Fasta – varför?

Vad är fastan till för? Det är kanske många som frågar det. Även jag har inte riktigt förstått vikten av fastan, därför fastade jag inte förut. Men jag gör det nu. Vad är då poängen? “Mer av dig Gud i mitt liv och mindre av mig.”

» … “Det står skrivet: “Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.””«

Matteusevangeliet 4:4 (Folkbibeln 98)

 

Bibelcitatet kommer ju ur stycket där Jesus själv frestas i 40 dagar. Man kan anta att behövde göra det för att verkligen ge plats åt Faders vilja i hans liv? Kristen tro handlar om själv försakelse, att ge plats för Jesus. Det är upp till oss hur mycket plats vi ger Kristus i våra liv. Fastan handlar om att ännu mer frambära sig själv som levande offer inför Herren. Men det handlar inte bara om att avstå, en vän sa ungefär så har “Om fastan bara är att avstå då är det diet”. Vi behöver också Ge Gud plats i vårt liv.

Vi bör spendera mer tid med Gud och tänka ännu mer på vår näste. Kanske bör vi ge mer? Kanske inser vi att det är saker i livet som tar för mycket tid, plats eller energi? Hur vi fastar är upp till var och än, men när det gäller födan bör vi göra uppoffring i den mån vi klarar. I dagens samhälle så tar tekniken mycket plats. Att skippa en film eller TV program och ta den timmen för Gud är ett bra exempel. Ett annat att låta bli mobiltelefonen, framförallt kanske mobilspel. Läs hellre några verser i din bibel, t.ex. Sparar vi pengar på mat kan vi skänka dem till behövande ända mål. Det är säkert mycket som vi märker behöver minskas eller rensas ut i våra liv.

På askonsdagen stryker prästen ett kors på pannan och säger “Kom ihåg att du är stoft. Stoft ska du åter bli.” Vi får inte ta med oss något dit vi går, det är något att reflektera över under denna tid. Allt som är av Gud är meningslöst i evighetsperspektivet. Det ända som spelar roll det är det som sprider Guds rike och bär frukt för evigheten. Inget annat spelar någon som helst roll.

Vi är kallade till att leva heligt, att leva som Jesus (1 Thessalonikerbrevet 4:3, Johannesevangeliet 12:35-36). Det innebär att vi måste jobba på att ge plats år Kristus, det går liksom inte av sig själv. Sålunda är fastan otroligt viktig. Att göra uppoffringar till förmån för Gud och sin nästa är att vara med på Jesu korsvandring. För det är ju den vägen vi alla måste gå. Jesus själv visade ju vägen till uppståndelse. Så fasta med glädje! Inte av tvång, helgelse är inget hemskt. Det är leder ju oss närmare Gud! Slutledes vill jag skicka med ett sista citat om fasta:

» När ni fastar, se inte så dystra ut som hycklarna. De vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj ditt huvud och tvätta ditt ansikte, så att människor inte ser att du fastar, utan endast din Fader som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.«

Matteusevangeliet 6:16-21 (Folkbibeln 98)

Läs mer om fasta:

Hemma igen

Nu är jag hemma. Redan saknar har det enkla livet med tidebön, mässor och bokläsning och egen tid med Gud. Att komma hem är massor av består bara gör sin egen skull. Det känns tomt, men men. Allt har sin tid och allt samverkar till det bästa. Det käns verkligen att man ser saker med nya ögon.

Vi människor är inte skapta för att leva i ensamhet. Att bo med andra är nyttigt i vår självförsakelseprocess vi kallade till.

Brev till syskon: Gudsfruktan

Gudsfruktan näms en del i bibeln. Men det kan vara ett svårt begrepp. Detta inlägg blir lite kortare för jag har inte tillgång till dator.

