Brev till vänner: Gnostesicm

Alexander den Store inledde det grekiske väldet på 300-talet, och skapade en religiös blandkultur. En andlig osäkerhet tog sin form i Medelhavsområdet, man upplevde en stor och oöverskådlig värld. Från östvärlden strömmade läror och sekter med “dold kunskap”. Det spred sig snabbt. Vi läser i bibeln om hur de första församlingarna  hade mycket problem med detta. Tankar om att upptäcka sitt “gudomliga ursprung”, “Gud i oss själva”. Vi är skapade till Guds avbild, men inte är vi Gud själva. Detta är något som direkt motsäger bibeln, Guds ord, Kristus, är inte bara Jesus, Ordet är Jesus (jfr 1 Kor 12:3, 1 Johannesevangeliet 2:22, 2 Johannesevangeliet 7).

Ni kanske känner till att det finns några skrifter som kallas Nya Testamentliga “apokryfer”. Så som “Thomasevangeliet”, “Petrus akter” och några fler. De innehåller “dolda budskap” en del finns översatta till svenska, men dessa texter är inte godkända av (Katolska) Kyrkan (som godkände vilka skrifter som skulle vara med i Bibeln).  Dessa skrifter menade att det fanns en hemlig ära som Jesus bara skulle ha delat med sina vänner och som bara skulle delges vissa utvalda. Detta mottogs med nyfikenhet. Men Kyrkan sa ifrån. På 100-talet e.Kr. var alla apostlarna döda. Tidiga kyrkofäder som undervisats av apostlarna själva så som (Justinos och Ireneus) avvisade bestämt att någon hemlig lära skulle funnits. Kyrkan oroades för hur så många kunde förkasta den kristna trons grunder. Gamla Testamentet förkastades för det ansågs tala om en ond Gud. Som vi skulle “göra oss fria från”, skapelsen var ett misstagen av den Guden. Man hänvisade till Paulus och Johannes som menade att världen styrdes av den onde (Johannesevangeliet 12:31; 16:11; Efesierbrevet 6:12; Kolosserbrevet 2:15) och att Jesus förkunnade att världen skulle gå under så därför kunde skapelsen omöjligt vara av en god Gud. “Kristus” som kom för att frälsa oss måste ha kommit för att visa oss vårt inre gudomliga jag så vi själva kunde nå till “ljusriket”.

Denna lära var till stor skada, Jesu död på korset menades inte betyda någonting. Därmed blev evangeliets budskapet om den lidande Messias samt Kyrkans dop och eukaristin (“nattvarden”), dess fysiska gemenskap och organisation – “Kristi kropp i världen” – helt meningslösa. I Första Johannes brev märks den gamle apostelns sorg för sådana avfällingar som föraktade tron på sakramenten, på eukaristin och dopet (“blodet och vattnet”). Dem menade även att könsskillnaderna skulle avskaffas för det skulle vara av ondo.

Under den tiden längtade man efter en totalförklaring som kunde svar på tillvarons misär, varför den finns och hur vi befrias från den. Ärkekättaren Marikon i Rom var en av dem som ville avskaffa Gamla testamentet och mycket av nya. Han målade upp en “positiv Gudsbild”. Hans sekt hölls vid liv till 500-talet. Polykarpos, som hade undervisats av apostlarna, kom till Rom mitt på 100-talet och lyckades få många markiniter att återvända till Kyrkan. Själv hade han (som sina lärare och apostlarna) all personlig kontakt med dem som förvred kristen tro, men han träffade en dag Markion och denna frågade “känner du mig?” och han svarade “Jag känner dig, du Satans förstfödde”. Johannes uttrycker sin sorg i ett av sina brev kallar dem för “anti-kristna”. Eftersom dem förnekar att Jesus var Kristus.

Gnostikerna förlöjligade den aposterioriska successionen. Biskoparna och prästen visade upp intyg att de var vigda i nedstigande led från apostlarna. Man dumförklarade redan apostlarna. Man hänvisade till Markusevangeliet där det står om att Jesus förbjuder demoner och bekänna hans rätta identitet och apostlarna inte riktigt förstår vad Jesus har att säga och på vilket sätt han skulle segra. Man fördummade och förlöjligade biskoparna på deras tid också.

Den gnostiska läran är dualistiskt. Detta tänk grundat på att människosjälen är fast i människokroppen som en fånge och allt världen är ont. Detta ligger nära tanken om buddistisk och hinduistisk lära. Den menar att i begynnelsen fanns en god Ljusgud och Visheten. Sofia (Visheten) födde ett barn utan Ljusgudens tillåtelse. Sonen blev någon slags halvgud som var lite avundsjuk på Ljusguden. Som skapade denna onda värld. Jesus menades vara en vanlig människa född av Maria och Joseph som upptäckte ljusgnistan inom sig, som i dödsögonblicket tog ifrån honom.

Den säger att människor själv har förmågan att söka och finna det inre ljuset. Några kristna gnostiska riktningar, fr.a. basilidianerna, trodde att denna inre förmåga berodde på gudomlig predestination, och att majoriteten av mänskligheten var förutbestämd till helvetet, men andra gnostiker hade en mer positiv syn på människans fria val och alla människors förmåga att utvecklas. Det finns vissa likheter med nutida metoder att utforska jaget med psykoterapi. Dessa metoder kan kopplas till buddhismen. Denna tanke är inget direkt trossystem utan mer grundläggande tankar som härstammar från judisk mystisk.

De ansåg att vad kroppen gjorde spelade ingen roll, så länge man var frälst. Det var som att anden var en guldklimp som man drar genom smuts, guldklimpen mister inte sitt värde efter som man var frälst. I Första Korinthierbrevet uttrycker Paulus sin sorg över att en man lever tillsammans med sin fars hustru. Detta var ju helt oacceptabelt enligt Mose lag, det var incest! Men i församlingen var man stolta över att ha någon som levde så här och fortfarande kunde behålla tron. Synden spelade ingen roll för gnostiker, utan att det handlade bara om vilket kunskap man hade. Detta får oss att förstå vikten av att hur vi lever våra liv är viktigt för vår relation med Gud.

Det finns idag den Gnostisk-apostoliska kyrkan som fick sitt namn på 1960talet, denna härstammar från Eglise Gnostique, grundat av Jules Doinel 1890, och Eglise Gnostique Catholique, grundad av Jean Bricaud 1907, som förenades 1920. Men som jag ser det så smyger sig dessa tankar in på sina håll. Det är nog viktigt att förstå vad gnosticism så man kan se tendenserna till det. De gnostiska skrifterna finns idag att få tag på så det är bra att förstå varför det av Kyrkan tidigt förkastades.

Det finns mycket att läsa om detta ämne:

Nästa vecka

Då handlar det om att kroppen är vårat tempel. Vad innebär det i praktiken? Hur kan vi göra för att ta hand om vårat tempel? Andligt, men också fysiskt. Jag hoppas ni är med igen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s