Varför jag älskar ekumenik!

Ekumenik är något som kan ta tid att förstå att uppskatta och inse vikten av. Dock inte vi kan leva i fullständig förening med Kristus om vi inte lär oss älska som han. Att älska är inte lätt. Ekumenik handlar inte om att man håller med alla andra kristna om deras idéer, det finns mycket jag tycker är konstigt. Men Jesus säger “den som inte är emot oss, är för oss”, vi har många syskon i Kristi Kropp. Alla är vi inte till fulla del av samma gemenskap, vilket man kunde önska men ändå kan vi lära oss att “stå ut” och älska varandra. Jag säger “stå ut” för det är något vi behöver arbeta med, att älska är något som jag behöver lära mej mer.

Vi kan lära oss av varandra och få en djupare insikt om Kristus. Även om vi inte förstår allt, även om vi inte ser fullheten i Kristus i en församling så finns det mycket gott. Det är upp till oss om vi väljer att fokusera på det som förenar eller det som splittrar, det innebär ju givetvis att vi inte behöver förneka det vi inte kan stå för. Vi kan bara tänka att “Jaja, det är inte mitt samfund. Men det är mina syskon.”.

Det finns bara en Kristi Kropp, om man tror att det hålls ihop av en viss Kyrka eller inte så kan de flesta kristna se det i Bibeln. För mig som katolsk kristen blir jag ledsen att det är så många som ska fokusera på det som skiljer. Jag vet att jag varit lika och saknat förståelse om detta, därför är nog min längtan ännu större att vi ska lära oss att älska varandra som syskon. Katolska Kyrkan är byggd på grunden att det är många grenar som har lite olika uppfattningar men ändå håller ihop, det känner jag är en enorm styrka att känna att vi är lite olika med enade. Det var kanske en anledning att jag kunde ta till mig den Katolska Kyrkan relativt snabbt.

Min vision är att se alla kristna enade.

Uppkomna tankar vid ett av veckas bibelskolafördrag, om eukaristin (nattvarden)

»Medan de åt tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: “Tag och ät. Detta är min kropp.” Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem och sade: “Drick alla av den. Ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: Från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger, förrän på den dag då jag dricker det nytt tillsammans med er i min Faders rike.” När de hade sjungit lovsången, gick de ut till Oljeberget.«

Matteusevangeliet 26:26-30 (Svenska Folkbibeln 98)

Det är så härligt att fördjupa sig i insikten om vad eukaristin är. Det är en sådan ödmjukhet av Jesus att vi får äta av hans kropp och och dricka hans blod. Han som är Gud. Han visar på att den största självuppoffringen som kan tänkas. Att ta emot eukaristin är den enorm gåva som bör vördas högt. Eukaristin är mycket mer än bara symbolisk. Jesus pratar en hel del om att han är Livets Bröd, det är något djupt i det. Han är fysiskt närvarande i dem konsekrerade brödet i mässan. Moses fick manna från himlen, men Jesus är manna från himlen. Den födan som ger evigt liv. Han får helt enkelt säga att Kyrkan kan inte vara en Kyrka utan eukaristin, ja det säger Jesus själv:

»“Amen, amen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. Liksom den levande Fadern har sänt mig, och jag lever därför att Fadern lever, så skall också den som äter mig leva därför att jag lever. Detta är det bröd som har kommit ner från himlen. Det är inte som det bröd fäderna åt och sedan dog. Den som äter detta bröd skall leva i evighet.”«

Johannesevangeliet 6:53-58 (Svenska Folkbibeln 98)

Vi bär fram våra liv som offer i mässan. Gör vi våra liv till en gudstjänst så gott vi kan och äter av Kristi Kropp och dricker av Kristi Blod så har vi del i det eviga livet. Det säger oss att det eviga livet är konkret, lika konkret som brödet och vinet. Jesus är lika konkret som brödet och vinet. Det är ingen skillnad mellan det sakrala livet och det jordiska. Det är i allt förenat. Vi är i allt förenad med Kristus genom eukaristin. Det innebär att vi är inte mindre andliga utanför mässan. Jag har pratat om eukaristin förut men jag tycker det är ett ämne som går att prata mycket om.

Därför har man i den Katolska Kyrkan exkommunicering när någon lever i någon allvarlig synd, det är inte för att man vill stänga ute utan för att man vill att personen ska vända om. Att inte få ta emot eukaristin är ett konkret påvisade att man inte lever i förening med Jesus.

Om du har möjlighet, fördjupa dig i innebörden av eukaristin. Ju mer vi förstår av den ju mer kan vi uppskatta den.

Jesu sista måltid & Getsemane

 

Jesu liv slutar aldrig fascinera mig, det är en passionsberättelse med mycket lidande. Varför är lidandet viktigt? För att när vi får större insikt om Jesu lidande så förstår vi också hans enorma kärlek. Idag är det Skärtorsdagen och är en mycket viktigt dag för oss kristna. Hans sista måltid och början på det djupaste av alla lidanden någon människa gått igenom på denna jord. Det finns lite olika delar av det som hände denna dagen, jag vill fokusera på i instiftandet av Eukaristin. För det är verkligen något fantastiskt.

Jesu sista måltid – instiftandet av Eukaristin

»Så kom det osyrade brödets dag, dagen då påskalammet slaktas. Jesus skickade i väg Petrus och Johannes för att ordna så att de kunde fira påskmåltiden tillsammans. “Var vill du att vi ska göra det?” undrade de. “Håll utkik när ni kommer in i staden”, sa han. “Ni kommer att möta en man som hämtar vatten. Följ med honom hem och fråga herrn i huset var det stora rummet är där jag kan fira påskmåltiden med mina lärjungar. med mina lärjungar. Han kommer att visa er en stor sal på andra våning, sopad och fin. Ordna för firandet där.”

De gav sig av. Allt gick precis som han hade sagt, och de gjorde i ordning för påskfirandet. När det var dags slog han sig ner får med apostlarna runt sig. “Ni anar inte hur jag har sett fram emot att få fira den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. Det är den sista påsken jag firar innan vi firar att den har gått i uppfyllelse i Guds rike.”

Han tog bägaren, välsignade den och sa: “Ta den och dela den med er. Själv kommer jag inte att dricka vin igen förrän Guds rike har kommit.”

