Diskussionsinlägg: Överfokus på helande?

Idag är det inom vissa kristna kretsar stort fokus på helande och mirakel, fysiska saker. Det går på sina håll så långt så man vill göra detta till norm och indirekt så verkar man se ner på “mindre andliga” kristna? 

I evangeliernas berättelse om när Jesus helar säger han “Dina synder är förlåtna”, det känns som att det fysiska helandet är sekundärt. Det var mest ett ett tecken för att människor skylle tro.

Inom katolsk tro ser man en en koppling mellan bikt och helande, min poäng i detta resonemang är att själsigt helande är minst lika viktigt. För en person som vet att den ska dö snart kan  det vara värdefullt att acceptera sin situation, om man bara har Kristus i livet. Helande kan vara bra, men ibland känns det som att det har blivit den “bästa” andligheten. Kan man förmedla helande har man “mycket tro”?

Glömmer vi inte evighetsperspektivet om vi fokuserar för mycket på helande och mirakel? Vad blir folk att känna om de inte blir helade, vilken bild av Gud får vi? Älskat vi Gud även om han inte gör ett fysiskt helande?

Synd, sjukdom, förlåtelse och helande

I evangelierna så ser vi att Jesus ger förlåtelse och helar vid samma tillfälle oftast. Förlåtelse och helande går hand i hand. Detta ger oss ett perspektiv på synd som förklarar vad det är.

När man tänker på synd är det något som kan kännas betungande, men jag tror att vi lätt få fel perspektiv på. Synd förstör vår relation med Gud, vi kan ha en strävan i att göra rätt, men det det är bara Gud som kan förlåta oss när det blir fel. Synd har vi alla i våra liv mer eller mindre, vi kan se det som en sjukdom som Gud kan hela oss från. För många tar det ett långt liv, det kallas helgelse. Vi behöver förstå att syndanöd är bra, insikten om vår synd. Ju bättre relation vi får med Gud får vi större insikt i vårat egen synd, men då får vi komma ihåg att det är något bra att få insikt om det. För då kan vi lämna den till Gud. Vi får dag för dag, timme för timme, sekund för sekund lämna allt till Gud. Det är bara i honom och genom honom som vi kan bli fria från vår synd.

I Katolska Kyrkan så är sakramenten indelade i tre grupper. Dopet, konformationen och eukaristin är en grupp. Äktenskapet och ämbetsvigningen i en grupp. De sjukas smörjelse och bikten är i en grupp. Smörjelse och bikten är båda helande sakrament. Vi får komma med det som tynger oss och helas från det. Bikten är inte till för att man ska kunna synda utan att bry sig och sedan får förlåtelse, inte heller så är det för att någon ska skuldbeläggas. Bikten är till för att vi ska helas från vår synd i relation till Gud och vår nästa/hela kyrkan (Kristi kropp). Därför är bikten så viktig.

För dig som känner dig full av syndanöd: Herren ser din nöd och han väntar bara på att du ska överlämna allt till honom. Jesus dog för oss för att vi ska kunna få förlåtelse för alla synder. Vi behöver leva i tro, strävan mot Jesu fullhet och i Gud nåd. Så prata med din präst eller pastor för att samtal för bikt, om du har en frikyrkopastor som inte praktiserar det så kan du boka ett samtal för bikt hos en präst i Svenska Kyrkan.

Jesus korsfäst

»När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. «Lukasevangeliet 23:33 (Bibel 2000)

Ljuden från spikarna som slås in i Jesu kropp ekar än idag. Smärtan är enorm, spikarna tränger genom ben och märg. Det är synden som splittra, förgöra, förstöra och döda. Men trotts allt han fick utstå så slutar han inte älskar han oss och förlåta. Han förbarmar sig. Älskade till slutet.

