Recension av “Uppsatser och tankar m.fl.”

Under ett år ungefär har jag har läst en bok av N.P. Wetterlunds med 4 skrifter “Uppsatser och tankar”, “Guds trälar”, “Nu och nog-nådens lov” och “Sändebrev till vänner”. Boken är sammanlagt ca 218 sidor från början utgiven 1926 och gavs ut i en ny upplaga 1985. Den finns att köpa av W.P. Wetterlunds Skriftkommitté.

 

Om Wetterlund

N.P Wetterlund föddes 1852, växte upp i Slättåkra församling i Halland (SvK) och avled 1928. Under sitt liv var han präst i Svenska Kyrkan på flera platser i Dalarna. För många kristna i vårt land är han ganska okänd. I hans hjärta fanns nöd för att tala om vikten av att vara andefylld drivas av anden. Han mest kända verk är Andens lag på 1244 sidor. Han var lika utmanade då som han är idag. Mycket problem som han sett finns även idag.

 

Uppsatser och tankar

Alla skrifter i boken är väldigt korta, denna består av korta stycken som härrör varandra, men lite olika. Denna del är sådana ställen man lätt memorerar, goda livsprinciper så som:

»Det finns blott en lycka: att hava Gud med sig; och blott en olycka: att hava Gud emot sig. Är Gud med då är allt med; är Gud emot, då ät allt emot.«

»Tidmänniskan klagar över olyckor och motgångar; för evighetsmänniskan finnas sådana icke till; de äro för henne blott slussportar till högre flöden. – Har du lyckan i ditt bröst, så har du lycka överallt.«

Någon man snart slås över att för Wetterlund finns det antingen livet med Gud eller livet utan Gud. Att lever vi med Gud bör vi göra det helhjärtat. Egentligen är det ju det valet som är det viktigaste i livet. Där självförnekelse är en självklar del i ett kristet liv.

“Kom! – Bort!” är ett intressant stycke om Jesu ljuva kall att först komma som du är och sen dö bort från dig själv. Ett av alla tänkvärda stycken. Han poängterar här i början hur vi ska ta lärjungarna som exempel för våra liv, att vilja leva som dem. Det finns många bra citat, så jag får sålla. I ett annat stycke skriver han om hur kristna strider mot varandra, en väckarklocka för mig om vikten av att sluta bråka och sträva efter enhet:

Nu just behövde land och rike en kompakt och enig församling med andefödd, personlig kristendom – den enda räddning som finnes. Vart komma vi med andligt skum och ihåligt frasmakeri, men sönderslagen sanning och kristnad själviskhet? Och vadd uträtta vi med andliga marknadsnöjen, parader och tillställningar, det andliga köttets fester?

 

Uppsatser och tankar: Strödda tankar

Här kommer ett stycke som jag gillar, för det är lätt att citera ut. Korta enkla sammanfattade tankar så som:

»Genom frälsaren Eld och Såpa går vägen till frälsaren Liv och Frid (Han är som en guldsmeds eld och en valkares såpa. Malaki 3:2).«

»Ju sannare kristendom, desto mer lidande; ju mer lidande, desto mera fröjd.«

»Korset är självsyndets död. Så mycket som du älskar ditt kors, så mycket hatar du din synd.«

»När Mose lag blivit Jesu bud, när all Gud vilja och varje plikt blivit ett evangelium, då är du en evangelisk kristen.«

»Gott: genom bibelkritiken tvingas tron tillbaka till sitt naturliga element (sitt specifika gebiet): den som tror på Guds son, hanharvittnesbördetinomsig (1 Joh 5:10). Fras-, fack- och skylttrons tider skynda mot sitt slut. – Blott två slags folk på jorden: Vilddjuret och dess tecknade, Lammet och hans tecknade! – Den närvarande utveckling skall sluta med klo och klöv.«

Två av mina favoriter, som jag tänk på mycket på. Något som fått mej att ifrågasätta att det finns tusentalsförsamlingar och alla har hittat sin unika sanningsbild:

