Thérèse of Lisieux, den “lilla vägen” och en andlig övning i kärlek

Lilla Thérèse är verkligen någon som fascinerar mej, många helgon har fått vara med om att vara goda lärare, hjälpt människor och förmedlat mycket helande som de fått mycket uppskattning av. Dessa saker är fantastiska och vi har mycket att lära från dem. Men Lilla Thérèse visar oss något annat. Hon blev inte känd för något stort. Tvärt om, den var hennes “Lilla väg” som är fascinerande med hennes liv.

»Jesus designed to show me the road that leads to this Divine Furnace [of God’s love] and this road is the surrender of the little child who sleeps without fear in its Father’s arms.« Thérèse of Lisieux
(Jesus utformade för att visa mig vägen som leder till denna gudomliga ugn [av Guds kärlek] och den här vägen är överlämnandet av det lilla barnet som sover utan rädsla i sin faders armar.)

Hon insåg tidigt insåg som barn sitt totala beroende av Gud, det andliga barnaskapet. Av henne kan vi lära oss var det innebär att släppa allt till Gud. Hon förklarar det inte på ett sätt som känns betungande utan snarare befriande.

När hon som ung önskade i sitt kloster vara evangelist, präst, martyr och doktor. Så förstod hon “hur kan jag vara det i mitt lilla kloster”. Hon slogs av det Paulus skriver om Kärlekens väg:

»Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.« Första Korinthierbrevet 13:4-7 (Folkbibeln 98)

»Miss no single opportunity of making some small sacrifice, here by a smiling look, there by a kindly word; always doing the smallest right and doing it all for love.« Thérèse of Lisieux
(Missa inte en enda möjlighet att göra något litet offer, kom med en leende blick, ett vänligt ord; gör det minst viktiga rätt och gör allt för kärlek.)

Vi kan tänka på detta i vårt vanliga liv. Ibland kanske vi kan tänka att vi inte kan göra så mycket. Men vi kan vara Kristi hjältar, som är olik världens hjältar. Vi kan leva i överlåten kärlek varje dag. Den lilla vägen handlar om att göra allt vi gör i vardagen med stor kärlek. Små uppoffringar som får betyda så mycket för något. “Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35, nuBibeln), Något som vi absolut kan ha som en andlig övning. Låt oss försöka möta alla människor vi möter med stor kärlek och respekt. Att vara ivrig att tjäna, lyssnas och vara en god medmänniska. När någon gör något som vi tycker är irriterande kan vi bita och och le så vi inte sårar människan. Kärlek är den lilla vägen, att vilja allt gott för sin nästa!

»When one loves, one does not calculate.« Thérèse of Lisieux
(När man älskar, så beräknar man inte)

Här är en kort film på 15min om hennes liv:

Fullsmockad helg, mycket Pannkakskyrka!

I fredags var jag i Linköping med några till från Reach (som Pannkakskyrkorma är del). Vi var där och delade pannkakor på torget med ungdomar från Ryttergårdskyrkan. Det var jättekul och givare. Flera bra samtal och nya relationer knöts.

Igår var det säsongspremier för Pannkakskyrkan Borlänge. Det blev väldigt lyckad. Folk kom och satt och pratade länge, vi fick för 2st och dela ett par biblar! I en stad som Borlänge stöter man på människor som man känner igenom ute när man har vart ute tidigare kvällar.

Det är fantisktiskt och ge. Det är lätt att tänka att det bara är man själv som har något att ge men jag tror det är viktigt att tänka att alla människor har någpt att lära oss, oavsett vem det är. Vissa kan lära oss tålamod. Jag att varje gång jag mäter en människa då är det Guds karaktär i varje människa, mer eller mindre. Att möta olika människor är att lära känna Gud. Man känner en son glädje och värme i hjärtat när man möter alla fantastiska människor på stan.

This slideshow requires JavaScript.

En liten tur: Borlänge-Falun-Grycksbo-Borlänge

Igår kom jag iväg på en 67km lång tur. Det kär så härligt att kunna cykla dem sträckorna utan att frysa. Det är spännande cykla nya rutter, speciellt den här tiden när det kan bli riktiga utmaningar. Till Grycksbo flöt det på och jag kunde stå på en del. Sedan började utmaningarna. 🙂

På några ställen låg snö så man fick lov att springa med cykeln, någon backa var så löst så jag skönk ner med bakhjulet och på ett ställe svämmande vårfloden över.

