Inre bön/kristen djupmeditation/kontemplation

Tre begrepp som betyder samma sak. Det råder på vissa håll råder lite frågetecken och okunnighet om detta. Andra kanske inte vet så mycket alls. Vad är det? Vad är det bra för? Vad skiljer det från österländsk meditation? Jag tänkte förklara lite av det allra mest grundläggande.

Inre bön är en möjlighet för oss att komma nära Kristus, att få en djup relation. Att be med ord är att prata med Gud, men som det står så vet vi inte vad vi ska be. Dessutom så är det viktigt att ta mycket typ att lyssna in Gud. Det är ännu viktigare att säga våra önskningar. Gud ser vårt hjärta och våra behov. I det kristna livet är sund meditation en den av bönelivet och inte separerat. Det är att vara inför Guds ansikte. Om vi tänker att meditationen kan leva ett eget liv, då ska vi fokusera tillbaka på Gud.

Det handlar också om att finna en verklig frid. Det är inget som går på en gång, men så är det ju med det mesta i livet. Jag som har ADHD kan säga att detta fungerar bättre än ADHD medicin, när man hittat in en bra rytm. I dagens stressade samhälle så finns ett stort behov av stillhet, vi är så uppe i varv. Det är galet idag, allt ska gå snabbt, snabbt, snabbt! Många av oss märker inte det, men vi är nog det en då.

Inre bön har praktiserats i den kristna traditionen sedan 400år e.Kr. och det finns en stor skatt av erfarenheter, själv läser jag Kristen djupmeditation av Wilfrid Stinissen (OCD). En grundläggande bok för dej som vill förstå mer av detta. Ignatius av Loyola (J.S.) har skrivit om sina andliga övningar. 35 andliga övningar av Ignatius av Loyola är också bra, men Kristen djupmeditation är en bra bok att börja med.

 

Vad är det bra för?

Kontemplation hjälper oss att hitta stillhet, frid och en fördjupad relation med Gud och att höra hans röst bättre. Vi kan också fördjupa i trons mysterium, så som Kristi lidande, Guds nåd, Treenigheten eller liknande. Det finns lite olika typer av meditation. Meditation kan vara att begrunda en bibeltext eller ett bibelställe i tystnad är också bra, att fantisera och måla upp bilder i huvudet över det man läst. Utöver detta gör dessa övningar oss lugn. Genom den inre bönen kan vi upptäcka ett djup i tron som vi inte kunde ana. Jag har bara börjat och jag den lilla bit jag kommit har fördjupat min Gudsrelation redan.

Vi vet att Jesus själv levde ett liv i bön, han drog sig ofta undan till ensamheten för att be. Utan det bönelivet han hade hans relation inte varit så bra. Vi kan också få en väldigt djup relation.

 

Vad skiljer då kristen djupmeditation får österländsk meditation?

Målet för den österländska meditationen är har som mål att tömma sig själv, det är inget som vi kristna ska hålla på med. Målet för kristen meditation är att komma närmre Gud. Teknikerna är viktare än viljan i österländsk meditation, i kristen meditation är viljan och längtan att ska Gud det som är viktigt. Därför är det bra att inleda med en kort bön så som “Helige Ande, kom med din kärleks heliga eld”, sedan kan man använda sig av ett mantra så som “Jesus”. Det viktiga är att fokuset är på Jesus så vi tömmer oss för att samtidigt fylla oss med Gud.

Till skillnad från den österländska så handlar det inte om vad vi uppnår av egen ansträngning, allt är nåd och från Gud. Det handlar om att öppna sig och göra sig mottaglig. Det är lite som solfångare. Dem kan vara stora, men det beror helt på solen hur mycket energi dem tar emot. Tekniken är bara ett hjälpmedel för att öppna sig, om vi fokuserar för mycket på teknikerna så tappar vi det som är viktigt.

 

Vad är bra att tänka på när det gäller detta?

Ha en vägledare som är erfaren. Det kan finnas erfarenhet inom den frikyrkliga världen, det vet jag inte. Men inom bl.a. katolska Karmelitorden och Jesuitorden finns den störst erfarenheten, men även inom Svenska Kyrkan. På Berget har dem en meditationledarutbildning ibland, dem som har gått den får certifikat. Har dem gått den så kan man vara trygg med att det är rätt fokus i meditationen.