»Det finns så mycken kristendom i vår tid”. Javäl! Men om vår “kristendom” åtminstone vore Cornelii hedendom (Apostlagärningarna kap. 10) eller Natanaels förblindelse! Tusentals människor tror sig vara kristna; och de ha icke ens en aning om vad kristendom är. Låtom oss – även de bättre ibland oss! – erkänna, att vi icke äro kristna i Bergspredikans d. v. s. i Jesu mening! – Andlig överskattning är kristendomens farligaste fiende. Det var den, som korsfäste Herren.«

»Det finnes inga “sanningar”. Sanningen är blott en: “Jag är sanningen” (Johannes 14:6). Då vi mäkta inse och tillämpa detta i tillräckligt andedjup, då är det slut med “skiljelärorna”, och varje kristen avbildar sanningen från en ny sida, som blott han och ingen annan kan bära fram; och då stöter ingen bort den andra, ty alla behöva varandra.«

 

Guds trälar

Jag skrev ett långt inlägg och detta, så jag tänker bara nämna lite om detta. Detta syftar på ordet “dulos” som borde översättas med träl, men översätts oftast med “tjänare”. Han poängterar att en tjänare behöver inte leva för sin Herre, men trälens liv är att tjäna sin Herren. Inget annat upptar hans/hennes vilja. Han skriver utifrån tre synpunkter: ordet träl, det kristna trälskapet, och trälen Job.

»Dyrbar är lidandets tid.  Plågodagen på korset gav evig fullkomning åt Herren (Ebr.. Utan lidanden ingen fullkomning. “Jag är vägen”. “Min kalk skolen I dricka:” –«

»Tjänare i kärlek äro många, trälar i kärlek äro få. Massor giva Gud ett arbete, men hjärtat giva de honom icke.«

 

Nu och nog-nådens liv och fem onda liv.

“Nu är frälsningen dag” (2 Kor. 6:2). Det är nu-nåden.
“Min nåd är dig nog” (2 Kor. 12:9) Det är nog-nåden.

Som ni förstår att detta lite av temat i hela boken. Gud nåd är det högsta och det ända som verkligen är värt något i livet. Allt jordiskt skall bli stoft, men det vi har i Kristus kommer bestå. Han pratar om att livet i synd som vi hade före dopet “minns” inte Gud mer och vi skall leva som nya människor efter dopet.

Bygg ej in din själv i luftslott! Jordbind den icke i framtidsväsen! Fängsla den icke i lycksökeri! Fly fantasispektaklet.

Sändebrev till vänner

Denna del är korta brev som han började skriv på sin ålderdom är han trodde han skulle dö. Men åren gick och det blev många brev. Det är uppmaningar till syskon. Den första här tycker jag har en intressant tema “Guds bön”:

Gud har skapat människor till sin boning. Hans bön är denna: »Låt mig få bo i min boning«.

Här är icke Gud allsmäktig. Här är människan »allsmäktig«. Hon kan stänga dörren för Gud, så att han aldrig kommer in. Och om hon släppt honom in så kan hon driva honom ut, så att han aldrig söker komma in. Mot denna hennes makt mäktarGud ingenting. Därför beder han »Låt mig få bo i min boning«.

Den bönen juder alltjämt i vår ande. Lärom oss att höra Guds bön och att bönhöra Gud. Därpå hänger våra eviga liv. –

Gud vill och måste få bliva Allt, både för oss och i oss. Förr är verket ej färdigt.

Några andra bra ämnen som han behandlar kort och koncist är “Läxan” (att finna behag i lidanden), “Vår svaghet och kraft i Kristus”, “Kristi grundsyn på livet” (att vi måste mista livet för att vinna det, Matteusevangeliet 10:39). Vetekornet (liknar “Kristi grundsyn…”), “Våra sjukdomar – våra välgörare” (Får vi trivs inte i en sjukkropp, på så sätt så kommer vi längta “hem” ännu mer), “Guds vapenrustning” och “Frälsningen vi änden“.

