Uppkomna tankar vid ett av veckas bibelskolafördrag, om eukaristin (nattvarden)

»Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: “Tag och ät. Detta är min kropp.” Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: “Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike.” När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.«

Matteusevangeliet 26:26-30 (Svenska Folkbibeln 98)

Det är så härligt att fördjupa sig i insikten om vad eukaristin är. Det är en sådan ödmjukhet av Jesus att vi får äta av hans kropp och och dricka hans blod. Han som är Gud. Han visar på att den största självuppoffringen som kan tänkas. Att ta emot eukaristin är den enorm gåva som bör vördas högt. Eukaristin är mycket mer än bara symbolisk. Jesus pratar en hel del om att han är Livets Bröd, det är något djupt i det. Han är fysiskt närvarande i dem konsekrerade brödet i mässan. Moses fick manna från himlen, men Jesus är manna från himlen. Den födan som ger evigt liv. Han får helt enkelt säga att Kyrkan kan inte vara en Kyrka utan eukaristin, ja det säger Jesus själv:

»“Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet.”«

Johannesevangeliet 6:53-58 (Svenska Folkbibeln 98)

Vi bär fram våra liv som offer i mässan. Gör vi våra liv till en gudstjänst så gott vi kan och äter av Kristi Kropp och dricker av Kristi Blod så har vi del i det eviga livet. Det säger oss att det eviga livet är konkret, lika konkret som brödet och vinet. Jesus är lika konkret som brödet och vinet. Det är ingen skillnad mellan det sakrala livet och det jordiska. Det är i allt förenat. Vi är i allt förenad med Kristus genom eukaristin. Det innebär att vi är inte mindre andliga utanför mässan. Jag har pratat om eukaristin förut men jag tycker det är ett ämne som går att prata mycket om.

Därför har man i den Katolska Kyrkan exkommunicering när någon lever i någon allvarlig synd, det är inte för att man vill stänga ute utan för att man vill att personen ska vända om. Att inte få ta emot eukaristin är ett konkret påvisade att man inte lever i förening med Jesus.

Om du har möjlighet, fördjupa dig i innebörden av eukaristin. Ju mer vi förstår av den ju mer kan vi uppskatta den.

Påsken – vi friar att Jesus har uppstod

»Efter sabbaten, så snart solen gick upp över den nya veckan, kom Maria från Magdala och den andra Maria till graven för att hålla likvaka. Plötsligt skakade marken under deras fötter då en ängel från Gud steg ner från himlen och kom fram till dem. Han vältrade undan sten för öppningen och satte sig på den. Ljuset strålade om honom som blixten. Hans skrud var gnistrande vit, som snö. Vakterna vid graven blev vettskrämda, förlamade av skräck.
– Här finns inget att vara rädd för, sa ängeln till kvinnorna. Jag vet att ni letar efter Jesus, han har uppstått, precis som han sa. Kom och se var han låg.
Skynda er iväg och säg till hans lärjungar: “Han har uppstått från det döda. Han går före er till Galiliéen. Där får ni träffa honom.” Så ska ni säga.
Kvinnorna var lika förundrade som överlyckliga. De skyndade sig därifrån och sprang för att berätta nyheten för lärjungarna. Då stod Jesus där hälsade på dem. De tvärstannade och kastade sig ner för hans fötter och tillbad honom.
« Ur Matteusevangeliet kap 28 (The Message)

Lite att reflektera över kring texten:
Blunda och föreställ dig ängeln på stenen som som talar till kvinnorna. Vad var kvinnornas ansiktsuttryck?
Vad kände dem när du såg Jesus?
Varför visade sig Jesus först för kvinnorna?

Jesu lidande och kamp var inte förgäves, döden kunde inte hålla honom. Han är uppstånden har nycklarna till himlen och dödsriket. Mörkrets makt har inte sista ordet. Guds kärlek övervinner syndens och Satans bojor. Genom Guds Heliga Offerlamm är offrat som det fullkomliga offret för våra synder. Det finns befrielse genom Jesus Kristus för alla som vill leva efter Lagen och göra hans vilja! Alla våra synder kan vi överlämna till Jesus och han utplånar dem. Detta är det mäktigaste och viktigaste som hänt! Kristus lever och vill att vi ska leva med honom.

 

Låt oss i allt reflektera över hur stort det är. Det är inte kört. Många judar hade gett upp hoppet om Messias och spritt sig över världen. Men vi vet att Kristus har uppstått, vi vet att håller vi ut i livets lopp så väntar segerkransen. Låter vi detta hopp inspirera oss till att hänge oss allt mer till Den Levande Guden och hans son som är uppstånden? – Låter vi detta hopp smitta av sig? – Låter vi Jesus förvandla oss?
Känn ingen press. Insikt om vår egen brustenhet och behov till överlåtelse är det Jesus vill ha.

Jesu sista måltid & Getsemane

 

Jesu liv slutar aldrig fascinera mig, det är en passionsberättelse med mycket lidande. Varför är lidandet viktigt? För att när vi får större insikt om Jesu lidande så förstår vi också hans enorma kärlek. Idag är det Skärtorsdagen och är en mycket viktigt dag för oss kristna. Hans sista måltid och början på det djupaste av alla lidanden någon människa gått igenom på denna jord. Det finns lite olika delar av det som hände denna dagen, jag vill fokusera på i instiftandet av Eukaristin. För det är verkligen något fantastiskt.

Jesu sista måltid – instiftandet av Eukaristin

»Så kom det osyrade brödets dag, dagen då påskalammet slaktas. Jesus skickade i väg Petrus och Johannes för att ordna så att de kunde fira påskmåltiden tillsammans. “Var vill du att vi ska göra det?” undrade de. “Håll utkik när ni kommer in i staden”, sa han. “Ni kommer att möta en man som hämtar vatten. Följ med honom hem och fråga herrn i huset var det stora rummet är där jag kan fira påskmåltiden med mina lärjungar. med mina lärjungar. Han kommer att visa er en stor sal på andra våning, sopad och fin. Ordna för firandet där.”

De gav sig av. Allt gick precis som han hade sagt, och de gjorde i ordning för påskfirandet. När det var dags slog han sig ner får med apostlarna runt sig. “Ni anar inte hur jag har sett fram emot att få fira den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. Det är den sista påsken jag firar innan vi firar att den har gått i uppfyllelse i Guds rike.”

Han tog bägaren, välsignade den och sa: “Ta den och dela den med er. Själv kommer jag inte att dricka vin igen förrän Guds rike har kommit.”

