Pingstdagen

Idag är det pingstdagen! Vi firar idag i mässan dagen då apostlarna och Maria fylldes med anden. Se Apostlagärningarna 2:1-11.

En dag att påminna oss om vårt löfte att följa Jesus, en dag att meditera över hur vi kan ge mer plats åt anden. Hur säger bibeln att det bör märkas? Jag tänkte ta ett av dagens stycken:

Nej, säger jag, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen. Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike. Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.
Galaterbrevet 5:16‭-‬26 (Bibel 2000)

Låt detta får vara en enhetens dag! Vi sr att vi är tvugna att ha tålamod med varandra son Guds barn. Detta är utmanande budskap. Vi är kallade att älska som Jesus, som fick stå ut med mycket.

Övning:

Låt oss, speciellt på nätet, träna på atr inte utala oss för fort, utan tänka efter mer och visa mer tålamod och kärlek. Istället för att skriv onödiga kommenterer, t.ex. bara tala om att den andra har fel.

Det är lätt att tänka att om vi har kraft att hela sjuka och driva ut onda andar, då är vi mycket andefyllda. De två sakerna gåvor som är bra. Men de främsta tecknen är hur vi älskar varandra.

Det är också en tid att reflekterar över hur vi lever som Jesu vittnen (ett annat av dagens stycken):

När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. Också ni skall vittna, ty ni har varit med mig från början.
Johannesevangeliet 15:26‭-‬27 (Bibel 2000)

Vi får vara Jesu vittnen också. Vi bör i första hand inte dela andra erfarenheter utan våra egna. Vi bör guvetvis sträva efter art leva i fullkommlig kärlek, men också vittna vad Gud i våra liv. Detta är komplext, för min erfarenhet är att det bästa vittnesbördet är att leva som man lär. Jag menar inte att jag lyckas, men när människor ser ena tro i handling så är det det starkaste vittnesbördet. När vi bjuder in anden att vara närvarande i våra liv är han med oss som när Jesus gick med lärjungarna. Då får vi förvandlas så vi kan vara ljus. Gud kallade Moder Theresa: “Kom, var mitt ljus!”. Kallelsen gäller dig och mig idag, vi behöver bara hitta vad vi ska göra.

Detta är något vi kan ta med oss under veckan.

Aposteln Markus dag

Idag är det aposteln Markus dag. Så jag tänkte skriva några ord om honom och hans vinkel på evangeliet. Det är intressant att vi får möta Jesu liv ur olika perspektiv.

Jesus sade: »…”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.« Markusevangeliet 16:15 (Folkbibeln 98)

Aposteln

M. kom från en förmögen familj, hur han kom till tro vet man inte. Under sitt liv träffade aldrig M. Jesus, men han en nära medarbetare till aposteln Paulus som betraktade honom som sin son1. Läser vi Paulus brev till Filemon så kan vi se att Markus och Lukas var med Paulus under fångenskapen i Rom. Man tror att var den första biskopen av Alexandria och grundare av kyrkan där. På så sätt spreds kristendomen till Afrika som har blivit den koptiska traditionen.

  1. »Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min ‘son’ Markus.« Petrus första brev 5:13 (Folkbibeln 98)

 

Markus betraktelser

Något som M. betonade var Jesus handlingskraftigt, befrielsen och helande. Jesus kom för att tjäna och så skall vi också göra:

»Då kallade Jesus dem till sig och sade: “Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.« 10:42-45 (Folkbibeln98)

»Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: “Om någon vill vara den förste skall han vara den siste av alla och allas tjänare.” Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, slöt det i sin famn och sade till dem: “Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som har sänt mig.“« Markusevangeliet 89:35-37 (Folkbibeln 98)

Genom hans bok så ser vi kallelsen till lärjungaskap1 lysa tydligt. Mysterierna i bibeln,  är framförallt Jesu liv är framförallt uppenbarande för oss som tror. Jag tänker att han vill lägga vikt på att vi är kallade till att visa på Guds rike i handling. Jesus säger befaller dem onda andarna och många av dem som blev helade att tiga med vem han är2. Vi ser att för J. var det viktigt att han under sitt liv inte blev en kändis. Vi kan även se om vi tittar på helgonens liv att Jesu löfte om att vi ska göra större tecken än J. själv är sant, dessutom kan vi se människor som för världen var dårar3. I dem kan vi ses Jesus, för dem lät Kristus blir förhärligad är dem. Därför kan vi ha dem som föredömen. Vi kan se att att vi har alla den kallelsen.

Vi ser även grunden för hur en andlig ledare ska vara. Det är lätt och se dem som är duktiga på att prata, dem som har fascinerande gåvor. Men vi ska lyfta fram dem ödmjuka, dem som hjälper, ber och bygger utan att synas. Det är dem som är stora i Guds rike.