»Ändå var det våra sjukdomar han bar, och våra smärtor tog han på sig, medan vi trodde att Gud straffade honom, slog honom och lät honom lida. Han blev sårad för våra överträdelsers skull, krossad för våra missgärningar. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid. Genom hans sår blir vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en valde sin egen väg. Herren lät honom drabbas av all vår skuld.« Jesaja 53:4-6 (NuBibeln)

Vår synd är skuld till Jesu lidande. Det är vi som slår in spikarna i Jesus. Ja, trotts det älskar han oss. Det är för oss alla han ber “Förlåt dem Fader, för dem vet inte vad dem gör”. Även om det finns förlåtelse så behöver vi förstå att synden genomborrar Jesu hjärta. Så låt oss denna påsk begrunda våra del i Jesu korsfästelse så vi kan blir lite mer heliga i väntat på uppståndelsen.

Låt oss begrunda Jesu lidande och död så vi allt djupare kan uppleva hans kärlek och nåd. Så vi kan känna tacksamhet, vördnad, gudsfruktan och glädje för allt vad Jesus gjort för oss när han gick här. Allt lidande var för oss, hans kärlek har inga gränser. Han var beredd att offra sitt liv för vår skull. Han kärlek är så oändligt stor. Den övergår allt förstånd.

 

Låt oss få dela ditt lidande ännu mer, låt oss få insikt om vår synd, så vi mer och mer kan överlåta oss till dig. Din fullkomlighet är allt vi söker.

Helig Ande, fyll upp oss så vi får klarsyn att urskilja din vilja för våra liv. Förvandla våra kalla hjärtan så dem brinner som Jesu Hjärta, så vi kan förnyas och bli dem vi är tänkta att vara.

Korsfäste Herre Jesus Kristus, tänk på alla arma syndare när du kommer med ditt rike.

“Frambär er själva som levande offer”

> Därför uppmanar jag er nu, syskon, vid Guds barmhärtighet, att ge era kroppar som ett levande och heligt offer till Gud, till hans behag. Det ska vara er andliga gudstjänst.<
Romarbrevet 12:1 (nuBibeln)

En del påstår att offrens tid är förbi i och med Jesus. Men vad sa han? “Barmhärtighet vill jag se, inte offer”. Hur hänger det ihop med alla offer i gamla testamentet som Gud själv sa åt dem att utföra? Hur hänger det det Paulus skriver i Romarbrevet? För de bibliska texterna säger väl inte wmot sig själv? Nej, det gör dem inte. Att visa barmhärtighet är ett del i att vara ett välbehagligt offer. Gud vill fortfarande att vi ger det bästa av oss. Så när vi i eukaristin (nattvarden) går fram så täni på att det är dej själv du frambär. I flera kristna traditioner faller människor på knä vid eukaristin, för man vet att vi är alla ovärdiga av Guds nåd. Det är också så att är konungens måltid. Att sitta ner och äta med en konung är en ynnest, icke förunnat alla. Men han vill göra det med alla sina trogna. Vi ska pröva oss själva så vi gör det på ett värdigt sätt (1 Korinthierbrevet 11:28). Vi vet från Bergdpredikaren att den som har något oförlåtet på sig när han/hon går fram till altaret för att offra drar på sig en dom. Därför måste vi se till att vi bett om förlåtelse för allt innan vi går fram. Allt det vi gör under veckan påverkar oss när vi går fram till och tar emot brödet och vinet.

Att säga att Gud inte vill se offer är inte helt sant och att säga att det inte handlar något om gärningar är fel. Men det är inte genom våra prestationer vi blir rena, det är genom Jesu blod (med förlåtande kraft). Det handlar om om att leva överlåten och i Guds vilja. Som kristna förväntas vi göra vårt yttersta för att leva heligt. Vi får också se eukaristin som en fest tillsammans med Gud! Vi får glädjas tillsammans med honom i den när vi firar mässan (gudstjänsten). Gud vill varje gång samlas dela måltiden med oss.

Detta bör vi tänka på ännu mer under fastan.

