Kristen arbetsetik

Hur bör vi som kristna tänka om arbetet? Jag läste nyss om detta i bolen Kristen djupmeditaton. Målet med licet är att vi ska dö bort i från oss själva. Därför att det viktigt att vi försöker hänge oss åt vårt jobb. Wilfrid Stinissen skriver “Frihet är inte att göra det som du tycker om, utan att tycka om du gör”. Med den inställning kan vi känna frid i allt. När vi arbetar är det bra att inte fundera på annat. Man kan tänka att det är svårt att finna tid för meditation. Men vi kan leva meditativt hela dagen, det handlar om att vara närvarande och bara fokusera på sin uppgift. Det är också viktigt att inte fokusera för mycket på resultatet utan att alltid göra sitt bästa, sedan acceptera resultatet. Oavsett vad så gör man sitt bästa. Det är en utmaning även för mig. Allt handlar om: “vad ska jag göra just nu?”.

Något som jag också är övertygad om att det är viltigt att försöka att inte bidraga till en negativ kultur med att sitta och klaga på arbetet. Utan i allt försöka ha en postiv inställning. Detta kam vara svårt men så viktigt, nät vi i arbetslivet representerar Kristus. Gilla läget helt enkelt. 🙂

Sommar

Nu är sommaren här som många väntat på. Men ändå så tycker vi ibland att det är för varmt. Jag tror att det är wn typisk sak vi som kristna kan visa på skillnad. Varför ska vi klaga på vädret? Det blir inte bättre för att vi klagar. Frid kommer bla genom att acceptera läget som det är. Observera utan att värdera. Vi har så svårt för detta. Men det är så viktigt att vi inte klagar över saker vi inte kan förändra. Jag kommer på mig själv ibland, det är en träning men så viktig.

Enhet eller splittring?

»Ni utgör alltså Kristus kropp, och var för sig är ni delar av den.« 1 Korintierbrevet 12:27 (nuBibeln)

Kristi kropp är en, Kyrkan! Genom dopet är får vi del av den. Om vi vill vara del i Kristi kropp. Kristi kropp  på jorden är Kyrkan, där kyrkan är huvud. Idag finns tusentals samfund och och mycket splittring. Ett gift som har fått stor spridning speciellt de senaste århundradena sedan Luther. Idag finns det fortfarande människor som uppriktigt förespråkar att detta är något bra, att Gud skulle ha förkastat sin Kyrka för att göra något nytt. Läser vi Gamla Testamentet så ser vi att Gud inte är sån. Detta är idéer som inte är av Gud. Alla riken som är splittrade kommer förgås (jfr Matteusevangeliet 12:25). Det är Jesu lära, vi ser det på flera ställen. Det finns människor som menar sig stå för Kristus som gör tecken och under samtidigt som de predikar om splittring och uppror med den etablerade Kyrkan. Bibeln varnar oss för dess människor. Jag har tagit upp detta ämne förut, men det är högaktuellt. “Allt är inte guld som glimmar”, brukar man säga.

Enligt min tro så hade nog Luther ett kall att påvisa mycket av det som var fel i kyrkan, för Gud älskade sin Kyrka. Men Satan födde in tankar hos människor och splittring födes. Gud tar sig an sin Kyrka och förmanar den som han gjorde med Israels folk. Om Gud inte förkastade Israel varför skulle han förkasta sin Kyrka?

Gud är kärlek, kärlek förenar. I kärleken kan inte finnas splittring. Det motsäger grundfundamentet av kärlekens väsen. När kristna kommer tillsammans och älskar varandra så skall världen se Guds kärlek. Därför Kyrkan är Jesu lemmar, han har inga andra lemmar än oss som är hans kyrka. Just nu är Jesu kropp amputerad. Armar och ben finns utspridda. Hur blir det? Vi måste komma samman som en kropp, där Jesus är huvudet för att vi ska fungera som det är tänkt. Om vi inte älskar varandra så kan vi inte älska Gud fullt ut, det är ett fundamental grund för Kristen tro och gäller alla kristna.

