Fasta – varför?

Vad är fastan till för? Det är kanske många som frågar det. Även jag har inte riktigt förstått vikten av fastan, därför fastade jag inte förut. Men jag gör det nu. Vad är då poängen? “Mer av dig Gud i mitt liv och mindre av mig.”

» … “Det står skrivet: “Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.””«

Matteusevangeliet 4:4 (Folkbibeln 98)

 

Bibelcitatet kommer ju ur stycket där Jesus själv frestas i 40 dagar. Man kan anta att behövde göra det för att verkligen ge plats åt Faders vilja i hans liv? Kristen tro handlar om själv försakelse, att ge plats för Jesus. Det är upp till oss hur mycket plats vi ger Kristus i våra liv. Fastan handlar om att ännu mer frambära sig själv som levande offer inför Herren. Men det handlar inte bara om att avstå, en vän sa ungefär så har “Om fastan bara är att avstå då är det diet”. Vi behöver också Ge Gud plats i vårt liv.

Vi bör spendera mer tid med Gud och tänka ännu mer på vår näste. Kanske bör vi ge mer? Kanske inser vi att det är saker i livet som tar för mycket tid, plats eller energi? Hur vi fastar är upp till var och än, men när det gäller födan bör vi göra uppoffring i den mån vi klarar. I dagens samhälle så tar tekniken mycket plats. Att skippa en film eller TV program och ta den timmen för Gud är ett bra exempel. Ett annat att låta bli mobiltelefonen, framförallt kanske mobilspel. Läs hellre några verser i din bibel, t.ex. Sparar vi pengar på mat kan vi skänka dem till behövande ända mål. Det är säkert mycket som vi märker behöver minskas eller rensas ut i våra liv.

På askonsdagen stryker prästen ett kors på pannan och säger “Kom ihåg att du är stoft. Stoft ska du åter bli.” Vi får inte ta med oss något dit vi går, det är något att reflektera över under denna tid. Allt som är av Gud är meningslöst i evighetsperspektivet. Det ända som spelar roll det är det som sprider Guds rike och bär frukt för evigheten. Inget annat spelar någon som helst roll.

Vi är kallade till att leva heligt, att leva som Jesus (1 Thessalonikerbrevet 4:3, Johannesevangeliet 12:35-36). Det innebär att vi måste jobba på att ge plats år Kristus, det går liksom inte av sig själv. Sålunda är fastan otroligt viktig. Att göra uppoffringar till förmån för Gud och sin nästa är att vara med på Jesu korsvandring. För det är ju den vägen vi alla måste gå. Jesus själv visade ju vägen till uppståndelse. Så fasta med glädje! Inte av tvång, helgelse är inget hemskt. Det är leder ju oss närmare Gud! Slutledes vill jag skicka med ett sista citat om fasta:

» När ni fastar, se inte så dystra ut som hycklarna. De vanställer sina ansikten för att visa människor att de fastar. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj ditt huvud och tvätta ditt ansikte, så att människor inte ser att du fastar, utan endast din Fader som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig.

Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.«

Matteusevangeliet 6:16-21 (Folkbibeln 98)

Läs mer om fasta:

Brev till syskon: Gudsfruktan

Gudsfruktan näms en del i bibeln. Men det kan vara ett svårt begrepp. Detta inlägg blir lite kortare för jag har inte tillgång till dator.

Den som fruktar Herren är inte rädd för något, hans mod sviktar aldrig, ty Herren är hans hopp.Jesus Syraks vishet 34:16 (B2000)

I en del sammanhang pratar man lite om detta för det upplevs jobbigt. Men att vi ska ta vår tro på allvar är viktigt. Gudsfruktan handlar inte om att vara rädd för Gud. Då har vi fel bild av det. Det handlar om att i allt förströsta på Gud, att inte vara rädd för människor.

Att förtrösta på Gud i allt är en glädje. Det innebär att vi förstår att inget som människor gör mot oss kan ta ifrån oss vad vi har hos Gud.

De som fruktar Herren skall få leva, ty deras hopp står till honom som kan rädda dem. Den som fruktar Herren är inte rädd för något, hans mod sviktar aldrig, ty Herren är hans hopp. Lycklig den man som fruktar Herren. Vem är det han litar på? Vem är hans stöd? Herrens blick följer dem som älskar honom, han är en mäktig sköld och ett kraftfullt stöd, han skyddar mot hettan och ger skugga i middagssolen och bevarar dem från att snubbla och falla. Han ger själen glädje och ögonen ljus, han ger läkedom, liv och välsignelse.Jesus Syraks vishet 34:14‭-‬20, B2000D

Självklart finns det ett allvar i det också. Om vi förtröstar mer på människor än Gud, vem är då vår Herre? Vi ska också vara mer oroliga för Herrens dom framförallt för oss själva men också för dem vi älskar. Detta hänger ju ihop med att arbeta på sin frälsning som vi tar emot om vi håller ut i livet lopp.

