Internationella kvinnodagen

Idag är det den internationella kvinnodagen. Så jag tänkte skriva lite kort om olika kvinnliga förebilder för oss i de kristna livet. Kvinnor som varit med och spritt Guds rike. Som också fått vara betydelsefulla lemmar i Kristi Kropp. Själv har jag skrivit om ett några, så har jag bett kristna i min bekantskapskrets skriva några rader om någon som är viktig för dem.

  1. Jungfru Maria
  2. Moder Teresa
  3. Josefina Bakhita
  4. Birgitta Birgersdotter
  5. Dorothy Day
  6. Elisabeth Hesselblad
  7. Lucia
  8. Lilla Teresa
  9. Bön

 

1. Jungfru Maria

Låt åt skänka en tanke till den salige Jesu moder1 som alltid stöttade Jesus. Som led med och ömmade för honom. Hon följde Jesus helga vägen till korset och var med Johannes de enda som var med Jesus när han hängde på korset av Jesu närmaste. Hon tog emot Jesu kropp när han var dag med öppna armar. Vi kan ha en som förebild i att vara medlidande och medkännande för Kristi lidanden.

»Maria sa: ”Jag vill hylla Herren av hela min själ! Min ande jublar över Gud, han som räddar mig!”«

Lukasevangeliet 1:46-47 (nuBibeln)

  1. Ur Marias lovsång “… Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig.Lukasevangeliet 1:48 (nuBibeln)

 

2. Moder Teresa (1910-1997)

1472978508_20100804-123203-8_max

Låt oss även tänka på de andra kvinnor som genom heliga liv varit förebilder för oss så som Moder Theresa hur vi mer kan leva våra liv självutgivande för de svaga och fattiga.

» Moder Teresas hela liv och arbete speglade glädjen att älska Gud och nästan, särskilt de mest nödställda, de fattigaste av de fattigaste. Hennes svar på Jesu vädjan “Kom, var mitt ljus” gjorde henne till en symbol för medlidande i världen och ett levande vittne om Guds kärlek. Hennes liv visade världen varje människas storhet och värdighet, värdet av små ting gjorda med stor kärlek, och det ovärderliga värdet av en intim förening med Gud.« Ur Novena till den salige Teresa av Calcutta

»Förtröstan på Gud förmår göra allt. Det är vår ringhet som Gud behöver, inte vår fullhet.« /Moder Teresa

 

3. Josefina Bakhita (ca. 1869 – 1947)

» Hon föddes i Darfur, hon blev som barn kidnappad och såld som slav. Hon blev misshandlad, våldtagen och såld flera gånger. När hon kom till Italien blev hon fri och hon döptes och blev nunna. Trots sina fruktansvärda upplevelser (hon drömde mardrömmar om det hela sitt liv) spred hon kärlek till alla hon mötte och hon var mycket älskad av alla i den italienska stad hon bodde i. De kallade henne ‘vår svarta moder’. Hon brukade i tacksamhet kyssa dopfunten där hon döpts och säga: ”Här blev jag ett Guds barn”. Heliga Josefina visar med sitt liv att man kan överleva de mest fruktansvärda händelser en människa kan vara med om och bli ett helgon.« /Teija (Ett trossyskon och vän till mig skrev detta)

»”Herren har älskat mig så mycket: vi måste älska alla… vi måste vara medlidsamma.“« /Josephine Bakhita

 

4. Birgitta Birgersdotter (Heliga Brigitta, 1303-1373)

Denna kvinna levde hela sitt liv för Gud, hon kritiserade världsliga och andliga ledare som svek sina ideal och förde ett omoraliskt liv och sög ut de fattiga. Hon varnade dem för vilka straff som väntade dem i helvetet. Hon levde ett fromt och gudfruktigt liv.

» En sann ödmjukhet är att utan hänsyn till människors tycken, beröm, klander eller motstånd vandra Jesu väg … och inte längta efter överflöd utan vara som en av det enkla folket« /Birgitta Birgersdotter

» Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att vandra den. Amen.« Bön av Birgitta

 

5. Dorothy Day (1897-1980)

Denna kvinna startade “Catholic Worker-rörelsen” på 1930-talet som var en pacifistisk rörelse som gav ett direkt stöd till fattiga, hemlösa och andra utsatta grupper genom ickevåldsmetoder. Hennes liv var till stor del en politisk kamp för de svaga i samhället. Hon var starkt inspirerad av Franciskus av Assisi.

» Jag älskar verkligen Gud bara så mycket som jag älskar den person jag älskar minst.« /Dorothy Day

 

6. Elisabeth Hesselblad (1870-1957)

Elisabeth var född i byn Fåglavik i Hudene socken, Västergötland, men emigrerade till USA. Hon arbetare under sitt liv för ekumenik mellan olika kyrkor och samfund genom organisationen Unitas (enhet), hennes inflytande blev betydande. 1911 startade hon en egen gren av Birgittaorden. Under Andra världskriget gömdes bl.a. judar i  “Den heliga Birgittas hus” hus i Rom något som lett till att Elisabeth Hesselblad postumt tilldelats den judiska utmärkelsen “rättfärdig bland folken”. Hon bidrag med mycket hjälpverksamhet i slutet på andra världskriget.