Han tog brödet, välsignade det, bröt det i bitar, delade ut bitarna och sa: “Det är min kropp som jag bryter för er. Ät detta till minne av mig.” Likadant gjorde han med bägaren efter måltiden och sa: “Denna bägare är det nya förbundet som har skrivits med mitt blod, blodet som jag spiller för er skull.”«

ur Lukasevangeliet 22 (The Message)

Eukaristin är det sakrament som tar oss närmast Jesus. När brödet och vinet är välsignat  blir Kristi offer närvarande, Jesus kommer till altaret och han blir närvarande på ett alldeles särskilt sätt. Tror på att Kristus är närvarande blir vi förenade med honom och vi helgas. Genom Eukaristin förenas vi som en enda kropp när den firas världen över. Liksom mässan firas den inte bar för oss själva utan för alla troende kristna. Eukaristin är så heligt! Att ta eukaristin är att ära Jesus, att tacka honom för att han offrade sig, att intimt förenas med Jesus, att få förvandlas av Jesus och att smaka av himmelriket.

 

Getsemane

Christ-2-lg.jpg

»“Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.”En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft.
I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken.
«
Ur Lukasevangeliet 22:39-46 (Bibel 2000)

Efter ett liv av mycket smälek och lidande av orsakats av lidande så brinner Jesu kärlek för oss så starkt. Han har sagt att han längtat efter måltiden med lärjungarna. Jag kan tänka att även dem gick Jesus på nerverna ibland, men trotts det så säger han bara att han har längtat efter dem. Vad känner Jesus i denna stund? Vi kan meditera över det och försöka få lite mer insikt. Jag tänker att han älskade människorna så mycket att han ville vinna deras kärlek utan att skulle behöva göra så. Kände Jesus sig övergiven av de han älskade? Han var föraktad och övergiven av alla, läser vi i Jesaja 53. Vi förstår att evangelierna är en passionsberättelse om kärlek som går över allt förstånd. Det står att Jesus svettades blod. Jesus har inte tidigare bett om att Fadern ska skona honom från något men denna gång ber han ju faktiskt »Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.« Till och med Kristus får ber Gud om att få möjlighet att gå en annan väg om Fadern vill. Jesus visar vad kärlek är i nöd och lust. Han ger allt för oss, han är villig att de allt!

Brev till vänner: Gnostesicm

Alexander den Store inledde det grekiske väldet på 300-talet, och skapade en religiös blandkultur. En andlig osäkerhet tog sin form i Medelhavsområdet, man upplevde en stor och oöverskådlig värld. Från östvärlden strömmade läror och sekter med “dold kunskap”. Det spred sig snabbt. Vi läser i bibeln om hur de första församlingarna  hade mycket problem med detta. Tankar om att upptäcka sitt “gudomliga ursprung”, “Gud i oss själva”. Vi är skapade till Guds avbild, men inte är vi Gud själva. Detta är något som direkt motsäger bibeln, Guds ord, Kristus, är inte bara Jesus, Ordet är Jesus (jfr 1 Kor 12:3, 1 Johannesevangeliet 2:22, 2 Johannesevangeliet 7).

Ni kanske känner till att det finns några skrifter som kallas Nya Testamentliga “apokryfer”. Så som “Thomasevangeliet”, “Petrus akter” och några fler. De innehåller “dolda budskap” en del finns översatta till svenska, men dessa texter är inte godkända av (Katolska) Kyrkan (som godkände vilka skrifter som skulle vara med i Bibeln).  Dessa skrifter menade att det fanns en hemlig ära som Jesus bara skulle ha delat med sina vänner och som bara skulle delges vissa utvalda. Detta mottogs med nyfikenhet. Men Kyrkan sa ifrån. På 100-talet e.Kr. var alla apostlarna döda. Tidiga kyrkofäder som undervisats av apostlarna själva så som (Justinos och Ireneus) avvisade bestämt att någon hemlig lära skulle funnits. Kyrkan oroades för hur så många kunde förkasta den kristna trons grunder. Gamla Testamentet förkastades för det ansågs tala om en ond Gud. Som vi skulle “göra oss fria från”, skapelsen var ett misstagen av den Guden. Man hänvisade till Paulus och Johannes som menade att världen styrdes av den onde (Johannesevangeliet 12:31; 16:11; Efesierbrevet 6:12; Kolosserbrevet 2:15) och att Jesus förkunnade att världen skulle gå under så därför kunde skapelsen omöjligt vara av en god Gud. “Kristus” som kom för att frälsa oss måste ha kommit för att visa oss vårt inre gudomliga jag så vi själva kunde nå till “ljusriket”.

Denna lära var till stor skada, Jesu död på korset menades inte betyda någonting. Därmed blev evangeliets budskapet om den lidande Messias samt Kyrkans dop och eukaristin (“nattvarden”), dess fysiska gemenskap och organisation – “Kristi kropp i världen” – helt meningslösa. I Första Johannes brev märks den gamle apostelns sorg för sådana avfällingar som föraktade tron på sakramenten, på eukaristin och dopet (“blodet och vattnet”). Dem menade även att könsskillnaderna skulle avskaffas för det skulle vara av ondo.

Under den tiden längtade man efter en totalförklaring som kunde svar på tillvarons misär, varför den finns och hur vi befrias från den. Ärkekättaren Marikon i Rom var en av dem som ville avskaffa Gamla testamentet och mycket av nya. Han målade upp en “positiv Gudsbild”. Hans sekt hölls vid liv till 500-talet. Polykarpos, som hade undervisats av apostlarna, kom till Rom mitt på 100-talet och lyckades få många markiniter att återvända till Kyrkan. Själv hade han (som sina lärare och apostlarna) all personlig kontakt med dem som förvred kristen tro, men han träffade en dag Markion och denna frågade “känner du mig?” och han svarade “Jag känner dig, du Satans förstfödde”. Johannes uttrycker sin sorg i ett av sina brev kallar dem för “anti-kristna”. Eftersom dem förnekar att Jesus var Kristus.

Gnostikerna förlöjligade den aposterioriska successionen. Biskoparna och prästen visade upp intyg att de var vigda i nedstigande led från apostlarna. Man dumförklarade redan apostlarna. Man hänvisade till Markusevangeliet där det står om att Jesus förbjuder demoner och bekänna hans rätta identitet och apostlarna inte riktigt förstår vad Jesus har att säga och på vilket sätt han skulle segra. Man fördummade och förlöjligade biskoparna på deras tid också.