Grusvägen mellan Grycksbo och Smedsbo är bara 16-17km, men genom snö och upp och ner på grov skogsvägar så får man bra träning!

This slideshow requires JavaScript.

 

Nu är våren här på riktigt

Något jag brukar tänka på är att vintern får oss att uppskatta sommaren mer. Dem som lever i varma länder tar nog lätt värmen för givet. Men får snarare problemet att man tycker det är varmt. Vi kan tycka att sommaren är kort, men det beror på om vi tar vara på den eller inte. Att ta vara på sin tid och leva varje dag som det vore den sista gör att vi får ut så mycket mer av livet.

Igår var första dagen jag cyklade med kortärmat i år. Det blev dock armvärmare på vägen hem, men ändå. Nu känns det att sommaren på allvar är på väg.

Aposteln Markus dag

Idag är det aposteln Markus dag. Så jag tänkte skriva några ord om honom och hans vinkel på evangeliet. Det är intressant att vi får möta Jesu liv ur olika perspektiv.

Jesus sade: »…”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.« Markusevangeliet 16:15 (Folkbibeln 98)

Aposteln

M. kom från en förmögen familj, hur han kom till tro vet man inte. Under sitt liv träffade aldrig M. Jesus, men han en nära medarbetare till aposteln Paulus som betraktade honom som sin son1. Läser vi Paulus brev till Filemon så kan vi se att Markus och Lukas var med Paulus under fångenskapen i Rom. Man tror att var den första biskopen av Alexandria och grundare av kyrkan där. På så sätt spreds kristendomen till Afrika som har blivit den koptiska traditionen.

  1. »Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min ‘son’ Markus.« Petrus första brev 5:13 (Folkbibeln 98)

 

Markus betraktelser

Något som M. betonade var Jesus handlingskraftigt, befrielsen och helande. Jesus kom för att tjäna och så skall vi också göra:

»Då kallade Jesus dem till sig och sade: “Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.« 10:42-45 (Folkbibeln98)

»Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: “Om någon vill vara den förste skall han vara den siste av alla och allas tjänare.” Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, slöt det i sin famn och sade till dem: “Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som har sänt mig.“« Markusevangeliet 89:35-37 (Folkbibeln 98)

Genom hans bok så ser vi kallelsen till lärjungaskap1 lysa tydligt. Mysterierna i bibeln,  är framförallt Jesu liv är framförallt uppenbarande för oss som tror. Jag tänker att han vill lägga vikt på att vi är kallade till att visa på Guds rike i handling. Jesus säger befaller dem onda andarna och många av dem som blev helade att tiga med vem han är2. Vi ser att för J. var det viktigt att han under sitt liv inte blev en kändis. Vi kan även se om vi tittar på helgonens liv att Jesu löfte om att vi ska göra större tecken än J. själv är sant, dessutom kan vi se människor som för världen var dårar3. I dem kan vi ses Jesus, för dem lät Kristus blir förhärligad är dem. Därför kan vi ha dem som föredömen. Vi kan se att att vi har alla den kallelsen.

Vi ser även grunden för hur en andlig ledare ska vara. Det är lätt och se dem som är duktiga på att prata, dem som har fascinerande gåvor. Men vi ska lyfta fram dem ödmjuka, dem som hjälper, ber och bygger utan att synas. Det är dem som är stora i Guds rike.

»Då sade han till dem: “Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse.”« 4:11-12 (Folkbibeln 98)

Detta stycke jag är intressant och man kan begrunda/meditera över det. Som jag tänker att det är viktigt för M. att betona att evangeliet är en befrielse för den som inser sitt totala beroende av Gud och inser sin synd. Vi kan inte plocka russinen ur kakan. Det är en kallelse till att inte leva som den här världen. Vi människor vill lätt falla i ett gnostisk tankesätt, att vi är frälsta och kroppen är ju redan syndig så vi det gör inte så mycket vad vi gör med den för själen är ren och tillhör Gud. Men det hänger ihop, vi är kallade till att leva Jesu och Guds bud.

Jesus är givetvis central i Markus. Att Jesus är helt och fullt människa3, samtidigt som han är helt och fullt Gud4 är väldigt viktigt. Även att Jesus var tvungen att lida och att han verkligen Gud med all makt och auktoritet. Jag tänker in på allt i detalj för det skulle bli för långt, så jag har valt ut några saker som jag vill belysa idag.