» Vi måste närma oss en stor kärlek till Gud och våran nästa; en kärlek, en kärleksfull kärlek, en kärlek som brinner bort ofullkomligheter, en kärlek som försiktigt bär en otålighetsakt eller ett bittert ord, en kärlek som låter ett oavsiktligt handlande eller försummelse passera utan kommentar, en kärlek som låter sig lätt till en välgörenhet.« /Elisabeth Hesselblad

 

7. Lucia (ca 283-304)

Namnet betyder “ljusbärerskan”, hon var jungfru och blev martyr. Hon dog av kejsar Diocletianus.

» Redan som liten skall hon ha avlagt kyskhetslöfte; dock berättade hon inte det för någon. När hon blev äldre lovade modern bort henne. Hon lyckades försena förlovningen och bad till Gud att han skulle hjälpa henne. Då blev hennes mor sjuk i blödarsjuka som ingen lyckades bota. Lucia övertalade därför modern att vallfärda till Catania och helgonet Agatas grav. När de kom fram skall Agata ha uppenbarat sig för Lucia och sagt “Varför ber du mig om något du själv kan ge din moder? Din tro har botat henne!” Modern blev frisk, och lovade Lucia att inte gifta bort henne till någon man. Men friaren kände sig kränkt och angav henne för ståthållaren till kejsar Diocletianus, som förföljde de kristna.

Lucia blev arresterad och torterad men förlorade inte sin tro på Gud. Hon dömdes till att bli glädjeflicka på en bordell. Hon uppges då ha sagt att då hon inte gav sig frivilligt skulle hennes kyskhet vara dubbelt värd. När hon skulle åka genom staden till bordellen på ett spann bakom oxar, frös spannet fast i marken och gick inte att rubba. De hällde då kokande olja på henne men hon blev inte skadad. I sin desperation körde någon ett svärd genom halsen på henne men inte heller då dog hon. Hon levde ända tills någon kom för att ge henne den sista smörjelsen.« Wikipedia: Lucia

 

8. Lilla Therese (1873-1897)

» Lilla Therese dog när hon var 24 år…hon hade varit karmelitnunna i knappt 10 år. Hennes liv var mycket enkelt. Hon stod egentligen inte ut från mängden när hon levde men är en av Kyrkans största helgon, även kyrkolärare. Känd för den “lilla vägen” alltså att man inte behövde uträtta stora ting för att komma till himmelen…det viktiga är att man gör allt av Kärlek.« /Sandra (Ett trossyskon och vän skrev detta)

» Kärlek visar sig i gärningar, så hur ska jag visa min kärlek? Stora gärningar är förbjudna för mig. Det enda sättet jag kan visa min kärlek är genom att sprida blommor och dessa blommor är varje litet offer, varje blick och ord, och att göra de minsta sakerna för kärleken.« /Lilla Therese

» Ibland när jag läser andliga traktater, där perfektionen visar sig med tusen hinder och en hel legion av illusioner runtomkring den, blir mitt stackars lilla sinne uttröttat. Så stänger jag den lärda boken, som lämnat mitt huvud splittrat och mitt hjärta uttorkat, och tar tag i den Heliga Skriften. Då verkar allting ljust, ett enda ord öppnar upp oändliga horisonter för min själ och perfektionen verkar enkel. Jag ser att det räckar att inse sin intighet och ge sig själv helt, som ett barn, i den gode Gudens armar. Jag gläder mig åt att vara liten och lämnar de fina böckerna som jag inte kan förstå åt stora själar och förstånd, eftersom ‘endast barn, och de som är som dem, blir insläppta till den himmelska måltiden.« /Lilla Therese

 

Bön

Tack Herre för vad ju gjort genom dessa kvinnor och vilken kärlek och välsignelse som fått förmedlas genom den. Tack för att du vill använda oss människor till att vara del i att göra ditt verk. Låt alltid ditt verk som är förmedlat genom demvara välsignat.

Jag vill också direkt tacka alla er kvinnliga helgon (både som blivit helgon förklarade och ni som kämpat utan att blivit uppmärksammade) som jag nämnt och inte nämn som levt sina liv för själarnas väl och frälsning. Ni som i strävat att göra vår Konung och Frälsares verk och namn känt i världen. Be för oss till vår Herre Jesus Kristus att vi inspireras av era exempel så vi allt mer kan lika honom.

I Fadern och Sonen och Den Helige Andens namn. Amen

Vad bygger Kyrkan?