Den som fruktar Herren är inte rädd för något, hans mod sviktar aldrig, ty Herren är hans hopp.Jesus Syraks vishet 34:16 (B2000)

I en del sammanhang pratar man lite om detta för det upplevs jobbigt. Men att vi ska ta vår tro på allvar är viktigt. Gudsfruktan handlar inte om att vara rädd för Gud. Då har vi fel bild av det. Det handlar om att i allt förströsta på Gud, att inte vara rädd för människor.

Att förtrösta på Gud i allt är en glädje. Det innebär att vi förstår att inget som människor gör mot oss kan ta ifrån oss vad vi har hos Gud.

De som fruktar Herren skall få leva, ty deras hopp står till honom som kan rädda dem. Den som fruktar Herren är inte rädd för något, hans mod sviktar aldrig, ty Herren är hans hopp. Lycklig den man som fruktar Herren. Vem är det han litar på? Vem är hans stöd? Herrens blick följer dem som älskar honom, han är en mäktig sköld och ett kraftfullt stöd, han skyddar mot hettan och ger skugga i middagssolen och bevarar dem från att snubbla och falla. Han ger själen glädje och ögonen ljus, han ger läkedom, liv och välsignelse.Jesus Syraks vishet 34:14‭-‬20, B2000D

Självklart finns det ett allvar i det också. Om vi förtröstar mer på människor än Gud, vem är då vår Herre? Vi ska också vara mer oroliga för Herrens dom framförallt för oss själva men också för dem vi älskar. Detta hänger ju ihop med att arbeta på sin frälsning som vi tar emot om vi håller ut i livet lopp.

Det är viktigt att vara trogen sin tjänst för Herren i mässa/gudtjänst, det är en viktig bit för att bevara en god relation. Att ha ett aktivt böneliv (se inläggen om bön och andliga vanor) och läsa bibeln regelbundet.

När det gäller andra så är det så viktigt att respektera andra. Vi har vat och en vår resa med Gud och vi måste frukta Gud på det sätter att vi inser att han vet vad som är bäst. Vi har sådan förmåga sätt upp staket så som en del av fariséerna gjorde. Jag vet hur lätt det är. Men det står att Gud känner våra hjärtan och endast han. Ett ställe i Ordspråksboken som jag har tänkt en del på står det: > Människan planerar sin väg men Herren leder hennes steg.< (Ordspråksboken 16:9, nuBibeln). Gud har inte störst problem med att vi faller ibland. Ty han har överseende med mycket (2 Mosebok 34:6).

Den ärade Job är ett gott föredöme i gudsfruktan. Trotts att Gud låter honom gå igenom de värsta plågor så förtröstar han på Gud. Det är en viktig bok i bibeln.

Spänn därför bältet om livet och var nyktra. Sätt allt ert hopp till den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbaras. Som lydiga barn, låt er inte längre drivas av de begär som styrde er medan ni fortfarande var okunniga. Liksom han som har kallat er är helig, så ska ni också leva ett alltigenom heligt liv. Det står ju skrivet: ”Ni ska vara heliga, för jag är helig.” Om ni kallar honom Fader när ni ber, han som utan att göra någon skillnad på människor dömer var och en efter hans gärningar, lev då i gudsfruktan under den tid av främlingskap som ni lever här. Ni vet själva att det inte var med något förgängligt som silver eller guld som ni köptes fria från det meningslösa liv som både ni och era förfäder levde. Nej, det var med Kristus dyrbara blod, ett lamm utan fläck eller fel. Han var utsedd redan innan världen skapades, men det var först nu vid tidens slut som han uppenbarades för er skull. Genom honom tror ni på Gud, som uppväckte honom från de döda och förhärligade honom, så att ni kan tro och hoppas på Gud.<
1 Petrusbrevet 1:13‭-‬21 (nuBibeln)

Paulus säger ju har att vi ska sätta allt hopp till Herren. Det vet vi att det är vad första bydet säger också. Att vara lydiga och rebelliska mot Kristus och hans kyrka är viktigt. Det är ändå hans heliga. Att frukta Gud handlar om att låta oss fostras in i det heliga liv som han har tänkt för oss. En del är att inse att vi är främlingar i denna värld. I den Ortodoxa traditionen pratar man om att folk som varit “Guds dårar”. Människor som agerat för världen dåraktigt, men har agerat utifrån utifrån vad Gud velat med deras liv. Vi ser på helgonen att att det livet är möjligt, jag kommer in på det mer nästa vecka. Genom gudsfrukan och överlåtelse kommer vår vilja bli som den högste.