»Då sade han till dem: “Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse.”« 4:11-12 (Folkbibeln 98)

Detta stycke jag är intressant och man kan begrunda/meditera över det. Som jag tänker att det är viktigt för M. att betona att evangeliet är en befrielse för den som inser sitt totala beroende av Gud och inser sin synd. Vi kan inte plocka russinen ur kakan. Det är en kallelse till att inte leva som den här världen. Vi människor vill lätt falla i ett gnostisk tankesätt, att vi är frälsta och kroppen är ju redan syndig så vi det gör inte så mycket vad vi gör med den för själen är ren och tillhör Gud. Men det hänger ihop, vi är kallade till att leva Jesu och Guds bud.

Jesus är givetvis central i Markus. Att Jesus är helt och fullt människa3, samtidigt som han är helt och fullt Gud4 är väldigt viktigt. Även att Jesus var tvungen att lida och att han verkligen Gud med all makt och auktoritet. Jag tänker in på allt i detalj för det skulle bli för långt, så jag har valt ut några saker som jag vill belysa idag.

  1. Se Kap 4, 8:34-38, 10:35-45
  2. Se 1:34; 44, 3:12, 5:43, 8:30, 9:9
  3. Jfr 1 Korinthierbrevet 1:18-25
  4. Se 3:5, 4:38, 6:6, 7:34, 8:12, 33, 10:14, 11:12, 14:33-42
  5. Se 1:11, 3:11, 5:7, 8:38, 9:7, 12:6-8, 13:32, 14:36; 61, 15:39

 

Läs mer

Förnyad relation

Att få en djupare insikt över påskens mysterium år för år är viktigt. Det är ju det viktigaste inom kristen tro. Jag upplever att jag fått en förnyad relation. Genom fastan i begrundade av Jesu lidande för att sedan fira påskens glädje så får vi väl ihop det. Jesus visade sig bara för dem som trodde på honom. För att visa att följer vi honom så kommer vinner vi segerkronan. Vi kan se på de ärorika martyrerna utan att sörja deras öde för vi vet vad de fått betyda för Guds rike.

Job vittnar tydligt om vilken inställning vi kan ha, han är optimistisk trotts allt han får gå igenom. Några ord som är trösterika i den boken: »Jag vet att min befriare lever och till sist skall träda fram på jorden.« Job 19:25 (Bibel 2000) Han höll blicken högt trotts vad han gick igenom. En viktig sak är att att apostlarnas fick en förnyad relation, de fick liksom samma relation som vi har idag. Jesus är inte längre här i sin person och gör saker åt oss. Det är nu upp till oss att vara påskens vittnen! Efter 40 dagars fasta så känns påsken som en total befrielse och vi kan glädja oss åt vårt hopp. När vi delar Kristi lidande här innan de nya riket så är det inte förgäves. Det är oerhört viktigt att vi får rätt relation. Att vi inte fastnar i Jesu lidande och ser allt är mörkt. Det är också viktigt att vi förstår att lidande är en del av vägen, men det är inte slutet. Job lär oss att vi ska höja blicken och tänka på det hopp vi har.

Att ha Job som förebild är gott, fast jag har nog tidigare fastnat i hans lidande. Det är oerhört viktigt för berättelsen, men ändå så kan jag nu se Jobs bok som en positiv bok. Även om livet är mycket lidande så har vi ett hopp. Vi behöver lära oss att Gud vill hjälpa oss att se det. Det är viktig lärdom av den boken.

Är vi tidsmänniskor eller evighetsmänniskor? Vilket perspektiv har vi? Tidsmänniskan tittar ner i marken som djuren och ser inte framåt. Gör vi så fastnar vi lätt i världsliga problem, jag vet hur lätt det är. Men vi är skapade till att vara gudomliga varelser (Guds avbilder), som skall liva i evighet. Så vi bör få vårt evighetsperspektiv på livet. Vi lever bara en kort tid och vi har ett uppdrag att bära under denna korta tid. Jag hoppas att vi kan förnya vår relation till Kristus och se framåt. För VI VET ATT FÅR BEFRIARE LEVER!

Uppkomna tankar vid ett av veckas bibelskolafördrag, om eukaristin (nattvarden)

»Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: “Tag och ät. Detta är min kropp.” Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: “Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike.” När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.«

Matteusevangeliet 26:26-30 (Svenska Folkbibeln 98)

Det är så härligt att fördjupa sig i insikten om vad eukaristin är. Det är en sådan ödmjukhet av Jesus att vi får äta av hans kropp och och dricka hans blod. Han som är Gud. Han visar på att den största självuppoffringen som kan tänkas. Att ta emot eukaristin är den enorm gåva som bör vördas högt. Eukaristin är mycket mer än bara symbolisk. Jesus pratar en hel del om att han är Livets Bröd, det är något djupt i det. Han är fysiskt närvarande i dem konsekrerade brödet i mässan. Moses fick manna från himlen, men Jesus är manna från himlen. Den födan som ger evigt liv. Han får helt enkelt säga att Kyrkan kan inte vara en Kyrka utan eukaristin, ja det säger Jesus själv:

»“Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet.”«

Johannesevangeliet 6:53-58 (Svenska Folkbibeln 98)

Vi bär fram våra liv som offer i mässan. Gör vi våra liv till en gudstjänst så gott vi kan och äter av Kristi Kropp och dricker av Kristi Blod så har vi del i det eviga livet. Det säger oss att det eviga livet är konkret, lika konkret som brödet och vinet. Jesus är lika konkret som brödet och vinet. Det är ingen skillnad mellan det sakrala livet och det jordiska. Det är i allt förenat. Vi är i allt förenad med Kristus genom eukaristin. Det innebär att vi är inte mindre andliga utanför mässan. Jag har pratat om eukaristin förut men jag tycker det är ett ämne som går att prata mycket om.