Man hör folk som vill leta upp kyrkor där ledarna lever så heligt och visar på den idealbilden av Kristi liv. Även jag har tänkt i dem banorna under en period. Visst kan man känna nöd för alla syndare, man önskar väl att de kunde helga sig mer? Man klagar över att människor är så oandliga, man ser dem bara till jul och nyår. “Om man bara medlemmarna hade levt mer heligt då hade det hänt grejer”. Det har varit väckelsemöten och annat. Det är bra att inspirera, uppmana och tillrättavisa om det görs med kärlek. Men trotts alla de som tycks vara i privatlivet syndiga & “tokstollar” som lett och burit Kyrkan så har ingen kunnat rasera den. Men det är Anden som bär Kyrkan. Om vi nu har läst bibeln, även gamla testamentet så ser vi att Gud väljer bräckliga och svaga människor. Mose var mördare, David stal en fru, Paulus förföljde Kristna innan han mötte Jesus, osv. Kyrkan har inte byggs av människors duktighet! Detta är något som tagit tid för mej att se.

Det säger något om Gud. Han är sen till vrede och rik på kärlek och barmhärtighet (Psaltaren 86:15). Hans nåd sträcker sig långt över vårt förstånd. Se på Paulus, han kan kallade sig själv för den störste syndaren av dem alla (Första Timoteusbrevet 1:15). Vi får tillhöra Gud för han är nådig. Vi förtjänar det inte, inte för fem öre! Mycket har hänt i mitt liv, men jag har mycket att jobba med än. Det finns synder som vi kan göra som är stora. Men om vi verkligen ångrar oss vill göra bot så kan vi vända. Det enda Gud inte kan förlåta om vi hädar den helige ande. Men det behöver man inte vara så orolig för så länge man vill göra rätt.

Men vi har ingen rätt att kritisera vår broder. Om vi gör det ska vi komma ihåg att när vi gör det synder vi:

Tala inte illa om varandra, syskon, för den som talar illa om andra och dömer dem, han talar illa om lagen och dömer ut den. Men om du dömer lagen håller du den inte utan gör dig till domare över den. Det finns bara en lagstiftare och domare, han som ensam har makt att rädda eller förinta. Men vilken rätt har du att döma andra? Jakobs brev 4:11-12 (nuBibeln)

Vi måste älska och förlåta syskon och andra människor, men vi behöver absolut inte acceptera allt våra syskon eller andra människor gör. Ibland finns det människor som vi kan ta skada av att umgås med, dem kan vara bra att undvika dem. Jag undvek en period några som jag förstod kunde få mej att börja supa igen, men nu när jag inte känner någon längan efter det så är det inge problem att umgås med sådana. Om Gud vill att jag ska vara där. Men vi är uppmanade till att be för alla.

När Gud sänder “svaga” kristna, ingen kritik så. Men alltså människor som t.ex församlingsledare eller andra roller som bryter kraftigt, slarvig eller kanske sitter han och slurpar kaffe. Ni vet så där riktigt irriterande. Då är det lätt att klaga, men det är ett test från Gud. Vi får vad vi förtjänar, han vill se om vi kan älska dem. Kyrkan är Guds familj. Inte en plats för folk som tycker precis lika. Nej, vi ska formas och lära oss älska varandra. Det är också så viktigt att kyrkans lära inte “förändras” och “anpassas” efter världen. Men så länge läran är rätt och vi strävar efter att lära känna Jesus och varandra som en Kristi kropp så är vi på rätt väg. Men vi ska lära oss älska så som Jesus. Han kallar oss vänner. Den kärlek och förlåtelse vi har fått ska vi också ge vidare. Det finns många som har gjort saker som inte är bra i Guds namn, men får inte döma dem. Likt en förälder som alltid vill sitt bästa  för sina barn trotts att de beter sig illa.

Kyrkan är Guds familj, där vi ska vårda tron och gemenskapen. En gemenskap där vi kan fostras i tron, vi får stötta varandra. Att få tillhöra Kyrkan är en nåd och ett erbjudande. Vill man inte vara med i Kyrkan så är det ingen som tvingar en, bara att lämna.

Det är befriande tycker jag att känna det är bara upp till mig vad jag väljer att göra med mitt liv. Men det gör att jag funderar över hur jag lever mitt liv, att det är värt att ta vara på.

Inre kamp

På senaste tiden har jag verkligen utkämpat samvetskval. Gud har dragit mej mot något jag i många år uppfattat som bluff och konstighet. Jag skrev en dikt förut med en rad som löd: “Dåren talar högt om den kunskap han ej besitter”. Denna gång stämde det på mej. Detta går emot ett tidigare inlägg, men jag har ändrat uppfattning. Det är så lätt att vara för säker på sig själv. Men så händer saker som skalar om allt och det man tog för givet inser man kanske är helt fel. Man kan bara vara säker på att Jesus är sanning och hans kärlek och nåd är oändlig om vi tar emot av den och vill gå med honom.

Ibland så sår fienden tankar i våra huvuden för att splittra, jag vill med detta inlägg markera vad jag kommit fram för efter resonemang vad jag uppfattar som andens ledning!