När det kommer prövningar skall vi tacka Gud. För då får vi möjlighet att tränas i vår Gudsfrukan. I svårigheter i livet kan den växa. Det kan jag själv vittna om. Hade inte Gud låtit mig gå igenom de lidanden han skänkt mig så hade jag nog inte litat på honom som jag gör.

Läs gärna: 1 Petrus brev 1:2-15

 

Nästa vecka:

Då tänkte jag skriva lite om andliga förebilder. Hur vi hitrar dem i bibeln, andra personen i historien som visat vägen och kristna som kommit långt i sin helgelse i vår närhet. Hur de kan hjälpa oss ni vår helgelse, så vi blir mer lik Kristus.

Provvecka snart slut

Nu går veckan mot sitt slut och det börjar bli dags att åka hem, på måndag förmiddag. Mycket har hänt under denna vecka med mig. Ett gott vägledledningssamtal med Fader Peder.

Idag hade jag ett samtal med förestådaren. Det har tydligen fungerat bra. Jag hoppas komma tillbaka i vår och under sommaren. Här har jag fått lära känna nya fina människor från olika bakgrund.

Nästa vecka kommer jag åt en dator. Då har jag lättare att skriva.

Livet på Berget

Att leva i tidebön och mässa varje dag är underbart. Jag växer så. Det är lite jobbigt att behöva lämna denna miljön och åka hem.

Länge har jag säkt ett kollektivt boeende utan fokus på pengar, status och prylar. Ett liv i enkelhet med mycket bön för Gud och andra. Jag har upptäckt Fransiskus och Fransiskus-ordern. Vi får se vad Gud vill men jag känner en längan efter ett sånt liv som Fransiskus. Vi får se var Gud leder.

Nya böcker

Jag köpte två nya böcker härom dagen.

20180214_094715

 

Det ena är en meditationsbok. Med 14 bilder från Jesu Korsvägen (från Domkyrkan i Uppsala). Men en bibelvers, några korta ord och böner om varje bild. Av författaren Anders Arborelius (biskop för Katolska Kyrkans Stift i Sverige.

20180214_094724

 

Andra boken är om Heliga Franciskus av Assisi som startade en order som har blivit stor. Han valde ett liv i fattigdom för Gud. En mycket inspirerade man som gav allt för Gud. Han levde så heligt att han två år innan han fick ta emot Jesu sår på händer och fötter.

20180215_150827

Recension av “Uppsatser och tankar m.fl.”

Under ett år ungefär har jag har läst en bok av N.P. Wetterlunds med 4 skrifter “Uppsatser och tankar”, “Guds trälar”, “Nu och nog-nådens lov” och “Sändebrev till vänner”. Boken är sammanlagt ca 218 sidor från början utgiven 1926 och gavs ut i en ny upplaga 1985. Den finns att köpa av W.P. Wetterlunds Skriftkommitté.

 

Om Wetterlund

N.P Wetterlund föddes 1852, växte upp i Slättåkra församling i Halland (SvK) och avled 1928. Under sitt liv var han präst i Svenska Kyrkan på flera platser i Dalarna. För många kristna i vårt land är han ganska okänd. I hans hjärta fanns nöd för att tala om vikten av att vara andefylld drivas av anden. Han mest kända verk är Andens lag på 1244 sidor. Han var lika utmanade då som han är idag. Mycket problem som han sett finns även idag.