Det är viktigt att vara trogen sin tjänst för Herren i mässa/gudtjänst, det är en viktig bit för att bevara en god relation. Att ha ett aktivt böneliv (se inläggen om bön och andliga vanor) och läsa bibeln regelbundet.

När det gäller andra så är det så viktigt att respektera andra. Vi har vat och en vår resa med Gud och vi måste frukta Gud på det sätter att vi inser att han vet vad som är bäst. Vi har sådan förmåga sätt upp staket så som en del av fariséerna gjorde. Jag vet hur lätt det är. Men det står att Gud känner våra hjärtan och endast han. Ett ställe i Ordspråksboken som jag har tänkt en del på står det: > Människan planerar sin väg men Herren leder hennes steg.< (Ordspråksboken 16:9, nuBibeln). Gud har inte störst problem med att vi faller ibland. Ty han har överseende med mycket (2 Mosebok 34:6).

Den ärade Job är ett gott föredöme i gudsfruktan. Trotts att Gud låter honom gå igenom de värsta plågor så förtröstar han på Gud. Det är en viktig bok i bibeln.

Spänn därför bältet om livet och var nyktra. Sätt allt ert hopp till den nåd ni ska få när Jesus Kristus uppenbaras. Som lydiga barn, låt er inte längre drivas av de begär som styrde er medan ni fortfarande var okunniga. Liksom han som har kallat er är helig, så ska ni också leva ett alltigenom heligt liv. Det står ju skrivet: ”Ni ska vara heliga, för jag är helig.” Om ni kallar honom Fader när ni ber, han som utan att göra någon skillnad på människor dömer var och en efter hans gärningar, lev då i gudsfruktan under den tid av främlingskap som ni lever här. Ni vet själva att det inte var med något förgängligt som silver eller guld som ni köptes fria från det meningslösa liv som både ni och era förfäder levde. Nej, det var med Kristus dyrbara blod, ett lamm utan fläck eller fel. Han var utsedd redan innan världen skapades, men det var först nu vid tidens slut som han uppenbarades för er skull. Genom honom tror ni på Gud, som uppväckte honom från de döda och förhärligade honom, så att ni kan tro och hoppas på Gud.<
1 Petrusbrevet 1:13‭-‬21 (nuBibeln)

Paulus säger ju har att vi ska sätta allt hopp till Herren. Det vet vi att det är vad första bydet säger också. Att vara lydiga och rebelliska mot Kristus och hans kyrka är viktigt. Det är ändå hans heliga. Att frukta Gud handlar om att låta oss fostras in i det heliga liv som han har tänkt för oss. En del är att inse att vi är främlingar i denna värld. I den Ortodoxa traditionen pratar man om att folk som varit “Guds dårar”. Människor som agerat för världen dåraktigt, men har agerat utifrån utifrån vad Gud velat med deras liv. Vi ser på helgonen att att det livet är möjligt, jag kommer in på det mer nästa vecka. Genom gudsfrukan och överlåtelse kommer vår vilja bli som den högste.

När det kommer prövningar skall vi tacka Gud. För då får vi möjlighet att tränas i vår Gudsfrukan. I svårigheter i livet kan den växa. Det kan jag själv vittna om. Hade inte Gud låtit mig gå igenom de lidanden han skänkt mig så hade jag nog inte litat på honom som jag gör.

Läs gärna: 1 Petrus brev 1:2-15

 

Nästa vecka:

Då tänkte jag skriva lite om andliga förebilder. Hur vi hitrar dem i bibeln, andra personen i historien som visat vägen och kristna som kommit långt i sin helgelse i vår närhet. Hur de kan hjälpa oss ni vår helgelse, så vi blir mer lik Kristus.

En bön om hjälp till ett heligt liv

Lär mig leva som du vill, Herre
för inget i denna värld är värt att leva för
Forma mig precis som du vill
för det är mitt hjärtas djupaste längtan.

I mig själv har jag inget,
men i dig har jag allt.
Utan dig är jag fattig,
men med dig är jag rik.

Lär mig att ta emot all din fostran
och stärk min tron och uthållighet.
Lär mig leva det heliga livet som jag är kallad till
och hjälp mig orka kämpa när det är svårt.