  1. Se Kap 4, 8:34-38, 10:35-45
  2. Se 1:34; 44, 3:12, 5:43, 8:30, 9:9
  3. Jfr 1 Korinthierbrevet 1:18-25
  4. Se 3:5, 4:38, 6:6, 7:34, 8:12, 33, 10:14, 11:12, 14:33-42
  5. Se 1:11, 3:11, 5:7, 8:38, 9:7, 12:6-8, 13:32, 14:36; 61, 15:39

 

Läs mer

Andliga övningar: Leva i bön och tacksägelse

Idag tänkte jag ge er några andliga övningar i att leva bön. Dessa övningar kan gärna göras flera gånger. Vi är uppmanade till att leva i ständig bön, det kan svårt att hitta fokus. Så jag tänkte komma med några tips. 

»Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus.« Första Thessalonikerbrevet 5:16-18 (Bibel 2000)

 

Be ständigt

Hitta Gud i nuet

Gud är här just nu, men vi är ofta i det som varit eller det som ska hända. Men det är viktigt att inse att Gud vill möta oss just nu, här på denna plats. Vad som har hänt och kommer kan vi inte göra något åt nu. Men just nu kan vi vara med Gud. När vi får chansen så stanna upp, blunda, ta några djupa andetag på ordet “Jesus”. När vi gör något arbete där vi inte behöver tänka så mycket kan vi be en kort repetitiv bön så som Jesus-bönen: “Herre Jesus Kristus Guds son, förbarma dig över mig.” (längre ner finns tips på flera böner). Under tiden så försöker vi bara fokusera på orden vi säger, inget annat. Att släppa tankarna är jobbigt men det är en bra träning som gör oss mer fokuserade och öppna för att höra Gud.

 

Tacka ständigt

Tacka Gud behöver vi inte alltid göra i ord, vi kan stanna upp när vi är ute och vända oss mot solen och bara njuta av stunden. När vi äter kan vi försöka att vara fokuserad på maten vi tuggar och att känna oss tacksamma för den, man kan gärna blunda när man tuggar. I allt kan vi försöka känna tacksamhet för allt som Gud ger. På så sätt kan vi lära oss se mer av alla små och stora välsignelser som Gud ger varje dag.

Be gärna inför maten. Hitta gärna en bön som känns personlig. Det finns olika långa böner. Den vanligaste bordsbönen är “Gode Gud välsigna maten. I Jesu namn, amen.” En sång som är vanlig är Glädjens Herre (Se wikipedia). I kloster och kommuniteter brukar man be: “Herre, se i nåd till alla som hungra och lida nöd. Giv oss tacksamma hjärtan, och välsigna oss och dessa dina gåvor, som vi taga emot ur din milda hand. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

En stunds bön och stillhet istället för telefonpill

Har vi 5-10min kanske så kan vi med telefonerna? Men hur lång tid spenderar vi i bön? Har vi svårt att veta vad vi ska be så hitta en kort bön så som Fader vår, Jesus bönen, någon (se nedan) eller liknande. Den kan vi be en eller flera gånger. Vi kan också ta en tid för reflektion av ett bibelord eller bara sitta inför Herrens ansikten och fylla oss av hans kärlek och nåd.

 

Tips på böner

Korta böner

Herre, visa mig den väg du vill att jag ska gå och gör mig villig att vandra den.

Jesus, jag älskar dej.

Tala, Herre. Din tjänare hör. (1 Samuelsboken 3:9)

Jag tror. Hjälp min otro! (Markusevangeliet 9:24)

Jag vill följa dig vart du än går. (Lukasevangeliet 9:57)

Fader, i dina händer överlämnar jag min ande. (Lukasevangeliet 23:46)

Amen, kom, Herre Jesus! (Uppenbarelseboken 22:20)

En akt av hopp

Herre, min Gud, jag hoppas genom din nåd att få alla mina synder förlåtelse och att efter detta levet uppnå den eviga saligheten; ty du har lovat detta, du som är oändlig mäktig, trofast, god och barmhärtig. I detta hopp vill jag leva och dö. Amen.

 

En akt av kärlek

Herre, min Gud, jag älskar dig över allting och min nästa för din skull, ty du är det högsta, oändliga och fullkomligt goda, du är värd all kärlek. I denna kärlek vill jag leva och dö. Amen. 

 

Kristi Själ

Kristi själ, helga mig!
Kristi kropp, rädda mig!
Kristi blod, berusa mig!
Vattnet ur Kristi sida, rena mig.
Kristi lidande, styrk mig.
O gode Jesus, bönhör mig.
I dina sår, göm mig.
Tillåt mig inte att skiljas från dig.
För den onde fienden, beskydda mig.
I min dödsstund, kalla mig.
Låt mig komma till dig,
så att jag med dina helgon
må lovprisa dig.
I evigheters evighet.
Amen.