Han tog brödet, välsignade det, bröt det i bitar, delade ut bitarna och sa: “Det är min kropp som jag bryter för er. Ät detta till minne av mig.” Likadant gjorde han med bägaren efter måltiden och sa: “Denna bägare är det nya förbundet som har skrivits med mitt blod, blodet som jag spiller för er skull.”«

ur Lukasevangeliet 22 (The Message)

Eukaristin är det sakrament som tar oss närmast Jesus. När brödet och vinet är välsignat  blir Kristi offer närvarande, Jesus kommer till altaret och han blir närvarande på ett alldeles särskilt sätt. Tror på att Kristus är närvarande blir vi förenade med honom och vi helgas. Genom Eukaristin förenas vi som en enda kropp när den firas världen över. Liksom mässan firas den inte bar för oss själva utan för alla troende kristna. Eukaristin är så heligt! Att ta eukaristin är att ära Jesus, att tacka honom för att han offrade sig, att intimt förenas med Jesus, att få förvandlas av Jesus och att smaka av himmelriket.

 

Getsemane

Christ-2-lg.jpg

»“Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.”En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft.
I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken.
«
Ur Lukasevangeliet 22:39-46 (Bibel 2000)

Efter ett liv av mycket smälek och lidande av orsakats av lidande så brinner Jesu kärlek för oss så starkt. Han har sagt att han längtat efter måltiden med lärjungarna. Jag kan tänka att även dem gick Jesus på nerverna ibland, men trotts det så säger han bara att han har längtat efter dem. Vad känner Jesus i denna stund? Vi kan meditera över det och försöka få lite mer insikt. Jag tänker att han älskade människorna så mycket att han ville vinna deras kärlek utan att skulle behöva göra så. Kände Jesus sig övergiven av de han älskade? Han var föraktad och övergiven av alla, läser vi i Jesaja 53. Vi förstår att evangelierna är en passionsberättelse om kärlek som går över allt förstånd. Det står att Jesus svettades blod. Jesus har inte tidigare bett om att Fadern ska skona honom från något men denna gång ber han ju faktiskt »Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.« Till och med Kristus får ber Gud om att få möjlighet att gå en annan väg om Fadern vill. Jesus visar vad kärlek är i nöd och lust. Han ger allt för oss, han är villig att de allt!

Brev till vänner: Lidandets väg

“Varför får vi kristna lida?” frågar man sig kanske? Lidanden kan kännas meningslösa, men det är “lidandets väg” som leder till himlen, om man tror att kristen tro handlar om att leva ett bra liv då lurar vi oss själva. Vi säger ofta att vi vill bli lik Jesus, då får vi också dela hans kalk. Det gör vi genom eukaristin (nattvarden), men det är inte värt något om vi inte vill dricka av Jesu kalk i vår vardag. I detta inlägg tänkte jag ge mina infallsvinklar på lidande. Hoppas att du känner att får ut något av det.
Detta meddelandet skulle ha publicerats igår.

» Mina kära, bli inte överraskade av det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som hände er. Gläd er i stället över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras. «
Första Petrusbrevet 4:12-13 (Bibel 2000)

» Let us remeber that love lives thourgh sacrifice and is nourished by giving. without sacrifice, there is no love.« Helige Maximilian Kolve
(Låt oss komma ihåg att kärlek lever genom uppoffring och närs genom att ge. utan uppoffring, det finns ingen kärlek.)

» Ta emot vad som än läggs på dig, och ha tålamod i alla slags lidanden. Ty liksom guld prövas i eld, så prövas Guds utvalda i lidandets ugn. «
ur Jesus Syraks vishet 2:1-11 (Bibel 2000), jfr Malaki 3:2-3.

  1. Jesus
  2. Job
  3. Botgöring genom lidande
  4. Thérèse av Jesusbarnet (Thérèse av Lisieux)
  5. Wetterlunds Uppsatser och tankar m.fl.
  6. Nästa veckas inlägg

 

1. Jesus

jesus-2437571_960_720

» Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom. Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun.  «
Jesaja 53:6-7 (Bibel 2000)

Vår Herre Jesus Kristus var en smärtornas man, han tog emot smärtornas kalk utan att klaga. Han grät, men inte för sig själv. När vi förenas med Jesus genom att dela hans lidande får vi uppleva mer av hans kärlek. Som kristen är det viktigt att förstå att relationen med den Treeniga Guden är i centrum.

När du ler åt “den där dryga kollegan” och “mannen som alltid luktar svett i kyrkbänken framför”, då delar vi Jesu lidande. När vi står ut med att grannarna är uppe och låter kl 5 på morgonen så vi inte kan sova, då delar vi Jesu lidanden. När vi all din smärta glömmer oss själva och ber för dem som har de svårt, då delar vi Jesu lidande. När vi tar emot oförtjänt kritik utan att klaga, då delar vi Jesu lidande. När du väljer att umgås med dem som upplevs jobbiga och står ut med dem, då delar du Jesu lidanden. När vi lider för andra är hjälper Jesu på hans korsvandring. Det finns många sätt vi kan göra det. När vi går igenom stora kan vi be den bön som Jesus bad:

» Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: “Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.”« Matteusevangeliet 26:39 (Bibeln 2000)

Jesus vill ha vår kärlek i nöd och lust, “nöd och lust” innebär även när vi går igenom lidande. Det är då vår relation kan byggas på djupet och vi kan få upptäcka djupet och bredden av Guds kärlek.

 

2. Job

»… “Naken kom jag ur min moders liv, naken vänder jag åter. Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn.”« Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.«
Job 1:21-22 (Bibel 2000)

En man som visar på att vara ståndaktig i lidande, det honom kan ni sedan läsa mer om i ett inlägg jag länkar till i slutet. Han var en rättfärdig man som till och med offrade slaktoffer för sina barns eventuella synder, det är mycket fromt! Men Gud låter honom oförtjänt prövas för att se om hans kärlek håller. Han var den rikaste på jorden men förlorar nästan allt. På en dag rasade hela hans liv. Hans barn togs i från honom. Hans fru säger tidigt:

» Hans hustru sade till honom: »Håller du fortfarande fast vid din oförvitlighet? Förbanna Gud och dö!« Han svarade henne: »Du talar som en dåre. Vi tar emot det goda från Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?« — Under allt detta kom inte ett syndigt ord över Jobs läppar.«
Job 2:9-10 (Bibel 2000)

Hans vänner kommer och försöker länge förklara för honom att han måste ha syndat efter som det går så illa för honom. Men Job vet att han inte har gjort det. I slutet så belönas han av Gud för att han var uthållig i sitt lång och till synes märkliga lidande.

 

3. Botgöring genom lidande

Misströsta inte i lidandet stunder. Liksom Jesus led för vår skull och hans lidande inte var meningslöst så är inte vårat lidande det heller. När vi tar emot det lidande som ges oss genom smärtornas kalk så är till bot för oss eller någon annan. Det är viktigt att vi försöker att ta emot den kalken, liksom Jesus gjorde. Inget lidande för en Kristen i förgäves och fruktlös, det finns en mening med det.