Den gnostiska läran är dualistiskt. Detta tänk grundat på att människosjälen är fast i människokroppen som en fånge och allt världen är ont. Detta ligger nära tanken om buddistisk och hinduistisk lära. Den menar att i begynnelsen fanns en god Ljusgud och Visheten. Sofia (Visheten) födde ett barn utan Ljusgudens tillåtelse. Sonen blev någon slags halvgud som var lite avundsjuk på Ljusguden. Som skapade denna onda värld. Jesus menades vara en vanlig människa född av Maria och Joseph som upptäckte ljusgnistan inom sig, som i dödsögonblicket tog ifrån honom.

Den säger att människor själv har förmågan att söka och finna det inre ljuset. Några kristna gnostiska riktningar, fr.a. basilidianerna, trodde att denna inre förmåga berodde på gudomlig predestination, och att majoriteten av mänskligheten var förutbestämd till helvetet, men andra gnostiker hade en mer positiv syn på människans fria val och alla människors förmåga att utvecklas. Det finns vissa likheter med nutida metoder att utforska jaget med psykoterapi. Dessa metoder kan kopplas till buddhismen. Denna tanke är inget direkt trossystem utan mer grundläggande tankar som härstammar från judisk mystisk.

De ansåg att vad kroppen gjorde spelade ingen roll, så länge man var frälst. Det var som att anden var en guldklimp som man drar genom smuts, guldklimpen mister inte sitt värde efter som man var frälst. I Första Korinthierbrevet uttrycker Paulus sin sorg över att en man lever tillsammans med sin fars hustru. Detta var ju helt oacceptabelt enligt Mose lag, det var incest! Men i församlingen var man stolta över att ha någon som levde så här och fortfarande kunde behålla tron. Synden spelade ingen roll för gnostiker, utan att det handlade bara om vilket kunskap man hade. Detta får oss att förstå vikten av att hur vi lever våra liv är viktigt för vår relation med Gud.

Det finns idag den Gnostisk-apostoliska kyrkan som fick sitt namn på 1960talet, denna härstammar från Eglise Gnostique, grundat av Jules Doinel 1890, och Eglise Gnostique Catholique, grundad av Jean Bricaud 1907, som förenades 1920. Men som jag ser det så smyger sig dessa tankar in på sina håll. Det är nog viktigt att förstå vad gnosticism så man kan se tendenserna till det. De gnostiska skrifterna finns idag att få tag på så det är bra att förstå varför det av Kyrkan tidigt förkastades.

Det finns mycket att läsa om detta ämne:

Nästa vecka

Då handlar det om att kroppen är vårat tempel. Vad innebär det i praktiken? Hur kan vi göra för att ta hand om vårat tempel? Andligt, men också fysiskt. Jag hoppas ni är med igen.

Risker med att läsa bibeln?

Att läsa bibeln är bra överlag så jag ska inte säga åt någon att sluta läsa bibeln. Men kan det finnas risker med bibelläsning? Ja, skulle jag vilja påstå. Som jag själv tänkt och jag vet att det finns fler som tänker är man aldrig ska tro att man kan ha fel tolkningar och att anden leder en till sanningen. Det blir att man förkastar vad kyrkofäder sagt och så. Kontentan blir att man tro sig till höra den ytterst lilla minoritet av kristna som är frälst? Lite tillspetsat men det är så det upplevt. På vissa håll så märks det tydligare än andra. Det är bra att förstå att man gör en personlig tolkning. Om den går emot vad majoriteten kristna har tänkt om en fråga sedan Jesus då kanske man ska ta och ifrågasätta sig själv. Det är inte lätt förstå sanningen, men vi vill gärna göra det lättare än vad det är. Jesus är enda vägen till Gud, men hur man ska tolka bibeln är komplext.

Varför skulle det vara svårt? Skulle inte Gud vilja ge oss en en komplett handbok med alla svar? Det hade ju varit enkelt? Därför att livet är inte enkelt. Bibeln hjälper oss att forma vårt samvete. Sen kan vi också lära mycket av traditionen, den lära som förts vidare från de första kristna. Men trotts allt detta så är det komplext. Livet har inte varit enkelt och kommer inte att bli. Vi får göra vårt bästa och söka sanningen. Vi ska inte tro att vi kommer att bli klara i detta liv, då bedrar vi oss själva. Vi får vara ödmjuka oss för hur stor Gud är och hur små och ynkliga vi är.

Dikt om ensamhet – på rim

Det kan kännas jobbigt att ha många att umgås med,
under många år var ensamhet något som gjorde att jag led.
Men sedan jag tagit mer tid med Gud så min värld mera varm
för jag känner att jag kommer närmare hans barm.

Den tid vi tar för Gud påverkar vi relation
ensamhet kan hjälpa en att rota sig i tron.
Vi får aldrig förakta vikten av mässan och församlingsgemenskap
för vi behöver också andra kristnas sällskap.

Lever du med mycket stress och röra i ditt livssituation
åka ut i skogen eller en annan andlig frizon.
Läs bibeln, andlig litteratur, sjung, be och vila din själ
så kan du återfinna ditt inre väl.

“Kyrkotradition” – vad är det?

Man säger “Traditioner är skapad av människor”, det är sant om vi tittar på många kyrkosamfund. Tradition är ett bevarat arv från generation till generation som inte skall förkastas. Människor har under lång tid bevarat traditioner. Vi kan också lära oss mycket av att studera olika samfunds traditioner. Alla kyrkotradition har ett flertalet positiva element, framförallt kan vi lära oss om uttryckssätt för tron. Personligen så gillar jag bl.a. ortodoxa kyrkans rökelser, en tradition som lever kvar sedan lång tid tillbaka. Att andra kyrkor inte gör det inte inte direkt fel, det är olika traditioner. Vissa saker handlar inte direkt om rätt eller fel.

Psalmer, andra former av musik “lovsång” (då tänker jag på t.ex. modern lovsång), dans, utåtriktade verksamheter, konfirmation, Lucia-firanden, påskfirande, julfriande, litturgi, kyrkoårstexter, kyrkohandböcker och böner är flera saker som tillhör kyrkotraditioner. Sånt som får allt att fungera.