162x286-praying.jpg
Denna ställning är vanlig inom karmelitordern, det är inget krav för att utöva inre bön. Men det är en ödmjuk ställning att komma inför Gud med. På knä med benen under sig, alternativt med en bönpall för att avlasta lite. Men som sagt, tekniken är inte viktigare än längtan och relationen.

 

 

 

 

Avslutning

Innan vi kommit in i den inre bönen har inte upplevt bönlivets verkliga djup. Jag kommer säkert att skriva mer om detta för jag försöker fördjupa mig i detta. Läs gärna :

  1. Karmel: Inre bön och kontemplation
  2. Artikel i Dagen: Wilfrid Stinissen mötte människors gudslängtan av Peter Halldorf
  3. Artikel i Signum: Kristen djupmeditation redan på 400-talet

Jesus korsfäst

»När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. «Lukasevangeliet 23:33 (Bibel 2000)

Ljuden från spikarna som slås in i Jesu kropp ekar än idag. Smärtan är enorm, spikarna tränger genom ben och märg. Det är synden som splittra, förgöra, förstöra och döda. Men trotts allt han fick utstå så slutar han inte älskar han oss och förlåta. Han förbarmar sig. Älskade till slutet.

»Ändå var det våra sjukdomar han bar, och våra smärtor tog han på sig, medan vi trodde att Gud straffade honom, slog honom och lät honom lida. Han blev sårad för våra överträdelsers skull, krossad för våra missgärningar. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid. Genom hans sår blir vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en valde sin egen väg. Herren lät honom drabbas av all vår skuld.« Jesaja 53:4-6 (NuBibeln)

Vår synd är skuld till Jesu lidande. Det är vi som slår in spikarna i Jesus. Ja, trotts det älskar han oss. Det är för oss alla han ber “Förlåt dem Fader, för dem vet inte vad dem gör”. Även om det finns förlåtelse så behöver vi förstå att synden genomborrar Jesu hjärta. Så låt oss denna påsk begrunda våra del i Jesu korsfästelse så vi kan blir lite mer heliga i väntat på uppståndelsen.

Låt oss begrunda Jesu lidande och död så vi allt djupare kan uppleva hans kärlek och nåd. Så vi kan känna tacksamhet, vördnad, gudsfruktan och glädje för allt vad Jesus gjort för oss när han gick här. Allt lidande var för oss, hans kärlek har inga gränser. Han var beredd att offra sitt liv för vår skull. Han kärlek är så oändligt stor. Den övergår allt förstånd.

 

Låt oss få dela ditt lidande ännu mer, låt oss få insikt om vår synd, så vi mer och mer kan överlåta oss till dig. Din fullkomlighet är allt vi söker.

Helig Ande, fyll upp oss så vi får klarsyn att urskilja din vilja för våra liv. Förvandla våra kalla hjärtan så dem brinner som Jesu Hjärta, så vi kan förnyas och bli dem vi är tänkta att vara.

Korsfäste Herre Jesus Kristus, tänk på alla arma syndare när du kommer med ditt rike.

Dagens projekt på SLAG: En bönpall

Förutom att vi började göra ordning ett golv på en dygnspridare så hann jag med ett egetprojekt:

 

This slideshow requires JavaScript.

En ihopfällbar bönepall. Lite smått att fixa, den ska lackas och så. Den står inte av sig själv, men jag gjorde den utifrån att den skulle ta liten plats att ta med. Den hade blivit stadigare om man kapat snett vid överkanten fast det funkar inte om den ska svara ihopfällbar. Så om du blir inspirerad bör du tänka på om du har behov att ta med eller inte och bygga den utifrån dina behov. Du behöver såg, sandpapper/slipmaskin, skruvdragare.

Jag utgick från mått från en Pinterest-bild men upptäckte att pallbenen blev för korta. Så jag rekommenderar att göra sitsen och mäta ut direkt på boten som skall bli ben av. Mina ben blev 15,5cm på det lägsta måttet. Då uppstod problemet att jag var tvungen att kapa lite av benet för att annars tog dem emot varandra. Man bör vara medveten om detta. Alternativet hade varit att ha en längre sittdel, men då tar den större plats. Vinkeln på ritningen är lite för mycket. Kommer att göra vinkeln lite mindre på min och sätta någon form av krokar som håller benen upprätta, måttet på den långa sidan blir då 17,4cm.

