Vad är vikten med skriva böner, psalmer och så vidare?

En del frågar man vad vitsen är med detta arv? Då kommer frågan hur vi ser på Kyrkan? När vi sjunger och ber böner som andra ber och har bett så infogas vi i gemenskapen. Det för vi absolut i första hand genom eukaristin, men det delvis för att det är något vi gör tillsammans. Det finns ett otroligt djup i att sjunga med de levande och alla helgon som gått före. Det är som att vi förenas i en kör. Vi bör förstå evighetsperspektivet i detta. Kyrkan är ju inte bara nu. Den är både då, nu och i framtiden. Gud älskar enhet, inte av tvång utan för att förenas i kärlek till varandra och Gud. Vi får försöka tänka så när vi sjunger ut psalmboken eller ber en skriven bön. Vi sjunger och ber inte ensamma! Denna insikt är ljuvig och kan växa och ge mycket hopp, glädje och tröst.

»När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss.« Hebreerbrevet 12:1 (Bibel 2000)

Fullsmockad helg, mycket Pannkakskyrka!

I fredags var jag i Linköping med några till från Reach (som Pannkakskyrkorma är del). Vi var där och delade pannkakor på torget med ungdomar från Ryttergårdskyrkan. Det var jättekul och givare. Flera bra samtal och nya relationer knöts.

Igår var det säsongspremier för Pannkakskyrkan Borlänge. Det blev väldigt lyckad. Folk kom och satt och pratade länge, vi fick för 2st och dela ett par biblar! I en stad som Borlänge stöter man på människor som man känner igenom ute när man har vart ute tidigare kvällar.

Det är fantisktiskt och ge. Det är lätt att tänka att det bara är man själv som har något att ge men jag tror det är viktigt att tänka att alla människor har någpt att lära oss, oavsett vem det är. Vissa kan lära oss tålamod. Jag att varje gång jag mäter en människa då är det Guds karaktär i varje människa, mer eller mindre. Att möta olika människor är att lära känna Gud. Man känner en son glädje och värme i hjärtat när man möter alla fantastiska människor på stan.

This slideshow requires JavaScript.

Förnyad relation

Att få en djupare insikt över påskens mysterium år för år är viktigt. Det är ju det viktigaste inom kristen tro. Jag upplever att jag fått en förnyad relation. Genom fastan i begrundade av Jesu lidande för att sedan fira påskens glädje så får vi väl ihop det. Jesus visade sig bara för dem som trodde på honom. För att visa att följer vi honom så kommer vinner vi segerkronan. Vi kan se på de ärorika martyrerna utan att sörja deras öde för vi vet vad de fått betyda för Guds rike.

Job vittnar tydligt om vilken inställning vi kan ha, han är optimistisk trotts allt han får gå igenom. Några ord som är trösterika i den boken: »Jag vet att min befriare lever och till sist skall träda fram på jorden.« Job 19:25 (Bibel 2000) Han höll blicken högt trotts vad han gick igenom. En viktig sak är att att apostlarnas fick en förnyad relation, de fick liksom samma relation som vi har idag. Jesus är inte längre här i sin person och gör saker åt oss. Det är nu upp till oss att vara påskens vittnen! Efter 40 dagars fasta så känns påsken som en total befrielse och vi kan glädja oss åt vårt hopp. När vi delar Kristi lidande här innan de nya riket så är det inte förgäves. Det är oerhört viktigt att vi får rätt relation. Att vi inte fastnar i Jesu lidande och ser allt är mörkt. Det är också viktigt att vi förstår att lidande är en del av vägen, men det är inte slutet. Job lär oss att vi ska höja blicken och tänka på det hopp vi har.

Att ha Job som förebild är gott, fast jag har nog tidigare fastnat i hans lidande. Det är oerhört viktigt för berättelsen, men ändå så kan jag nu se Jobs bok som en positiv bok. Även om livet är mycket lidande så har vi ett hopp. Vi behöver lära oss att Gud vill hjälpa oss att se det. Det är viktig lärdom av den boken.

Är vi tidsmänniskor eller evighetsmänniskor? Vilket perspektiv har vi? Tidsmänniskan tittar ner i marken som djuren och ser inte framåt. Gör vi så fastnar vi lätt i världsliga problem, jag vet hur lätt det är. Men vi är skapade till att vara gudomliga varelser (Guds avbilder), som skall liva i evighet. Så vi bör få vårt evighetsperspektiv på livet. Vi lever bara en kort tid och vi har ett uppdrag att bära under denna korta tid. Jag hoppas att vi kan förnya vår relation till Kristus och se framåt. För VI VET ATT FÅR BEFRIARE LEVER!

Francesca Battistelli – He knows my name

När ensamheten trycker på så är det skönt med musik som påminner en om vad man lever för! Denna låt är så trösterik. Även om man känner ensam så finns det en som älskar oss och aldrig övergiver oss. Som ger en kärlek denna värld inte förstår eller kan ge! En kärlek som inte tar slut, även om det inte alltid går som vi tänkt! En kärlek som kan fylla oss med en glädje trotts att allt känns grått!