Tack för den fostran du ger mig.
Tack för den kraft du ger mig.
Tack för den kärlek du ger mig.
Tack för den nåd du ger mig.

Det allmänneliga prästerskapet – vi ska leva heligt

Ni kommer till honom, den levande stenen som inte dög åt människor, men som är utvald av Gud och ärad inför honom. Därför är ni nu själva levande byggnadsstenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap som kan bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje på grund av Jesus Kristus. Det står ju i Skriften: ”Se! Jag lägger i Sion en utvald och ärad hörnsten. Och den som tror på honom ska inte stå där med skam.” Den är alltså värdefull för er som tror, men för dem som inte tror har ”den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna blivit en hörnsten,” och ”en stötesten och en klippa som man faller på.” De stöter emot därför att de inte lyder budskapet. Så var det också bestämt för dem. Men ni är ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, Guds eget folk, som ska förkunna hans storverk.” Han har ju kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk, får nu vara Guds eget folk. Ni som tidigare inte fick någon barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.

1 Petrusbrevet 2:4-10 (nuBibeln)

Innan läste jag detta stycke och trodde det handlade om att vem som helst skulle predika Guds ord till församlingen. Men jag har insett att det inte handlar om det. Efter att jag studerat bibeln så insåg jag att vi är kallade att leva i ljuset så vi kan stå fläckfria när Jesus kommer tillbaka.

Vi är kallade till att leva heligt för Jesus, så vi behagar han som skapat oss. Att bortförklara synda gärningar och prata om att “Gud förlåter” är så farligt, Jesus själv säger till kvinnan vid Sykars brunn att “synda inte mer”. I praktiken menar han “synda aldrig mer”. Nu finns givetvis förlåtelse för synder, om vi ångrar oss. Men vi ska också visa för Gud att vi vill leva för honom. Det handlar inte om att Gud vill straffa, det handlar om att skola oss för vårt nästa liv. Präster läser länge på och i första hand ska dem leva som ett exempel för andra. Vi har ansvar för hur vi lever. Om vi stjäl och någon ser oss och vet att vi är kristen, då syndar vi inte bara mot Gud utan vanärar Kristus så han får skämmas för oss.

En del förklarar detta som “gärningslära”, jag rekommenderar er att läsa bibeln själva. Vi pratar om “politisk korrekthet”, jag vill hävda att det finns en “religiös korrekthet” som definierar vad som är okej att tycka. Vi pratar mycket om rättigheter idag. “Jag har rätt till det” & “Jag behöver inte göra det”. Men vi tycker det är jobbigt att Gud skulle förvänta oss något av oss. En tro utan gärningar är död (Jakobsbrevet 2:14f). Gud tvingar ingen, det är ett som är sant! Men vi får också ta konsekvenserna av vårat handlande. Vi tror på en allsmäktig Gud, men han har på jorden överlämnat makten till människor som har gett den till Satan. Då är det upp till oss att ta oss tillbaka till Gud. Gud sände inte till son för att vi skulle kunna fortsätta leva i synd och slippa ta konsekvenserna. Han sände Jesus för att förlåta och omvända oss. Det var ju därför han blev korsfäst. För han sa till folk att de levde i synd. Som Johannes beskriver så behöver vi sträva efter att leva heligt för att få del av förlåtelsen:

Detta är det budskap som vi hörde från honom och som vi förkunnar för er: Gud är ljus och det finns inte minsta mörker i honom. Om vi påstår att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, då ljuger vi och lever inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. Om vi påstår att vi är syndfria, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi påstår att vi inte har syndat gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.

1 Johannesbrevet 1:5-10 (SvenskBibeln)

Det jag sagt förut säger jag igen. Jag älskar er alla och vill göra vad jag kan för att stötta er på er vandring. Eftersom jag själv har syndat och fått tagit konsekvenser av det vill jag varna er för konsekvenserna. Jag önskar med hela mitt hjärta att ni ska bli fullkomliga.

“Andens ledning”, bilder och uppenbarelser

 

Det är nog inte bara jag inom frikyrkorörelsen som har uppmärksammat att det är många som får budskap från anden? Det är bilder, uppenbarelser och så. Det kan vara bra i vissa fall om vi inte tror att de nödvändigtvis är från Gud, dessutom kan vi lägga för in lägga in våra egna tankar om vrida till det. Tyvärr så har jag hört flera budskap som säger emot varandra. Det är viktigt att pröva alla profetior och budskap, en del kan vara helt från Gud, vissa kan vara blandade med egna tankar och vissa kan vara från annat håll. Den onde gör allt för att så in splittring.