 

Slutord

Som ni förstår så känner jag att jag fått mycket ut av boken. Wetterlund är hård när han pratar om vikten att bekämpa sin synd och leva livet överlåtet. Han fick mej att förstå förhållande mellan kärleken och lagen. Något som vi kristna lätt särskiljer eller åtminstone väljer att bara fokusera på det ena för mycket. Jag tycker att han beskriver allvaret i efterföljelsen på ett bra sätt. Att han pratar mycket om lidande hur det kan leda oss närmare Gud är något som jag upplever att pratas om för lite. Att se prövningar och lidande som gåvor från Gud för att vår Gudsrelation ska växa. Han behandlar också en del annat. En bok som jag rekommenderar till alla som vill utmanas i sitt lärjungaskap Det är några stycke som jag uppfattar som knepigt med det mesta är bra.

Söndagsinlägg: De 4 mänskliga dygerna

Som kristen kristen är vi ju kallade att leva heligt, men hur fungerar det i praktiken? Finns det några principer som kan hjälpa oss att leva det liv som Gud vill? Ja, fyra dygder som påverkar hur vi lever: Klokhet, rättfärdighet, själsstyrka och måttlighet. Dagens inlägg kommer in på vad detta handlar om.

»Och så, mina bröder: det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta.«
Filipperbrevet 4:8 (Bibel 2000)

»Målet för ett dygdigt liv består i att bli lik Gud.«
S:t Gregorius den Store

  1. Inledning
  2. Klokhet
  3. Rättfärdighet
  4. Själsstyrka
  5. Måttlighet
  6. Nästa vecka

 

1. Inledning

Till en början vill jag säga att det är inte genom egen kraft, utan genom överlåtelse som förvandlingen till att bli lik Jesus sker. Men vi har fått ett samvete att följa och bibeln lär oss dygder. Dessa dygder är goda inställningar i livet som vi kan agera utifrån. De hjälper oss i olika val och situationer i livet.

Att prata om dygderna i bibeln tror jag är viktigt för det handlar om Kristen etik som berör hela livet. Vi kan inte säga att “som kristen kan jag göra som jag vill med pengar” eller “som kristen kan jag äta hur som helst och det är godtyckligt hos Gud”. Bibeln är en manual för hela livet. Det gör livet lättare att följa efter dygder, livsprinciper och liknande än att bara “undvika synd”. Vi både fråga oss “Vad vill Gud att vi ska göra?” och “Vad vill Gud inte att att vi ska göra?”.

 

2. Klokhet

En kompass i alla livets val. Som handlar om urskilja vad som är Guds vilja och till det bästa i alla val, att kunna se utifrån större perspektiv än sitt eget bästa. Denna dygd styr de andra dygderna. Om vi vill lära oss vad detta innebär kan vi läsa vishetslitteraturen i bibeln så som Job, Psaltaren, Ordspråksboken, Predikaren, Höga Visan, Jesu Syraks Vishet och Salomos Vishet.

Givetvis finns det ju andra skrifter som kan lära oss mer om vishet, men det som står i bibelns böcker är ju utgångspunkten för kristen vishet. Det är inte så att alla ordspråk som står i Ordspråksboken är unika för kristen tro. De återfinns sedan långt tillbaka i tiden, Ordspråksboken är mer en samling av viktiga Ordspråk. Det är fascinerade hur se hur Gud sedan urminnes tider har inspirerat människor på olika sätt till vist tänkande. En del ordspråk återfinns i skrifter från gamla Egypten. Det har hjälp människor i hela världen till att ta bra beslut i olika situationer. Här vill jag säga att det är viktigt att inte generalisera vad Paulus menar med “Världens vishet” (1 Korinthierbrevet 3:19). En del vishetslära har sitt ursprung i Gud som delvis återfinns i andra religioner, att inte erkänna det är att förminska Gud. En del i att besitta vishet från Gud är att avgöra vad som är gott.