Brev till vänner: Lidandets väg

“Varför får vi kristna lida?” frågar man sig kanske? Lidanden kan kännas meningslösa, men det är “lidandets väg” som leder till himlen, om man tror att kristen tro handlar om att leva ett bra liv då lurar vi oss själva. Vi säger ofta att vi vill bli lik Jesus, då får vi också dela hans kalk. Det gör vi genom eukaristin (nattvarden), men det är inte värt något om vi inte vill dricka av Jesu kalk i vår vardag. I detta inlägg tänkte jag ge mina infallsvinklar på lidande. Hoppas att du känner att får ut något av det.
Detta meddelandet skulle ha publicerats igår.

» Mina kära, bli inte överraskade av det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som hände er. Gläd er i stället över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras. «
Första Petrusbrevet 4:12-13 (Bibel 2000)

» Let us remeber that love lives thourgh sacrifice and is nourished by giving. without sacrifice, there is no love.« Helige Maximilian Kolve
(Låt oss komma ihåg att kärlek lever genom uppoffring och närs genom att ge. utan uppoffring, det finns ingen kärlek.)

» Ta emot vad som än läggs på dig, och ha tålamod i alla slags lidanden. Ty liksom guld prövas i eld, så prövas Guds utvalda i lidandets ugn. «
ur Jesus Syraks vishet 2:1-11 (Bibel 2000), jfr Malaki 3:2-3.

  1. Jesus
  2. Job
  3. Botgöring genom lidande
  4. Thérèse av Jesusbarnet (Thérèse av Lisieux)
  5. Wetterlunds Uppsatser och tankar m.fl.
  6. Nästa veckas inlägg

 

1. Jesus

jesus-2437571_960_720

» Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen väg, men Herren lät vår skuld drabba honom. Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun.  «
Jesaja 53:6-7 (Bibel 2000)

Vår Herre Jesus Kristus var en smärtornas man, han tog emot smärtornas kalk utan att klaga. Han grät, men inte för sig själv. När vi förenas med Jesus genom att dela hans lidande får vi uppleva mer av hans kärlek. Som kristen är det viktigt att förstå att relationen med den Treeniga Guden är i centrum.

När du ler åt “den där dryga kollegan” och “mannen som alltid luktar svett i kyrkbänken framför”, då delar vi Jesu lidande. När vi står ut med att grannarna är uppe och låter kl 5 på morgonen så vi inte kan sova, då delar vi Jesu lidanden. När vi all din smärta glömmer oss själva och ber för dem som har de svårt, då delar vi Jesu lidande. När vi tar emot oförtjänt kritik utan att klaga, då delar vi Jesu lidande. När du väljer att umgås med dem som upplevs jobbiga och står ut med dem, då delar du Jesu lidanden. När vi lider för andra är hjälper Jesu på hans korsvandring. Det finns många sätt vi kan göra det. När vi går igenom stora kan vi be den bön som Jesus bad:

» Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: “Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.”« Matteusevangeliet 26:39 (Bibeln 2000)

Jesus vill ha vår kärlek i nöd och lust, “nöd och lust” innebär även när vi går igenom lidande. Det är då vår relation kan byggas på djupet och vi kan få upptäcka djupet och bredden av Guds kärlek.

 

2. Job

»… “Naken kom jag ur min moders liv, naken vänder jag åter. Herren gav och Herren tog, lovat vare Herrens namn.”« Under allt detta syndade inte Job och klandrade inte Gud.«
Job 1:21-22 (Bibel 2000)

En man som visar på att vara ståndaktig i lidande, det honom kan ni sedan läsa mer om i ett inlägg jag länkar till i slutet. Han var en rättfärdig man som till och med offrade slaktoffer för sina barns eventuella synder, det är mycket fromt! Men Gud låter honom oförtjänt prövas för att se om hans kärlek håller. Han var den rikaste på jorden men förlorar nästan allt. På en dag rasade hela hans liv. Hans barn togs i från honom. Hans fru säger tidigt:

» Hans hustru sade till honom: »Håller du fortfarande fast vid din oförvitlighet? Förbanna Gud och dö!« Han svarade henne: »Du talar som en dåre. Vi tar emot det goda från Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?« — Under allt detta kom inte ett syndigt ord över Jobs läppar.«
Job 2:9-10 (Bibel 2000)

Hans vänner kommer och försöker länge förklara för honom att han måste ha syndat efter som det går så illa för honom. Men Job vet att han inte har gjort det. I slutet så belönas han av Gud för att han var uthållig i sitt lång och till synes märkliga lidande.

 

3. Botgöring genom lidande

Misströsta inte i lidandet stunder. Liksom Jesus led för vår skull och hans lidande inte var meningslöst så är inte vårat lidande det heller. När vi tar emot det lidande som ges oss genom smärtornas kalk så är till bot för oss eller någon annan. Det är viktigt att vi försöker att ta emot den kalken, liksom Jesus gjorde. Inget lidande för en Kristen i förgäves och fruktlös, det finns en mening med det.

 

4. Thérèse av Jesusbarnet (Thérèse av Lisieux)

10fa9e4fbc43d34c30f39d01190c2896.jpg

När vi är på detta ämne så finns var denna kvinna en stor förebild, hon fick verkligen dela smärtornas kalk. Men hon blev hemtagen till Herren redan vid 24års ålder. Redan då hade hon tömt sin kalk. En var karmelitnunna som inte många kände till, en sån där som inte märktes. Efter hennes död hittade man hennes dagböcker och förstod vilket heligt liv hon levde. “My little way is the way of spiritual childhood, the way of trust and absolut self-surrender.” (Min lilla väg är det andliga barnaskapets väg, vägen av förtröstan och fullständig överlåtelse). Hon var en sån där som Trotts ett liv med tuberkulos och oerhörda smärtor så klagade hon inte till Gud. Hon tog emot all smärta. För henne var Guds kärlek allt hon levde för. Hon visar på hur vi ska gladeligen i vår vardag göra små uppoffringar för Kristus. Genom hennes dagböcker kan vi läsa om hennes små uppoffringar i vardagen som hon gjorde för att inte såra någon utan i allt vara till välsignelse. Hon som fick lida mycket säger ändå:

» I know quite well all you are suffering. I know you anguish, and I share it. Oh! If I could but impart to you the peace which Jesus has put into my soul amid my most bitter tears. Be comforted – all passes away. «

(Jag känner dig ångest, och jag delar den. Åh Om jag kunde ge dig den frid som Jesus har lagt i min själ bland mina bittraste tårar. Låt dig tröstas tröstas – allt passerar bort.)

På sin dödsbädd sa hon med sitt sista andetag säger hon ”Min Gud… jag älskar dig!” och beseglar sitt liv. Dock anser hon inte själv att hon dör utan att hon ”träder in i livet”.

 

5. Wetterlunds Uppsatser och tankar m.fl

Denna bok ger en en mycket djup insikt i lidandets betydelse och hur Gud genom lidandet kan skänka oss mycket nåd och kärlek. Vi kan förstå allvaret med och kärleken som Gud har för oss. Vi kan inte bli sann kristen innan vi får dela Kristi lidanden. Det är en röd tråd som följer genom hela boken. Den hjälpen en också att förstå meningen med lidandet. I skriften Guds trälar i boken skriver han så här:

» I Gud är det som vi leva och röra oss och äro till (Apostlagärningarna 17:28). Alltså är det ock i Gud vi lida. Därmed lider ock Gud i oss, nämligen i och genom Kristus. Denna hemlighet, lidandets djupaste mysterium, antydde Kristus i liknelsen om den yttersta domen (Matteusevangeliet 25:35-40). Där uppräknar han flera slags lidanden, som han lider i sina bröder ända intill domens dag. Till dem hör ock sjukdom: Jag var sjuk och I besökte mig.«

Läs gärna hela bokrecensionen och inlägget om att vi är kallade till Guds trälar.