Brev till syskon: Bön

Bönen, en grundsten för hela livet med Gud. Jag skulle säga att grunden för en Gudsrelation ligger i ett ha ett bra böneliv. Hur ber man, kan man be på olika sätt? Kan man be om allt? Spelar fasta roll? Fria ord eller färdiga böner?

Be, och ni ska få. Sök, och ni ska finna. Knacka, och dörren ska öppnas för er. För den som ber ska få, och den som söker ska finna, och för den som knackar ska dörren öppnas. Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd, eller en orm när han ber om fisk? Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer ska då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom.

Matteusevangeliet 7:7-11 (SvenskBibeln)

  1. Hur ber man?
    • Fria ord eller färdiga böner?
    • Fader vår
  2. Hur mycket bör man be?
  3. Var ska vi be?
  4. Be om allt
  5. Nästa vecka

 

1. Hur ber man?

Bön bör kännas lika naturligt som när vi samtalar med någon människa. Men när vi samtalar med Jesus kan vi komma med allt, vi behöver och kan inte dölja något. Vi får komma ihåg att innan vi uttalat orden så har Gud sett vårt hjärta. Är det då meningslöst att be? Verkligen inte! Vi är skapta till att umgås och tjäna Gud. Bön kan vara mycket. Det kan uttryckas med ord.

Det kan vara en handling. Vi kan “göra våra liv till en bön”, det står att vi ska göra våra liv till en hyllning till Gud. Om vi inte lever för Gud så väger inte våra böner lika tungt inför Herren, han avskyr skenhelighet (Se Psaltaren 34:15-17 och många andra ställen) . Ibland så kan vi få för oss att vi bara kan be och inte leva heligt. Det kan upplevas komplext för vårt böneliv är viktigt. Det är inte fel att aktivt be timmar om dagen, men om vi inte lever välbehagligt så är det inte värt något.

Vi kan också sjunga och dansa till Gud. Eller uttrycka våra böner på andra kreativa sätt. En helig rökelse för att ära Gud så är det en form av bön. Tar vi hand om oss själva så är det en del av att “göra våra liv till en bön”.

Sinnesro är viktigt. I vårt huvud har vi egna tankar som snurrar hela tiden, det blir aldrig tyst. Men vi kan träna på detta genom meditativa övningar. Det gör också att vi har lättare att höra Guds röst. Det kan göras genom t.ex. en bild för att hjälpa oss fokusera. Man vet ju att bilden i sig inte är något spec., men det hjälper oss att hålla fokus.

 

Fria ord eller färdiga böner?

Man kan också se det som att när vi ber böner som vi lärt oss eller som vi läser i bibeln så blir det en hymn/rökelse som blir en välbehaglig doft för inför Herrens tron. Detta har mycket med att vi ska göra våra liv till välbehagliga offer inför Gud. (1 Timotheosbrevet 2:3). En bönebok är till stor nytta för att hitta in i bönen. Den kan hjälpa en när man vill be och även att lära en hur man kan be. Morgonböner, för maten och så.

 

Fader vår

En bön vi bör be flera något per dag, den är kort och sammanfattar mycket av det vi borde be om. Be den gärna morgon, kväll och flera gånger under dagen.

 

2. Hur mycket bör man be?

Vi ska be ständigt, säger Skriften (Se Romarbrevet 15:13). Wetterlund säger vi ska “sekunderligen” blicka mot Jesus, Paulus säger sträcker sig mot bara sträcker sig och försöker nå det målet som ligger framför honom (Filipperbrevet 3:12-16). Så vi förstår att vad vi gör i livet är viktigt och det är mycket som står på spel.

 

3. Var ska vi be?

Var som helst kan vi be. Många katoliker väljer att gå till Kyrkan (Katolska kyrkor) för att be för där finns “sakramenten”, Guds närvaro upplevs mycket starkare i där. Om du inte varit där så rekommenderar jag att besöka en och be där. En promenad eller att be i tystnad eller i naturen kan jag också rekommendera.