Gudsfruktan är grunden till all vishet.1 Att inse hur lite vi vet, hur lite vi kan göra, hur mycket vi är beroende av Gud. Det leder stundom till andens frukter, så som ödmjukhet. För vi inser att vår kunskap och vishet är så liten jämförelse mot Guds.

Personligen kan jag känna att dessa skrifter har hjälp mig mycket i livet, det har lärt mej att vara mer eftertänksam, att ha överseende och liknande. Självklart har jag mycket att jobba med men jag rekommenderar verkligen dessa skrifter. Hur viktig säger bibelns texter att visheten är?

» Av dem lär man känna vishet och förmaning och att förstå kloka ord. Av dem hämtar man förmaning till vist handlande, till rättfärdighet, rätt och redbarhet. De ger enkla människor klokhet, de unga kunskap och omdöme. Den vise hör dem och får ökad lärdom och den förståndige inhämtar visa råd. Av dem lär man sig förstå ordspråk och liknelser, de visas ord och deras gåtor. Att frukta Herren är början till kunskap, men vishet och förmaning föraktas av dåren.«
Ordspråksboken 1:2-7 (Folkbibeln 98)

» Strålande och oförgänglig är visheten. Hon är lätt att se för dem som älskar henne, man finner henne om man bara vill söka. Längtar man efter henne ger hon sig först till känna. Den som söker henne om morgonen får kort väg, ty han finner henne sittande vid husets port. Att söka fostran är att älska henne, att älska henne är att följa hennes lagar, att hålla lagen är att försäkra sig om odödlighet, och odödligheten ställer människan nära Gud.«
Salomos vishet 6:12-14, 18-19 (Bibel 2000)

För den som söker och bevarar sann vishet i livet går det väl, men för den som blir självgod och förkastar det råkar snart illa ut. Om ni läst mitt vittnesbörd så ser ni det tydligt. Det betyder ju inte att man kan omvända sig, men nog leder dårskap till mycket bekymmer.

  1. Psaltaren 2:11, Ordspråksboken  1:7; 9:10; 10:27; 19:23; 22:4; 23:17

 

3. Rättfärdighet

Detta är något som talas mycket om i hela Bibeln. Någon sa att “det finns ingen skrift som är så kritisk mot sitt eget folk som Gamla Testamentet”, men det gäller ju Nya Testamentet också. Nu finns det tankar om att våra handlar inte spelar någon roll, DET är en villolära som figurerar på sina håll. Bland annat i det jag kallar för myskristendomen. Man hävdar även biblisk grund:

» Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus.« Romarbrevet 5:1 (Bibel 2000)

» Den som inte visste vad synd var gjorde Gud till synd för vår skull, för att vi genom honom skulle få Guds rättfärdighet.« 2 Korintierbrevet 5:21 (nuBibeln)

Vad skulle nu detta betyda? Att alla andra ställen där det står att vi skall leva rättfärdigt för Herren är fel? Vi vet från Gamla Testamentets texter att Gud avskyr synd (5 Mosebok 25:16, 6:25). Det står ju att det » Det är nämligen inte de som hör lagen som blir rättfärdiga inför Gud, utan de som följer den.« (Romarbrevet 2:13, nuBibeln). Det finner vi även stöd för i » …en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.« Jakobs brev 2:24 (Folkbibeln 98). Att vi inte blir rättfärdiga genom laggärningar är att vi inte kan uppnå det utan Kristus, men med Jesus så är det möjligt att leva rättfärdigt. Detta är komplext, detta resonemanget kan göras långt.