 

4. Thérèse av Jesusbarnet (Thérèse av Lisieux)

10fa9e4fbc43d34c30f39d01190c2896.jpg

När vi är på detta ämne så finns var denna kvinna en stor förebild, hon fick verkligen dela smärtornas kalk. Men hon blev hemtagen till Herren redan vid 24års ålder. Redan då hade hon tömt sin kalk. En var karmelitnunna som inte många kände till, en sån där som inte märktes. Efter hennes död hittade man hennes dagböcker och förstod vilket heligt liv hon levde. “My little way is the way of spiritual childhood, the way of trust and absolut self-surrender.” (Min lilla väg är det andliga barnaskapets väg, vägen av förtröstan och fullständig överlåtelse). Hon var en sån där som Trotts ett liv med tuberkulos och oerhörda smärtor så klagade hon inte till Gud. Hon tog emot all smärta. För henne var Guds kärlek allt hon levde för. Hon visar på hur vi ska gladeligen i vår vardag göra små uppoffringar för Kristus. Genom hennes dagböcker kan vi läsa om hennes små uppoffringar i vardagen som hon gjorde för att inte såra någon utan i allt vara till välsignelse. Hon som fick lida mycket säger ändå:

» I know quite well all you are suffering. I know you anguish, and I share it. Oh! If I could but impart to you the peace which Jesus has put into my soul amid my most bitter tears. Be comforted – all passes away. «

(Jag känner dig ångest, och jag delar den. Åh Om jag kunde ge dig den frid som Jesus har lagt i min själ bland mina bittraste tårar. Låt dig tröstas tröstas – allt passerar bort.)

På sin dödsbädd sa hon med sitt sista andetag säger hon ”Min Gud… jag älskar dig!” och beseglar sitt liv. Dock anser hon inte själv att hon dör utan att hon ”träder in i livet”.

 

5. Wetterlunds Uppsatser och tankar m.fl

Denna bok ger en en mycket djup insikt i lidandets betydelse och hur Gud genom lidandet kan skänka oss mycket nåd och kärlek. Vi kan förstå allvaret med och kärleken som Gud har för oss. Vi kan inte bli sann kristen innan vi får dela Kristi lidanden. Det är en röd tråd som följer genom hela boken. Den hjälpen en också att förstå meningen med lidandet. I skriften Guds trälar i boken skriver han så här:

» I Gud är det som vi leva och röra oss och äro till (Apostlagärningarna 17:28). Alltså är det ock i Gud vi lida. Därmed lider ock Gud i oss, nämligen i och genom Kristus. Denna hemlighet, lidandets djupaste mysterium, antydde Kristus i liknelsen om den yttersta domen (Matteusevangeliet 25:35-40). Där uppräknar han flera slags lidanden, som han lider i sina bröder ända intill domens dag. Till dem hör ock sjukdom: Jag var sjuk och I besökte mig.«

Läs gärna hela bokrecensionen och inlägget om att vi är kallade till Guds trälar.

 

6. Nästa vecka inlägg

Då det påsk, så då blir det Jesu uppståndelse i temat! Belöningen för allt lidande. Ett härligt tema efter all fokus på lidande under fastetiden, budskapet om hoppet på ett evigt liv. Det finns en väg som leder till himlen som är möjlig för var och en!

Brev till vänner: Gnostesicm

Alexander den Store inledde det grekiske väldet på 300-talet, och skapade en religiös blandkultur. En andlig osäkerhet tog sin form i Medelhavsområdet, man upplevde en stor och oöverskådlig värld. Från östvärlden strömmade läror och sekter med “dold kunskap”. Det spred sig snabbt. Vi läser i bibeln om hur de första församlingarna  hade mycket problem med detta. Tankar om att upptäcka sitt “gudomliga ursprung”, “Gud i oss själva”. Vi är skapade till Guds avbild, men inte är vi Gud själva. Detta är något som direkt motsäger bibeln, Guds ord, Kristus, är inte bara Jesus, Ordet är Jesus (jfr 1 Kor 12:3, 1 Johannesevangeliet 2:22, 2 Johannesevangeliet 7).

Ni kanske känner till att det finns några skrifter som kallas Nya Testamentliga “apokryfer”. Så som “Thomasevangeliet”, “Petrus akter” och några fler. De innehåller “dolda budskap” en del finns översatta till svenska, men dessa texter är inte godkända av (Katolska) Kyrkan (som godkände vilka skrifter som skulle vara med i Bibeln).  Dessa skrifter menade att det fanns en hemlig ära som Jesus bara skulle ha delat med sina vänner och som bara skulle delges vissa utvalda. Detta mottogs med nyfikenhet. Men Kyrkan sa ifrån. På 100-talet e.Kr. var alla apostlarna döda. Tidiga kyrkofäder som undervisats av apostlarna själva så som (Justinos och Ireneus) avvisade bestämt att någon hemlig lära skulle funnits. Kyrkan oroades för hur så många kunde förkasta den kristna trons grunder. Gamla Testamentet förkastades för det ansågs tala om en ond Gud. Som vi skulle “göra oss fria från”, skapelsen var ett misstagen av den Guden. Man hänvisade till Paulus och Johannes som menade att världen styrdes av den onde (Johannesevangeliet 12:31; 16:11; Efesierbrevet 6:12; Kolosserbrevet 2:15) och att Jesus förkunnade att världen skulle gå under så därför kunde skapelsen omöjligt vara av en god Gud. “Kristus” som kom för att frälsa oss måste ha kommit för att visa oss vårt inre gudomliga jag så vi själva kunde nå till “ljusriket”.

Denna lära var till stor skada, Jesu död på korset menades inte betyda någonting. Därmed blev evangeliets budskapet om den lidande Messias samt Kyrkans dop och eukaristin (“nattvarden”), dess fysiska gemenskap och organisation – “Kristi kropp i världen” – helt meningslösa. I Första Johannes brev märks den gamle apostelns sorg för sådana avfällingar som föraktade tron på sakramenten, på eukaristin och dopet (“blodet och vattnet”). Dem menade även att könsskillnaderna skulle avskaffas för det skulle vara av ondo.

Under den tiden längtade man efter en totalförklaring som kunde svar på tillvarons misär, varför den finns och hur vi befrias från den. Ärkekättaren Marikon i Rom var en av dem som ville avskaffa Gamla testamentet och mycket av nya. Han målade upp en “positiv Gudsbild”. Hans sekt hölls vid liv till 500-talet. Polykarpos, som hade undervisats av apostlarna, kom till Rom mitt på 100-talet och lyckades få många markiniter att återvända till Kyrkan. Själv hade han (som sina lärare och apostlarna) all personlig kontakt med dem som förvred kristen tro, men han träffade en dag Markion och denna frågade “känner du mig?” och han svarade “Jag känner dig, du Satans förstfödde”. Johannes uttrycker sin sorg i ett av sina brev kallar dem för “anti-kristna”. Eftersom dem förnekar att Jesus var Kristus.

Gnostikerna förlöjligade den aposterioriska successionen. Biskoparna och prästen visade upp intyg att de var vigda i nedstigande led från apostlarna. Man dumförklarade redan apostlarna. Man hänvisade till Markusevangeliet där det står om att Jesus förbjuder demoner och bekänna hans rätta identitet och apostlarna inte riktigt förstår vad Jesus har att säga och på vilket sätt han skulle segra. Man fördummade och förlöjligade biskoparna på deras tid också.