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om Katolska Kyrkan, som jag har tagit bort för jag ångrar det djupt. Där jag skrev att jag uppfattade Katolska Kyrkan som villolära. Jag ber om ursäkt. Jag har haft en inre kamp där jag inte känt mej hemma där jag är men jag har inte förstått var alternativet var. Det har slitit så i mej med gamla fördomar och det jag tagit reda på. Min mosters man som är katolik skickade mej katekesen för jag var nyfiken på den. En man som jag uppskattar, under tiden jag var nationalist och jag bodde hos dem så hade vi många samtal. Idag ser jag att jag hade mycket konstiga åsikter, men trotts det behandlade han mej med respekt. Han har aldrig tvingat mej att hålla med honom, men ändå så har han visat mycket kärlek. Sådana människor ser jag upp till.

När du hälsade på vid nyår hängde jag med på en mässa, så upplevde jag starkt upplevde anden. Jag har försökt att förneka detta gör jag intalade mej att det måste vara fel, detta har jag ju lärt mej att det är en villolära. Människor har kommit och velat “hjälpa mej” bort från RKK. Det är lätt hänt att man vill “hjälpa” genom att tjata på någon tills dem förstår, men det hjälper ju sällan. Men i allt så har Gud uppenbarat mer av sanningen och mönster som jag inte sett förut. Jag har ifrågasatt det mer för att något har liksom tvingat mej till det för att mina fördomar ska krossas. Det finns ju någon som vill skapa splittring och vill leda en på fel väg.

Det finns mycket att säga om detta. I hela gamla testamentet ser vi hur Gud väljer ut ett folk som går sin väg men Gud ger de gång på gång möjlighet att vända om. Men han väljer aldrig bort Israel som folk. Det säger något om Gud och om kyrkan. Jesus ger uppdraget till lärjungarna med Petrus i spetsen att leda kyrkan som han ska bevara som sin. Visst har det kommit in människor som gjort tok, men förkastar Gud sitt folk för det? Det är inte den bild jag får av Gud. Ju mer jag läser bibeln och katekesen så inser jag att de stämmer överens. Allt förstår jag inte, men den är grundad på Jesu auktoritet. Genom Petrus och lärjungarna som valde ut sina biskopar och liknande, så fortsätter det så.

Något som RKK har kritiserats för är deras dopsyn och att inte prata om omvändelse. Dessutom att det skulle tillbe andra en Gud, så som helgon. De ber dessa ändas om förbön, men är tydliga med att vi bara ska. Det är felaktig kritik, jag uppfattar deras syn på detta som sund:

299. Behöver de döpta omvända sig?

Kristi kallelse till omvändelse ljuder alltid i de döptas liv. Omvändelse är en ständig uppgift för hela kyrkan, som är helig men också bär synderna i sitt sköte.

107. Vem inbjuds att få del av Guds rike, förkunnat och förverkligat av Jesus?

Jesus inbjuder alla människor att träda in i Guds rike. Också den värsta syndare kallas att omvända sig och ta emot Faders oändliga barmhärtighet. Riket träder fram redan här på jorden för dem som tar emot det med ett ödmjukt hjärta. Det är för dem som dess hemligheter uppenbaras.

261. Är dopet nödvändigt för frälsning?

Dopet är nödvändigt för frälsning för dem som evangeliet förkunnats för och som har möjlighet att begära detta sakrament.

262. Kan man bli frälst utan dop?

Efter Kristus har dött för allas frälsnings kan sådana som dör för tron bli frälsta utan dop (blodsdop), katekumener och även alla de som under inflytande av nåden utan att känna Kristus eller kyrkan uppriktigt söker Gud och bemödar sig om att uppfylla hans vilja (önskedop). När det gäller barn som dör utan dop anförtror kyrkan dem i liturgi åt Guds barmhärtighet. 

Ur Katolska Kyrkans lilla katekes

Frikyrkan och sekter är grundad på människor som ansett sej veta bättre än RKK, det är inte för att slå ner på dem utan mer ett konstaterande. Min övertygelse är att om man är döpt, omvända och går med Kristus så är man en lärjunge oavsett om man väljer att vara nära hjorden eller inte. Ungefär så ser KK också på det:

163. Hur ska vi betrakta de kristna som inte är katoliker?

I de kyrkor och kyrkliga samfund som skilt sig från den fulla gemenskapen med den Katolska Kyrkan finns det många element av helgelse och sanning. Alla dessa goda ting kommer från Kristus och har en dynamisk tendens till att uppnå den katolska enheten. Medlemmarna i dess kyrkor och samfund har blivit inlemmade med Kristus genom dopet; vi erkänner dem därför som våra bröder och systrar.