 

4. Be om allt

Gud känner oss bättre än oss själva, därför så finns det ingen del i livet han inte ser. Han vill också att vi kommer med allt till honom. Genom bönen stärks vi i anden och kommer in i ett andligare liv.

Tacka Gud är viktigt, tacka för allt (Se 1 Thessalonikerbrevet 5:18). För glädeämnen, mat, bostad, din säng, lidanden, prövningar, din kallelse/tjänst, dina syskon i Kristus. Att tacka för att vi får genom lidanden känna en liten liten del av det lidande som Jesus fick då igenom har jag märkt ger stor välsignelse. Innan vi tackar för lidanden så har vi något svårt att förstå vad Jesus när han pratar om att “Den som älskar sitt liv kommer mista det…” (Se Johannesevangeliet 12:25).

Be för uthållighet i prövningar (Lukasevangeliet 22:46). Det bör vara ett ständigt återkommande böneämne. För när vi lever i Kristus så får vi utstå mycket, så som Skriften lär.

Förbön för andra är så viktigt. Det bör vi också komma ihåg. Vi skall bära varandra i böner. ‘ Bär varandras bördor, för då uppfyller ni Kristus lag. ‘ (Galaterbrevet 6:2, nuBibeln) står i Skriften. Det är faktiskt vår skyldighet att ta hand om varandra. Vi bör även komma ihåg att be för kyrkligt arbete and organisationer, organisationer. Bibeln säger även att vi ska be för dem som styr landet. Att be för församlingen är också viktigt, utan bön så rasar allt.

Förlåtelse bör vi be om när vi gjort något spec. Vi bör gärna bekänna våra synder när det är större. Bikter är bra.

Prisa Gud för hans storhet. Gud vill att vi ärar honom. Därför är det viktigt att att vi gör det. Det är en faktor som leder oss närmare honom.

Guds fostran är något som jag brukar be för. Att han visar på synder och fostrar en till ett heligare. För det är väl det vi vill som kristna? Vi bör ju inte vara nöjda där vi står, utan söka Gud och vilja att han tar större plats i våra liv.

Att be i Anden är viktigt. Det står ju att vi inte vet vad vi ska be om, men anden vet (Se Romarbrevet 8:26-27). Så om du har tungotalets gåva så använd den, den är till uppbyggelse.

En kort och bra bön som jag lärt mej är “Jag älskar dig”, det vackraste vi kan säga till någon. Gud tycker så mycket om att höra det. Så det är en bön att be ofta.

 

5. Nästa vecka

Bibelskolan har börjat, men första läxan är bara en presentation. Så jag tänkte skriva liteom livets fyra mänskliga dygerna. Så jag hoppas ni är med då också.

Det allmänneliga prästerskapet – vi ska leva heligt

Ni kommer till honom, den levande stenen som inte dög åt människor, men som är utvald av Gud och ärad inför honom. Därför är ni nu själva levande byggnadsstenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap som kan bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje på grund av Jesus Kristus. Det står ju i Skriften: ”Se! Jag lägger i Sion en utvald och ärad hörnsten. Och den som tror på honom ska inte stå där med skam.” Den är alltså värdefull för er som tror, men för dem som inte tror har ”den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna blivit en hörnsten,” och ”en stötesten och en klippa som man faller på.” De stöter emot därför att de inte lyder budskapet. Så var det också bestämt för dem. Men ni är ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, Guds eget folk, som ska förkunna hans storverk.” Han har ju kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk, får nu vara Guds eget folk. Ni som tidigare inte fick någon barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.

1 Petrusbrevet 2:4-10 (nuBibeln)

Innan läste jag detta stycke och trodde det handlade om att vem som helst skulle predika Guds ord till församlingen. Men jag har insett att det inte handlar om det. Efter att jag studerat bibeln så insåg jag att vi är kallade att leva i ljuset så vi kan stå fläckfria när Jesus kommer tillbaka.

