Inre bön/kristen djupmeditation/kontemplation

Tre begrepp som betyder samma sak. Det råder på vissa håll råder lite frågetecken och okunnighet om detta. Andra kanske inte vet så mycket alls. Vad är det? Vad är det bra för? Vad skiljer det från österländsk meditation? Jag tänkte förklara lite av det allra mest grundläggande.

Inre bön är en möjlighet för oss att komma nära Kristus, att få en djup relation. Att be med ord är att prata med Gud, men som det står så vet vi inte vad vi ska be. Dessutom så är det viktigt att ta mycket typ att lyssna in Gud. Det är ännu viktigare att säga våra önskningar. Gud ser vårt hjärta och våra behov. I det kristna livet är sund meditation en den av bönelivet och inte separerat. Det är att vara inför Guds ansikte. Om vi tänker att meditationen kan leva ett eget liv, då ska vi fokusera tillbaka på Gud.

Det handlar också om att finna en verklig frid. Det är inget som går på en gång, men så är det ju med det mesta i livet. Jag som har ADHD kan säga att detta fungerar bättre än ADHD medicin, när man hittat in en bra rytm. I dagens stressade samhälle så finns ett stort behov av stillhet, vi är så uppe i varv. Det är galet idag, allt ska gå snabbt, snabbt, snabbt! Många av oss märker inte det, men vi är nog det en då.

Inre bön har praktiserats i den kristna traditionen sedan 400år e.Kr. och det finns en stor skatt av erfarenheter, själv läser jag Kristen djupmeditation av Wilfrid Stinissen (OCD). En grundläggande bok för dej som vill förstå mer av detta. Ignatius av Loyola (J.S.) har skrivit om sina andliga övningar. 35 andliga övningar av Ignatius av Loyola är också bra, men Kristen djupmeditation är en bra bok att börja med.

 

Vad är det bra för?

Kontemplation hjälper oss att hitta stillhet, frid och en fördjupad relation med Gud och att höra hans röst bättre. Vi kan också fördjupa i trons mysterium, så som Kristi lidande, Guds nåd, Treenigheten eller liknande. Det finns lite olika typer av meditation. Meditation kan vara att begrunda en bibeltext eller ett bibelställe i tystnad är också bra, att fantisera och måla upp bilder i huvudet över det man läst. Utöver detta gör dessa övningar oss lugn. Genom den inre bönen kan vi upptäcka ett djup i tron som vi inte kunde ana. Jag har bara börjat och jag den lilla bit jag kommit har fördjupat min Gudsrelation redan.

Vi vet att Jesus själv levde ett liv i bön, han drog sig ofta undan till ensamheten för att be. Utan det bönelivet han hade hans relation inte varit så bra. Vi kan också få en väldigt djup relation.

 

Vad skiljer då kristen djupmeditation får österländsk meditation?

Målet för den österländska meditationen är har som mål att tömma sig själv, det är inget som vi kristna ska hålla på med. Målet för kristen meditation är att komma närmre Gud. Teknikerna är viktare än viljan i österländsk meditation, i kristen meditation är viljan och längtan att ska Gud det som är viktigt. Därför är det bra att inleda med en kort bön så som “Helige Ande, kom med din kärleks heliga eld”, sedan kan man använda sig av ett mantra så som “Jesus”. Det viktiga är att fokuset är på Jesus så vi tömmer oss för att samtidigt fylla oss med Gud.

Till skillnad från den österländska så handlar det inte om vad vi uppnår av egen ansträngning, allt är nåd och från Gud. Det handlar om att öppna sig och göra sig mottaglig. Det är lite som solfångare. Dem kan vara stora, men det beror helt på solen hur mycket energi dem tar emot. Tekniken är bara ett hjälpmedel för att öppna sig, om vi fokuserar för mycket på teknikerna så tappar vi det som är viktigt.

 

Vad är bra att tänka på när det gäller detta?