Ur Katolska Kyrkans lilla katekes

Det har blivit mycket stridigheter. Jag vidhåller min uppfattning om att vi behöver en enad andefylld församling (vilket även RKK uppmanar till se sats 820-822 och 866 i Stora katekesen). Det finns bra saker i frikyrkorna, vill inte göra mej mej ovän med dem. Jag har jättemånga fina vänner i den gemenskapen som jag inte vill förlora kontakten med.

När jag kom tillbaka tilltron så var jag så vilsen men när Gud sa “läs bibeln & gå tillbaka till kyrkan”. Det var så tydligt, även om jag visste att den tanken inte kom från mej själv. Så känns det nu, det är ingen människa som säger det. Jag har haft egna idéer när jag tog emot Jesus om att han var EN väg, som vissa liberala kristna påstår. Men Gud lät mej tro det ett kort tag men han formade mej med tiden. Under detta år har jag växt i Kristus-jaget och jag har i Jesu kraft dö bort från mitt världs-jag mer och mer.  Det är smärtsamt ibland och man får jobba mot mycket fördomar.

Villoläror finns överallt, men att vara kristen handlar i första hand om växa i sitt Kristus-jag och dö bort från världs-jaget. Vi får komma ihåg att vi inte skall bekämpa människor utan läror:

För vår kamp är inte mot kött och blod utan mot härskare och makter och kosmiska krafter här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.
Efesierbrevet 6:12 (SvenskBibeln)

Jag har insett att det är samma röst som kallade mej tillbaka till tron som nu kallar mej vidare. Därför väljer jag att gå till RKK, vi får se om jag konverterar. Hoppas verkligen jag inte förlorar någon vän nu. Det kan se dumt ut att jag uttrycker en ändrad uppfattning. Men så är det väl för alla att man säger eller skriver något inte blir så bra ibland? Jag är människa, med många fel och brister, men det är dem sidorna jag vill lyfta fram. För det är när vi går fel eller syndar som vi kan få upptäcka mer av Guds nåd och kärlek. Men det kan vara nyttigt att vara kritisk mot allt människor skriver och säger. Ibland kommer vi fram till att vi hade helt fel uppfattning om något. Våra perspektiv är så smala. Våra förnuft ska vi inte lita på, det sviker oss ofta.

Skriv om ni undrar något, om det är många frågor så eller så svarar jag via ett ytterligare blogginlägg. Det finns mycket fördomar och jag har läs och hört många av dem under lång tid, så jag behöver ingen “upplysning” för jag har redan tänkt igenom

Bön och fasta

Vi tycker det är tråkigt att Sverige “avkristnas”, men förstår vi världen vad det beror på? Frikyrkan tappar medlemmar, på sina håll sitter vi vid kyrkkaffet och nämner att “det vore trevligt med väckelse”. Svenska kyrkan viger homosexuella och har börjat bygga ihop kyrkor med moskéer. Vi beklagar oss över det som syns på ytan, symptomen. Det finns mycket som håller på att gå snett, men inser vi varför det ser ut så här?

Dessa människor är förblindade, dem ser inte vad de gör. Så är det med alla som är övertygade om att dem gör det rätta, men ändå för fel. Vi måste också inse att vi föder inga tankar själva. Tankar kommer från den onde eller Gud, sen får vi överlägga i huvudet vad vi tror är det rätta. I vissa håll har jag hört att det förkunnas att vi bara är redskap, så är det. Men Bibeln när ju oss att vi inte bara är redskap, vi är slavar. Antingen i bojor för synden eller slavar i frihet för Gud. Vi kommer alltid att ägas av någon! Och alltid kommer vi göra någons vilja. Trotts att vi lever nära Jesus måste vi vara på vår vakt för att Satan sår in tankar (menar inte att han ta över oss om vi har anden):

Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda, och att han måste bli dödad och på tredje dagen uppväckt. Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom: “Gud bevare dig, Herre! Det där ska aldrig hända dig.” Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: “Gå bort från mig , Satan! Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.”

Matteusevangeliet 16:21-23 (Folkbibeln 2015)

Vi befinner oss i ett krig, systrar och bröder! Men det är inte mot människor vi slåss. Jag har börjat upptäckt mycket mer av detta här på allra senaste tiden. Det handlar om att människor lever så mycket i världen än i Guds rike. Om vi vill se en förändring måste vi ta oss ner på det kanske “tråkiga” bönemötet, kanske får vi offra tid vi skulle gjort något annat på. Vill vi vända Sverige så kanske vi behöver förstå att hänge oss i bön! Jag inser att jag behöver göra det. Gå på bönemöten, bönekvällar, bönedagar och bönenätter. Det är en allvarlig situation i landet! Kristenhet är försvagad!

Fasta är något som jag inte vet vi ägnar oss så mycket åt i frikyrkan? Vi vill inte prata om uppoffringar för Gud. För “vi är ju frälsta av nåd”, “kristen tro handlar inte om måsten”. Det är på ett sätt sant, men HJÄRTENÖD för människor! Det finns inget vapen som är så starkt mot den onde som är en gråtande bön för en annan människa, där man känner att Jesus lider för att personen eller personerna inte tagit emot honom. Hans kärlek är oändligt, men har har bara kristna som sin kropp på jorden. Men det står en hel del i Bibeln om nasirer, människor som hängav sig åt bön och fasta. Vi kan inte göra något genom egen kraft, därför behöver vi ge tid och plats i våra kroppar för Guds kraft.