Den gnostiska läran är dualistiskt. Detta tänk grundat på att människosjälen är fast i människokroppen som en fånge och allt världen är ont. Detta ligger nära tanken om buddistisk och hinduistisk lära. Den menar att i begynnelsen fanns en god Ljusgud och Visheten. Sofia (Visheten) födde ett barn utan Ljusgudens tillåtelse. Sonen blev någon slags halvgud som var lite avundsjuk på Ljusguden. Som skapade denna onda värld. Jesus menades vara en vanlig människa född av Maria och Joseph som upptäckte ljusgnistan inom sig, som i dödsögonblicket tog ifrån honom.

Den säger att människor själv har förmågan att söka och finna det inre ljuset. Några kristna gnostiska riktningar, fr.a. basilidianerna, trodde att denna inre förmåga berodde på gudomlig predestination, och att majoriteten av mänskligheten var förutbestämd till helvetet, men andra gnostiker hade en mer positiv syn på människans fria val och alla människors förmåga att utvecklas. Det finns vissa likheter med nutida metoder att utforska jaget med psykoterapi. Dessa metoder kan kopplas till buddhismen. Denna tanke är inget direkt trossystem utan mer grundläggande tankar som härstammar från judisk mystisk.

De ansåg att vad kroppen gjorde spelade ingen roll, så länge man var frälst. Det var som att anden var en guldklimp som man drar genom smuts, guldklimpen mister inte sitt värde efter som man var frälst. I Första Korinthierbrevet uttrycker Paulus sin sorg över att en man lever tillsammans med sin fars hustru. Detta var ju helt oacceptabelt enligt Mose lag, det var incest! Men i församlingen var man stolta över att ha någon som levde så här och fortfarande kunde behålla tron. Synden spelade ingen roll för gnostiker, utan att det handlade bara om vilket kunskap man hade. Detta får oss att förstå vikten av att hur vi lever våra liv är viktigt för vår relation med Gud.

Det finns idag den Gnostisk-apostoliska kyrkan som fick sitt namn på 1960talet, denna härstammar från Eglise Gnostique, grundat av Jules Doinel 1890, och Eglise Gnostique Catholique, grundad av Jean Bricaud 1907, som förenades 1920. Men som jag ser det så smyger sig dessa tankar in på sina håll. Det är nog viktigt att förstå vad gnosticism så man kan se tendenserna till det. De gnostiska skrifterna finns idag att få tag på så det är bra att förstå varför det av Kyrkan tidigt förkastades.

Det finns mycket att läsa om detta ämne:

Nästa vecka

Då handlar det om att kroppen är vårat tempel. Vad innebär det i praktiken? Hur kan vi göra för att ta hand om vårat tempel? Andligt, men också fysiskt. Jag hoppas ni är med igen.

En kväll i Karlstad

Igår var jag med två till från Reach i Karlstad och insprierat ungdommarna i Korskyrkan till evangelisation. Det var varit dn härlig kväll.  I det stora hela var det många bra samtal och det gled iväg en del biblar. Jag fick vara med på ett par riktigt bra samtal. Ungdomarna taggade att gå ut och mera.

Be gärna för att dem vi mött på stan och för att ungdomarna får inspiration till att komma igång med något eget evanglielisationaarbete, så som en Pannkakskyrka.

Begreppen “judar” och “judarna” i Nya testamentet – fiender eller vänner?

I Nya Testamentet finner vi begreppet “judar” och “judarna” flera gånger. På vissa ställen så verkar dem vara vänner och på vissa ställen fiender. Hur hänger det ihop? Säger de bibliska texterna emot sig själva? Genom tiderna har detta varit omstritt, för att det kan vara svårt att hålla isär begreppen.

Detta är från inspiration från ett ämne vi haft på bibelkursen.

I Johannesevangeliet 3:2 så kallar Nikodemus som var en högt ansedd jude Jesus för Rabbi, så uppenbarligen så hade han stor respekt av vissa. I kapitel 4 pratar han med en samarisk kvinna och säger till henne »Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna.« (Johannesevangeliet 4:22, Bibel 2000). Det är tunga ord från Jesus. Det var bara judar som tillbad de dem känner. Så vi ser att hans lära grundar sig i den judiska läran. Han uttrycker till och med att samarierna har fel och vill att de omvänder sig. I Lukasevangeliet 4de kapitel undervisar Jesus templet i auktoritet av att han är jude. Att han undervisar var inget som vem som helst kunde göra, så han lär ha varit väl ansedd. Han talar till människor med respekt som man kan förstå.

I Johannesevangeliet 4de kapitel så får fariséerna reda på att att Jesus döpte fler än Johannes. Då kunde han inte längre tala fritt. I kapitel 8 så skäller Jesus ut fariséerna och säger saker som ur ett mänskligt perspektiv underliga: »Då frågade de: “Var finns din far?” Jesus svarade: “Ni känner varken mig eller min fader. Kände ni mig skulle ni också känna min fader.« (Johannesevangeliet 8:19, Bibel 2000). Hela argumentationen är intressant på många sätt. Jesus talar i en annan ton i vers 31f och talar till dem judar som trodde på honom. Vid denna punkt så börjar det med att det är “judarna” som är emot Jesus. Han säger till och med att dem har Djävulen till fader (vers 44.) Men vi ser också att “judarna” som var emot honom inte var alla judar. Detta kan uppfattas rörigt. Vi får komma ihåg att det är författaren (Johannes) som satt in begreppen “fariséerna”, “judarna” o.s.v. För samtidens människor var väl dess begrepp förståeliga, men för oss kan de behövas lite mer efterforskning om vad författaren (alltså Johannes) menar med begreppen. Det kan vara bra att reflektera över. I Gideoniternas bibel är Jesu ord tryckta med röd teckenfärg, det tycker jag är bra för det blir lite tydligare.

Martin Luther använde sedermera en del av detta som argument som han baserade på bl.a. verser från Johannesevangeliet för att försvara att han brutalt jagade bort judar som inte ville ta emot Jesus.

Ungefär år 60 e.Kr förstördes templet i Jerusalem, Judarna var klara med templet och tusentalsarbetare var arbetslösa. De hade gjort revolution och anföll romarna, det slutade alltså med en katastrof. Då var judarna nästan döda. Just då var fariséerna de ända som kunde tänka klart ända som kunde tänka klart. Det var dem som återorganiserade judendomen. Fast dem började med böner där de förbannade kristna och kristna kunde snart inte längre gå i synagogorna, ca år 70år. Idag är bönen nedtonad att man avvisar alla grupper som “motstridiga lagen/judendomen” inom Israel, så man ber inte egentligen mot kristna längre efter som de inte är kvar i Israel. Det var från då som kristna började kallas kristna eftersom då separerades judendomen och kristendomen. Matteusevangeliet är dock riktat till judar, som förklarar att Kyrkan som bygger på Petrus inte skall avisas för de kristna är den sanna judendomen. Härifrån började förföljelserna för de inte kunde kallas judar längre så skulle de tvingas tillbe Kejsaren i Rom och tända rökelser till honom. Så kristna var en mycket pressad “sekt” då.