Därför har man i den Katolska Kyrkan exkommunicering när någon lever i någon allvarlig synd, det är inte för att man vill stänga ute utan för att man vill att personen ska vända om. Att inte få ta emot eukaristin är ett konkret påvisade att man inte lever i förening med Jesus.

Om du har möjlighet, fördjupa dig i innebörden av eukaristin. Ju mer vi förstår av den ju mer kan vi uppskatta den.

Påsken – vi friar att Jesus har uppstod

»Efter sabbaten, så snart solen gick upp över den nya veckan, kom Maria från Magdala och den andra Maria till graven för att hålla likvaka. Plötsligt skakade marken under deras fötter då en ängel från Gud steg ner från himlen och kom fram till dem. Han vältrade undan sten för öppningen och satte sig på den. Ljuset strålade om honom som blixten. Hans skrud var gnistrande vit, som snö. Vakterna vid graven blev vettskrämda, förlamade av skräck.
– Här finns inget att vara rädd för, sa ängeln till kvinnorna. Jag vet att ni letar efter Jesus, han har uppstått, precis som han sa. Kom och se var han låg.
Skynda er iväg och säg till hans lärjungar: “Han har uppstått från det döda. Han går före er till Galiliéen. Där får ni träffa honom.” Så ska ni säga.
Kvinnorna var lika förundrade som överlyckliga. De skyndade sig därifrån och sprang för att berätta nyheten för lärjungarna. Då stod Jesus där hälsade på dem. De tvärstannade och kastade sig ner för hans fötter och tillbad honom.
« Ur Matteusevangeliet kap 28 (The Message)

Lite att reflektera över kring texten:
Blunda och föreställ dig ängeln på stenen som som talar till kvinnorna. Vad var kvinnornas ansiktsuttryck?
Vad kände dem när du såg Jesus?
Varför visade sig Jesus först för kvinnorna?

Jesu lidande och kamp var inte förgäves, döden kunde inte hålla honom. Han är uppstånden har nycklarna till himlen och dödsriket. Mörkrets makt har inte sista ordet. Guds kärlek övervinner syndens och Satans bojor. Genom Guds Heliga Offerlamm är offrat som det fullkomliga offret för våra synder. Det finns befrielse genom Jesus Kristus för alla som vill leva efter Lagen och göra hans vilja! Alla våra synder kan vi överlämna till Jesus och han utplånar dem. Detta är det mäktigaste och viktigaste som hänt! Kristus lever och vill att vi ska leva med honom.

 

Låt oss i allt reflektera över hur stort det är. Det är inte kört. Många judar hade gett upp hoppet om Messias och spritt sig över världen. Men vi vet att Kristus har uppstått, vi vet att håller vi ut i livets lopp så väntar segerkransen. Låter vi detta hopp inspirera oss till att hänge oss allt mer till Den Levande Guden och hans son som är uppstånden? – Låter vi detta hopp smitta av sig? – Låter vi Jesus förvandla oss?
Känn ingen press. Insikt om vår egen brustenhet och behov till överlåtelse är det Jesus vill ha.

Jesu sista måltid & Getsemane

 

Jesu liv slutar aldrig fascinera mig, det är en passionsberättelse med mycket lidande. Varför är lidandet viktigt? För att när vi får större insikt om Jesu lidande så förstår vi också hans enorma kärlek. Idag är det Skärtorsdagen och är en mycket viktigt dag för oss kristna. Hans sista måltid och början på det djupaste av alla lidanden någon människa gått igenom på denna jord. Det finns lite olika delar av det som hände denna dagen, jag vill fokusera på i instiftandet av Eukaristin. För det är verkligen något fantastiskt.

Jesu sista måltid – instiftandet av Eukaristin

»Så kom det osyrade brödets dag, dagen då påskalammet slaktas. Jesus skickade i väg Petrus och Johannes för att ordna så att de kunde fira påskmåltiden tillsammans. “Var vill du att vi ska göra det?” undrade de. “Håll utkik när ni kommer in i staden”, sa han. “Ni kommer att möta en man som hämtar vatten. Följ med honom hem och fråga herrn i huset var det stora rummet är där jag kan fira påskmåltiden med mina lärjungar. med mina lärjungar. Han kommer att visa er en stor sal på andra våning, sopad och fin. Ordna för firandet där.”

De gav sig av. Allt gick precis som han hade sagt, och de gjorde i ordning för påskfirandet. När det var dags slog han sig ner får med apostlarna runt sig. “Ni anar inte hur jag har sett fram emot att få fira den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. Det är den sista påsken jag firar innan vi firar att den har gått i uppfyllelse i Guds rike.”