Vi är kallade till att leva heligt för Jesus, så vi behagar han som skapat oss. Att bortförklara synda gärningar och prata om att “Gud förlåter” är så farligt, Jesus själv säger till kvinnan vid Sykars brunn att “synda inte mer”. I praktiken menar han “synda aldrig mer”. Nu finns givetvis förlåtelse för synder, om vi ångrar oss. Men vi ska också visa för Gud att vi vill leva för honom. Det handlar inte om att Gud vill straffa, det handlar om att skola oss för vårt nästa liv. Präster läser länge på och i första hand ska dem leva som ett exempel för andra. Vi har ansvar för hur vi lever. Om vi stjäl och någon ser oss och vet att vi är kristen, då syndar vi inte bara mot Gud utan vanärar Kristus så han får skämmas för oss.

En del förklarar detta som “gärningslära”, jag rekommenderar er att läsa bibeln själva. Vi pratar om “politisk korrekthet”, jag vill hävda att det finns en “religiös korrekthet” som definierar vad som är okej att tycka. Vi pratar mycket om rättigheter idag. “Jag har rätt till det” & “Jag behöver inte göra det”. Men vi tycker det är jobbigt att Gud skulle förvänta oss något av oss. En tro utan gärningar är död (Jakobsbrevet 2:14f). Gud tvingar ingen, det är ett som är sant! Men vi får också ta konsekvenserna av vårat handlande. Vi tror på en allsmäktig Gud, men han har på jorden överlämnat makten till människor som har gett den till Satan. Då är det upp till oss att ta oss tillbaka till Gud. Gud sände inte till son för att vi skulle kunna fortsätta leva i synd och slippa ta konsekvenserna. Han sände Jesus för att förlåta och omvända oss. Det var ju därför han blev korsfäst. För han sa till folk att de levde i synd. Som Johannes beskriver så behöver vi sträva efter att leva heligt för att få del av förlåtelsen:

Detta är det budskap som vi hörde från honom och som vi förkunnar för er: Gud är ljus och det finns inte minsta mörker i honom. Om vi påstår att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, då ljuger vi och lever inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. Om vi påstår att vi är syndfria, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi påstår att vi inte har syndat gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.

1 Johannesbrevet 1:5-10 (SvenskBibeln)

Det jag sagt förut säger jag igen. Jag älskar er alla och vill göra vad jag kan för att stötta er på er vandring. Eftersom jag själv har syndat och fått tagit konsekvenser av det vill jag varna er för konsekvenserna. Jag önskar med hela mitt hjärta att ni ska bli fullkomliga.

Vad bygger Kyrkan?

Man hör folk som vill leta upp kyrkor där ledarna lever så heligt och visar på den idealbilden av Kristi liv. Även jag har tänkt i dem banorna under en period. Visst kan man känna nöd för alla syndare, man önskar väl att de kunde helga sig mer? Man klagar över att människor är så oandliga, man ser dem bara till jul och nyår. “Om man bara medlemmarna hade levt mer heligt då hade det hänt grejer”. Det har varit väckelsemöten och annat. Det är bra att inspirera, uppmana och tillrättavisa om det görs med kärlek. Men trotts alla de som tycks vara i privatlivet syndiga & “tokstollar” som lett och burit Kyrkan så har ingen kunnat rasera den. Men det är Anden som bär Kyrkan. Om vi nu har läst bibeln, även gamla testamentet så ser vi att Gud väljer bräckliga och svaga människor. Mose var mördare, David stal en fru, Paulus förföljde Kristna innan han mötte Jesus, osv. Kyrkan har inte byggs av människors duktighet! Detta är något som tagit tid för mej att se.

