte det var bra. Men liksom ett barn som skäl av sina föräldrar så slutar inte föräldern älska barnet.

Så stor är Jesu kärlek, större än vad vi kan förstå. Vid sista måltiden säger han bara åt Judas: »”Gör genast vad du skall göra!“« (Johannesevangeliet 13:27, Bibel 2000). Ett märkligt scenario. De andra lärjungarna förstår inte. Kan vi förstå dett mysteri fullt ut? Vad tänker Jesus? Kanske är han uppgiven, bedrövad? Det finns mycket kring Judas att reflektera kring.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s