Han tog bägaren, välsignade den och sa: “Ta den och dela den med er. Själv kommer jag inte att dricka vin igen förrän Guds rike har kommit.”

Han tog brödet, välsignade det, bröt det i bitar, delade ut bitarna och sa: “Det är min kropp som jag bryter för er. Ät detta till minne av mig.” Likadant gjorde han med bägaren efter måltiden och sa: “Denna bägare är det nya förbundet som har skrivits med mitt blod, blodet som jag spiller för er skull.”«

ur Lukasevangeliet 22 (The Message)

Eukaristin är det sakrament som tar oss närmast Jesus. När brödet och vinet är välsignat  blir Kristi offer närvarande, Jesus kommer till altaret och han blir närvarande på ett alldeles särskilt sätt. Tror på att Kristus är närvarande blir vi förenade med honom och vi helgas. Genom Eukaristin förenas vi som en enda kropp när den firas världen över. Liksom mässan firas den inte bar för oss själva utan för alla troende kristna. Eukaristin är så heligt! Att ta eukaristin är att ära Jesus, att tacka honom för att han offrade sig, att intimt förenas med Jesus, att få förvandlas av Jesus och att smaka av himmelriket.

 

Getsemane

Christ-2-lg.jpg

»“Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.”En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft.
I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken.
«
Ur Lukasevangeliet 22:39-46 (Bibel 2000)

Efter ett liv av mycket smälek och lidande av orsakats av lidande så brinner Jesu kärlek för oss så starkt. Han har sagt att han längtat efter måltiden med lärjungarna. Jag kan tänka att även dem gick Jesus på nerverna ibland, men trotts det så säger han bara att han har längtat efter dem. Vad känner Jesus i denna stund? Vi kan meditera över det och försöka få lite mer insikt. Jag tänker att han älskade människorna så mycket att han ville vinna deras kärlek utan att skulle behöva göra så. Kände Jesus sig övergiven av de han älskade? Han var föraktad och övergiven av alla, läser vi i Jesaja 53. Vi förstår att evangelierna är en passionsberättelse om kärlek som går över allt förstånd. Det står att Jesus svettades blod. Jesus har inte tidigare bett om att Fadern ska skona honom från något men denna gång ber han ju faktiskt »Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.« Till och med Kristus får ber Gud om att få möjlighet att gå en annan väg om Fadern vill. Jesus visar vad kärlek är i nöd och lust. Han ger allt för oss, han är villig att de allt!

Brev till vänner: Lidandets väg

“Varför får vi kristna lida?” frågar man sig kanske? Lidanden kan kännas meningslösa, men det är “lidandets väg” som leder till himlen, om man tror att kristen tro handlar om att leva ett bra liv då lurar vi oss själva. Vi säger ofta att vi vill bli lik Jesus, då får vi också dela hans kalk. Det gör vi genom eukaristin (nattvarden), men det är inte värt något om vi inte vill dricka av Jesu kalk i vår vardag. I detta inlägg tänkte jag ge mina infallsvinklar på lidande. Hoppas att du känner att får ut något av det.
Detta meddelandet skulle ha publicerats igår.

» Mina kära, bli inte överraskade av det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som hände er. Gläd er i stället över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras. «
Första Petrusbrevet 4:12-13 (Bibel 2000)

» Let us remeber that love lives thourgh sacrifice and is nourished by giving. without sacrifice, there is no love.« Helige Maximilian Kolve
(Låt oss komma ihåg att kärlek lever genom uppoffring och närs genom att ge. utan uppoffring, det finns ingen kärlek.)

» Ta emot vad som än läggs på dig, och ha tålamod i alla slags lidanden. Ty liksom guld prövas i eld, så prövas Guds utvalda i lidandets ugn. «
ur Jesus Syraks vishet 2:1-11 (Bibel 2000), jfr Malaki 3:2-3.

  1. Jesus
  2. Job
  3. Botgöring genom lidande
  4. Thérèse av Jesusbarnet (Thérèse av Lisieux)
  5. Wetterlunds Uppsatser och tankar m.fl.
  6. Nästa veckas inlägg

 

1. Jesus

jesus-2437571_960_720

» Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom. Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun.  «
Jesaja 53:6-7 (Bibel 2000)

Vår Herre Jesus Kristus var en smärtornas man, han tog emot smärtornas kalk utan att klaga. Han grät, men inte för sig själv. När vi förenas med Jesus genom att dela hans lidande får vi uppleva mer av hans kärlek. Som kristen är det viktigt att förstå att relationen med den Treeniga Guden är i centrum.