Johannes levde ju längst av alla, delar av Johannesevangeliet skrevs ca 90 e.Kr (de andra evangelierna skrevs runt 50-60 e.Kr) som skrev sist så är viktigt “judarna” och vad de gör överbetonad. Men då får vi inte glömma att Jesus identifierar med sin judiska bakgrund. Han är Judarnas Messias som fulländar deras tro. Så förmodligen menade han inte alla judarna. Hela Johannes evangeliet är byggt på judarnas kalender.

Petrus säger en del om judarna också, ord som väckt starka känslor:

» Ni, bröder, har ju följt exemplet från Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Vad de har fått utstå av judarna, det har ni fått utstå av era landsmän. Judarna dödade herren Jesus liksom de dödade profeterna, och oss har de förföljt. De trotsar Gud och är fiender till hela mänskligheten, eftersom de försöker hindra oss från att predika för hedningarna och hjälpa dem att bli räddade. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men nu nås de till slut av Guds vrede.« Första Thessalonikerbrevet 2:14-16 (Bibel 2000)

Vad är nu detta? Kanske man frågar sig. Detta är en vers som fött mycket judehat. Här vill jag ändå hänvisa till Tree och Life-bibeln, som är skriven av messianska judar. De skriver: » …the Judean leaders, who killed both the Lord Yeshua…« 1 Thessalonians 2:14-15 (Tree of Life). Visserligen byter ordagrant ordet som står i grundtexten “judarna”, men vi förstår om vill jämför med andra styckena att han inte inte kan ha menat alla judar.

I Romarbrevet så skriver han mycket om detta.

» Jag frågar då: kanske Gud har förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är ju själv israelit, ättling till Abraham och av Benjamins stam. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han en gång har utvalt. Ni vet ju vad skriften säger i berättelsen om Elia, då han anklagar Israel inför Gud: Herre, dina profeter har de dödat och dina altaren har de rivit ner, jag är ensam kvar, och nu står de efter mitt liv. Vad får han för svar från Gud? Jag har sparat åt mig sju tusen män som inte har böjt knä inför Baals bild. På samma sätt finns det i vår tid en rest som Gud har utvalt av nåd.« Romarbrevet 11:1-5 (Bibel 2000)

Att Israels fall är för att många hedningar ska komma till tro (11:11-15). Men han varnar för högmod:

» Om det första brödet är heligt är hela baket heligt. Och om roten är helig är också grenarna heliga. Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot, så förhäv dig inte över de andra grenarna. Om du gör det skall du veta: det är inte du som bär roten utan roten som bär dig. Nu säger du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. Ja visst, de bröts bort därför att de inte trodde, men du är kvar därför att du tror. Var inte övermodig utan ta dig i akt; ty om Gud inte skonade de ursprungliga grenarna skall han inte heller skona dig.« Romarbrevet 11:16-21 (Bibel 2000)

Som mycket i bibeln, den kristna tron och livet så är det komplext. Ju mer vi läser ju mer ser vi att saker inte är självklara utan det finns många nyanser. När vi förenklar saker så missar man ofta många aspekter. Kristna är de sanna Israel och de “sanna judarna” idag, men det bara nåd.

Brev till syskon: Gudsfruktan

Gudsfruktan näms en del i bibeln. Men det kan vara ett svårt begrepp. Detta inlägg blir lite kortare för jag har inte tillgång till dator.

Den som fruktar Herren är inte rädd för något, hans mod sviktar aldrig, ty Herren är hans hopp.Jesus Syraks vishet 34:16 (B2000)

I en del sammanhang pratar man lite om detta för det upplevs jobbigt. Men att vi ska ta vår tro på allvar är viktigt. Gudsfruktan handlar inte om att vara rädd för Gud. Då har vi fel bild av det. Det handlar om att i allt förströsta på Gud, att inte vara rädd för människor.

Att förtrösta på Gud i allt är en glädje. Det innebär att vi förstår att inget som människor gör mot oss kan ta ifrån oss vad vi har hos Gud.

De som fruktar Herren skall få leva, ty deras hopp står till honom som kan rädda dem. Den som fruktar Herren är inte rädd för något, hans mod sviktar aldrig, ty Herren är hans hopp. Lycklig den man som fruktar Herren. Vem är det han litar på? Vem är hans stöd? Herrens blick följer dem som älskar honom, han är en mäktig sköld och ett kraftfullt stöd, han skyddar mot hettan och ger skugga i middagssolen och bevarar dem från att snubbla och falla. Han ger själen glädje och ögonen ljus, han ger läkedom, liv och välsignelse.Jesus Syraks vishet 34:14‭-‬20, B2000D

Självklart finns det ett allvar i det också. Om vi förtröstar mer på människor än Gud, vem är då vår Herre? Vi ska också vara mer oroliga för Herrens dom framförallt för oss själva men också för dem vi älskar. Detta hänger ju ihop med att arbeta på sin frälsning som vi tar emot om vi håller ut i livet lopp.

Det är viktigt att vara trogen sin tjänst för Herren i mässa/gudtjänst, det är en viktig bit för att bevara en god relation. Att ha ett aktivt böneliv (se inläggen om bön och andliga vanor) och läsa bibeln regelbundet.

När det gäller andra så är det så viktigt att respektera andra. Vi har vat och en vår resa med Gud och vi måste frukta Gud på det sätter att vi inser att han vet vad som är bäst. Vi har sådan förmåga sätt upp staket så som en del av fariséerna gjorde. Jag vet hur lätt det är. Men det står att Gud känner våra hjärtan och endast han. Ett ställe i Ordspråksboken som jag har tänkt en del på står det: > Människan planerar sin väg men Herren leder hennes steg.< (Ordspråksboken 16:9, nuBibeln). Gud har inte störst problem med att vi faller ibland. Ty han har överseende med mycket (2 Mosebok 34:6).

Den ärade Job är ett gott föredöme i gudsfruktan. Trotts att Gud låter honom gå igenom de värsta plågor så förtröstar han på Gud. Det är en viktig bok i bibeln.

