“Var hör jag hemma?” – “Personlighetskris i Kristus”

Rubriken kanske inte säger allt vad jag menar, så jag hoppas att ni läser ändå.

Vi pratar om en att hitta sin “identitet i Kristus”, det är viktigt. Men ibland så får man för sig att när man har tagit emot Jesus då vet man precis vad man ska i livet. Nu kan jag säga att allting är inte så självklart, jag tror inte jag är den enda som har erfarit det. Man känner att man litar på Gud, men vet inte riktigt var man hör hemma. Detta börja gnaga i mig strax efter jag kom tillbaka till tro. Dock har Gud använt mej på vägen, kanske det var meningen att jag skulle vara där jag var ett tag? Jag vet inte, vem kan förklara Herrens vägar? I höstas så kände jag känslan starkare, att jag inte var på rätt plats. Sen kom jag i kontakt med Katolska Kyrkan och det jag upptäckt på denna lilla tid sen nyår är fantastiskt, äntligen känner jag i min ande att jag är på rätt väg. Äntligen börja jag lära mig i att Gud leder. Det är så lätt att tänka att vi ska planera. Något som är riktigt illa är att tala om för varandra allt för ofta “Så tänker nog inte Gud om ditt liv”, “Det är helt fel, det kan inte vara Guds vilja”. Att lära känna Gud tar ofta ett långt liv. Här i väst lever vi länge, jag tänker att det är för vi behöver ofta ett långt liv för att bli heliga och hålla ut tills vi blir slutfrälsta.

När jag pratade med prästen härom dagen berättade han om St Augustinus, han var inte helt tillfredsställd med Kyrkans förklaringar av den. Han ville förstå mer. Han satt och mediterade på en strand över Treenigheten så kom ett barn som grävde en grop i sanden. Sen stod barnet och öste i vatten, barnet höll på ett tag.
Då frågade Augustinus: “Vad gör du?”
Barnet sade: “Jag ska hälla hela havet i denna grop”.
Augustinus sade: “Det kommer inte att gå”.
Då sade barnet: “Det är ju det du försöker göra.”

Vi försöker så ofta förstå Gud, visst kan vi förstå mer. Men det viktigaste är nog att förstå mer om hur stor Gud är och hur lite vi förstår. Han har förresten skrivit flera böcker om Treenigheten.

Äntligen börjar jag hitta fri och känna att jag har en riktning i livet, vart jag är om ett år. Det vet jag inte. Men jag vet vart min slutmål är och vem jag vandrar med.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s