Vill vi se en förändring så måste vi ge Gud av vår tid, ta tid från annat. Verkligen fokusera på Gud. Gud vill inte komma i andra hand:

Älska Herren din Gud med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd och med hela din kraft.

Markusevangeliet 12:30 (Svenskbibeln)

Pengar och prylar – en dikt på rim

Hur tänker Gud om prylar och pengar?
Det är en fråga man kan ställa sej.
Om du ger dej till Herren tillhör allt honom,
så förvalta de du har, det som givits dej.

Skaffa det du behöver och kanske något extra ibland,
men ha ditt hjärta oss herren och i ditt kall finn lycka.
Det världen erbjuder består endast ett kort ögonblick,
att tjäna Herren och din nästa skall ditt hjärta smycka.

Skaffa inte överflöd det leder dej lätt från vägen,
Guds nåd, sanning och kärlek är din skatt i alla lägen,
Tjäna Gud också med det du äger så det kan glädja andra,
då kan vi bli till välsignelse för varandra.

Sök i allt det Den högste vill med till liv,
endast det och inte dina egna motiv.
Gör var dag noggrant och vist dina val
och sluta inte kämpa då samvetets kval.

Brev till syskon: Filipperbrevet kap 1

Detta kommer förhoppningsvis en spännande resa genom ett kort men innehållsrikt brev. Till hjälp har jag använt b.la. en bibelhandbok och biblehub. Hoppas ni finner det intressant och uppmuntrar till egna studier! Diskutera gärna utifrån frågorna i inlägget.

 

  1. Kort bakgrund
  2. Vers 1-2: Inledning
  3. Vers 3-11: Tacksägelser
  4. Vers 12-18: Fånge för Kristus skull
  5. Vers 18-26: Martyrdöd eller fortsatt verksamhet
  6. Vers 27-30: Trons kamp
  7. Nästa veckas inlägg

1. Kort bakgrund 1

Staden var en romersk koloni vid Norra Grekland. Kolonisera var stolta över sina speciella rättigheter och fullständigt lojala mot Rom. Kvinnorna hade en hög ställning. De tog aktiv del i det offentliga livet och affärslivet – en situation som återspeglades i församlingen.

Församlingen i Filippi grundades omkring 50 år under Paulus andra missionsresa 2. När Paulus, Silas och Timoteus reste stannade läkaren Lukas kvar. Filippi var ett medicinskt centrum och kan ha varit läkaren Lukas hemstad.

  1. Fakta från Illustrerad bibelhandbok av EFS Förlag
  2. Se Apostlagärningarna 16:12-40

 

2. Vers 1-2: Inledning

Något som är intressant är att han presenterar sig är att han presenterar sig som Jesu Kristi slav 1, vilken han också gör dem andra breven, Paulus identifierar sig helt med sitt “Kristus-jag”. Att inleda med en sån vers lär oss hur vi ska tänka om Jesus. Sen så fascineras jag ofta hur mycket kärlek Paulus uttrycker till församlingarna (inte bara i detta brev), trotts att han är så hård mot vissa saker 2.

Detta är skrivet till hela församlingen, men särskilt förhandlingsledare och diakoner 3. King James Version och Illustrerad Bibelhandbok översätter också ἐπισκόποις 4 (episkopois) med “biskopar”. Efter att ha grävt lite så min bedömning är att föreståndare och pastor (som är latin och betyder herde) och verkar vara den närmaste betydelsen. Biskop och präst/äldste (vilket kommer av samma ord) är begrepp som kan tolkas in i ordet. Ordet episkopoß (diakonois)syftar på “tjänare” eller “medarbetare”. I fornkyrkan var Petrus medhjälpare Stefanos. Den rollen innebar detta praktiska göromål, ekonomi och social verksamhet. Alltså innebär det en del administrativt arbete som avlastning för Paulus. Detta ord syftar på en tjänst i församlingen till skillnad får δοῦλος (doulos)som syftar på någon som tillhör någon annan, alltså en “slav”. Detta ord översätts som “tjänare” och blandas ihop med rollen “diakon”.