Den som tillhör en kyrkosamfund (utom katolska och ortodoxa kyrkan) och säger att “tradition är av människor” säger lite emot sig själv, eftersom man tillhör en tradition. Oavsett om man tror det eller inte så måste man också förstå vad katoliker menar med att läror bevarats av “traditionen”. Det är inte direkt så att det är människor under åren som kommit på saker som som känts bra för stunden utan man har hållit sig till den apostoliska läran. Här behöver vi komma ihop att Katolska Kyrkan var dem som samlade ihop alla skrifter så vi idag har en bibel utifrån den lära man redan lärde ut. Enligt forskning så vet man att i den kulturen så var det mycket som bevarades från mun till mun. Det var inga “hemliga läror” som bara skulle läras ut till dem uppsatta utan det var allmänt känt. På så sätt har Katolska kyrkan bevarat vad Apostlarna lärt som inte var med i dem texter som blev kanon. Det finns många texter från de första århundradena som visar på detta också.

Tragiskt nog ser vi fler och fler splittringar mellan traditioner. Det är inte från Gud att kristna ska vara splittrade. Vi som tillhör den treenige Guden bör jobba tillsammans, som en familj, en kropp. Vi har mycket erfarenheter att lära varandra. Sedan jag började konvertera till katolik har jag fått en annan syn på saker, man ser att Gud i stor och världen är komplex. Människor överlag är bångstyriga och alla alla kyrkor finns människor som beter sig illa. Man kan välja att hålla ihop och försöka stå ut med varandra eller bryta sig ut och ägna energi åt att kritisera den gruppen man bröt sig från. Men vad leder det till?

I Svenska kyrkan har mycket, saker man kan reagera till. Men jag har också Gudsfruktiga människor som verkligen brinner för själarna. Även om jag inte stödjer teologin till fulla kan jag se att det finns många fina människor med en ärlig tro, dem som… har en svagare tro måste vi ju älska mer. Det är ju det Kyrkan och bibeln lär. Vi måste ha tålamod och ta hand om varandra. Det är många gånger som man hör folk uttrycka sig konstigt, någon sa “S:t Luther”, då bet jag mej i tungan. Men i mitt stilla sinne tänkte “hur kan man kalla Luther för “S:t””. Men jag lyckades låta bli att ta strid för jag insåg att det var inte till någon nytta.

Drygt tvåtusen år har gott sedan vår Herre och Frälsare levde, dog och uppstod. Vad håller vi på med idag? Meningslösa bråk. Låt oss lära oss älska varandra och kanske vi kan lära oss något av varandra?

Det dubbla kärleksbudet

»… “Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.”«  Matteusevangeliet 22:37-40 (Bibel 2000)

Jesus sammanfattar hela lagen på dess två bud. Utan dem buden kan vi inte leva kristen tro, för hela tron vilar på dem två buden. Det kanske verkar självklart, men är det alltid det? Det är lätt att säga att man ska göra det, men hur praktiserar vi det? Och hur kan Jesus säga så när Guds Budord är 10?

 

Tio Guds bud

Hur kan Jesus säga att det bara är två bud när det bara är tio? Och i så fall kanske man tänker, “Jag kan ju älska Gud och min nästa fast jag tar kassarna på Ica. Det är ju inte så märkvärdigt”. Vi kanske tänker “Om jag har en Buddha hemma gör väl inte så mycket, jag älskar ju Gud och min nästa?”. Det gör mycket! Guds bud är en heliga stadga och de kan sammanfattas av det dubbla kärleksbudet för att 10 Guds bud är kärlek, det finns inget vi kan plocka bort. Man kan inte heller särskilja kärleken till Gud och till nästan för det går hand i hand. Inte ens sabbatsbudet (som idag gäller mässan/gudstjänsten, de viktiga högtidsdagarna och fastetider). Allting hänger emot med det dubbla kärleksbudet.

Lagen har inte på något sätt upphävt, inte heller sabbatsbudet.

» Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla. Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor i himmelriket. «

Matteusevangeliet 5:17-19 (Bibel 2000)

Att gå till kyrkan på söndagar tar man på sina håll ganska lätt på. Men om bibeln lär oss att vi faktiskt har kyrkoplikt så långt det är möjligt. Det är jobbigt i dagens samhälle att prata om plikter för vi gillar inte det, det är trevligare att prata om rättigheter. Men nu är det så som gäller. Samma sak med hur vi se på någon av det andra könet, det kan nog vara en utmaning för oss alla. Men vi får tänka på att många av oss i västvärlden får många år på sig att bli hela heliga, tror det är så att vi behöver det. Kan vi älska Gud om vi lever okyskt? Nej, det kan vi inte. I alla fall inte helhjärtat. Alla bud hänger ihop med kärleken.

 

Du skall älska Herren, din Gud

… av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd…” Det är hissnade när man tänker på det kanske. Men det handlar ju om att (som Wetterlund uttrycker) sekunderligen ha blicken på Herren. Ingenting annat bör spelar roll. Herren är en nitälskande och en svartsjuk Gud (2 Mosebok 34:1420:5). Ibland verkar folk tro att det är en annan Gud som det skrivs om i Gamla Testamentet. Det är fel, att tänka så var det som man menade var gnosticism (som jag tänkte komma in på här framöver, vi håller på att läser om det på bibelskolan). Att älska Gud tar sig också uttryck i att vill undvika synden. Vi vet att Gud hatar synd, så det bör vi också göra. Älskar vi Gud så vill vi ju fira mässa(/gudstjänst) till Herrens ära, vi vill ta tid med honom. Hela relationen byggs upp av kärleken till honom och leder till att vi också älskar nästan. Det handlar om att bli ett med Gud, förenas som Gud. Då blir vi också den Gudslika varelse vi är skapade till att vara. Kärlek förvandlar oss.