15219228677371244728534.jpg

Gångjärnen jag valde blev kanske onödigt kraftiga. Samtidigt gick del lite trögt så benen hålls kvar i ett läge utan att flänga.

Så nu har ni lite idéer om i fall ni vill höra en bönpall!

 

Ännu en tid på Berget

Nu är jag hemma igen. Tiden har gett mycket. Mitt böneliv har berikats. I torsdags träffade jag Karmelitbrodern på Berget, vi pratade om bön. Jag fick vägledning när det gäller det inre bönen/”kristen djupmeditation”, allt överlåta sig till Gud. Han förklarade även bibelmeditation. Jag ska väl försöka sätta mig i detta mer.

När det gäller bön finns det mycket att upptäcka. En hel värld, det finns själv att det har skrivits mängder av böcker om bön av olika slag. Det är mer än ytliga samtal, det kan vara en intim relation. Det är ett ämne som jag kommer dela mer om för det är så viktigt.

Att vila i Gud

Om meditation råder det delade uppfattningar bland kristna. Detta är min erfarenhet:

Sedan jag började med Rosenkransbön och meditation så har jag uåplevt att jag fått en bättre och djupare relation med Gud. Att hitta “frid med Gud” är inte bara något man säger. När man kommer till tro så kommer inte den friden och utplånar all oro på en gång. Den kommer av att lära käna Gud, att vila i honom. Under hela mitt liv så har jag haft en inre stress. Mediciner hjälper inte, träningen hjälper för stunden. Det ända jag insett hjälper är att hitta vila i Gud. Jag är lugnare, mer fokuserad och mindre oroad. Tankarna mal inte på samma sätt. Jag tämmer mig själv för att ge plats åt Gud. På torsdag ska jag få vägledning om detta.

Mediation är som bön. Det är ett verktyg som vi fått som kan användas på olika sätt. Jag väljer att använda det för att fylla mig med Gud. Ett mantra som jag använder ibland är “Helig Ande, upptänd din kärleks heliga eld.”

Det är en fantastisk värld att upptäcka och jag ska ta reda på mer.

Bönens vikt

Bönen berör alla som vill ha en stark Gudsrelation. Att ta sej tid i extra bön för inför något man ska göra något är viktigt. Det är lätt att glömma bort bönelivet och nerprioritera det.

“Älskling, vad kul och se dej. Vilken god mat du ladade. Jag vattnar blommorma sen. Kan du vara snälla gå ut med sopor? Jag älskar dig. Hej då!”. Utifrån den undervisning jag fått om bön så är bön lite så. Man bara pratar och sen så rusar man vidare. Så tänker jag att våran Gudsrelation kan vara. Vi tar 5-10 min att rabbla våra önskningar, men hur mycket sätter vi oss när och bara lyssnar och umgås med honom.

Att umgås med Gud kan vara att sätta sig och säga “Gud! Jag vill vara med dej. Låt denna stund vara en tid bara för dej, gör vad du vill med mig.” Så kanske du tar 10min, helst kanske 20-30 eller mer per dag för Gud i tystnad. Komplentationen kan göras på olika sätt men det är den tiden som Gud kan göra mest i oss. Dessutom så måt vi bättre och, blir lugnar och mer fokuserad. Bara vila i Gud!

Guds frid!

Dikt om ensamhet – på rim

Det kan kännas jobbigt att ha många att umgås med,
under många år var ensamhet något som gjorde att jag led.
Men sedan jag tagit mer tid med Gud så min värld mera varm
för jag känner att jag kommer närmare hans barm.

Den tid vi tar för Gud påverkar vi relation
ensamhet kan hjälpa en att rota sig i tron.
Vi får aldrig förakta vikten av mässan och församlingsgemenskap
för vi behöver också andra kristnas sällskap.

Lever du med mycket stress och röra i ditt livssituation
åka ut i skogen eller en annan andlig frizon.
Läs bibeln, andlig litteratur, sjung, be och vila din själ
så kan du återfinna ditt inre väl.