Spänn därför bältet om livet och var nyktra. Sätt allt ert hopp till den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbaras. Som lydiga barn, låt er inte längre drivas av de begär som styrde er medan ni fortfarande var okunniga. Liksom han som har kallat er är helig, så ska ni också leva ett alltigenom heligt liv. Det står ju skrivet: ”Ni ska vara heliga, för jag är helig.” Om ni kallar honom Fader när ni ber, han som utan att göra någon skillnad på människor dömer var och en efter hans gärningar, lev då i gudsfruktan under den tid av främlingskap som ni lever här. Ni vet själva att det inte var med något förgängligt som silver eller guld som ni köptes fria från det meningslösa liv som både ni och era förfäder levde. Nej, det var med Kristus dyrbara blod, ett lamm utan fläck eller fel. Han var utsedd redan innan världen skapades, men det var först nu vid tidens slut som han uppenbarades för er skull. Genom honom tror ni på Gud, som uppväckte honom från de döda och förhärligade honom, så att ni kan tro och hoppas på Gud.<
1 Petrusbrevet 1:13‭-‬21 (nuBibeln)

Paulus säger ju har att vi ska sätta allt hopp till Herren. Det vet vi att det är vad första bydet säger också. Att vara lydiga och rebelliska mot Kristus och hans kyrka är viktigt. Det är ändå hans heliga. Att frukta Gud handlar om att låta oss fostras in i det heliga liv som han har tänkt för oss. En del är att inse att vi är främlingar i denna värld. I den Ortodoxa traditionen pratar man om att folk som varit “Guds dårar”. Människor som agerat för världen dåraktigt, men har agerat utifrån utifrån vad Gud velat med deras liv. Vi ser på helgonen att att det livet är möjligt, jag kommer in på det mer nästa vecka. Genom gudsfrukan och överlåtelse kommer vår vilja bli som den högste.

När det kommer prövningar skall vi tacka Gud. För då får vi möjlighet att tränas i vår Gudsfrukan. I svårigheter i livet kan den växa. Det kan jag själv vittna om. Hade inte Gud låtit mig gå igenom de lidanden han skänkt mig så hade jag nog inte litat på honom som jag gör.

Läs gärna: 1 Petrus brev 1:2-15

 

Nästa vecka:

Då tänkte jag skriva lite om andliga förebilder. Hur vi hitrar dem i bibeln, andra personen i historien som visat vägen och kristna som kommit långt i sin helgelse i vår närhet. Hur de kan hjälpa oss ni vår helgelse, så vi blir mer lik Kristus.

Söndagsinlägg: De 4 mänskliga dygerna

Som kristen kristen är vi ju kallade att leva heligt, men hur fungerar det i praktiken? Finns det några principer som kan hjälpa oss att leva det liv som Gud vill? Ja, fyra dygder som påverkar hur vi lever: Klokhet, rättfärdighet, själsstyrka och måttlighet. Dagens inlägg kommer in på vad detta handlar om.

»Och så, mina bröder: det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta.«
Filipperbrevet 4:8 (Bibel 2000)

»Målet för ett dygdigt liv består i att bli lik Gud.«
S:t Gregorius den Store

  1. Inledning
  2. Klokhet
  3. Rättfärdighet
  4. Själsstyrka
  5. Måttlighet
  6. Nästa vecka

 

1. Inledning

Till en början vill jag säga att det är inte genom egen kraft, utan genom överlåtelse som förvandlingen till att bli lik Jesus sker. Men vi har fått ett samvete att följa och bibeln lär oss dygder. Dessa dygder är goda inställningar i livet som vi kan agera utifrån. De hjälper oss i olika val och situationer i livet.

Att prata om dygderna i bibeln tror jag är viktigt för det handlar om Kristen etik som berör hela livet. Vi kan inte säga att “som kristen kan jag göra som jag vill med pengar” eller “som kristen kan jag äta hur som helst och det är godtyckligt hos Gud”. Bibeln är en manual för hela livet. Det gör livet lättare att följa efter dygder, livsprinciper och liknande än att bara “undvika synd”. Vi både fråga oss “Vad vill Gud att vi ska göra?” och “Vad vill Gud inte att att vi ska göra?”.

 

2. Klokhet

En kompass i alla livets val. Som handlar om urskilja vad som är Guds vilja och till det bästa i alla val, att kunna se utifrån större perspektiv än sitt eget bästa. Denna dygd styr de andra dygderna. Om vi vill lära oss vad detta innebär kan vi läsa vishetslitteraturen i bibeln så som Job, Psaltaren, Ordspråksboken, Predikaren, Höga Visan, Jesu Syraks Vishet och Salomos Vishet.

Givetvis finns det ju andra skrifter som kan lära oss mer om vishet, men det som står i bibelns böcker är ju utgångspunkten för kristen vishet. Det är inte så att alla ordspråk som står i Ordspråksboken är unika för kristen tro. De återfinns sedan långt tillbaka i tiden, Ordspråksboken är mer en samling av viktiga Ordspråk. Det är fascinerade hur se hur Gud sedan urminnes tider har inspirerat människor på olika sätt till vist tänkande. En del ordspråk återfinns i skrifter från gamla Egypten. Det har hjälp människor i hela världen till att ta bra beslut i olika situationer. Här vill jag säga att det är viktigt att inte generalisera vad Paulus menar med “Världens vishet” (1 Korinthierbrevet 3:19). En del vishetslära har sitt ursprung i Gud som delvis återfinns i andra religioner, att inte erkänna det är att förminska Gud. En del i att besitta vishet från Gud är att avgöra vad som är gott.

Gudsfruktan är grunden till all vishet.1 Att inse hur lite vi vet, hur lite vi kan göra, hur mycket vi är beroende av Gud. Det leder stundom till andens frukter, så som ödmjukhet. För vi inser att vår kunskap och vishet är så liten jämförelse mot Guds.

Personligen kan jag känna att dessa skrifter har hjälp mig mycket i livet, det har lärt mej att vara mer eftertänksam, att ha överseende och liknande. Självklart har jag mycket att jobba med men jag rekommenderar verkligen dessa skrifter. Hur viktig säger bibelns texter att visheten är?

» Av dem lär man känna vishet och förmaning och att förstå kloka ord. Av dem hämtar man förmaning till vist handlande, till rättfärdighet, rätt och redbarhet. De ger enkla människor klokhet, de unga kunskap och omdöme. Den vise hör dem och får ökad lärdom och den förståndige inhämtar visa råd. Av dem lär man sig förstå ordspråk och liknelser, de visas ord och deras gåtor. Att frukta Herren är början till kunskap, men vishet och förmaning föraktas av dåren.«
Ordspråksboken 1:2-7 (Folkbibeln 98)

» Strålande och oförgänglig är visheten. Hon är lätt att se för dem som älskar henne, man finner henne om man bara vill söka. Längtar man efter henne ger hon sig först till känna. Den som söker henne om morgonen får kort väg, ty han finner henne sittande vid husets port. Att söka fostran är att älska henne, att älska henne är att följa hennes lagar, att hålla lagen är att försäkra sig om odödlighet, och odödligheten ställer människan nära Gud.«
Salomos vishet 6:12-14, 18-19 (Bibel 2000)

För den som söker och bevarar sann vishet i livet går det väl, men för den som blir självgod och förkastar det råkar snart illa ut. Om ni läst mitt vittnesbörd så ser ni det tydligt. Det betyder ju inte att man kan omvända sig, men nog leder dårskap till mycket bekymmer.