Men med stöd av det som Gud i sin nåd har gett mig vill jag varna er var och en för att ha för höga tankar om er själva. Tillämpa självkritik, i enlighet med hur mycket tro ni har, och tron har ni fått från Gud. Det finns många delar i den kropp vi har, och varje del har sin speciella funktion. På samma sätt utgör vi i Kristus en enda kropp, även om vi är många. Och de olika delarna är till för varandra. 

Romarbrevet 12:3-5 (Svenskbibeln)

Men vårt världsjag tycker om att känna oss verkliga så vi letar ibland på 1-2 bibelverser kan och säger “titta min uppfattning/uppenbarelse var sann”. På så sätt har Den onde genom åren sått in mycket splittring inom kristenheten. Muhammed, Joseph Smith, Ellen White är några exempel på människor fick uppenbarelser av änglar som på olika sätt visade sig strida mot Guds tidigare uppenbarelser. Ändå så följer folk dem, vilket är intressant. För det säger något om människors tendens att fastna för vad enskilda personer. Paulus säger själv att Jesus och Apostlarnas ord står över andra människors enskilda tolkningar och uppenbarelser, om det går emot läran:

Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse. Är det människor jag nu försöker få på min sida – eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.

Galaterbrevet 1:6-10 (Folkbibeln 98)

 

Paulus säger åt oss att hålla oss eniga, gång på gång. Men han säger också att det ska komma in vargar som vill förstöra. Det helgar dig att be Gud förbarma sig över dina syskon och leda dem om du inte håller med dem eller tror att dem är fel ute. Att ödmjuka sig och inte fördöma dem som inte håller med en om ens teologisk uppfattningar i allt.  Vi behöver hålla med varandra om allt, du behöver inte stå till svaras för dina syskons synder. Att vara en familj handlar om att älska varandra trotts att man kan tänka olika. Jag behöver inte ens förstå varför andra gör på ett visst sätt utan fokusera.

Visa varandra uppriktig kärlek. Avsky det onda, och håll fast vid det som är gott. Älska varandra så som syskon bör göra. Gör allt för att visa hur mycket ni uppskattar och respekterar varandra. Var inte slöa utan brinnande i anden när det gäller att tjäna Herren.

Romarbrevet 12:9-11 (nuBibeln)

(Läs gärna hela Romarbrevet 12).

Brev till syskon: Filipperbrevet kap 2

Ännu ett nyttigt kapitel i Filipperbrevet. Där Paulus pratar om att ödmjuka oss inför Gud och människor, att arbeta på vår frälsning och Timoteus och Epafrodius sändning.

 

Kära bröder och systrar!

Om ni inte har läst förra veckan så kan du följa denna länk. Det glädjer mig att ni vill del av mina tankar och uppmaningar. Jag skriver till er för jag vill dela med mig av de tankar som jag upplever att Gud har lagt på mitt hjärta. Paulus har mycket som vi såg i kapitel 1. I detta kapitel talar han om att vi ska frukta Gud och arbeta på vår frälsning! Med ett intressant tyckte om att han ska sända Timoteus.

  1. Vers 1-11: Genom ödmjukhet till upphöjelse
  2. Vers 12-17: Arbeta på er frälsning
  3. Vers 19-30: Timotheos och Epafroditus skickas till Filippi
  4. Nästa veckas inlägg

 

1.Vers 1-11: Genom ödmjukhet till upphöjelse

Här pratar Paulus igen ur vi ska vara eniga och älska varandra. Inte heller ha för höga tankar om oss själva. Ett problem som jag sett på sina håll och jag själva har kämpat med mycket tidigare och delvis nu. Att inte tro sig veta allt utan, vara ödmjuk inför att det finns mycket vi inte förstår.  Han säger till och med att vara eniga i “själ och sinne”, det är en stark uppmaning.

Let nothing be done through strife or vainglory; but in lowliness of mind let each esteem other better than themselves. Look not every man on his own things, but every man also on the things of others. Let this mind be in you, which was also in Christ Jesus: 

Filipperbrevet 2:3-5 (King James Version)

Var inte själviska och försök inte imponera på varandra. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på vad som är bra för er, utan tänk också på andras behov. Ha samma inställning som Kristus Jesus hade. 

(nuBibeln)

Ödmjuka sig för Gud och människor är så viktigt. Att bli som Jesus i ALLT är vårt mål, här kan vi fråga oss “är Jesus fullhet min största längtan?”. – Detta är något jag uppfattar tydlig på. Ibland får vi för oss att vi inte behöver släppa in Gud i hela livet, men då har vi inte överlåtit oss fullt. Vi behöver inte förändras till hans fullhet på en gång, det är en process. Men det är viktigt att vi inte hindrar Jesus från att påverka alla delar av våra liv. Det är så viktigt att ifrågasätt sitt eget sätt att leva gång på gång.