Ha en vägledare som är erfaren. Det kan finnas erfarenhet inom den frikyrkliga världen, det vet jag inte. Men inom bl.a. katolska Karmelitorden och Jesuitorden finns den störst erfarenheten, men även inom Svenska Kyrkan. På Berget har dem en meditationledarutbildning ibland, dem som har gått den får certifikat. Har dem gått den så kan man vara trygg med att det är rätt fokus i meditationen.

162x286-praying.jpg
Denna ställning är vanlig inom karmelitordern, det är inget krav för att utöva inre bön. Men det är en ödmjuk ställning att komma inför Gud med. På knä med benen under sig, alternativt med en bönpall för att avlasta lite. Men som sagt, tekniken är inte viktigare än längtan och relationen.

 

 

 

 

Avslutning

Innan vi kommit in i den inre bönen har inte upplevt bönlivets verkliga djup. Jag kommer säkert att skriva mer om detta för jag försöker fördjupa mig i detta. Läs gärna :

  1. Karmel: Inre bön och kontemplation
  2. Artikel i Dagen: Wilfrid Stinissen mötte människors gudslängtan av Peter Halldorf
  3. Artikel i Signum: Kristen djupmeditation redan på 400-talet

Bara människa

Det finns mycket i mitt liv som är mycket bättre än innan, jag klarar fysiska utmaningar och blir starkare. Mitt engagemang med Pannkakskyrkan växer. Mitt liv tycks kanske som att jag har väldigt små problem? Det är lätt att prata om det man brinner för att göra och det man känner att Gud vill att man ska framföra. Det är bra, men jag vill inte att någon ska tro att jag är stolt över mig eller min egen prestation. Allt jag har har jag i herren.

Som ni kanske läst i min presentation så har jag gått igenom mycket, så jag vet vad jag är omvänd från. Idag lever jag bättre än jag gjorde förut, men det är bara p.g.a. av Jesus. Allt har inte blivit lättare, det är bara det att jag valt att ta kampen mot min egen synd och det är inte lätt. Det finns mycket som jag brottas med. Att jag har ADHD gör att jag fortfarande får arbete med mitt temperament, men där faller jag lite då och då. Det är lite jobbigt varje gång. Det finns flera gånger sedan jag valt att följa Gud jag ser att jag gjort saker jag ångrar. Men idag när jag har växt i min relation med Gud så gör det mer ont i hjärtat att göra något som är fel mot honom för jag vet att det skadar vår relation. Det är tur att vi har en fantastisk Gud som har oändlig nåd.

Oändlig nåd, det är en sång som man sjöng när man var yngre men inte riktigt kunde ta till sig. Men jag tror det är svårt att förstå innan man upplevt vad det verkligen är. När man gjort mycket fel i livet och känner att Gud inte övergett en utan älskar en ändå och ger en möjlighet till omvändelse. Då förstår man mer av djupet i sången och Guds kärlek.

I stycket där Paulus skriver om sin omvändelse så känner jag igen mig så mycket:

Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus, vår herre, för att han fann mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, mig som förut var en hädare och hänsynslös förföljare. Men jag mötte förbarmande därför att jag handlade i okunnighet, i min otro. Vår herres nåd har överflödat, med tro och kärlek i Kristus Jesus. Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig, Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare – och bland dem är jag den störste. Men jag mötte förbarmande, och det för att Kristus Jesus skulle kunna visa allt sitt tålamod på mig som den förste, urtypen för dem som skall komma till tro på honom och vinna evigt liv. Evighetens konung, oförgänglig, osynlig, den ende Guden – hans är äran och härligheten i evigheters evighet, amen. 1 Timotheusbrevet 1:12-17 (Bibel 2000)

Jag kan nog aldrig förstå hur mycket tålamod Gud har haft med mig  och hur mycket han stått ut med men jag får vara tacksam och prisa hans namn för att han visat sån nåd.