  1. Psaltaren 2:11, Ordspråksboken  1:7; 9:10; 10:27; 19:23; 22:4; 23:17

 

3. Rättfärdighet

Detta är något som talas mycket om i hela Bibeln. Någon sa att “det finns ingen skrift som är så kritisk mot sitt eget folk som Gamla Testamentet”, men det gäller ju Nya Testamentet också. Nu finns det tankar om att våra handlar inte spelar någon roll, DET är en villolära som figurerar på sina håll. Bland annat i det jag kallar för myskristendomen. Man hävdar även biblisk grund:

» Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus.« Romarbrevet 5:1 (Bibel 2000)

» Den som inte visste vad synd var gjorde Gud till synd för vår skull, för att vi genom honom skulle få Guds rättfärdighet.« 2 Korintierbrevet 5:21 (nuBibeln)

Vad skulle nu detta betyda? Att alla andra ställen där det står att vi skall leva rättfärdigt för Herren är fel? Vi vet från Gamla Testamentets texter att Gud avskyr synd (5 Mosebok 25:16, 6:25). Det står ju att det » Det är nämligen inte de som hör lagen som blir rättfärdiga inför Gud, utan de som följer den.« (Romarbrevet 2:13, nuBibeln). Det finner vi även stöd för i » …en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.« Jakobs brev 2:24 (Folkbibeln 98). Att vi inte blir rättfärdiga genom laggärningar är att vi inte kan uppnå det utan Kristus, men med Jesus så är det möjligt att leva rättfärdigt. Detta är komplext, detta resonemanget kan göras långt.

Att leva rättfärdigt är att leva sanningsenligt, efter Guds (och Jesu) bud samt det andra som bibeln och Kyrkan lär (genom traditionen). Några saker är:

» Orätt vinning är till ingen nytta, men rättfärdighet räddar från döden.« Ordspråksboken 10:2 (Folkbibeln 98)

» Den rättfärdige tänker innan han svarar, men ur syndarens mun strömmar ondska.« Ordspråksboken 15:28 (Bibel 2000)

» Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de ska bli mättade.« Matteusevangeliet 5:6 (SvenskBibeln)

Bibeln pratar mycket rättfärdighet. Genom lagen får vi insikt om synd. Så att studera hela bibeln lär oss förhoppningsvis att leva mer rättfärdigt. I Bergspredikan lär vi oss vad vårt ideal so kristna är, dit vi ska sträva mot. Att leva oklanderligt! “Vad skulle Jesus göra” är en bra princip. Sen kan vi ju läsa om helgonen, de är bra förebilder i det kristna livet. Om vi går och handlar och tänker “Jag tar den där kassen, det jag andra och det är ingen som er.” Då är det inte rätt! “Om jag kör för snabbare än hastighetsbegränsningen så är det lugnt, för jag är en säker chaufför och alla andra gör det.” Så är det inte heller rättfärdigt! Gud jobbar med oss pedagogiskt och tar inte allt på en gång, men allt är en process emot att leva det liv som han vill att vi ska lära. Vi vet att vägen är smal som leder till himlen och få finner den.

 

4. Själsstyrka

Själsstyrka handlar om att i allt söka det goda och hålla ut i prövningar. Vi vet att det genom historian har funnits många kristna martyrer och vi ska inte vara rädd att sätta livet till för vår tro.

Att uthålligt söka det goda. Det ger Petrus ett gott exempel på. Han talar gång på gång om söka Gud, kunskap om Gud, att göra det goda och sträva efter fullkomlighet. Allt handlar om nuet. Det som ligger bakom är redan historia. Wetterlund talar en del om det “sekunderliga” överlåtande, inte bara dagligen.

» Jag har verkligen inte nått detta än, och jag är inte färdig. Men jag strävar efter att gripa det, eftersom Kristus Jesus har gripit tag i mig. Nej, syskon, jag menar inte att jag redan har det i min hand. Men en sak är säker: jag försöker glömma det som ligger bakom mig och strävar mot det som ligger framför mig. Jag jagar mot målet för att kunna få det pris däruppe, som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus. Jag hoppas att alla ni som har en mogen tro har samma inställning. Men om ni har en annan uppfattning på någon punkt, så ska Gud upplysa er även på det området. Låt oss bara praktisera det vi redan har uppnått.« Filipperbrevet 3:12-16 (nuBibeln)

Jesus visar ossståndaktighet i lidande. Han blir förnedrad och får lida. Det är en anledning till varför krucifixet är en symbol som stärker oss i detta, se inlägget om det. Det står att Jesus var en man van vid smärtor och sjukdom, han blev många gånger prövad, förnedrad och liknade. Men han höll ut till slutet genom allt.

» Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. « Jesaja 53:7 (Folkbibeln 2015)

En bok som hjälp som hjälpt mej i detta avseende är Job, en stor förebild när det kommer till att vara uthållig i prövningar. Han visar på ståndaktighet trotts att allt tog i från honom. Det kanske är lätt att tänka att det är bara Jesus som skulle få lida men vi ser att det gäller oss också:

» Då reste sig Job och rev sönder sin mantel och skar av sitt hår. Han föll på knä och  sade: “Naken kom jag ur min moders liv, och naken ska jag återvända dit. Herren gav och Herren tog. Lovat är Herrens namn! Under allt detta syndade inte Job och kom inte med någon anklagelse mot Gud.”« Job 1:20-22 (Bibel 2000)

 

5. Måttlighet

» Måttlighet dämpar den dragningen som utövas av njutningarna, den säkrar viljans herravälde över insikterna och ger människor förmågan att bevara jämvikten när det gäller att använda sig av de skapade tingen.« Ur Katolska Kyrkans Lilla Katekes

Vi vet att frosseri och lättja är synd, så då hjälper denna dygd oss att hålla oss på rätt spår. Det gäller allt i livet. Vår tid, pengar, mat, prylar, annan konsumtion, osv. Det handlar mycket om att “Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.”. Låter det konstigt? Inte alls. Allt i denna värld kan vara en avgud. Pengar, TV:n, mobilen, datorn, en bil, ett hus, båt, husdjur, osv. Allt som är viktigare än Gud. Någon kallade TV:n för det vanligaste avguda altaret, det kanske har ändrats men det ligger något i det. Vi får ständigt rannsaka oss själva. Allt som tar för mycket fokus tar tid från Gud.

Tyvärr finns det många kristna som inte inser detta. Utan att mena att jag är perfekt eller så. Jag menar att insikten är första steget till att man kan göra något åt saken. Till detta vill jag ta bilden av Gud som trädgårdsmästare, han ansar sin träd. Han vill klippa av allt som inte bär frukt. Utifrån erfarenhet så vet jag att när man beskär ett träd så kan man behöva ta bort vissa grenar till förmån till andra. Dem som håller på med professionell äppelodling vet att ett äppelträd som ansas hårt bär rikligt med frukt men lever inte så länge. Om vi inte lever måttfullt är risken att vi viker av i osunda vanor stor.

Mat ska konsumeras måttligt och det är inte kristligt att frossa. Alkohol och sötsaker kan konsumeras med måtta, om man inte har några problem med sådant förstås. Socker och kaffe är några saker som tyvärr även bland kristna accepterat att överkonsumera.

Pengar ska användas på ett sätt som ger frukt för det eviga livet och inte slösas bort. Vi kan använda dem till det vi behöver och så. Men vi ska passa oss att skämma bort oss.