 

Älska din nästa

I detta fall tycker jag om att ta upp människor som samhället ser ner på. Olika politiska ledare, som Hitler. Det innebär också grupper i samhället, som människor med an avvikande sexuell läggning, invandrare, politiska grupper och människor med diagnoser eller handikapp. Det innebär inte att vi måste älska det dem gör. Det handlar om att lära sig se den unika människan i varje ansikte. I varje människa finns något fint som är skapad av Gud. Under en föreläsning så sa föreläsaren som var Ortodox att vi alla är ikoner (vi är ju skapade till Guds avbild). Alla har vi fått allt som krävs för att bli det Gud har tänkt (liksom helgonen) men vi har olika mycket smuts. Vi är alla människor och behöver putsa på våran egen ikon. Och vi behöver se alla människors “ikon” bakom smutsen. Så får vi försöka se förbi alla smuts.

 

Nästa vecka

Då tänkte jag dela lite tankar om något annat än vad jag brukar, då blir temat “Gnosticism”. Det handlar om att förstå vad gnostismen är, hur den för oss ifrån en sund Gudsrelation. Så som läror som lär oss att Kristus skulle vara något spirituell guide som skulle lära oss att hitta vårt inre sanna Gudsjag, utan att Jesu frälsning skulle vara viktig. Det kan utvecklar mycket mer, jag hoppas ni är med!

Begreppen “judar” och “judarna” i Nya testamentet – fiender eller vänner?

I Nya Testamentet finner vi begreppet “judar” och “judarna” flera gånger. På vissa ställen så verkar dem vara vänner och på vissa ställen fiender. Hur hänger det ihop? Säger de bibliska texterna emot sig själva? Genom tiderna har detta varit omstritt, för att det kan vara svårt att hålla isär begreppen.

Detta är från inspiration från ett ämne vi haft på bibelkursen.

I Johannesevangeliet 3:2 så kallar Nikodemus som var en högt ansedd jude Jesus för Rabbi, så uppenbarligen så hade han stor respekt av vissa. I kapitel 4 pratar han med en samarisk kvinna och säger till henne »Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna.« (Johannesevangeliet 4:22, Bibel 2000). Det är tunga ord från Jesus. Det var bara judar som tillbad de dem känner. Så vi ser att hans lära grundar sig i den judiska läran. Han uttrycker till och med att samarierna har fel och vill att de omvänder sig. I Lukasevangeliet 4de kapitel undervisar Jesus templet i auktoritet av att han är jude. Att han undervisar var inget som vem som helst kunde göra, så han lär ha varit väl ansedd. Han talar till människor med respekt som man kan förstå.

I Johannesevangeliet 4de kapitel så får fariséerna reda på att att Jesus döpte fler än Johannes. Då kunde han inte längre tala fritt. I kapitel 8 så skäller Jesus ut fariséerna och säger saker som ur ett mänskligt perspektiv underliga: »Då frågade de: “Var finns din far?” Jesus svarade: “Ni känner varken mig eller min fader. Kände ni mig skulle ni också känna min fader.« (Johannesevangeliet 8:19, Bibel 2000). Hela argumentationen är intressant på många sätt. Jesus talar i en annan ton i vers 31f och talar till dem judar som trodde på honom. Vid denna punkt så börjar det med att det är “judarna” som är emot Jesus. Han säger till och med att dem har Djävulen till fader (vers 44.) Men vi ser också att “judarna” som var emot honom inte var alla judar. Detta kan uppfattas rörigt. Vi får komma ihåg att det är författaren (Johannes) som satt in begreppen “fariséerna”, “judarna” o.s.v. För samtidens människor var väl dess begrepp förståeliga, men för oss kan de behövas lite mer efterforskning om vad författaren (alltså Johannes) menar med begreppen. Det kan vara bra att reflektera över. I Gideoniternas bibel är Jesu ord tryckta med röd teckenfärg, det tycker jag är bra för det blir lite tydligare.

Martin Luther använde sedermera en del av detta som argument som han baserade på bl.a. verser från Johannesevangeliet för att försvara att han brutalt jagade bort judar som inte ville ta emot Jesus.

Ungefär år 60 e.Kr förstördes templet i Jerusalem, Judarna var klara med templet och tusentalsarbetare var arbetslösa. De hade gjort revolution och anföll romarna, det slutade alltså med en katastrof. Då var judarna nästan döda. Just då var fariséerna de ända som kunde tänka klart ända som kunde tänka klart. Det var dem som återorganiserade judendomen. Fast dem började med böner där de förbannade kristna och kristna kunde snart inte längre gå i synagogorna, ca år 70år. Idag är bönen nedtonad att man avvisar alla grupper som “motstridiga lagen/judendomen” inom Israel, så man ber inte egentligen mot kristna längre efter som de inte är kvar i Israel. Det var från då som kristna började kallas kristna eftersom då separerades judendomen och kristendomen. Matteusevangeliet är dock riktat till judar, som förklarar att Kyrkan som bygger på Petrus inte skall avisas för de kristna är den sanna judendomen. Härifrån började förföljelserna för de inte kunde kallas judar längre så skulle de tvingas tillbe Kejsaren i Rom och tända rökelser till honom. Så kristna var en mycket pressad “sekt” då.

Johannes levde ju längst av alla, delar av Johannesevangeliet skrevs ca 90 e.Kr (de andra evangelierna skrevs runt 50-60 e.Kr) som skrev sist så är viktigt “judarna” och vad de gör överbetonad. Men då får vi inte glömma att Jesus identifierar med sin judiska bakgrund. Han är Judarnas Messias som fulländar deras tro. Så förmodligen menade han inte alla judarna. Hela Johannes evangeliet är byggt på judarnas kalender.

Petrus säger en del om judarna också, ord som väckt starka känslor:

» Ni, bröder, har ju följt exemplet från Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Vad de har fått utstå av judarna, det har ni fått utstå av era landsmän. Judarna dödade herren Jesus liksom de dödade profeterna, och oss har de förföljt. De trotsar Gud och är fiender till hela mänskligheten, eftersom de försöker hindra oss från att predika för hedningarna och hjälpa dem att bli räddade. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men nu nås de till slut av Guds vrede.« Första Thessalonikerbrevet 2:14-16 (Bibel 2000)

Vad är nu detta? Kanske man frågar sig. Detta är en vers som fött mycket judehat. Här vill jag ändå hänvisa till Tree och Life-bibeln, som är skriven av messianska judar. De skriver: » …the Judean leaders, who killed both the Lord Yeshua…« 1 Thessalonians 2:14-15 (Tree of Life). Visserligen byter ordagrant ordet som står i grundtexten “judarna”, men vi förstår om vill jämför med andra styckena att han inte inte kan ha menat alla judar.