Det säger något om Gud. Han är sen till vrede och rik på kärlek och barmhärtighet (Psaltaren 86:15). Hans nåd sträcker sig långt över vårt förstånd. Se på Paulus, han kan kallade sig själv för den störste syndaren av dem alla (Första Timoteusbrevet 1:15). Vi får tillhöra Gud för han är nådig. Vi förtjänar det inte, inte för fem öre! Mycket har hänt i mitt liv, men jag har mycket att jobba med än. Det finns synder som vi kan göra som är stora. Men om vi verkligen ångrar oss vill göra bot så kan vi vända. Det enda Gud inte kan förlåta om vi hädar den helige ande. Men det behöver man inte vara så orolig för så länge man vill göra rätt.

Men vi har ingen rätt att kritisera vår broder. Om vi gör det ska vi komma ihåg att när vi gör det synder vi:

Tala inte illa om varandra, syskon, för den som talar illa om andra och dömer dem, han talar illa om lagen och dömer ut den. Men om du dömer lagen håller du den inte utan gör dig till domare över den. Det finns bara en lagstiftare och domare, han som ensam har makt att rädda eller förinta. Men vilken rätt har du att döma andra? Jakobs brev 4:11-12 (nuBibeln)

Vi måste älska och förlåta syskon och andra människor, men vi behöver absolut inte acceptera allt våra syskon eller andra människor gör. Ibland finns det människor som vi kan ta skada av att umgås med, dem kan vara bra att undvika dem. Jag undvek en period några som jag förstod kunde få mej att börja supa igen, men nu när jag inte känner någon längan efter det så är det inge problem att umgås med sådana. Om Gud vill att jag ska vara där. Men vi är uppmanade till att be för alla.

När Gud sänder “svaga” kristna, ingen kritik så. Men alltså människor som t.ex församlingsledare eller andra roller som bryter kraftigt, slarvig eller kanske sitter han och slurpar kaffe. Ni vet så där riktigt irriterande. Då är det lätt att klaga, men det är ett test från Gud. Vi får vad vi förtjänar, han vill se om vi kan älska dem. Kyrkan är Guds familj. Inte en plats för folk som tycker precis lika. Nej, vi ska formas och lära oss älska varandra. Det är också så viktigt att kyrkans lära inte “förändras” och “anpassas” efter världen. Men så länge läran är rätt och vi strävar efter att lära känna Jesus och varandra som en Kristi kropp så är vi på rätt väg. Men vi ska lära oss älska så som Jesus. Han kallar oss vänner. Den kärlek och förlåtelse vi har fått ska vi också ge vidare. Det finns många som har gjort saker som inte är bra i Guds namn, men får inte döma dem. Likt en förälder som alltid vill sitt bästa  för sina barn trotts att de beter sig illa.

Kyrkan är Guds familj, där vi ska vårda tron och gemenskapen. En gemenskap där vi kan fostras i tron, vi får stötta varandra. Att få tillhöra Kyrkan är en nåd och ett erbjudande. Vill man inte vara med i Kyrkan så är det ingen som tvingar en, bara att lämna.

Det är befriande tycker jag att känna det är bara upp till mig vad jag väljer att göra med mitt liv. Men det gör att jag funderar över hur jag lever mitt liv, att det är värt att ta vara på.

En pilgrimsdikt – på rim

Många som tar emot Jesus och vandrar med honom
Tänker sig att dem att de har vägen så klar för sej
Så var även jag när jag var ung, sedan hände livet
Jag inser att jag förstår lite och har mycket att lära mej

Ju längre jag går på livets så fästs min blick
På det mål jag har i slutet av min vandring
Men hur vägen dit leder vet jag ej mycket om
Steg för steg trevar jag mej fram likt en flykting

Jag försöker visa på det mål vi har
Kanske ge ett råd eller två på vägen
Men sen måste du själv finna den rätta stigen
Sätt ditt hopp till Jesus i alla lägen

Det ända vi vet är vårt mål och varifrån vi gått
Var dagens sträcka bär i sitt sköte vet vi inget om
Lidande, hån, hat, sjukdom och död kan möta en på vägen
Men om vandringen fullföljs vinner vi kronan stundom

Att älska Jesus – dikt på rim

Vad innebär äkta kärlek till Jesus?
Det är en fråga att till sig ställa.
Vi kan inte älska Jesus mer än vi hatar vår synd,
och inte mer än den som vi mest gnälla.