 

Uppsatser och tankar

Alla skrifter i boken är väldigt korta, denna består av korta stycken som härrör varandra, men lite olika. Denna del är sådana ställen man lätt memorerar, goda livsprinciper så som:

»Det finns blott en lycka: att hava Gud med sig; och blott en olycka: att hava Gud emot sig. Är Gud med då är allt med; är Gud emot, då ät allt emot.«

»Tidmänniskan klagar över olyckor och motgångar; för evighetsmänniskan finnas sådana icke till; de äro för henne blott slussportar till högre flöden. – Har du lyckan i ditt bröst, så har du lycka överallt.«

Någon man snart slås över att för Wetterlund finns det antingen livet med Gud eller livet utan Gud. Att lever vi med Gud bör vi göra det helhjärtat. Egentligen är det ju det valet som är det viktigaste i livet. Där självförnekelse är en självklar del i ett kristet liv.

“Kom! – Bort!” är ett intressant stycke om Jesu ljuva kall att först komma som du är och sen dö bort från dig själv. Ett av alla tänkvärda stycken. Han poängterar här i början hur vi ska ta lärjungarna som exempel för våra liv, att vilja leva som dem. Det finns många bra citat, så jag får sålla. I ett annat stycke skriver han om hur kristna strider mot varandra, en väckarklocka för mig om vikten av att sluta bråka och sträva efter enhet:

Nu just behövde land och rike en kompakt och enig församling med andefödd, personlig kristendom – den enda räddning som finnes. Vart komma vi med andligt skum och ihåligt frasmakeri, men sönderslagen sanning och kristnad själviskhet? Och vadd uträtta vi med andliga marknadsnöjen, parader och tillställningar, det andliga köttets fester?

 

Uppsatser och tankar: Strödda tankar

Här kommer ett stycke som jag gillar, för det är lätt att citera ut. Korta enkla sammanfattade tankar så som:

»Genom frälsaren Eld och Såpa går vägen till frälsaren Liv och Frid (Han är som en guldsmeds eld och en valkares såpa. Malaki 3:2).«

»Ju sannare kristendom, desto mer lidande; ju mer lidande, desto mera fröjd.«

»Korset är självsyndets död. Så mycket som du älskar ditt kors, så mycket hatar du din synd.«

»När Mose lag blivit Jesu bud, när all Gud vilja och varje plikt blivit ett evangelium, då är du en evangelisk kristen.«

»Gott: genom bibelkritiken tvingas tron tillbaka till sitt naturliga element (sitt specifika gebiet): den som tror på Guds son, hanharvittnesbördetinomsig (1 Joh 5:10). Fras-, fack- och skylttrons tider skynda mot sitt slut. – Blott två slags folk på jorden: Vilddjuret och dess tecknade, Lammet och hans tecknade! – Den närvarande utveckling skall sluta med klo och klöv.«

Två av mina favoriter, som jag tänk på mycket på. Något som fått mej att ifrågasätta att det finns tusentalsförsamlingar och alla har hittat sin unika sanningsbild:

»Det finns så mycken kristendom i vår tid”. Javäl! Men om vår “kristendom” åtminstone vore Cornelii hedendom (Apostlagärningarna kap. 10) eller Natanaels förblindelse! Tusentals människor tror sig vara kristna; och de ha icke ens en aning om vad kristendom är. Låtom oss – även de bättre ibland oss! – erkänna, att vi icke äro kristna i Bergspredikans d. v. s. i Jesu mening! – Andlig överskattning är kristendomens farligaste fiende. Det var den, som korsfäste Herren.«

»Det finnes inga “sanningar”. Sanningen är blott en: “Jag är sanningen” (Johannes 14:6). Då vi mäkta inse och tillämpa detta i tillräckligt andedjup, då är det slut med “skiljelärorna”, och varje kristen avbildar sanningen från en ny sida, som blott han och ingen annan kan bära fram; och då stöter ingen bort den andra, ty alla behöva varandra.«