» “…Ingen slav kan tjäna två herrar. För då kommer han att hata den ene och älska den andre eller hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och rikedomen.ˮ« Lukasevangeliet 16:13 (SvenskBibeln)

 

6. Nästa vecka

Då tänkte jag ta och resonera lite kring vad Gudsfruktan är och att sätta Gud först. Att Gudsfruktan inte handlar om rädsla utan om att älska helhjärtat och vörda högt. Inte heller sätta människors ord före Guds. Vi finner mycket om detta i hela bibeln, så jag tänkte försöka ge en så bra bild om detta som möjligt. Detta har lite med ett tema vi hade häromveckan på Bibelskolan.

Marias roll i Guds rike

Maria i Evangelierna

Jesu moder Jungfru Maria var en kvinna som fick en mycket speciellt roll. Det står om hennes på flera ställen i bibeln. Ändå så har jag knappt hört nämnas något om henne i undervisningen i dem sammanhang jag varit i. I Lukasevangeliet 1:48 kan vi läsa »“… Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig. Han, den Mäktige, har gjort stora ting med mig…”« (Lukasevangeliet 1:48-49, nuBibeln). Det är något som jag inte hört någon uppmärksammat i frikyrkliga sammanhang. Varför? Det är ju starkt. Vi ser tydligt att Maria var blev utvald på ett speciellt sätt av Gud. Elisabet sade till Maria: »…”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig.”« (Lukasevangeliet 1:42, Bibel 2000). Även Guds ängel tilltalar henne med vördnad: »…”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”«  (Lukasevangeliet 1:28, Bibel 2000). När Jesus hänger på korset talar han till Johannes: »“Se din mor.” Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.« (Johannesevangeliet 19:27, Folkbibeln 98) «. Då frågar du kanske “Varför är detta relevant för mig idag?”, det frågade jag också. Vi ser att det delvis är riktigt till Johannes också för han tar sedan hand om henne. Detta bibelordet ger oss inte hela svaret, men vi kan se att bilden klarnar genom andra bibelord och delvis genom andra skrifter och uppenbarelser (som förklarar dessa mysterium). Nu vill jag poängtera att även Maria blev kunde inte bli frälst utan Jesus försonande verk på korset (Lukasevangeliet 1:47). Men vi ser också att Maria fick dela mycket lidande med Jesus:

»Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: “Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan.”« Lukasevangeliet 2:34-35 (Folkbibeln 98)

Vi kan se att Maria mediterade över Guds ord: »Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.« Lukasevangeliet 2:19 (Bibel 2000). Det första undret var på grund av att Maria uppmanade människor att lyssna på Jesus (än en gång, inte för att hon hade någon speciell kraft). Det var vi bröllopet i Kana (Johannesevangeliet 2:1-12): »”Gör det han säger åt er.”« Johannesevangeliet 2:16 (Bibel 2000). Vi kan förstå att Marias hjärta för att Guds verk skulle utföras var stor. Marias totala lydnad till Gud var viktigare än hennes moderskap:

»Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: “Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat.” Han sade: “Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.“« Lukasevangeliet 11:27-28 (Folkbibeln 98)

Det står att Jesus lydde Maria i allt (Lukasevangeliet 2:51), hur skulle Jesus kunna göra det om hon syndade? Det förklaras med Katolsk tradition där man menar att Maria fick en speciell gåva från Gud. Det var inte genom igen kraft utan genom Gud som det var möjligt, eftersom hon bara var människa.

 

Maria i andra delar av bibeln

Börjar leta i bibeln så ser man att det inte står viktiga ställen om Maria i evangelierna. I 1 Mosebok så hittar vi en profetia om Maria: »“Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes. Han kommer att krossa ditt huvud, och du kommer att hugga honom i hälen.”« (1 Moseboken 3:15, nuBibeln). Det står också » Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’. « (Jesaja 7:14, Bibel 2000)

I Apostlagärningarna står det: » Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.« Apostlagärningarna 1:14, Bibel 2000). Maria var ihärdig i bön, tillsammans med de andra apostlarna och några till.

Även i Uppenbarelseboken finner vi mycket om Maria. Hon är den nya förbundsarken för hon fick bära hennes härlighet och hennes kropp är i himlen där hon är drottning:

» Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark kunde ses i hans tempel. Det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och stora hagel. Och ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna iklädd solen, med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande, och hon ropar i barnsnöd och födslovånda.« Uppenbarelseboken 11:19 & Uppenbarelseboken 12:1-2 (SvenskBibeln)

Att Maria är himlens drottning är inte heller så konstigt för att i Gamla Testamentet var kungens moder drottning. Här kan vi även koppla “Se din mor.” Bilden som beskrivs om kvinnan på himmelen visats på himmelen i vår tid, det är ytterst sällsynt. Här ser vi att Maria är vår andliga moder (även om hon inte är Gud) och att hon är Satans fiende:

»När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet. Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid. Då sprutade ormen vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att hon skulle föras bort med floden. Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. Och draken stod på sanden vid havet. « Uppenbarelseboken 12:13-18 (Folkbibeln 98).

Slutsatser

Maria har en oerhört viktig roll, som inte bör förringas. Att “prisa henne salig” är inget som förminskar Jesu betydelse, tvärt om. Hon visar vägen till Jesus. Vi kan se det, men ändå så nämner man knappt henne i flera kristna kyrkor.

En del vill hävda att det inte kan finnas någon som vi kan be om förbön för i himlen (1 Timothoesbrevet 2:5). Men då kan vi inte be någon om förbön? För alla som ger förbön är ju “medlare” till Gud? Men varför skulle helgonen (de som kommer till himlen) sluta be när de kommit till himlen? Vi har ju läst att många av dem var ihärdiga i bön (så som Apostlagärningar 1:14) och det står » Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.« (Jakobsbrevet 5:16, Bibel 2000). Vi ser i berättelsen om bröllopet i Kana att Marias vädjan spelar roll. Ett annat argument är att man är död till uppståndelsen. Att kroppen är död är visserligen sant, men själen är odödlig. Den måste befinna sig någonstans eller i någon stadium. Därför är det inte ologiskt att helgonen ber för oss i himlen.

Inte heller att hon inte kan vara rättfärdig med Romarbrevet 3:10, eftersom det står att “ingen finns som är rättfärdig”. Men efter står att “ingen som söker Gud”. Så han kan inte ha menat alla.

Jesus är kyrkans huvud, kyrkan (alltså församlingen) är hans kropp. Genom oss utför han sitt verk. Gud vill ha människor med i hans verk. Detta kan vi se redan genom “Guds bön till mänskligheten”. Han tvingar sig inte på människor, han vädjar till dem att låta honom komma in i deras liv och använda sig av oss.  De ödmjuka skall bli upphöjda, står det på olika sätt på flera ställen. Att Maria är speciell lär oss något om hur vi ska se på kvinnor. En omsorgsfulla ömma modern som gör allt för sin son och är trogen Gud får en speciell plats i himmelen.

 

Annat intressant om Maria