I Romarbrevet så skriver han mycket om detta.

» Jag frågar då: kanske Gud har förskjutit sitt folk? Visst inte. Jag är ju själv israelit, ättling till Abraham och av Benjamins stam. Gud har inte förskjutit sitt folk, som han en gång har utvalt. Ni vet ju vad skriften säger i berättelsen om Elia, då han anklagar Israel inför Gud: Herre, dina profeter har de dödat och dina altaren har de rivit ner, jag är ensam kvar, och nu står de efter mitt liv. Vad får han för svar från Gud? Jag har sparat åt mig sju tusen män som inte har böjt knä inför Baals bild. På samma sätt finns det i vår tid en rest som Gud har utvalt av nåd.« Romarbrevet 11:1-5 (Bibel 2000)

Att Israels fall är för att många hedningar ska komma till tro (11:11-15). Men han varnar för högmod:

» Om det första brödet är heligt är hela baket heligt. Och om roten är helig är också grenarna heliga. Om några av olivträdets grenar har brutits bort och du, som är en gren av en vildoliv, har ympats in i stället och får del av saven från det äkta trädets rot, så förhäv dig inte över de andra grenarna. Om du gör det skall du veta: det är inte du som bär roten utan roten som bär dig. Nu säger du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in. Ja visst, de bröts bort därför att de inte trodde, men du är kvar därför att du tror. Var inte övermodig utan ta dig i akt; ty om Gud inte skonade de ursprungliga grenarna skall han inte heller skona dig.« Romarbrevet 11:16-21 (Bibel 2000)

Som mycket i bibeln, den kristna tron och livet så är det komplext. Ju mer vi läser ju mer ser vi att saker inte är självklara utan det finns många nyanser. När vi förenklar saker så missar man ofta många aspekter. Kristna är de sanna Israel och de “sanna judarna” idag, men det bara nåd.

Brev till vänner: Förebilder i livet

I världen så är det mycket som drar i oss. Vi har ett samhälle som vill uppmana till självgodhet. Då är det viktigt med goda andliga förebilder. Dem kan vi hitta i Bibeln, personer som har levt och personer i våran vardag. Det är lite av det jag tänkte resonera kring. Att vi har Jesus som största förebild som kristna tar jag för givet, därför kommer jag inte direkt skriva om honom som person.

» Ta mig till föredöme allesammans, och se på dem som lever efter det exempel vi har gett er.«

Filipperbrevet 3:17 (Bibeln 2000)

  1. Inledning
  2. Nära förebilder
  3. Helgon
    • Lucia
    • Nikolaus
    • Franciskus av Assisi
    • Moder Teresa
    • Helgon-litteratur
  4. Bibliska förebilder

 

1. Inledning

Behöver vi förebilder eller ska vi bara till på Jesus och bara lyssna på vad andra av bibelns författare om honom? Eller har vi något att lära av andra personer?

» Ta mig till föredöme allesammans, och se på dem som lever efter det exempel vi har gett er. Många — jag har ofta sagt det och säger det nu med tårar — är fiender till Kristi kors, de lever så att de slutar i fördärvet, deras gud är buken och sin ära får de genom könet, dessa som bara tänker på det jordiska. Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig.« Filipperbrevet 3:17-21 (Bibeln 2000)

Vi ska lära oss av dem som levt som exempel, eftersom vi annars lätt följer världen. Det är svårt idag att hitta bra föredömen. Vi bör akta oss för alla som som vill splittra, då menar jag inte bara i församlingen. Utan kristenheten. Men det är svårt utan bra förebilder, något att luta sig mot.

» Så sade Herren: Slå in på vägarna från fordom, fråga efter de gamla stigarna, efter den rätta vägen. Ta den vägen, och ni skall finna vila. …« ‘ Jeremia 6:16 (Bibel 2000)

Ibland så tror vi att vi ska uppfinna hjulet på nytt, man pratar om förnyelse. Det kan vara bra att se problem och behoven idag. Vi ska se tillbaka för att lära av dem som gått före och visat.

» Tänk på svunna tider, framfarna släktens år. Fråga din far, han kan berätta, de gamla, de vet att förklara.« Femte Moseboken 32:7 (Bibel 2000)

» Fråga tidigare släkten, håll fast vid vad fäderna funnit. Själva är vi födda i går och vet ingenting, som en skugga är våra dagar på jorden. Men de kan undervisa dig, de kan tala till dig och förmedla sin insikt.« Job 8:8-10 (Bibel 2000)

Lär av de som gått före, i flera generationer har kunskap förmedlas. Det är inget som man bara ska förkasta lättvindigt. “Själva är vi födda i går”, det är en lite rolig formulering men dock så sann. Vi vet så lite, vishet är att inse hur små vi är.

» Jag önskar att ni alla ända till slutet måtte visa samma iver att få se ert hopp uppfyllt. Förslöas inte, utan sträva efter att likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat.« Hebreerbrevet 6:11-12 (Bibel 2000)

Åter igen. Vi ska försöka att följa goda exempel på en Kristlikt liv.

» Om ni än skulle ha tusentals uppfostrare i Kristus, har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i Kristus Jesus födde er till liv genom evangeliet. Därför ber jag er: bli mina efterföljare. Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren, sänder jag nu till er. Han skall påminna er om vad jag undervisar i Kristus Jesus, det jag överallt lär ut i alla församlingar. « Första Korinthierbrevet 4:14-16 (Folkbibeln 98)

Paulus uppmanar oss direkt och med att vara efterföljare till honom. Det står inte i motsättning med att följa Kristus och de andra apostlarna eller andra personer som helghjärtat följer Kristus.

» Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och i Akaja.« Första Tessalonikerbrevet 1:6-7 (Folkbibeln 98)

Församlingen har här fått blivit ett föredöme genom att gå igenom lidande. Så är också vi kallade till. Att vara uthålliga i lidande och i andra avseende i kampen så vi kan vara ett föredöme för våra syskon. Nu ska vi inte tro att det går på en handvändning. Kristus måste först bryta ner oss för att sen bygga upp oss.

» Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att tåligt uthärda lidanden. Vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut handlade med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet. « Jakobs brev 5:10-11 (Folkbibeln 98)

Vi bör hålla dem namnen högt på de som varit föredömliga i tron. Tyvärr så förkastas helgon på sina håll och jag tycker det är tragiskt, för de har mycket att lära oss. praktiska exempel på vad det är att leva evangelium. Istället har man lyft upprorsmakare som ställt på fasaden och hyllat. Sålunda har en splittrad kristenhet, men det är inget vi ska prata om nu.

Jesus Syrak skriver i sin bok där han hyllar dem män som gått före och visat vägen, kap 44-49. Här nämns bl.a. Noa, Abraham, Jakob, Mose, Aron och David. Här är ett citat:

» Nu vill jag lovsjunga ärorika män, våra fäder och vårt ursprung. Stor är den härlighet som Herren har skapat, stort är hans eviga majestät: härskare som styrt kungariken och män som vunnit ryktbarhet genom sin makt, kloka män som kunnat ge råd och profeter som framfört sina budskap, män som lett folket med kloka planer och med sin kunskap i folkets skrifter — visa ord finns i deras lära — män som skapat musik och sånger eller som gjort sina ord kända i skrift, förmögna och inflytelserika män som fört ett fredligt liv i sina hem. Alla dessa vann berömmelse bland sina samtida och ärades i sin livstid. Någras namn har gått till eftervärlden, så att man talar om dem och prisar dem, andra har blivit glömda och är borta, som om de aldrig hade funnits, de är som om de aldrig varit — de själva liksom också deras barn. « Jesus Syraks vishet 44:1-9 (Bibel 2000)

Poängen med en andlig förebild är det ska forma våra liv till bli mer lik Kristus eller kanske det är bättre att säga “hitta vår identitet i honom”. Vi har var och en olika kallelser och olika perspektiv vi ska visa på. Vissa är kallade till att leva ett kontemplativt liv, vissa att undervisa, vissa att jobba socialt, osV. Men många är också kallade att leva ett Kristus-likt ute i världen på vanliga arbetsplatser. Men alla har någon uppgift i församlingen. Det kan vara svårt att se hur man kan i praktiken leva Kristus-likt, men då är det bra med förebilder.

 

2. Nära förebilder

Det finns några människor jag kan se som förebilder, givetvis kan jag inte kalla dem helgon än för dem är inte färdiga med sin kamp. Men dem har nått långt på sin vandring. Många av er har säkert också kristna kärleksfulla människor ni ser upp. I världens mening är dem nog lite “konstiga”, dåraktiga eller liknade.

Ett exempel som jag nog nämnt en gång innan är en man som har träffat på samlingar här i Borlänge. En av dem som inte hörs och syns, men ändå så varm och finns där när man behöver pratar. Han ställer upp och fixar och grejer i den kyrka han tillhör. Han är klok och varm. En sån som inte talar illa om alla.

 

3. Helgon

Vad är ett helgon? Är det en människa som är som Gud? Är det en människa som aldrig har syndat och behövt be om förlåtelse om något? Verkligen inte! Det är människor som på ett heroiskt sätt levt dygderna (tro, hopp, kärlek, klokhet, själsstyrka (uthållighet i prövning), måttlighet och rättfärdighet. Detta handlar om överlåtelse, inte att de presterat av egen kraft.

Några av de kända är framför allt Maria, men också Lucia, Nikolaus och Franciskus av Assisi. I vår tid är det bl.a. Maximilian Kolbe som gav sitt liv i nazisternas koncentrationsläger. Moder Teresa från Calcutta, som fick Nobels fredspris 1979. Vi kan självklart se upp till apostlarna och andra bibliska personer. Helgonen är som personerna i bibeln, de har haft sina prövningar, sina dåliga dagar och så. Men de har litat och följt Gud, därför har kan vi idag se dem som föredömen för vårt kristna liv.

Begreppet “helgon” kan vara förvirrande. Vi är alla kallade till att leva heligt, att blir helgon. Det innebär inte att alla blir kallade helgon officiellt. Men alla som kommer inte i himlen är helgon, eftersom dem har blivit heliga.

 

Lucia

» Den unga kristna jungfrun Lucia led troligen martyrdöden under kejsar Diocletianus förföljelse. Hon avbildas i den kristna konsten med ett svärd eller en dolk och ett sår i halsen. Hon kan också hålla två ögon på ett fat, vilken åsyftar legenden att hon före sin död rev ut sina ögon och sände dem till sin trolovade. Guds moder gav henne dock ett par nya och ännu vackrare ögon. Som attribut har hon därutöver en Palmkvist och en oljelampa eller ett ljus i handen. «
Lucia (helgon) – Wikipedia

 

Nikolaus

Han levde ca år 280-343 e.Kr, det finns inte mycket uppgifter som går att säkra helt historiskt.

» Framför allt blev Nikolaus känd för sin givmildhet, och för att han vinnlade sig om att inte framhålla att han själv var givaren. När hans föräldrar dog skänkte han bort hela sitt arv till de fattiga, och han räddade tre döttrar till en skuldsatt man från att prostitueras genom att i tre nätter i rad kasta in en väska med guld till dem. Den senare berättelsen ligger till grund för dagens Sinterklaas, Santa Claus och jultomten. «

Nikolaus (helgon) – Wikipedia

Det är lite intressant att han är upphovet till jultomten, för annars kan ur ett kristet perspektiv tomten verka irrelevant men traditionen har ett finns ursprung.

 

Franciskus av Assisi

Detta är en person som jag finner starkt inspirerande (även om jag inte känner till så många helgon än). Han var tiggarmunk på 1200talet. Son till en rik affärsman. Fransiskus gick med i armén. Hans far förväntade sig att Fransiskus skulle bli affärsman som honom. Men Fransiskus fick en kallelse att bygga upp kyrkan i staden han bodde. Så trotts att människor skrattade åt honom när han gick runt och tiggde sten till bygget så gjorde han det. Fler anslöt sig. Han hade bara en längtan, att komma närmare Gud. Så han övergav allt för att följa Jesus. Han levde i fattigdom för de sjuka och utsatta utan att lämna mycket spår. Ett mycket självutgivande liv. Den order han grundade finns i olika grenar över stora delar av världen.