Att älska Jesus är att se ringa,
att av barnen se och lära.
Att älska när det gör som mest ont,
även när det känns som det på hjärtat tära.

Att älska Jesus är att ödmjuka sig,
att inte tro sig vara bättre än andra,
Att älska Jesus är att söka det som är sant,
och vara ett bättre exempel utan att klandra.

Att älska Jesus är att förlåta alla som gör en illa
och när man sårar be om ursäkt då
Att älska Jesus är att vilja tjäna andra
att vara sin nästas slav är det högsta att nå

Att älska Jesus är att glädja sig åt det lilla
att i sin näste se och bejaka det som är gott
Att älska Jesus är att uppoffra sig
att nöja sig med Guds stor kärlek och nåd som vi fått

Det glada budskapet – fri genom Kristus

Evangeliet

Jesus betalade priset för vår synd! Hans lidande för våra synder, död på korset och uppståndelse det slutgiltiga offret som behövdes. Också det ända offret som kunde ta hela straffet. Halleluja! Det är verkligen fantastiskt, han köpt oss fria från slaveri under lagen. Det är att få friheten i Kristus.

Men det har ingenting med vår strävan att göra. Ibland känns det som man blandar ihop detta, vilket kan leda till missförstånd och ljumhet. Det upprör människor när man då tar upp att vi är Guds slavar 1 och menar att det inte går ihop, vilket det står i bibeln. Men jag upplever inte att bibeln säger emot sig själv. Om du blir frikänd från ett stort straff av en mänsklig domstol, då bör de lära oss att vi måste ändra på vårat sätt att leva och bättre oss. Inte att vi ska fortsätta att leva som förut. När Jesus talar med kvinnan vi Sykars brunn så säger han åt henne: “Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!”1.

Om vi läser Gamla Testamentet så ser vi att 10 av Abrahams stammarna har spritts ut i världen. Många övergav hoppet om att det fanns räddning för alla insåg att vi inte kan bli rättfärdiga genom lagen. Men Jesus kom med det glada budskapet om att det går att komma in i Guds rike, om vi går hela vägen med Gud så tar han emot oss. Johannesevangeliet 3:16 är underbart, men vi behöver kanske läsa de följande verserna också. Jag kommer att citera ur King James för den förklarar detta bättre:

For God so loved the world, that he gave his only begotten Son, that whosoever believeth in him should not perish, but have everlasting life. For God sent not his Son into the world to condemn the world; but that the world through him might be saved. He that believeth on him is not condemned: but he that believeth not is condemned already, because he hath not believed in the name of the only begotten Son of God. And this is the condemnation, that light is come into the world, and men loved darkness rather than light, because their deeds were evil. For every one that doeth evil hateth the light, neither cometh to the light, lest his deeds should be reproved. But he that doeth truth cometh to the light, that his deeds may be made manifest, that they are wrought in God. 

Johannesevangeliet 3:16-21 (King James Version)

För dej som inte är så bra på engelska:

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv. Det var inte för att döma världen som Gud sände sin Son, utan för att världen skulle (kunna – är ett ord som de skippat i denna översättning, men återfinns i King James) räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds ende Sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom ner till världen, älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras handlingar var onda. Den som gör det som är ont, hatar ljuset. Han håller sig borta från ljuset, så att hans gärningar inte ska avslöjas. Men den som gör det som är sanningsenligt dras till ljuset, för att det ska synas att han gör det som Gud vill.