När du ler åt “den där dryga kollegan” och “mannen som alltid luktar svett i kyrkbänken framför”, då delar vi Jesu lidande. När vi står ut med att grannarna är uppe och låter kl 5 på morgonen så vi inte kan sova, då delar vi Jesu lidanden. När vi all din smärta glömmer oss själva och ber för dem som har de svårt, då delar vi Jesu lidande. När vi tar emot oförtjänt kritik utan att klaga, då delar vi Jesu lidande. När du väljer att umgås med dem som upplevs jobbiga och står ut med dem, då delar du Jesu lidanden. När vi lider för andra är hjälper Jesu på hans korsvandring. Det finns många sätt vi kan göra det. När vi går igenom stora kan vi be den bön som Jesus bad:

» Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: “Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.”« Matteusevangeliet 26:39 (Bibeln 2000)

Jesus vill ha vår kärlek i nöd och lust, “nöd och lust” innebär även när vi går igenom lidande. Det är då vår relation kan byggas på djupet och vi kan få upptäcka djupet och bredden av Guds kärlek.

 

2. Job

»… “Naken kom jag ur min moders liv, naken vänder jag åter. Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn.”« Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.«
Job 1:21-22 (Bibel 2000)

En man som visar på att vara ståndaktig i lidande, det honom kan ni sedan läsa mer om i ett inlägg jag länkar till i slutet. Han var en rättfärdig man som till och med offrade slaktoffer för sina barns eventuella synder, det är mycket fromt! Men Gud låter honom oförtjänt prövas för att se om hans kärlek håller. Han var den rikaste på jorden men förlorar nästan allt. På en dag rasade hela hans liv. Hans barn togs i från honom. Hans fru säger tidigt:

» Hans hustru sade till honom: »Håller du fortfarande fast vid din oförvitlighet? Förbanna Gud och dö!« Han svarade henne: »Du talar som en dåre. Vi tar emot det goda från Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?« — Under allt detta kom inte ett syndigt ord över Jobs läppar.«
Job 2:9-10 (Bibel 2000)

Hans vänner kommer och försöker länge förklara för honom att han måste ha syndat efter som det går så illa för honom. Men Job vet att han inte har gjort det. I slutet så belönas han av Gud för att han var uthållig i sitt lång och till synes märkliga lidande.

 

3. Botgöring genom lidande

Misströsta inte i lidandet stunder. Liksom Jesus led för vår skull och hans lidande inte var meningslöst så är inte vårat lidande det heller. När vi tar emot det lidande som ges oss genom smärtornas kalk så är till bot för oss eller någon annan. Det är viktigt att vi försöker att ta emot den kalken, liksom Jesus gjorde. Inget lidande för en Kristen i förgäves och fruktlös, det finns en mening med det.

 

4. Thérèse av Jesusbarnet (Thérèse av Lisieux)

10fa9e4fbc43d34c30f39d01190c2896.jpg

När vi är på detta ämne så finns var denna kvinna en stor förebild, hon fick verkligen dela smärtornas kalk. Men hon blev hemtagen till Herren redan vid 24års ålder. Redan då hade hon tömt sin kalk. En var karmelitnunna som inte många kände till, en sån där som inte märktes. Efter hennes död hittade man hennes dagböcker och förstod vilket heligt liv hon levde. “My little way is the way of spiritual childhood, the way of trust and absolut self-surrender.” (Min lilla väg är det andliga barnaskapets väg, vägen av förtröstan och fullständig överlåtelse). Hon var en sån där som Trotts ett liv med tuberkulos och oerhörda smärtor så klagade hon inte till Gud. Hon tog emot all smärta. För henne var Guds kärlek allt hon levde för. Hon visar på hur vi ska gladeligen i vår vardag göra små uppoffringar för Kristus. Genom hennes dagböcker kan vi läsa om hennes små uppoffringar i vardagen som hon gjorde för att inte såra någon utan i allt vara till välsignelse. Hon som fick lida mycket säger ändå:

» I know quite well all you are suffering. I know you anguish, and I share it. Oh! If I could but impart to you the peace which Jesus has put into my soul amid my most bitter tears. Be comforted – all passes away. «

(Jag känner dig ångest, och jag delar den. Åh Om jag kunde ge dig den frid som Jesus har lagt i min själ bland mina bittraste tårar. Låt dig tröstas tröstas – allt passerar bort.)

På sin dödsbädd sa hon med sitt sista andetag säger hon ”Min Gud… jag älskar dig!” och beseglar sitt liv. Dock anser hon inte själv att hon dör utan att hon ”träder in i livet”.

 

5. Wetterlunds Uppsatser och tankar m.fl

Denna bok ger en en mycket djup insikt i lidandets betydelse och hur Gud genom lidandet kan skänka oss mycket nåd och kärlek. Vi kan förstå allvaret med och kärleken som Gud har för oss. Vi kan inte bli sann kristen innan vi får dela Kristi lidanden. Det är en röd tråd som följer genom hela boken. Den hjälpen en också att förstå meningen med lidandet. I skriften Guds trälar i boken skriver han så här:

» I Gud är det som vi leva och röra oss och äro till (Apostlagärningarna 17:28). Alltså är det ock i Gud vi lida. Därmed lider ock Gud i oss, nämligen i och genom Kristus. Denna hemlighet, lidandets djupaste mysterium, antydde Kristus i liknelsen om den yttersta domen (Matteusevangeliet 25:35-40). Där uppräknar han flera slags lidanden, som han lider i sina bröder ända intill domens dag. Till dem hör ock sjukdom: Jag var sjuk och I besökte mig.«

Läs gärna hela bokrecensionen och inlägget om att vi är kallade till Guds trälar.