 

6. Nästa vecka inlägg

Då det påsk, så då blir det Jesu uppståndelse i temat! Belöningen för allt lidande. Ett härligt tema efter all fokus på lidande under fastetiden, budskapet om hoppet på ett evigt liv. Det finns en väg som leder till himlen som är möjlig för var och en!

Bön i fastetid

Allvisa härskare, vi ber för oss och alla våra syskon ge oss djupare insikt om får synd så vi kan bli mer lik din son. Låt oss förstå att det är vår synd som är skuld till Jesu väg till och uppspikade på korset. Ja, öppna våra ögon så vi ser på Jesus med dina medlidande ögon på din son som hänger på korset. Förvandla våra stenhjärtan, låt oss inte förhärda våra hjärtan utan ge oss hjärtan som blöder lika starkt som i din sons! Lär oss vända blicken mot vår egen synd istället för vår nästas. Förbarma dig Fader över oss för smärta till lägger på din son. Lär oss att älska och bli heliga så vi i allt kan göra din vilja! Herre, vi är inte värdig att du går under vårt tak men sig bara ett ord så blir vår själ helad. Abba Fader, lär oss att vara medbärare av korset genom att infogas i det universella lidandets syskonskap så vi lär oss att älska vår nästa och att älska som din son.

Jesus Kristus, tack för det du gjorde på korset. Tack för att du offrande dig för världens synder. Tack för din stora kärlek. Även om vi aldrig i detta liv kommer att förstå ditt verk på korset till fullo så ber vi om att förstå mer så vår kärlek till dig kan växa. Låt oss få dela smärtornas kalk med dej och göra det lilla vi kan för att ge lindring åt dej.

Moder Terese, lär oss att förstå Jesu kärlek på det sätt som du fick uppleva så allt annat blir oviktigt.

Teresa av Jesusbarnet, lär oss att liksom du överlåta oss fullständigt och försaka oss själva och älska Jesus med hela våra hjärtan.

Internationella kvinnodagen

Idag är det den internationella kvinnodagen. Så jag tänkte skriva lite kort om olika kvinnliga förebilder för oss i de kristna livet. Kvinnor som varit med och spritt Guds rike. Som också fått vara betydelsefulla lemmar i Kristi Kropp. Själv har jag skrivit om ett några, så har jag bett kristna i min bekantskapskrets skriva några rader om någon som är viktig för dem.

  1. Jungfru Maria
  2. Moder Teresa
  3. Josefina Bakhita
  4. Birgitta Birgersdotter
  5. Dorothy Day
  6. Elisabeth Hesselblad
  7. Lucia
  8. Lilla Teresa
  9. Bön

 

1. Jungfru Maria

Låt åt skänka en tanke till den salige Jesu moder1 som alltid stöttade Jesus. Som led med och ömmade för honom. Hon följde Jesus helga vägen till korset och var med Johannes de enda som var med Jesus när han hängde på korset av Jesu närmaste. Hon tog emot Jesu kropp när han var dag med öppna armar. Vi kan ha en som förebild i att vara medlidande och medkännande för Kristi lidanden.

»Maria sa: ”Jag vill hylla Herren av hela min själ! Min ande jublar över Gud, han som räddar mig!”«

Lukasevangeliet 1:46-47 (nuBibeln)

  1. Ur Marias lovsång “… Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig.Lukasevangeliet 1:48 (nuBibeln)

 

2. Moder Teresa (1910-1997)

1472978508_20100804-123203-8_max

Låt oss även tänka på de andra kvinnor som genom heliga liv varit förebilder för oss så som Moder Theresa hur vi mer kan leva våra liv självutgivande för de svaga och fattiga.