 

Guds trälar

Jag skrev ett långt inlägg och detta, så jag tänker bara nämna lite om detta. Detta syftar på ordet “dulos” som borde översättas med träl, men översätts oftast med “tjänare”. Han poängterar att en tjänare behöver inte leva för sin Herre, men trälens liv är att tjäna sin Herren. Inget annat upptar hans/hennes vilja. Han skriver utifrån tre synpunkter: ordet träl, det kristna trälskapet, och trälen Job.

»Dyrbar är lidandets tid.  Plågodagen på korset gav evig fullkomning åt Herren (Ebr.. Utan lidanden ingen fullkomning. “Jag är vägen”. “Min kalk skolen I dricka:” –«

»Tjänare i kärlek äro många, trälar i kärlek äro få. Massor giva Gud ett arbete, men hjärtat giva de honom icke.«

 

Nu och nog-nådens liv och fem onda liv.

“Nu är frälsningen dag” (2 Kor. 6:2). Det är nu-nåden.
“Min nåd är dig nog” (2 Kor. 12:9) Det är nog-nåden.

Som ni förstår att detta lite av temat i hela boken. Gud nåd är det högsta och det ända som verkligen är värt något i livet. Allt jordiskt skall bli stoft, men det vi har i Kristus kommer bestå. Han pratar om att livet i synd som vi hade före dopet “minns” inte Gud mer och vi skall leva som nya människor efter dopet.

Bygg ej in din själv i luftslott! Jordbind den icke i framtidsväsen! Fängsla den icke i lycksökeri! Fly fantasispektaklet.

Sändebrev till vänner

Denna del är korta brev som han började skriv på sin ålderdom är han trodde han skulle dö. Men åren gick och det blev många brev. Det är uppmaningar till syskon. Den första här tycker jag har en intressant tema “Guds bön”:

Gud har skapat människor till sin boning. Hans bön är denna: »Låt mig få bo i min boning«.

Här är icke Gud allsmäktig. Här är människan »allsmäktig«. Hon kan stänga dörren för Gud, så att han aldrig kommer in. Och om hon släppt honom in så kan hon driva honom ut, så att han aldrig söker komma in. Mot denna hennes makt mäktarGud ingenting. Därför beder han »Låt mig få bo i min boning«.

Den bönen juder alltjämt i vår ande. Lärom oss att höra Guds bön och att bönhöra Gud. Därpå hänger våra eviga liv. –

Gud vill och måste få bliva Allt, både för oss och i oss. Förr är verket ej färdigt.

Några andra bra ämnen som han behandlar kort och koncist är “Läxan” (att finna behag i lidanden), “Vår svaghet och kraft i Kristus”, “Kristi grundsyn på livet” (att vi måste mista livet för att vinna det, Matteusevangeliet 10:39). Vetekornet (liknar “Kristi grundsyn…”), “Våra sjukdomar – våra välgörare” (Får vi trivs inte i en sjukkropp, på så sätt så kommer vi längta “hem” ännu mer), “Guds vapenrustning” och “Frälsningen vi änden“.

 

Slutord

Som ni förstår så känner jag att jag fått mycket ut av boken. Wetterlund är hård när han pratar om vikten att bekämpa sin synd och leva livet överlåtet. Han fick mej att förstå förhållande mellan kärleken och lagen. Något som vi kristna lätt särskiljer eller åtminstone väljer att bara fokusera på det ena för mycket. Jag tycker att han beskriver allvaret i efterföljelsen på ett bra sätt. Att han pratar mycket om lidande hur det kan leda oss närmare Gud är något som jag upplever att pratas om för lite. Att se prövningar och lidande som gåvor från Gud för att vår Gudsrelation ska växa. Han behandlar också en del annat. En bok som jag rekommenderar till alla som vill utmanas i sitt lärjungaskap Det är några stycke som jag uppfattar som knepigt med det mesta är bra.