Säsongsstart för SLAG

Igår var jag med en vän som har verkstad och en liten lantbruksverksamhet (ej kontroversiellt), Slöjd och LAntbruksGemenskap. Det var första träffen för säsongen. Vi är ett några som är där mån och/eller fredagar, när det passar. Det är en härlig verksamhet där vi “jobbar” utan stress och umgås utan att det är fokus på att pengar. Med fokus på hållbarhet och gemenskap. När vi har projekt som vi vill göra så hjälper han som äger verksamheten till med det som behövs. Grödor (såsom potatis, rödbetor, morötter, m.m.) får vi som är det hämta efter behov. Till våren ska vi bl.a. börja bygga ekor och så kommer jordbruket igång. Så det ser jag fram emot.

Min dröm är ett kollektiv, men en sådan verksamhet innehåller många sådana element. Så det är härligt att vara med där, speciellt nu när jag är arbetssökande. Men hela samhället är så pengafokuserat. Profit är viktigare än människors välmående.

Bekymmer i livet

Jag förundras över alla bekymmer som vi gör oss.
“Man vill ju hålla sig uppdaterad!” –  Till vilken nytta?

Man säger: “Har du hört så hemskt att de fick ha en politisk demonstration?”.
Till vilken nytta att veta det? Ger det oss någon frid?
Man säger: “Har du hört om företaget som släppt ut massor av miljögifter?”.
Till vilken nytta att veta det? Ger det oss någon frid?
Man säger: “Har du hört om terrorattacken på andra sidan jorden?”
Till vilken nytta att veta det? Ger det oss någon frid?

Har du klippt gräset, får du tids nog klippa igen.
Har du städat, får du tids nog städa igen.
Har du tankat din bil, får du tids någon tanka igen.
“Intet nytt sker under solen”.

Har du målat en tavla, kan du alltid måla minst en till.
Har du cyklat du trettio mil, kan du alltid cykla minst trettio mil till.
Har du plockat hundra grässtrån, så kan du alltid plocka minst hundra till.
Hittar du ett bekymmer kan du hitta ett till.

När vi inser att vi inte kan förändra mycket, då kan vi förändra i det lilla.
Då kan vi också slappna av och inte bekymra oss över allt vi inte kan förändra.
Världen ger oss så mycket information om allsköns bekymmer.
Men hur mycket av det behöver vi egentligen veta?

Detta har livet lärt mig, att det är för kort för att göra sig onödiga bekymmer:
“Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt!”

Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Matteusevangeliet 6:31-34 (Folkbibeln 2015)

Dikt om social rättvisa

Om vi nu menar oss följa Jesus,
så måste vi visa vår näste kärlek.
Man frågar kanske: Vem är vår nästa?
Skriften säger att vi inte längre är jude eller grek.

En fattig kvinna eller man i länder som Kina
som jobbar hårt för andra och underkastas.
Dom arbetar för en otillräcklig lön
det kan inte vara kärlek att låta dem belastas.

Visst ska vi ha mat för dagen och bra kläder?
Är inte andras liv värt mer än lyx och en semesterresa till något land.
Vi har mycket prylar, nöjeskonsumtion och dyra intressen
och medans några svälter kanske vi ligger på en solig strand.

Är det världslig underhållning som ger
sann och bestående lycka och mening till livet?
Nej, äkta glädje kommer att få ge till andra,
att bära Kristi kors och tjäna hängivet.

Det överflöd jag har försöker jag minska i allt,
det är svårt i ett i-land, men finns det något val?
Kristi kärlek manar mig till att tänka på andra,
så jag får var dag utkämpa samvetets kval.

Min väg till sann lycka – prosadikt

När jag var ung sökte jag lyckan på allehanda sätt
Jag ägnade mig åt allsköns dårskap
När jag var ung sökte jag glädjen i världsliga nöjen
Men det gav mig ingalunda något som bestod

Jag sökte mig till de starka dryckerna
Men ack vilka bekymmer det gav mig
Jag sökte min till otukt med kvinnor för glädjen
Det gav blott ett korn av lycka för stunden

Jag sökte mig till att påverka samhället
Genom att politik skulle finna lycka
Jag sökte mig till minska världbekymmerna
Men intet sann bestående lycka fann jag där

Jag sökte mig till att hitta min “inre kraft
Genom meditation skulle jag finna svaren
Jag sökte mig till något bortom mig själv
Men ingalunda heller där fann jag lycka

Sedan släppte jag in Gud och allt blev annorlunda
Sedan dess har ögonen öppnats mer och mer
Sedan jag då vände om har jag fått nya perspektiv
Sedan den dagen har jag sett vad sann lycka är

Jag fann att lycka är att förstå Guds kärlek
Att inse att detta lidande har en mening
Jag fann att lycka är att var Guds träl
Att i allt få tjäna honom som älskat mig först

Jag fann att lycka är att älska medmänniskor
Att dela gemenskap och finnas för sin näste
Jag fann att lycka är att få tjäna andra
Att få ge av det man har och att förlåta

Jag fann att lycka är att dela Jesu kärlek
Att glädjas tillsammans med medvandrare
Jag fann att lycka att ha Gud med i allt i livet
Att glädjas åt att ha ett namn i livets bok

Att få del av Guds kärlek gör det möjligt se
Att gå med Gud och ge hans kärlek ger glädje
Att få del av Guds nåd gör allt slit värt
Att gå med Gud och ge hans nåd ger lycka