Att leva rättfärdigt är att leva sanningsenligt, efter Guds (och Jesu) bud samt det andra som bibeln och Kyrkan lär (genom traditionen). Några saker är:

» Orätt vinning är till ingen nytta, men rättfärdighet räddar från döden.« Ordspråksboken 10:2 (Folkbibeln 98)

» Den rättfärdige tänker innan han svarar, men ur syndarens mun strömmar ondska.« Ordspråksboken 15:28 (Bibel 2000)

» Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de ska bli mättade.« Matteusevangeliet 5:6 (SvenskBibeln)

Bibeln pratar mycket rättfärdighet. Genom lagen får vi insikt om synd. Så att studera hela bibeln lär oss förhoppningsvis att leva mer rättfärdigt. I Bergspredikan lär vi oss vad vårt ideal so kristna är, dit vi ska sträva mot. Att leva oklanderligt! “Vad skulle Jesus göra” är en bra princip. Sen kan vi ju läsa om helgonen, de är bra förebilder i det kristna livet. Om vi går och handlar och tänker “Jag tar den där kassen, det jag andra och det är ingen som er.” Då är det inte rätt! “Om jag kör för snabbare än hastighetsbegränsningen så är det lugnt, för jag är en säker chaufför och alla andra gör det.” Så är det inte heller rättfärdigt! Gud jobbar med oss pedagogiskt och tar inte allt på en gång, men allt är en process emot att leva det liv som han vill att vi ska lära. Vi vet att vägen är smal som leder till himlen och få finner den.

 

4. Själsstyrka

Själsstyrka handlar om att i allt söka det goda och hålla ut i prövningar. Vi vet att det genom historian har funnits många kristna martyrer och vi ska inte vara rädd att sätta livet till för vår tro.

Att uthålligt söka det goda. Det ger Petrus ett gott exempel på. Han talar gång på gång om söka Gud, kunskap om Gud, att göra det goda och sträva efter fullkomlighet. Allt handlar om nuet. Det som ligger bakom är redan historia. Wetterlund talar en del om det “sekunderliga” överlåtande, inte bara dagligen.

» Jag har verkligen inte nått detta än, och jag är inte färdig. Men jag strävar efter att gripa det, eftersom Kristus Jesus har gripit tag i mig. Nej, syskon, jag menar inte att jag redan har det i min hand. Men en sak är säker: jag försöker glömma det som ligger bakom mig och strävar mot det som ligger framför mig. Jag jagar mot målet för att kunna få det pris däruppe, som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus. Jag hoppas att alla ni som har en mogen tro har samma inställning. Men om ni har en annan uppfattning på någon punkt, så ska Gud upplysa er även på det området. Låt oss bara praktisera det vi redan har uppnått.« Filipperbrevet 3:12-16 (nuBibeln)

Jesus visar ossståndaktighet i lidande. Han blir förnedrad och får lida. Det är en anledning till varför krucifixet är en symbol som stärker oss i detta, se inlägget om det. Det står att Jesus var en man van vid smärtor och sjukdom, han blev många gånger prövad, förnedrad och liknade. Men han höll ut till slutet genom allt.

» Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. « Jesaja 53:7 (Folkbibeln 2015)

En bok som hjälp som hjälpt mej i detta avseende är Job, en stor förebild när det kommer till att vara uthållig i prövningar. Han visar på ståndaktighet trotts att allt tog i från honom. Det kanske är lätt att tänka att det är bara Jesus som skulle få lida men vi ser att det gäller oss också:

» Då reste sig Job och rev sönder sin mantel och skar av sitt hår. Han föll på knä och  sade: “Naken kom jag ur min moders liv, och naken ska jag återvända dit. Herren gav och Herren tog. Lovat är Herrens namn! Under allt detta syndade inte Job och kom inte med någon anklagelse mot Gud.”« Job 1:20-22 (Bibel 2000)

 

5. Måttlighet

» Måttlighet dämpar den dragningen som utövas av njutningarna, den säkrar viljans herravälde över insikterna och ger människor förmågan att bevara jämvikten när det gäller att använda sig av de skapade tingen.« Ur Katolska Kyrkans Lilla Katekes

Vi vet att frosseri och lättja är synd, så då hjälper denna dygd oss att hålla oss på rätt spår. Det gäller allt i livet. Vår tid, pengar, mat, prylar, annan konsumtion, osv. Det handlar mycket om att “Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.”. Låter det konstigt? Inte alls. Allt i denna värld kan vara en avgud. Pengar, TV:n, mobilen, datorn, en bil, ett hus, båt, husdjur, osv. Allt som är viktigare än Gud. Någon kallade TV:n för det vanligaste avguda altaret, det kanske har ändrats men det ligger något i det. Vi får ständigt rannsaka oss själva. Allt som tar för mycket fokus tar tid från Gud.