 

6. Nästa vecka inlägg

Då det påsk, så då blir det Jesu uppståndelse i temat! Belöningen för allt lidande. Ett härligt tema efter all fokus på lidande under fastetiden, budskapet om hoppet på ett evigt liv. Det finns en väg som leder till himlen som är möjlig för var och en!

Brev till vänner: Gnostesicm

Alexander den Store inledde det grekiske väldet på 300-talet, och skapade en religiös blandkultur. En andlig osäkerhet tog sin form i Medelhavsområdet, man upplevde en stor och oöverskådlig värld. Från östvärlden strömmade läror och sekter med “dold kunskap”. Det spred sig snabbt. Vi läser i bibeln om hur de första församlingarna  hade mycket problem med detta. Tankar om att upptäcka sitt “gudomliga ursprung”, “Gud i oss själva”. Vi är skapade till Guds avbild, men inte är vi Gud själva. Detta är något som direkt motsäger bibeln, Guds ord, Kristus, är inte bara Jesus, Ordet är Jesus (jfr 1 Kor 12:3, 1 Johannesevangeliet 2:22, 2 Johannesevangeliet 7).

Ni kanske känner till att det finns några skrifter som kallas Nya Testamentliga “apokryfer”. Så som “Thomasevangeliet”, “Petrus akter” och några fler. De innehåller “dolda budskap” en del finns översatta till svenska, men dessa texter är inte godkända av (Katolska) Kyrkan (som godkände vilka skrifter som skulle vara med i Bibeln).  Dessa skrifter menade att det fanns en hemlig ära som Jesus bara skulle ha delat med sina vänner och som bara skulle delges vissa utvalda. Detta mottogs med nyfikenhet. Men Kyrkan sa ifrån. På 100-talet e.Kr. var alla apostlarna döda. Tidiga kyrkofäder som undervisats av apostlarna själva så som (Justinos och Ireneus) avvisade bestämt att någon hemlig lära skulle funnits. Kyrkan oroades för hur så många kunde förkasta den kristna trons grunder. Gamla Testamentet förkastades för det ansågs tala om en ond Gud. Som vi skulle “göra oss fria från”, skapelsen var ett misstagen av den Guden. Man hänvisade till Paulus och Johannes som menade att världen styrdes av den onde (Johannesevangeliet 12:31; 16:11; Efesierbrevet 6:12; Kolosserbrevet 2:15) och att Jesus förkunnade att världen skulle gå under så därför kunde skapelsen omöjligt vara av en god Gud. “Kristus” som kom för att frälsa oss måste ha kommit för att visa oss vårt inre gudomliga jag så vi själva kunde nå till “ljusriket”.

Denna lära var till stor skada, Jesu död på korset menades inte betyda någonting. Därmed blev evangeliets budskapet om den lidande Messias samt Kyrkans dop och eukaristin (“nattvarden”), dess fysiska gemenskap och organisation – “Kristi kropp i världen” – helt meningslösa. I Första Johannes brev märks den gamle apostelns sorg för sådana avfällingar som föraktade tron på sakramenten, på eukaristin och dopet (“blodet och vattnet”). Dem menade även att könsskillnaderna skulle avskaffas för det skulle vara av ondo.

Under den tiden längtade man efter en totalförklaring som kunde svar på tillvarons misär, varför den finns och hur vi befrias från den. Ärkekättaren Marikon i Rom var en av dem som ville avskaffa Gamla testamentet och mycket av nya. Han målade upp en “positiv Gudsbild”. Hans sekt hölls vid liv till 500-talet. Polykarpos, som hade undervisats av apostlarna, kom till Rom mitt på 100-talet och lyckades få många markiniter att återvända till Kyrkan. Själv hade han (som sina lärare och apostlarna) all personlig kontakt med dem som förvred kristen tro, men han träffade en dag Markion och denna frågade “känner du mig?” och han svarade “Jag känner dig, du Satans förstfödde”. Johannes uttrycker sin sorg i ett av sina brev kallar dem för “anti-kristna”. Eftersom dem förnekar att Jesus var Kristus.

Gnostikerna förlöjligade den aposterioriska successionen. Biskoparna och prästen visade upp intyg att de var vigda i nedstigande led från apostlarna. Man dumförklarade redan apostlarna. Man hänvisade till Markusevangeliet där det står om att Jesus förbjuder demoner och bekänna hans rätta identitet och apostlarna inte riktigt förstår vad Jesus har att säga och på vilket sätt han skulle segra. Man fördummade och förlöjligade biskoparna på deras tid också.