Ankomst till Berget i Rättvik

 

 

This slideshow requires JavaScript.

Igår har jag börjat min provvecka på Berget. Sen måste jag åka hem och fundera. Så kanske jag kan komma tillbaka senare.

Det blir lite av ett katolskt klosterliv med mycket tystnad. Idag är det total tystnad. Det kommer betyda mycket tid i bön och läsning. Jag kommer ha kökstjänst några dagar. Inläggen kommer inte bli så långa.

Ett sunt kristet äktenskap?

Man kan tänka att detta inlägg kan handla om en argumentation för heterosexuella giftermål, men det är inte huvudsyftet med detta inlägg. Jag tänker resonera hur en man och en kvinna bör förhålla sig till varandra enligt bibeln och några egna tankar.

Jesus sade: »… Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt.«
Matteusevangeliet 19:5-6 (Bibel 2000)

» Må din källa vara välsignad, och gläd dig över din ungdoms hustru, den älskliga hinden, den vackra gasellen. Låt hennes bröst alltid vara din njutning och hennes kärlek alltid berusa dig. Varför skulle du, min son, berusas av en främmande kvinna och slå armarna om den som inte är din?«
Ordspråksboken 5:18-20 (nuBibeln)

Äktenskapet är en helig rit (alltså ett sakrament), instiftat av Gud. Det ska vårdas och prioriteras. Ett äktenskap kan lära oss att bli mindre osjälviska och tänka mer på den andra, det är en viktig bit för att få ett förhållande att fundera. Även om det är bäst för en man att leva ogift (Se 1a Korinthierbrevet 7:1,6-9, är citerad nedan).

 

“De två ska bli ett”

Detta är en viktig sanning. I ett äktenskap blir man ett, det innebär att det är mannen och kvinnan som skall komma överens. När man är gift ska inte någon förälder komma och lägga sig i mer än att uppmuntra till trohet och ge goda råd för att få förhållandet att fungera bra. Äktenskapet är lite som relationen med Gud. Vi måste spendera tid och dela hela livet med varandra, annars blir det inte bra.

Jag tror inte på att skriva listor på saker och annat vid händelse av separation. Man bör inte tänka att det ska hända. Man skulle nästan kunna tänka att man syndar vid tanken? Man bör väl inte planera för en separation? Och händer det mot förmodan, så är väl inte prylarna och pengarna det största problemet. Det är väl inte bagatell i sammanhanget. Det stora problemet är väl att någon eller båda brutit ett förbund instiftat av Gud.

» Den gifta kvinnan är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör är hon löst från lagen som band henne vid mannen.«  Romarbrevet 7:2 (Bibel 2000)

 

Bibelns råd

Det finns många råd om äktenskap.

» Underordna er varandra i fruktan för Kristus, och ni gifta kvinnor era män som Herren. Mannen är huvud för sin hustru, liksom Kristus är huvud för församlingen, Frälsare för denna sin kropp. Så som församlingen underordnar sig Kristus, ska också gifta kvinnor i allt underordna sig sina män. Ni gifta män, älska era hustrur så som Kristus har älskat församlingen och gett sitt liv för den, för att helga den, sedan han gjort den ren genom bad i vatten och genom ordet. Han ville låta församlingen stå där inför honom i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något sådant, helig och felfri. På samma sätt är mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. Ingen hatar ju sin egen kropp, utan ger den näring och tar hand om den. Så gör Kristus med församlingen. Och i den kroppen är vi alla olika delar. ”Det är därför en man lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de två blir ett kött.” Det ligger en stor hemlighet i detta, här talar jag om Kristus och församlingen. Men också en man ska älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa sin man respekt.« Efesierbrevet 5:21-33 (nuBibeln)

Mannen bör ha ansvaret i ett äktenskap, men då tycker jag att det är viktigt att betona andligt ledarskap. Att vi män måste vara ödmjuka, osjälviska, tålmodiga, osv. Vi ska ju “älska våra hustrur så som Kristus har älskat församlingen. Det är ett stort ansvar. Män bör ha ett välställt andligt liv så vi kan vara goda föredömen i äktenskapet och familjen. Ansvar i bibliskt medling är inte att sätta sig över någon.