  1. Se vers 1, grundtextens ord är doulos, vilket oftast har betydelsen av “slav”. Se Bible Hub: Filipperbrevet 1:1 – tryck på ordet “servant”, under “study bible”.
  2. Se Vers 27f
  3. Översättningar som som står i Svenska Folkbibeln 98.
  4. Biblestudytools: ἐπισκόποις, Wikipedia: äldste, Wikipedia: Presbyter
  5. Bible Hub: διακόνοις, Wikipedia.org: Diakon

 

3. Vers 3-11: Tacksägelser

Han börjar också med att önska dem nåd och frid (vers 3-11). Det är också något som vi behöver ha med oss. Det är lätt att sucka över när andra göra tok, det gjorde nog Paulus med. Men han hoppades och önskade alla det bästa. Han glädjer sig åt att församlingen är så aktiv i evangelisationsarbetet. I vers 6 (Svenska Folkbibeln 2015) så står det ‘Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag.‘ Jag tycker det är värt att notera för den pekar på att allt arbete som efterföljare och församlingen gör Guds rike är helt och hållet Jesus/andens verk och inte genom vår egen kraft. I versen efter så menar han att det är så viktigt att han tänker så om alla i församlingen. När vi inser att allt vi gör är endast överlåtelsen till Jesus och helgelsen som för oss in i Kristus-jaget så kan vi ödmjuka och inse att vi inte presterar något genom oss själva. Vers 9-11 talar om vikten att väx i insikt och få ett gott omdöme så vi kan förstår vad som är väsentligt och så vi kan stå rena inför Kristus när han kommer tillbaka. Vi behöver också växa hela tiden så vi kan bära rikligt med frukt. Det handlar alltså i första hand om att helga sig själv så man sedan kan se klart.

 

4. Vers 12-18: Fånge för Kristus skull

I detta stycke så är det tydligt att Paulus glädjer sej åt fångenskap. Ännu ett tecken att han identifierar sig med Kristus-jaget. Han bryr sig inte något om han får lida så länge det är en framgång för evangeliet. Det har nu blivit klart för hela pretoriet1, och alla andra också, att det är för Kristi skull som jag sitter fången, 2. Idag finns det på sina håll en rädsla att stå upp för evangeliet och det som står i bibeln. Men som vi ser ska vi inte frukta att hämna i fängelse, när vi gör det gör det så är det en bekräftelse att det vi gör är rätt.

Vers 15-17 är intressanta. Vilka motiv har vi med att studera bibeln? Är det för att hävda vår egen rättfärdighet eller är det för att förstå mer av sanningen och bli mer rättfärdiga? Det är nog viktiga frågor att ställa oss själva. Men hans slutsats av resonemanget i vers 18 är också intressant. Att oavsett avsikterna så glädjas han åt att evangeliet predikas. Jag tänker att vi på något sätt ändå kan glädja oss för att evangeliet predikas och överlämna dömandet åt Gud.

 

  1. En kejserlig elitstyrka som Paulus vakt tillhörde, enligt Illustrerad bibelhandbok.
  2. Vers 13 (Bibel 2000)

 

5. Vers 18-26: Martyrdöd eller fortsatt verksamhet

Paulus är mycket självkritisk, det är mycket viktigt att notera och är något vi själva ska ge akt på. Han tar inte frälsningen för givet utan skriver själv att:

för jag vet att detta kommer att resultera i min räddning, tack vare era böner och hjälpen från Jesus Kristus Ande. Men jag förväntar mig och hoppas att jag aldrig ska behöva komma på skam, utan att jag frimodigt, nu som alltid, ska ära Kristus med min kropp, vare sig jag får leva eller måste dö.

Filipperbrevet 1:19-20 (NuBibeln)

Paulus ser Jesus som livet och hans dödsdag som en vinst. Han är fast besluten att jobba ivrigt för Kristus tills den dag han dör. Han glädja att få göra arbetet på jorden samtidigt som han längtar efter himlen. Det bör alltså vara en norm för hur det bör kännas när vi är på rätt väg. Han gör också klart att vi inte lever här för oss själva:

Jag pressas hårt från två håll. Jag längtar att få bryta upp och vara med Kristus, för det vore mycket bättre. Men för er skull är det nödvändigt att jag blir kvar i kroppen. Och övertygad om detta vet jag att jag blir kvar och förblir hos er alla till er framgång och glädje i tron.

Filipperbrevet 1:23-25 (SvenskBibeln)

 

6. Vers 27-30: Trons kamp

Här kommer kapitlets starkaste vers och en av bibelns vassaste uppmaningar, där han i vers 27 uppmanar oss att endast leva på ett sätt som är värdigt det glada budskapet om Jesus. Det är hårt och får en att fråga “Lever jag verkligen upp till det?”. Sen kommer han in på en oerhört viktig bit som pratas för lite om. Att vi ska få lida så som Paulus om vi följer Jesus:

Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har.

Filipperbrevet 1:29-30 (Svenska Folkbibeln 2015)

Bort med idéer om “mys-kristendom” och “billig nåd”, att vara Jesu lärjunge är att nöja sig med hans nåd och kunna glädja sej när vi delar hans lidanden. Att uppoffringar för Gud är gott och inte något att klaga över!

 

7. Nästa veckas inlägg

Hoppas du fick mersmak av detta inlägg! Nästa veckas inlägg kommer handla om kap 2 som handlar om att vi upphöjs när vi ödmjukar oss, att arbeta på sin frälsning och att Timoteus och Epafroditus sänds till Filippi.