Den gnostiska läran är dualistiskt. Detta tänk grundat på att människosjälen är fast i människokroppen som en fånge och allt världen är ont. Detta ligger nära tanken om buddistisk och hinduistisk lära. Den menar att i begynnelsen fanns en god Ljusgud och Visheten. Sofia (Visheten) födde ett barn utan Ljusgudens tillåtelse. Sonen blev någon slags halvgud som var lite avundsjuk på Ljusguden. Som skapade denna onda värld. Jesus menades vara en vanlig människa född av Maria och Joseph som upptäckte ljusgnistan inom sig, som i dödsögonblicket tog ifrån honom.

Den säger att människor själv har förmågan att söka och finna det inre ljuset. Några kristna gnostiska riktningar, fr.a. basilidianerna, trodde att denna inre förmåga berodde på gudomlig predestination, och att majoriteten av mänskligheten var förutbestämd till helvetet, men andra gnostiker hade en mer positiv syn på människans fria val och alla människors förmåga att utvecklas. Det finns vissa likheter med nutida metoder att utforska jaget med psykoterapi. Dessa metoder kan kopplas till buddhismen. Denna tanke är inget direkt trossystem utan mer grundläggande tankar som härstammar från judisk mystisk.

De ansåg att vad kroppen gjorde spelade ingen roll, så länge man var frälst. Det var som att anden var en guldklimp som man drar genom smuts, guldklimpen mister inte sitt värde efter som man var frälst. I Första Korinthierbrevet uttrycker Paulus sin sorg över att en man lever tillsammans med sin fars hustru. Detta var ju helt oacceptabelt enligt Mose lag, det var incest! Men i församlingen var man stolta över att ha någon som levde så här och fortfarande kunde behålla tron. Synden spelade ingen roll för gnostiker, utan att det handlade bara om vilket kunskap man hade. Detta får oss att förstå vikten av att hur vi lever våra liv är viktigt för vår relation med Gud.

Det finns idag den Gnostisk-apostoliska kyrkan som fick sitt namn på 1960talet, denna härstammar från Eglise Gnostique, grundat av Jules Doinel 1890, och Eglise Gnostique Catholique, grundad av Jean Bricaud 1907, som förenades 1920. Men som jag ser det så smyger sig dessa tankar in på sina håll. Det är nog viktigt att förstå vad gnosticism så man kan se tendenserna till det. De gnostiska skrifterna finns idag att få tag på så det är bra att förstå varför det av Kyrkan tidigt förkastades.

Det finns mycket att läsa om detta ämne:

Nästa vecka

Då handlar det om att kroppen är vårat tempel. Vad innebär det i praktiken? Hur kan vi göra för att ta hand om vårat tempel? Andligt, men också fysiskt. Jag hoppas ni är med igen.

En kväll i Karlstad

Igår var jag med två till från Reach i Karlstad och insprierat ungdommarna i Korskyrkan till evangelisation. Det var varit dn härlig kväll.  I det stora hela var det många bra samtal och det gled iväg en del biblar. Jag fick vara med på ett par riktigt bra samtal. Ungdomarna taggade att gå ut och mera.

Be gärna för att dem vi mött på stan och för att ungdomarna får inspiration till att komma igång med något eget evanglielisationaarbete, så som en Pannkakskyrka.

Begreppen “judar” och “judarna” i Nya testamentet – fiender eller vänner?

I Nya Testamentet finner vi begreppet “judar” och “judarna” flera gånger. På vissa ställen så verkar dem vara vänner och på vissa ställen fiender. Hur hänger det ihop? Säger de bibliska texterna emot sig själva? Genom tiderna har detta varit omstritt, för att det kan vara svårt att hålla isär begreppen.

Detta är från inspiration från ett ämne vi haft på bibelkursen.

I Johannesevangeliet 3:2 så kallar Nikodemus som var en högt ansedd jude Jesus för Rabbi, så uppenbarligen så hade han stor respekt av vissa. I kapitel 4 pratar han med en samarisk kvinna och säger till henne »Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna.« (Johannesevangeliet 4:22, Bibel 2000). Det är tunga ord från Jesus. Det var bara judar som tillbad de dem känner. Så vi ser att hans lära grundar sig i den judiska läran. Han uttrycker till och med att samarierna har fel och vill att de omvänder sig. I Lukasevangeliet 4de kapitel undervisar Jesus templet i auktoritet av att han är jude. Att han undervisar var inget som vem som helst kunde göra, så han lär ha varit väl ansedd. Han talar till människor med respekt som man kan förstå.

I Johannesevangeliet 4de kapitel så får fariséerna reda på att att Jesus döpte fler än Johannes. Då kunde han inte längre tala fritt. I kapitel 8 så skäller Jesus ut fariséerna och säger saker som ur ett mänskligt perspektiv underliga: »Då frågade de: “Var finns din far?” Jesus svarade: “Ni känner varken mig eller min fader. Kände ni mig skulle ni också känna min fader.« (Johannesevangeliet 8:19, Bibel 2000). Hela argumentationen är intressant på många sätt. Jesus talar i en annan ton i vers 31f och talar till dem judar som trodde på honom. Vid denna punkt så börjar det med att det är “judarna” som är emot Jesus. Han säger till och med att dem har Djävulen till fader (vers 44.) Men vi ser också att “judarna” som var emot honom inte var alla judar. Detta kan uppfattas rörigt. Vi får komma ihåg att det är författaren (Johannes) som satt in begreppen “fariséerna”, “judarna” o.s.v. För samtidens människor var väl dess begrepp förståeliga, men för oss kan de behövas lite mer efterforskning om vad författaren (alltså Johannes) menar med begreppen. Det kan vara bra att reflektera över. I Gideoniternas bibel är Jesu ord tryckta med röd teckenfärg, det tycker jag är bra för det blir lite tydligare.