» Moder Teresas hela liv och arbete speglade glädjen att älska Gud och nästan, särskilt de mest nödställda, de fattigaste av de fattigaste. Hennes svar på Jesu vädjan “Kom, var mitt ljus” gjorde henne till en symbol för medlidande i världen och ett levande vittne om Guds kärlek. Hennes liv visade världen varje människas storhet och värdighet, värdet av små ting gjorda med stor kärlek, och det ovärderliga värdet av en intim förening med Gud.« Ur Novena till den salige Teresa av Calcutta

»Förtröstan på Gud förmår göra allt. Det är vår ringhet som Gud behöver, inte vår fullhet.« /Moder Teresa

 

3. Josefina Bakhita (ca. 1869 – 1947)

» Hon föddes i Darfur, hon blev som barn kidnappad och såld som slav. Hon blev misshandlad, våldtagen och såld flera gånger. När hon kom till Italien blev hon fri och hon döptes och blev nunna. Trots sina fruktansvärda upplevelser (hon drömde mardrömmar om det hela sitt liv) spred hon kärlek till alla hon mötte och hon var mycket älskad av alla i den italienska stad hon bodde i. De kallade henne ‘vår svarta moder’. Hon brukade i tacksamhet kyssa dopfunten där hon döpts och säga: ”Här blev jag ett Guds barn”. Heliga Josefina visar med sitt liv att man kan överleva de mest fruktansvärda händelser en människa kan vara med om och bli ett helgon.« /Teija (Ett trossyskon och vän till mig skrev detta)

»”Herren har älskat mig så mycket: vi måste älska alla… vi måste vara medlidsamma.“« /Josephine Bakhita

 

4. Birgitta Birgersdotter (Heliga Brigitta, 1303-1373)

Denna kvinna levde hela sitt liv för Gud, hon kritiserade världsliga och andliga ledare som svek sina ideal och förde ett omoraliskt liv och sög ut de fattiga. Hon varnade dem för vilka straff som väntade dem i helvetet. Hon levde ett fromt och gudfruktigt liv.

» En sann ödmjukhet är att utan hänsyn till människors tycken, beröm, klander eller motstånd vandra Jesu väg … och inte längta efter överflöd utan vara som en av det enkla folket« /Birgitta Birgersdotter

» Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att vandra den. Amen.« Bön av Birgitta

 

5. Dorothy Day (1897-1980)

Denna kvinna startade “Catholic Worker-rörelsen” på 1930-talet som var en pacifistisk rörelse som gav ett direkt stöd till fattiga, hemlösa och andra utsatta grupper genom ickevåldsmetoder. Hennes liv var till stor del en politisk kamp för de svaga i samhället. Hon var starkt inspirerad av Franciskus av Assisi.

» Jag älskar verkligen Gud bara så mycket som jag älskar den person jag älskar minst.« /Dorothy Day

 

6. Elisabeth Hesselblad (1870-1957)

Elisabeth var född i byn Fåglavik i Hudene socken, Västergötland, men emigrerade till USA. Hon arbetare under sitt liv för ekumenik mellan olika kyrkor och samfund genom organisationen Unitas (enhet), hennes inflytande blev betydande. 1911 startade hon en egen gren av Birgittaorden. Under Andra världskriget gömdes bl.a. judar i  “Den heliga Birgittas hus” hus i Rom något som lett till att Elisabeth Hesselblad postumt tilldelats den judiska utmärkelsen “rättfärdig bland folken”. Hon bidrag med mycket hjälpverksamhet i slutet på andra världskriget.

» Vi måste närma oss en stor kärlek till Gud och våran nästa; en kärlek, en kärleksfull kärlek, en kärlek som brinner bort ofullkomligheter, en kärlek som försiktigt bär en otålighetsakt eller ett bittert ord, en kärlek som låter ett oavsiktligt handlande eller försummelse passera utan kommentar, en kärlek som låter sig lätt till en välgörenhet.« /Elisabeth Hesselblad

 

7. Lucia (ca 283-304)

Namnet betyder “ljusbärerskan”, hon var jungfru och blev martyr. Hon dog av kejsar Diocletianus.