Johannesevangeliet 3:16-21 (nuBibeln)

Se grundtexten.

Det är evangeliet, det glada budskap! Det finns en port som står öppen, alla kan nå dit  genom överlåtelse och den börjar här och nu. Det som ligger bakom är det som ligger bakom. Men vänta inte! För imorgon kan vara försent, du kan vara helt uppslukad av världen igen. “Myskristendom” är inte en sann bild! Nåden är oändlig, ja, ingen synd är för stor för att förlåtas. Men det är upp till dej att omvändas dagligen. Paulus som är en stor förebild för en lärjunge skriver själv:

Bröder, jag menar inte att jag har det i min hand, men ett är säkert: jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet för att vinna det pris där uppe som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus. Det är så vi skall tänka, alla vi fullkomliga. Och har ni en annan mening på någon punkt skall Gud upplysa er även där. Men låt oss fortsätta på den väg som fört oss hit. Ta mig till föredöme allesammans, och se på dem som lever efter det exempel vi har gett er. Många — jag har ofta sagt det och säger det nu med tårar — är fiender till Kristi kors, de lever så att de slutar i fördärvet, deras gud är buken och sin ära får de genom könet, dessa som bara tänker på det jordiska. Vårt hemland är himlen, och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss, herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig.

Filipperbrevet 3:13-21 (Bibel 2000)

Paulus var innan omvände sig en stor syndare, så det handlar inte om vad vi gjort. Det handlar om att ta emot den oändliga nåden och sträva efter Jesu fullkomlighet:

Det här är ett trovärdigt budskap som förtjänar fullt erkännande: Kristus Jesus kom till världen för att frälsa syndare, och bland dem är jag den störste. 

1 Timotheosbrevet 1:15 (SvenskBibeln)

Vilka har Gud valt ut som dem största? Syndare, stora syndare. Som har fått inse sina fel och ett nytt liv i Jesus. Ett liv som handlar om att älska Gud och andra, med kraft av anden och det pris som Jesus betalade på korset. Det är det största och viktigaste beslutet att ta och även om det kräver att vi överlåter oss helt och omvänder oss dagligen, så har Gud lovat att vi ska få det vi behöver! Han lämnar oss inte i sticket även om det är jobbigt.

Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Matteusevangeliet 6:31-34 (Folkbibeln 2015)

 

Vad tron betyder för mig och hur jag ser på den?

Det jag säger till er är inget nytt. Visserligen så kan min mänsklighet ha en inverkan på det jag skriver. Ni kan läsa Bibeln själv och bedöma det jag skriver. Min iver för att sprida sanningen är stor, ibland går det för fort och det blir fel. Jag våndas över hur mina misstag kan skada andra. Min önskan är att allt ska bli till det bästa. Alla böner jag får är jag djupt tacksam över, jag behöver dem i mitt arbete! Jag strävar i min dagliga omvändelse att ständigt blicka mot Jesus och överlåta mej så jag kan fyllas av hans fullkomlighet.

Jag längtar så efter att bryta upp och komma möta Jesus! Men samtidigt så vet jag att det finns många som inte har tagit emot budskapet. Det är en stor välsignelse att få dela gemenskapen och glädja och glädjas med trossyskon här! Jag vet också att efter all möda här så kommer uppskatta segerkronan som jag hoppas vinna. I mitt hjärta har jag stor nöd för alla som är vilse, eftersom jag vet hur det är att få komma åter till Jesus efter att gått min egen väg.

Ty att leva, det är för mig Kristus, och att dö, det är för mig en vinning.

Filipperbrevet 1:21 (1917års översättning)

Om du är osäker och kanske rädd, så säg bara: “Gud, låt mig lära känna dig!”, “Låt mig förstå vem du är!” och “Visa vem du är!”.

  1. Se inlägget om att vi är Guds slavar
  2. Johannesevangeliet 8:11 (Folkbibeln 2015)