Tyvärr finns det många kristna som inte inser detta. Utan att mena att jag är perfekt eller så. Jag menar att insikten är första steget till att man kan göra något åt saken. Till detta vill jag ta bilden av Gud som trädgårdsmästare, han ansar sin träd. Han vill klippa av allt som inte bär frukt. Utifrån erfarenhet så vet jag att när man beskär ett träd så kan man behöva ta bort vissa grenar till förmån till andra. Dem som håller på med professionell äppelodling vet att ett äppelträd som ansas hårt bär rikligt med frukt men lever inte så länge. Om vi inte lever måttfullt är risken att vi viker av i osunda vanor stor.

Mat ska konsumeras måttligt och det är inte kristligt att frossa. Alkohol och sötsaker kan konsumeras med måtta, om man inte har några problem med sådant förstås. Socker och kaffe är några saker som tyvärr även bland kristna accepterat att överkonsumera.

Pengar ska användas på ett sätt som ger frukt för det eviga livet och inte slösas bort. Vi kan använda dem till det vi behöver och så. Men vi ska passa oss att skämma bort oss.

» “…Ingen slav kan tjäna två herrar. För då kommer han att hata den ene och älska den andre eller hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och rikedomen.ˮ« Lukasevangeliet 16:13 (SvenskBibeln)

 

6. Nästa vecka

Då tänkte jag ta och resonera lite kring vad Gudsfruktan är och att sätta Gud först. Att Gudsfruktan inte handlar om rädsla utan om att älska helhjärtat och vörda högt. Inte heller sätta människors ord före Guds. Vi finner mycket om detta i hela bibeln, så jag tänkte försöka ge en så bra bild om detta som möjligt. Detta har lite med ett tema vi hade häromveckan på Bibelskolan.

Marias roll i Guds rike

Maria i Evangelierna

Jesu moder Jungfru Maria var en kvinna som fick en mycket speciellt roll. Det står om hennes på flera ställen i bibeln. Ändå så har jag knappt hört nämnas något om henne i undervisningen i dem sammanhang jag varit i. I Lukasevangeliet 1:48 kan vi läsa »“… Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig. Han, den Mäktige, har gjort stora ting med mig…”« (Lukasevangeliet 1:48-49, nuBibeln). Det är något som jag inte hört någon uppmärksammat i frikyrkliga sammanhang. Varför? Det är ju starkt. Vi ser tydligt att Maria var blev utvald på ett speciellt sätt av Gud. Elisabet sade till Maria: »…”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig.”« (Lukasevangeliet 1:42, Bibel 2000). Även Guds ängel tilltalar henne med vördnad: »…”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”«  (Lukasevangeliet 1:28, Bibel 2000). När Jesus hänger på korset talar han till Johannes: »“Se din mor.” Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.« (Johannesevangeliet 19:27, Folkbibeln 98) «. Då frågar du kanske “Varför är detta relevant för mig idag?”, det frågade jag också. Vi ser att det delvis är riktigt till Johannes också för han tar sedan hand om henne. Detta bibelordet ger oss inte hela svaret, men vi kan se att bilden klarnar genom andra bibelord och delvis genom andra skrifter och uppenbarelser (som förklarar dessa mysterium). Nu vill jag poängtera att även Maria blev kunde inte bli frälst utan Jesus försonande verk på korset (Lukasevangeliet 1:47). Men vi ser också att Maria fick dela mycket lidande med Jesus:

»Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: “Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan.”« Lukasevangeliet 2:34-35 (Folkbibeln 98)