Bibeln beskriver många sidor av Jesus, bl.a. hans lidande på flera stället. Vers 6-8 är en typiskt sådan. Det beskrivs tydligt att det var på grund av att han levde syndfritt och bar våra lidanden som han blev upphöjd till den högsta, som vi sedan ser i vers 9-11. Vi är människor och vi klarar inte att dra det lasset som han drog, därför behöver vi andens kraft. Men som det står i vers 8 (Folkbibeln 2015): ‘ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.‘ Så är det något som gäller oss också.

 

2. Vers 12-17: Arbeta på er frälsning

Att Paulus skriver det tidigare för att visa på att vi ska se Jesus som en förebild förklarar han här.

Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta.

Filipperbrevet 2:12 (Bibel 2000)

En barnet som sköter sig behöver inte vara orolig för ens föräldrar (om det funkar som det ska) blir upprörda eller så. Dem kommer att glädjas över dem, även om de vet att allt inte blir perfekt. Men om barnet missköter sig kommer det att ha något att dölja för sina föräldrar för det vet att dem inte kommer gilla det, får de veta vad barnet gjort kommer de blir arga och besvikna.

Överför bilden: Vi ska självklart inte ta det som att vi ska vara rädd för Gud, om vi inte lever i synd. Men jag är övertygad om att det är farligt att ta Gud för givet. Inte heller bara när folk ser utan sträva efter att vara trogen i allt. Gud känner ditt hjärta mer än du själv.

Vers 13 beskriver något som verkligen är fantastiskt, att Gud verkar genom får vilja och gärningar. Det är så viktigt att komma ihåg att det inte handlar om våra egen mänskliga kraft utan om överlåtelse. Så ska vi även gör detta i uppriktig glädje, fortsätter Paulus. Detta pratar Jesus om att vi ska göra saker för att vi vill, inte för att vi måste. Men älskar och fruktar vi Gud så vill vi bara göra det som ärar honom. Det är så viktigt att vi är ett gott exempel inför den falska och trasiga världen. Paulus beskriver det som Jesus pratar om i Bergspredikan:

Ni är jordens salt. Men om saltet har förlorat sin kraft, hur får man det salt igen? Det duger inte till något annat än att kastas ut och trampas ner av människorna. Ni är det ljus som lyser upp världen. En stad uppe på ett berg kan inte gömmas. När man tänder en lampa ställer man inte ett sädesmått över den. En lampa ställer man i ett lampställ så att den lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser allt gott ni gör och hyllar er Fader i himlen.

Matteusevangeliet 5:13-16 (Svenska Folkbibeln 2015)

Ta till er av detta och lär av det. Så är inte allt jobb som lagts ner för att stötta och styrker oss i tro förgäves. I vers 17 skriver han än en gång om att om han dör i arbetet så är han ändå glad om det bara får dem att växa i tron. En inspiration till oss alla. För han vet att de delar hans glädje.

 

3. Vers 19-30: Timotheos och Epafroditus skickas till Filippi

Detta stycke tycker jag poängterar hur viktigt det är med andliga förebilder här på jorden! Att se på människor som har visat vägen. Vilka människor görs till exempel i bibeln? Jo, människor som har prövats och hållit måttet, i Nya testamentet människor som varit trogna i kampen att sprida evangeliet. Ett stycke som ger mycket tankar, det måste ju varit viktigt för honom för att han lagt tid på att att skriva det.

I vers 21 så skriver han att ‘ För alla tänker på sitt eget, inte på Jesu Kristi sak. ‘ – Filipperbrevet 2:21 (SvenskBibeln). En vers att stanna upp och begrunda! “Alla tänker på sitt eget”, han talar om oss. Låt oss lyfta blicken och se att vår tro inte handlar om hur duktiga vi är inför Gud, inte heller så handlar det i huvudsak om vad vi kan få av Gud. Det handlar om den kärlek och sanning vi får för att ge vidare, genom att sprida Guds rike.

Det står i vers 26 att han längtat efter alla och varit orolig, känner vi så för våra bröder och systrar? I vers 29 påvisar han att dessa människor som har helgat sig och gått igenom mycket skall visas större respekt och vördad.

 

4. Nästa vecka

Då fortsätter jag med kapitel 3 som handlar om rättfärdigheten genom tron, slutmålet och Paulus som föredöme. Mycket nyttigt att suga åt sig där! Hoppas ni vill vara med!

Guds nåd och frid!