Andligt liv

En del tycker det är konstigt att man vill spendera flera timmar med Gud varje dag. Men det skulle jag vilja påstå är för man inte förstår att uppskatta relationen med Gud. Alla kan inte göra det, men vissa kan. Det är inte alls ett krav utan en ynnest. På senare tid har min tid med Gud varje dag blivit mer och mer. Det är bibelläsning, böner (fria och lästa), meditationboken (Korsvägen) har jag använt lite. Det känns som längtan finns till att spendera hur mycket tid som helst med Gud ibland, men det är så mycket annat som behövs också. Mat som ska fixas, tvätt som ska skötas, handling och annat. Ni vet? Att komma in i ett lin där man längtar efter Gud är sunt. En hjälp kan vara att åka på en retreat och bara vara med Gud, det rekommenderar jag verkligen. Det finns så många sätt man kan umgås med Gud på och upptäcka mer om honom. Vi har ju oftast tid, skippa timmen eller timmarna vid TVn, datorspelet eller liknande. Ge dem till Gud. Datorn, mobiler och TV tar så mycket tid från Gud idag, allt skräp som sänds är bortslösad tid som vi kunde lägga på Gud. Tro mig, det är välinvesterad tid! Tänk på att vi har en kamp att utkämpa (med Kristus i överlåtelse) mot vår egen synd och själviskhet. Tiden med Gud formar hjälper vårt Kristus-jag att växa.

Brev till syskon: Gudsfruktan

Gudsfruktan näms en del i bibeln. Men det kan vara ett svårt begrepp. Detta inlägg blir lite kortare för jag har inte tillgång till dator.

Den som fruktar Herren är inte rädd för något, hans mod sviktar aldrig, ty Herren är hans hopp.Jesus Syraks vishet 34:16 (B2000)

I en del sammanhang pratar man lite om detta för det upplevs jobbigt. Men att vi ska ta vår tro på allvar är viktigt. Gudsfruktan handlar inte om att vara rädd för Gud. Då har vi fel bild av det. Det handlar om att i allt förströsta på Gud, att inte vara rädd för människor.

Att förtrösta på Gud i allt är en glädje. Det innebär att vi förstår att inget som människor gör mot oss kan ta ifrån oss vad vi har hos Gud.

De som fruktar Herren skall få leva, ty deras hopp står till honom som kan rädda dem. Den som fruktar Herren är inte rädd för något, hans mod sviktar aldrig, ty Herren är hans hopp. Lycklig den man som fruktar Herren. Vem är det han litar på? Vem är hans stöd? Herrens blick följer dem som älskar honom, han är en mäktig sköld och ett kraftfullt stöd, han skyddar mot hettan och ger skugga i middagssolen och bevarar dem från att snubbla och falla. Han ger själen glädje och ögonen ljus, han ger läkedom, liv och välsignelse.Jesus Syraks vishet 34:14‭-‬20, B2000D

Självklart finns det ett allvar i det också. Om vi förtröstar mer på människor än Gud, vem är då vår Herre? Vi ska också vara mer oroliga för Herrens dom framförallt för oss själva men också för dem vi älskar. Detta hänger ju ihop med att arbeta på sin frälsning som vi tar emot om vi håller ut i livet lopp.

Det är viktigt att vara trogen sin tjänst för Herren i mässa/gudtjänst, det är en viktig bit för att bevara en god relation. Att ha ett aktivt böneliv (se inläggen om bön och andliga vanor) och läsa bibeln regelbundet.

När det gäller andra så är det så viktigt att respektera andra. Vi har vat och en vår resa med Gud och vi måste frukta Gud på det sätter att vi inser att han vet vad som är bäst. Vi har sådan förmåga sätt upp staket så som en del av fariséerna gjorde. Jag vet hur lätt det är. Men det står att Gud känner våra hjärtan och endast han. Ett ställe i Ordspråksboken som jag har tänkt en del på står det: > Människan planerar sin väg men Herren leder hennes steg.< (Ordspråksboken 16:9, nuBibeln). Gud har inte störst problem med att vi faller ibland. Ty han har överseende med mycket (2 Mosebok 34:6).

Den ärade Job är ett gott föredöme i gudsfruktan. Trotts att Gud låter honom gå igenom de värsta plågor så förtröstar han på Gud. Det är en viktig bok i bibeln.