Vi kan se att Maria mediterade över Guds ord: »Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.« Lukasevangeliet 2:19 (Bibel 2000). Det första undret var på grund av att Maria uppmanade människor att lyssna på Jesus (än en gång, inte för att hon hade någon speciell kraft). Det var vi bröllopet i Kana (Johannesevangeliet 2:1-12): »”Gör det han säger åt er.”« Johannesevangeliet 2:16 (Bibel 2000). Vi kan förstå att Marias hjärta för att Guds verk skulle utföras var stor. Marias totala lydnad till Gud var viktigare än hennes moderskap:

»Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: “Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat.” Han sade: “Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.“« Lukasevangeliet 11:27-28 (Folkbibeln 98)

Det står att Jesus lydde Maria i allt (Lukasevangeliet 2:51), hur skulle Jesus kunna göra det om hon syndade? Det förklaras med Katolsk tradition där man menar att Maria fick en speciell gåva från Gud. Det var inte genom igen kraft utan genom Gud som det var möjligt, eftersom hon bara var människa.

 

Maria i andra delar av bibeln

Börjar leta i bibeln så ser man att det inte står viktiga ställen om Maria i evangelierna. I 1 Mosebok så hittar vi en profetia om Maria: »“Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes. Han kommer att krossa ditt huvud, och du kommer att hugga honom i hälen.”« (1 Moseboken 3:15, nuBibeln). Det står också » Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’. « (Jesaja 7:14, Bibel 2000)

I Apostlagärningarna står det: » Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.« Apostlagärningarna 1:14, Bibel 2000). Maria var ihärdig i bön, tillsammans med de andra apostlarna och några till.

Även i Uppenbarelseboken finner vi mycket om Maria. Hon är den nya förbundsarken för hon fick bära hennes härlighet och hennes kropp är i himlen där hon är drottning:

» Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark kunde ses i hans tempel. Det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och stora hagel. Och ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna iklädd solen, med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande, och hon ropar i barnsnöd och födslovånda.« Uppenbarelseboken 11:19 & Uppenbarelseboken 12:1-2 (SvenskBibeln)

Att Maria är himlens drottning är inte heller så konstigt för att i Gamla Testamentet var kungens moder drottning. Här kan vi även koppla “Se din mor.” Bilden som beskrivs om kvinnan på himmelen visats på himmelen i vår tid, det är ytterst sällsynt. Här ser vi att Maria är vår andliga moder (även om hon inte är Gud) och att hon är Satans fiende:

»När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet. Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid. Då sprutade ormen vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att hon skulle föras bort med floden. Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. Och draken stod på sanden vid havet. « Uppenbarelseboken 12:13-18 (Folkbibeln 98).

Slutsatser

Maria har en oerhört viktig roll, som inte bör förringas. Att “prisa henne salig” är inget som förminskar Jesu betydelse, tvärt om. Hon visar vägen till Jesus. Vi kan se det, men ändå så nämner man knappt henne i flera kristna kyrkor.

En del vill hävda att det inte kan finnas någon som vi kan be om förbön för i himlen (1 Timothoesbrevet 2:5). Men då kan vi inte be någon om förbön? För alla som ger förbön är ju “medlare” till Gud? Men varför skulle helgonen (de som kommer till himlen) sluta be när de kommit till himlen? Vi har ju läst att många av dem var ihärdiga i bön (så som Apostlagärningar 1:14) och det står » Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.« (Jakobsbrevet 5:16, Bibel 2000). Vi ser i berättelsen om bröllopet i Kana att Marias vädjan spelar roll. Ett annat argument är att man är död till uppståndelsen. Att kroppen är död är visserligen sant, men själen är odödlig. Den måste befinna sig någonstans eller i någon stadium. Därför är det inte ologiskt att helgonen ber för oss i himlen.

Inte heller att hon inte kan vara rättfärdig med Romarbrevet 3:10, eftersom det står att “ingen finns som är rättfärdig”. Men efter står att “ingen som söker Gud”. Så han kan inte ha menat alla.