» I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna. Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. Men detta ger jag som ett råd, inte som en befallning. Helst skulle jag vilja att alla människor vore som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.« Första Korintierbrevet 7:1-7 (Folkbibeln 98)

I detta stycke ser vi att man måste tänka mer på sin make/maka än på sig själv. Även tillfredsställa varandras behov. Även att inte vara ifrån varandra för länge. Det ser vi exempel på att sådant riskerar att leda till otrohet. Vi kan kanske tänker “jag är aldrig sån som skulle vara otrogen”, hur vet du det? Det handlar ofta om vilka situationer man väljer att sätta sig i. Åtrå är ett starkt begär, det starkaste av dem alla.

Detta är inte skrivet till gifta men det är helt klart relevant: » Var alltid ödmjuka och milda, och behandla varandra med tålamod och kärlek. Sträva efter att bevara enheten i Anden genom att leva i frid med varandra, « (Efesierbrevet 4:2-3, nuBibeln). Samma sak med: » Låt inte solen gå ner över er vrede. Ge inte djävulen något tillfälle.« (Efesierbrevet 4:25-27, Bibel 2000). Äktenskapet ska lära oss att bli mindre själviska, genom att tänka mer på den andres behov.

 

Naturlig familjeplanering

När vi ändå är inne på ämnet äktenskap så tänkte jag dela lite tankar om preventivmedel. Det sexuella livet i ett äktenskap är till för att dela vår kärlek, ansvarsfullt och hängivet. Det är fulländningen av äktenskapet och är mer än bara kroppslig njutning. Man förenas och blir ett, det är Guds gåva för att stärka våra band och för att ge oss möjlighet att få barn.

Gud har skapat kvinnan så att hon inte kan få barn mer än några dagar i sin cykel. Om hon lär känna sin kropp kan man veta när man ska undvika samlag om man inte vill ha barn för stunden. Dessutom så bör vi inte se barn som problem om vi lever med någon som vi tänkt spendera livet med, även om man kanske inte anstränger sig för det i den situation man lever i. Hormoner har negativa konsekvenser för kroppen, kondomer begränsar närheten. Vad det gäller användning av kondom i samband med hiv/aids tar jag inte ställning till.

Läs mer på Naturlig Familjeplanering.

 

Skilsmässor

Skilsmässor är inget godtyckligt från Gud, det är bibeln tydlig med (Matteusevangeliet 19:6). Än fast vissa vill bortförklara det. Bibeln varnar för det: »Äktenskapet skall alltid hållas i ära och den äkta sängen bevaras obefläckad. Ty otuktiga och äktenskapsbrytare skall Gud döma.« (Hebreerbrevet 13:4, Bibel 2000). Nu finns det undantag för otrohet (Mattuesevangeliet 19:8-9). Det är alltså det ända godtyckliga skälet. Om det verkligen inte fungerar och finns något hopp om försoning kan man leva på varsitt håll (1 Korinthierbrevet 7:10-11). För änkor rekommenderas att vara ensamma, men om man inte klarar det så kan man gifta sig (1 Korinthierbrevet 7:8-9).

Nu frågar någon kanske om jag verkligen tror detta? Mitt svar: Jag läser vad det står, visst önskar jag det bästa för alla. Men det är inte jag som skall döma, så vad jag tycker är irrelevant. Visst tror jag på att det finns förlåtelse, men är vi mottagliga för den om vi vet vad som är fel och gör det ändå?