Martin Luther använde sedermera en del av detta som argument som han baserade på bl.a. verser från Johannesevangeliet för att försvara att han brutalt jagade bort judar som inte ville ta emot Jesus.

Ungefär år 60 e.Kr förstördes templet i Jerusalem, Judarna var klara med templet och tusentalsarbetare var arbetslösa. De hade gjort revolution och anföll romarna, det slutade alltså med en katastrof. Då var judarna nästan döda. Just då var fariséerna de ända som kunde tänka klart ända som kunde tänka klart. Det var dem som återorganiserade judendomen. Fast dem började med böner där de förbannade kristna och kristna kunde snart inte längre gå i synagogorna, ca år 70år. Idag är bönen nedtonad att man avvisar alla grupper som “motstridiga lagen/judendomen” inom Israel, så man ber inte egentligen mot kristna längre efter som de inte är kvar i Israel. Det var från då som kristna började kallas kristna eftersom då separerades judendomen och kristendomen. Matteusevangeliet är dock riktat till judar, som förklarar att Kyrkan som bygger på Petrus inte skall avisas för de kristna är den sanna judendomen. Härifrån började förföljelserna för de inte kunde kallas judar längre så skulle de tvingas tillbe Kejsaren i Rom och tända rökelser till honom. Så kristna var en mycket pressad “sekt” då.

Johannes levde ju längst av alla, delar av Johannesevangeliet skrevs ca 90 e.Kr (de andra evangelierna skrevs runt 50-60 e.Kr) som skrev sist så är viktigt “judarna” och vad de gör överbetonad. Men då får vi inte glömma att Jesus identifierar med sin judiska bakgrund. Han är Judarnas Messias som fulländar deras tro. Så förmodligen menade han inte alla judarna. Hela Johannes evangeliet är byggt på judarnas kalender.

Petrus säger en del om judarna också, ord som väckt starka känslor:

» Ni, bröder, har ju följt exemplet från Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Vad de har fått utstå av judarna, det har ni fått utstå av era landsmän. Judarna dödade herren Jesus liksom de dödade profeterna, och oss har de förföljt. De trotsar Gud och är fiender till hela mänskligheten, eftersom de försöker hindra oss från att predika för hedningarna och hjälpa dem att bli räddade. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men nu nås de till slut av Guds vrede.« Första Thessalonikerbrevet 2:14-16 (Bibel 2000)

Vad är nu detta? Kanske man frågar sig. Detta är en vers som fött mycket judehat. Här vill jag ändå hänvisa till Tree och Life-bibeln, som är skriven av messianska judar. De skriver: » …the Judean leaders, who killed both the Lord Yeshua…« 1 Thessalonians 2:14-15 (Tree of Life). Visserligen byter ordagrant ordet som står i grundtexten “judarna”, men vi förstår om vill jämför med andra styckena att han inte inte kan ha menat alla judar.

I Romarbrevet så skriver han mycket om detta.

» Jag frågar då: kanske Gud har förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är ju själv israelit, ättling till Abraham och av Benjamins stam. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han en gång har utvalt. Ni vet ju vad skriften säger i berättelsen om Elia, då han anklagar Israel inför Gud: Herre, dina profeter har de dödat och dina altaren har de rivit ner, jag är ensam kvar, och nu står de efter mitt liv. Vad får han för svar från Gud? Jag har sparat åt mig sju tusen män som inte har böjt knä inför Baals bild. På samma sätt finns det i vår tid en rest som Gud har utvalt av nåd.« Romarbrevet 11:1-5 (Bibel 2000)

Att Israels fall är för att många hedningar ska komma till tro (11:11-15). Men han varnar för högmod:

» Om det första brödet är heligt är hela baket heligt. Och om roten är helig är också grenarna heliga. Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot, så förhäv dig inte över de andra grenarna. Om du gör det skall du veta: det är inte du som bär roten utan roten som bär dig. Nu säger du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. Ja visst, de bröts bort därför att de inte trodde, men du är kvar därför att du tror. Var inte övermodig utan ta dig i akt; ty om Gud inte skonade de ursprungliga grenarna skall han inte heller skona dig.« Romarbrevet 11:16-21 (Bibel 2000)

Som mycket i bibeln, den kristna tron och livet så är det komplext. Ju mer vi läser ju mer ser vi att saker inte är självklara utan det finns många nyanser. När vi förenklar saker så missar man ofta många aspekter. Kristna är de sanna Israel och de “sanna judarna” idag, men det bara nåd.