 

Vad kan vi förvänta av dessa övning?

Några saker vi kan tänka oss på sikt få ut av detta än en djupare relation med med Gud, vi öppnar oss för Guds vilja i våra liv, vi blir med lika Gud, vi blir mindre splittrade, vi blir lugnare och mer fokuserade. Spara gärna länken och gå gör det gärna flera gånger.

Förnyad relation

Att få en djupare insikt över påskens mysterium år för år är viktigt. Det är ju det viktigaste inom kristen tro. Jag upplever att jag fått en förnyad relation. Genom fastan i begrundade av Jesu lidande för att sedan fira påskens glädje så får vi väl ihop det. Jesus visade sig bara för dem som trodde på honom. För att visa att följer vi honom så kommer vinner vi segerkronan. Vi kan se på de ärorika martyrerna utan att sörja deras öde för vi vet vad de fått betyda för Guds rike.

Job vittnar tydligt om vilken inställning vi kan ha, han är optimistisk trotts allt han får gå igenom. Några ord som är trösterika i den boken: »Jag vet att min befriare lever och till sist skall träda fram på jorden.« Job 19:25 (Bibel 2000) Han höll blicken högt trotts vad han gick igenom. En viktig sak är att att apostlarnas fick en förnyad relation, de fick liksom samma relation som vi har idag. Jesus är inte längre här i sin person och gör saker åt oss. Det är nu upp till oss att vara påskens vittnen! Efter 40 dagars fasta så känns påsken som en total befrielse och vi kan glädja oss åt vårt hopp. När vi delar Kristi lidande här innan de nya riket så är det inte förgäves. Det är oerhört viktigt att vi får rätt relation. Att vi inte fastnar i Jesu lidande och ser allt är mörkt. Det är också viktigt att vi förstår att lidande är en del av vägen, men det är inte slutet. Job lär oss att vi ska höja blicken och tänka på det hopp vi har.

Att ha Job som förebild är gott, fast jag har nog tidigare fastnat i hans lidande. Det är oerhört viktigt för berättelsen, men ändå så kan jag nu se Jobs bok som en positiv bok. Även om livet är mycket lidande så har vi ett hopp. Vi behöver lära oss att Gud vill hjälpa oss att se det. Det är viktig lärdom av den boken.

Är vi tidsmänniskor eller evighetsmänniskor? Vilket perspektiv har vi? Tidsmänniskan tittar ner i marken som djuren och ser inte framåt. Gör vi så fastnar vi lätt i världsliga problem, jag vet hur lätt det är. Men vi är skapade till att vara gudomliga varelser (Guds avbilder), som skall liva i evighet. Så vi bör få vårt evighetsperspektiv på livet. Vi lever bara en kort tid och vi har ett uppdrag att bära under denna korta tid. Jag hoppas att vi kan förnya vår relation till Kristus och se framåt. För VI VET ATT FÅR BEFRIARE LEVER!

I kärlek finns inte plats för rädsla

»I kärlek finns inget rum för fruktan.« 1 Johannesbrevet 4:18

Om vi ska kunna fyllas av Jesu fullkomlighet så kan så inte vara rädd för att förlora något i vårt personlighet. Att få del av den fullkomliga kärleken så måste vi gå mot vårt ego. Endast då kan vi uppnå vår äkta personlighet. Inte heller kan ha något fruktan för döden. För Det finns ingen död för den som lever i Kristus. Vi bör inte frukta vad andra tycker och tänker om oss. Inte heller bär vi frukta att se att vi har fel eller att erkänna när vi gör bort oss.

Allt fyllas av kärlek är att leva i Kristi frihet. Johannes av Korset (OCD) skriver hans bok om “vägen upp till toppen av berget Karmel”, det handlar om vägen till en stark tro. I börjar finns tre vägar. Det är viktigt att välja rätt. En när man lägger för mycket prestationskrav på sig själv och en där man bara tror att man kan flyta med. Dessa vägar leder inte till toppen. Men så finns den väg där vi lever i tro, i nåd och i lydnad för Gud. När man kommer upp finns bara frihet, när vi är där behöver vi inte tänka på någon lag för då är vi ett med Guds vilja. Jag tänker att det inte heller finns någon rädsla heller då.

Det finns mycket att säga om detta både befriande, allvarligt och viktigt.