Dikt om social rättvisa

Om vi nu menar oss följa Jesus,
så måste vi visa vår näste kärlek.
Man frågar kanske: Vem är vår nästa?
Skriften säger att vi inte längre är jude eller grek.

En fattig kvinna eller man i länder som Kina
som jobbar hårt för andra och underkastas.
Dom arbetar för en otillräcklig lön
det kan inte vara kärlek att låta dem belastas.

Visst ska vi ha mat för dagen och bra kläder?
Är inte andras liv värt mer än lyx och en semesterresa till något land.
Vi har mycket prylar, nöjeskonsumtion och dyra intressen
och medans några svälter kanske vi ligger på en solig strand.

Är det världslig underhållning som ger
sann och bestående lycka och mening till livet?
Nej, äkta glädje kommer att få ge till andra,
att bära Kristi kors och tjäna hängivet.

Det överflöd jag har försöker jag minska i allt,
det är svårt i ett i-land, men finns det något val?
Kristi kärlek manar mig till att tänka på andra,
så jag får var dag utkämpa samvetets kval.

Nyårsbön

Vår herre, tack för att vi får kallas dina barn.
Tack för det goda vi har fått detta år av dig.
Tack för att du inte slutat fostra och leda oss.
Tack för att du älskar var och en med ditt stora hjärta.

Himmelske fader, lär och mana oss att ta vår vandring på större allvar.
Ge oss större insikt om rättfärdighet och sanning.
Låt inte vår, utan din vilja få ta sig uttryck i våra liv.
Lär oss att älska varandra så som du älskat oss.

Ja, du som rannsakar vars och ens hjärta.
Tänd nya eldar och låt de som brinner brinna starkare.
Ta större plats i våra liv och visa på kraften som vi har fått.
Led oss på rätt väg så vi inte går vilse eller faller.

Isreals gud, välsigna ditt utvalda folk och omvänd fler till Jesus.
Ge oss hednakristna starkare band med Israel.
Välsigna landet och ge dem frid, fred och frihet.
Tack för att vi får vara en del av ditt folk.

Älskade pappa, jag vill be om att du ger oss verktyg och kraft att vara ditt vittne.
Att du lyser genom vår svaghet så människor ser ditt ljus överallt.
Var med oss i vardagen och när vi gör det du kallat mig till.
Låt oss få upptäcka mer av dig och få leva närmare dig.

Allsmäktiga härskare, se till oss ringa människor och förlåt oss alla för dem fel vi gör.
Ge oss mer tid så fler får chans att vänta sig till dig.
Sluta inte mana till omvändelse ännu finns människor som behöver dig.
Låt många få uppleva din frid, kärlek och nåd.

Att ta sitt kors – dikt på rim

Att ta sitt kors och vandra på livets stig1
Det är vad Jesus begär av mig och dig
Något som kan ta ett tag att förstå
Men det är den enda väg vi har att gå2

Det innebär att inse sina brister och fel
Att erkänna sig svag och då av nåden ta del3
Att bli älskad av Jesus förtjänar vi ej4
Det var därför han på ett kors offrade sig5

Det kan erkännas vart i livet du än står
Men det kan kännas som en uppgift nog så svår
I Guds rike blir den lilla stor6
För där är det kärleken som bor

Sök i allt leva sant och rätt
Och se på mästarens levnadssätt
Om du sekunderligen håller blicken där fäst
Då får du lätt att bestå livets test

Lär dig vara ödmjuk och älska alla
Det är den väg vi har att knalla
Längta inte efter prylar, rikedom och ära
Sök istället att av skriften lära

  1. Markusevangeliet 8:34-38
  2. Johannes 14:6
  3. 1 Johannesbrevet 1:9
  4. Romarbrevet 3:9-20
  5. Johannes 1:29Markus 10:45Efesierbrevet 1:7
  6. Matteus 20:26

    1917års översättning är poetisk, tycker jag, därför väljer jag den till min poesi, men ni kan välja på sidan att läsa från en annan översättning.

Se på barnen

Se på barnen – dem gör sig inga bekymmer,
och dem tror gott om alla som de möter.
Se på barnen – som inte dömer på det yttre,
och välkomnar alla i sin gemenskap.

Lär av de minsta – de önskar alla gott,
och finner ingen lycka i att göra någon illa.
Lär av de minsta – dem älskar att ge till den som behöver,
och fäster sig inte vid världsliga tid.

Lev som de små – så sprids det mer godhet i världen,
och sålunda fred och sanning råda få.
Lev som de små – sök inte din glädje i makt och ting,
och blott då kan vi förstå vad fullkomlig kärlek är.

Man bar fram små barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han upprörd och sade till dem: “Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty Guds rike tillhör sådana. Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem. 1

  1. Markusevangeliet 10:13-16 (Folkbibeln 98)