» Redan som liten skall hon ha avlagt kyskhetslöfte; dock berättade hon inte det för någon. När hon blev äldre lovade modern bort henne. Hon lyckades försena förlovningen och bad till Gud att han skulle hjälpa henne. Då blev hennes mor sjuk i blödarsjuka som ingen lyckades bota. Lucia övertalade därför modern att vallfärda till Catania och helgonet Agatas grav. När de kom fram skall Agata ha uppenbarat sig för Lucia och sagt “Varför ber du mig om något du själv kan ge din moder? Din tro har botat henne!” Modern blev frisk, och lovade Lucia att inte gifta bort henne till någon man. Men friaren kände sig kränkt och angav henne för ståthållaren till kejsar Diocletianus, som förföljde de kristna.

Lucia blev arresterad och torterad men förlorade inte sin tro på Gud. Hon dömdes till att bli glädjeflicka på en bordell. Hon uppges då ha sagt att då hon inte gav sig frivilligt skulle hennes kyskhet vara dubbelt värd. När hon skulle åka genom staden till bordellen på ett spann bakom oxar, frös spannet fast i marken och gick inte att rubba. De hällde då kokande olja på henne men hon blev inte skadad. I sin desperation körde någon ett svärd genom halsen på henne men inte heller då dog hon. Hon levde ända tills någon kom för att ge henne den sista smörjelsen.« Wikipedia: Lucia

 

8. Lilla Therese (1873-1897)

» Lilla Therese dog när hon var 24 år…hon hade varit karmelitnunna i knappt 10 år. Hennes liv var mycket enkelt. Hon stod egentligen inte ut från mängden när hon levde men är en av Kyrkans största helgon, även kyrkolärare. Känd för den “lilla vägen” alltså att man inte behövde uträtta stora ting för att komma till himmelen…det viktiga är att man gör allt av Kärlek.« /Sandra (Ett trossyskon och vän skrev detta)

» Kärlek visar sig i gärningar, så hur ska jag visa min kärlek? Stora gärningar är förbjudna för mig. Det enda sättet jag kan visa min kärlek är genom att sprida blommor och dessa blommor är varje litet offer, varje blick och ord, och att göra de minsta sakerna för kärleken.« /Lilla Therese

» Ibland när jag läser andliga traktater, där perfektionen visar sig med tusen hinder och en hel legion av illusioner runtomkring den, blir mitt stackars lilla sinne uttröttat. Så stänger jag den lärda boken, som lämnat mitt huvud splittrat och mitt hjärta uttorkat, och tar tag i den Heliga Skriften. Då verkar allting ljust, ett enda ord öppnar upp oändliga horisonter för min själ och perfektionen verkar enkel. Jag ser att det räckar att inse sin intighet och ge sig själv helt, som ett barn, i den gode Gudens armar. Jag gläder mig åt att vara liten och lämnar de fina böckerna som jag inte kan förstå åt stora själar och förstånd, eftersom ‘endast barn, och de som är som dem, blir insläppta till den himmelska måltiden.« /Lilla Therese

 

Bön

Tack Herre för vad ju gjort genom dessa kvinnor och vilken kärlek och välsignelse som fått förmedlas genom den. Tack för att du vill använda oss människor till att vara del i att göra ditt verk. Låt alltid ditt verk som är förmedlat genom demvara välsignat.

Jag vill också direkt tacka alla er kvinnliga helgon (både som blivit helgon förklarade och ni som kämpat utan att blivit uppmärksammade) som jag nämnt och inte nämn som levt sina liv för själarnas väl och frälsning. Ni som i strävat att göra vår Konung och Frälsares verk och namn känt i världen. Be för oss till vår Herre Jesus Kristus att vi inspireras av era exempel så vi allt mer kan lika honom.

I Fadern och Sonen och Den Helige Andens namn. Amen