Spänn därför bältet om livet och var nyktra. Sätt allt ert hopp till den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbaras. Som lydiga barn, låt er inte längre drivas av de begär som styrde er medan ni fortfarande var okunniga. Liksom han som har kallat er är helig, så ska ni också leva ett alltigenom heligt liv. Det står ju skrivet: ”Ni ska vara heliga, för jag är helig.” Om ni kallar honom Fader när ni ber, han som utan att göra någon skillnad på människor dömer var och en efter hans gärningar, lev då i gudsfruktan under den tid av främlingskap som ni lever här. Ni vet själva att det inte var med något förgängligt som silver eller guld som ni köptes fria från det meningslösa liv som både ni och era förfäder levde. Nej, det var med Kristus dyrbara blod, ett lamm utan fläck eller fel. Han var utsedd redan innan världen skapades, men det var först nu vid tidens slut som han uppenbarades för er skull. Genom honom tror ni på Gud, som uppväckte honom från de döda och förhärligade honom, så att ni kan tro och hoppas på Gud.<
1 Petrusbrevet 1:13‭-‬21 (nuBibeln)

Paulus säger ju har att vi ska sätta allt hopp till Herren. Det vet vi att det är vad första bydet säger också. Att vara lydiga och rebelliska mot Kristus och hans kyrka är viktigt. Det är ändå hans heliga. Att frukta Gud handlar om att låta oss fostras in i det heliga liv som han har tänkt för oss. En del är att inse att vi är främlingar i denna värld. I den Ortodoxa traditionen pratar man om att folk som varit “Guds dårar”. Människor som agerat för världen dåraktigt, men har agerat utifrån utifrån vad Gud velat med deras liv. Vi ser på helgonen att att det livet är möjligt, jag kommer in på det mer nästa vecka. Genom gudsfrukan och överlåtelse kommer vår vilja bli som den högste.

När det kommer prövningar skall vi tacka Gud. För då får vi möjlighet att tränas i vår Gudsfrukan. I svårigheter i livet kan den växa. Det kan jag själv vittna om. Hade inte Gud låtit mig gå igenom de lidanden han skänkt mig så hade jag nog inte litat på honom som jag gör.

Läs gärna: 1 Petrus brev 1:2-15

 

Nästa vecka:

Då tänkte jag skriva lite om andliga förebilder. Hur vi hitrar dem i bibeln, andra personen i historien som visat vägen och kristna som kommit långt i sin helgelse i vår närhet. Hur de kan hjälpa oss ni vår helgelse, så vi blir mer lik Kristus.

Marias roll i Guds rike

Maria i Evangelierna

Jesu moder Jungfru Maria var en kvinna som fick en mycket speciellt roll. Det står om hennes på flera ställen i bibeln. Ändå så har jag knappt hört nämnas något om henne i undervisningen i dem sammanhang jag varit i. I Lukasevangeliet 1:48 kan vi läsa »“… Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig. Han, den Mäktige, har gjort stora ting med mig…”« (Lukasevangeliet 1:48-49, nuBibeln). Det är något som jag inte hört någon uppmärksammat i frikyrkliga sammanhang. Varför? Det är ju starkt. Vi ser tydligt att Maria var blev utvald på ett speciellt sätt av Gud. Elisabet sade till Maria: »…”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig.”« (Lukasevangeliet 1:42, Bibel 2000). Även Guds ängel tilltalar henne med vördnad: »…”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”«  (Lukasevangeliet 1:28, Bibel 2000). När Jesus hänger på korset talar han till Johannes: »“Se din mor.” Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.« (Johannesevangeliet 19:27, Folkbibeln 98) «. Då frågar du kanske “Varför är detta relevant för mig idag?”, det frågade jag också. Vi ser att det delvis är riktigt till Johannes också för han tar sedan hand om henne. Detta bibelordet ger oss inte hela svaret, men vi kan se att bilden klarnar genom andra bibelord och delvis genom andra skrifter och uppenbarelser (som förklarar dessa mysterium). Nu vill jag poängtera att även Maria blev kunde inte bli frälst utan Jesus försonande verk på korset (Lukasevangeliet 1:47). Men vi ser också att Maria fick dela mycket lidande med Jesus:

»Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: “Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan.”« Lukasevangeliet 2:34-35 (Folkbibeln 98)

Vi kan se att Maria mediterade över Guds ord: »Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.« Lukasevangeliet 2:19 (Bibel 2000). Det första undret var på grund av att Maria uppmanade människor att lyssna på Jesus (än en gång, inte för att hon hade någon speciell kraft). Det var vi bröllopet i Kana (Johannesevangeliet 2:1-12): »”Gör det han säger åt er.”« Johannesevangeliet 2:16 (Bibel 2000). Vi kan förstå att Marias hjärta för att Guds verk skulle utföras var stor. Marias totala lydnad till Gud var viktigare än hennes moderskap:

»Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: “Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat.” Han sade: “Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.“« Lukasevangeliet 11:27-28 (Folkbibeln 98)

Det står att Jesus lydde Maria i allt (Lukasevangeliet 2:51), hur skulle Jesus kunna göra det om hon syndade? Det förklaras med Katolsk tradition där man menar att Maria fick en speciell gåva från Gud. Det var inte genom igen kraft utan genom Gud som det var möjligt, eftersom hon bara var människa.

 

Maria i andra delar av bibeln

Börjar leta i bibeln så ser man att det inte står viktiga ställen om Maria i evangelierna. I 1 Mosebok så hittar vi en profetia om Maria: »“Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes. Han kommer att krossa ditt huvud, och du kommer att hugga honom i hälen.”« (1 Moseboken 3:15, nuBibeln). Det står också » Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’. « (Jesaja 7:14, Bibel 2000)

I Apostlagärningarna står det: » Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.« Apostlagärningarna 1:14, Bibel 2000). Maria var ihärdig i bön, tillsammans med de andra apostlarna och några till.

Även i Uppenbarelseboken finner vi mycket om Maria. Hon är den nya förbundsarken för hon fick bära hennes härlighet och hennes kropp är i himlen där hon är drottning:

» Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark kunde ses i hans tempel. Det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och stora hagel. Och ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna iklädd solen, med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande, och hon ropar i barnsnöd och födslovånda.« Uppenbarelseboken 11:19 & Uppenbarelseboken 12:1-2 (SvenskBibeln)

Att Maria är himlens drottning är inte heller så konstigt för att i Gamla Testamentet var kungens moder drottning. Här kan vi även koppla “Se din mor.” Bilden som beskrivs om kvinnan på himmelen visats på himmelen i vår tid, det är ytterst sällsynt. Här ser vi att Maria är vår andliga moder (även om hon inte är Gud) och att hon är Satans fiende:

»När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet. Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid. Då sprutade ormen vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att hon skulle föras bort med floden. Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. Och draken stod på sanden vid havet. « Uppenbarelseboken 12:13-18 (Folkbibeln 98).

Slutsatser

Maria har en oerhört viktig roll, som inte bör förringas. Att “prisa henne salig” är inget som förminskar Jesu betydelse, tvärt om. Hon visar vägen till Jesus. Vi kan se det, men ändå så nämner man knappt henne i flera kristna kyrkor.

En del vill hävda att det inte kan finnas någon som vi kan be om förbön för i himlen (1 Timothoesbrevet 2:5). Men då kan vi inte be någon om förbön? För alla som ger förbön är ju “medlare” till Gud? Men varför skulle helgonen (de som kommer till himlen) sluta be när de kommit till himlen? Vi har ju läst att många av dem var ihärdiga i bön (så som Apostlagärningar 1:14) och det står » Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.« (Jakobsbrevet 5:16, Bibel 2000). Vi ser i berättelsen om bröllopet i Kana att Marias vädjan spelar roll. Ett annat argument är att man är död till uppståndelsen. Att kroppen är död är visserligen sant, men själen är odödlig. Den måste befinna sig någonstans eller i någon stadium. Därför är det inte ologiskt att helgonen ber för oss i himlen.

Inte heller att hon inte kan vara rättfärdig med Romarbrevet 3:10, eftersom det står att “ingen finns som är rättfärdig”. Men efter står att “ingen som söker Gud”. Så han kan inte ha menat alla.

Jesus är kyrkans huvud, kyrkan (alltså församlingen) är hans kropp. Genom oss utför han sitt verk. Gud vill ha människor med i hans verk. Detta kan vi se redan genom “Guds bön till mänskligheten”. Han tvingar sig inte på människor, han vädjar till dem att låta honom komma in i deras liv och använda sig av oss.  De ödmjuka skall bli upphöjda, står det på olika sätt på flera ställen. Att Maria är speciell lär oss något om hur vi ska se på kvinnor. En omsorgsfulla ömma modern som gör allt för sin son och är trogen Gud får en speciell plats i himmelen.

 

Annat intressant om Maria