 

Moder Teresa

» Anjeze Gonxhe Bojaxhiu, föddes i en albanskt familj i Skopje, nuvarande Makedonien 1910. Hon blev nunna som tonåring. Efter en kort tid i ett kloster på Irland skickas hon, 18 år gammal, till Indien där hon är verksam som lärare och rektor på Loretoskolan i Calcutta.

 Under 1970-talet var Moder Teresa internationellt känd som kristen humanist och förespråkare för de fattiga och hjälplösa. Det var efter att hon under en tågresa som hon fick en uppenbarelse hört en röst säga: “Kom, bär mig in i de fattigas hålor. Jag kan inte gå ensam, de känner mig inte, de vill inte veta av mig. Kom, var mitt ljus.” som hon bestämde sig för att viga sitt liv åt de fattiga och sjuka. «

Moder Teresa – Wikipedia

 

Helgon-litteratur

Det finns många böcker om helgon, som är till för att inspirera oss i vårt kristna liv. Många skönmålar dock helgonen tyvärr, vi får komma ihåg att de också var människor som vi. Men de han klart vara läsvärt, så lär vi oss mer av vad som verkligen är värt något att leva för.

 

4. Bibliska förebilder

Att se personer i bibeln som förebilder för våra liv är viktigt. Ja, Paulus säger att vi ska ta honom som ex. inte bara i citatet i inledningen utan även i 1 Korinthierbrevet 11:1 (Folkbibeln 98): »Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.« och i 4:16. Vi förstår att Jobs bok finns med som ett föredömligt exempel för ståndaktighet i lidande. Vi kan också lära oss av vad Guds tuktan av att se på andra människor, hur Gud jobbar med oss. Om vi ser på helgonen så förstår vi mer vad överlåtelse är och att det vi presterar av egen kraft inte värt något. Vi ska agera i Guds kraft. Läser vi i bibeln så ser vi detta tydligt. Det är inte lata personer som rycker på axlarna och tänker “vad jag gör spelar ingen roll, för vi är ju frälsta av nåd”. Verkligen inte, de visar att vi kan uppnå vår fulla potential, vad Gud har tänkt med oss när vi överlåter oss till Gud.

 

Paulus

Han berättar själv om hur han levde. Det finns mycket att säga om honom, själv fascineras jag hur han är hård och kärleksfull på samma gång.  Jag ska försöka att hålla mig kort.

Han framför saker på ett tydligt och bra sätt. T.ex. » Själv försöker jag alltid rätta mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, för att de skall bli räddade.« Första Korinthierbrevet 10:33 (Bibel 2000). Han brydde sig inte om sig själv, hans enda mål var att vinna själar. Det är något att lära sig av. Vi bekymrar oss för så världsliga saker när bara ett spelar roll! Han gläds åt sina svagheter: » Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig.« Andra Korinthierbrevet 12:9 (Bibel 2000).

» Är de Kristi tjänare? Det är jag ännu mer, för att nu tala likt en dåre. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta svävat i livsfara. Av judarna har jag fem gånger fått fyrtio gisselslag, så när som på ett, tre gånger har jag blivit piskad med spö, en gång har jag blivit stenad, tre gånger har jag lidit skeppsbrott, ett helt dygn låg jag i det djupa vattnet. Jag har ofta varit på resor, utstått faror på floder, faror bland rövare, faror från landsmän, faror från hedningar, faror i städer, i öknar och på hav, faror bland falska bröder, allt under arbete och slit, ofta under vaknätter, under hunger och törst, ofta utan mat, frusen och naken. Förutom allt detta har jag den dagliga uppgiften, omsorgen om alla församlingarna. Vem är svag utan att jag är svag? Vem kommer på fall utan att jag blir upptänd av iver? Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. Herren Jesu Gud och Fader, som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. I Damaskus lät kung Aretas ståthållare bevaka staden för att gripa mig. Och från en öppning firades jag ner i en korg utefter muren och undkom honom.« Andra Korinthierbrevet 11:23-33 (Folkbibeln 98)

“Woow? Är det den man som vi ska ha som föredöme?”, tänker vi kanske när vi läser detta. Svaret är: Ja, det är det. Om man vill vara Kristi lärjunge?

Job

Har jag skrivit om i mitt inlägg “Brev till syskon: Vi är kallade som Guds slavar“.

 

5. Vi bör vara föredömliga

» Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde. « Johannes första brev 2:6 (Folkbibeln 98)

Jag vet att det kan vad vara jobbigt att vi har skyldigheter, men detta är ett direkt citat. Vi bör vara föredömen för Kristus. Det som Matteus kommer in på i evangeliet som han skrev, 5:13. Att vi ska vara jordens salt och ljus.

» Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte skall smutskastas. Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest, under hugg och slag, under fångenskap och upplopp, under arbete, nattvak och svält, i renhet och insikt, i tålamod och godhet, i den helige Ande, med uppriktig kärlek, med sanningens ord och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen i både höger och vänster hand, under ära och vanära, med dåligt rykte och gott rykte. Man kallar oss villolärare, men vi talar sanning. Vi är misskända men ändå erkända, vi är döende men lever, vi är tuktade men inte till döds, vi är bedrövade men alltid glada, vi är fattiga men gör många rika, vi är utblottade på allt men äger allt.« Andra Korinthierbrevet 6:3-10 (Folkbibeln 98)

Ja att visa och inte bara prata är en utmaning för oss alla. Det är lätt att snacka, det behöver vi nog alla erkänna att det är. Men att handla i tron är en utmaning. Märk väl, här står inget om hur duktiga vi varit på att anmärka varandra utan att tjäna Kristus. Det är vad som spelar roll.

Vi måste tänka på att människor ser på hur vi lever, i allt. Om vi slänger skräp längs vägarna, skattefuskar, snattar (kanske matkassar eller så), lever i otukt, ovs. Folk ser det och tänker “Jasså, är det så kristna gör”. Vad ska bröder och systrar tänka som ser upp till oss? Ska vi inte vara som en storebroder/syster och föregå med gott exempel. Det är ett ansvar som är lagda på våra axlar.

 

6. Nästa vecka

Nästa vecka tänkte jag utgå från det dubbla kärleksbudet, vad det innebär att älska Herren av all sin kraft och sin nästa som sig själv. Det nämns ofta med vi behöver nog prata om det mer. Jag hoppas ni är med.
Kristi Frid!