Jesus är kyrkans huvud, kyrkan (alltså församlingen) är hans kropp. Genom oss utför han sitt verk. Gud vill ha människor med i hans verk. Detta kan vi se redan genom “Guds bön till mänskligheten”. Han tvingar sig inte på människor, han vädjar till dem att låta honom komma in i deras liv och använda sig av oss.  De ödmjuka skall bli upphöjda, står det på olika sätt på flera ställen. Att Maria är speciell lär oss något om hur vi ska se på kvinnor. En omsorgsfulla ömma modern som gör allt för sin son och är trogen Gud får en speciell plats i himmelen.

 

Annat intressant om Maria

Det allmänneliga prästerskapet – vi ska leva heligt

Ni kommer till honom, den levande stenen som inte dög åt människor, men som är utvald av Gud och ärad inför honom. Därför är ni nu själva levande byggnadsstenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap som kan bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje på grund av Jesus Kristus. Det står ju i Skriften: ”Se! Jag lägger i Sion en utvald och ärad hörnsten. Och den som tror på honom ska inte stå där med skam.” Den är alltså värdefull för er som tror, men för dem som inte tror har ”den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna blivit en hörnsten,” och ”en stötesten och en klippa som man faller på.” De stöter emot därför att de inte lyder budskapet. Så var det också bestämt för dem. Men ni är ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, Guds eget folk, som ska förkunna hans storverk.” Han har ju kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk, får nu vara Guds eget folk. Ni som tidigare inte fick någon barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.

1 Petrusbrevet 2:4-10 (nuBibeln)

Innan läste jag detta stycke och trodde det handlade om att vem som helst skulle predika Guds ord till församlingen. Men jag har insett att det inte handlar om det. Efter att jag studerat bibeln så insåg jag att vi är kallade att leva i ljuset så vi kan stå fläckfria när Jesus kommer tillbaka.

Vi är kallade till att leva heligt för Jesus, så vi behagar han som skapat oss. Att bortförklara synda gärningar och prata om att “Gud förlåter” är så farligt, Jesus själv säger till kvinnan vid Sykars brunn att “synda inte mer”. I praktiken menar han “synda aldrig mer”. Nu finns givetvis förlåtelse för synder, om vi ångrar oss. Men vi ska också visa för Gud att vi vill leva för honom. Det handlar inte om att Gud vill straffa, det handlar om att skola oss för vårt nästa liv. Präster läser länge på och i första hand ska dem leva som ett exempel för andra. Vi har ansvar för hur vi lever. Om vi stjäl och någon ser oss och vet att vi är kristen, då syndar vi inte bara mot Gud utan vanärar Kristus så han får skämmas för oss.

En del förklarar detta som “gärningslära”, jag rekommenderar er att läsa bibeln själva. Vi pratar om “politisk korrekthet”, jag vill hävda att det finns en “religiös korrekthet” som definierar vad som är okej att tycka. Vi pratar mycket om rättigheter idag. “Jag har rätt till det” & “Jag behöver inte göra det”. Men vi tycker det är jobbigt att Gud skulle förvänta oss något av oss. En tro utan gärningar är död (Jakobsbrevet 2:14f). Gud tvingar ingen, det är ett som är sant! Men vi får också ta konsekvenserna av vårat handlande. Vi tror på en allsmäktig Gud, men han har på jorden överlämnat makten till människor som har gett den till Satan. Då är det upp till oss att ta oss tillbaka till Gud. Gud sände inte till son för att vi skulle kunna fortsätta leva i synd och slippa ta konsekvenserna. Han sände Jesus för att förlåta och omvända oss. Det var ju därför han blev korsfäst. För han sa till folk att de levde i synd. Som Johannes beskriver så behöver vi sträva efter att leva heligt för att få del av förlåtelsen:

Detta är det budskap som vi hörde från honom och som vi förkunnar för er: Gud är ljus och det finns inte minsta mörker i honom. Om vi påstår att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, då ljuger vi och lever inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. Om vi påstår att vi är syndfria, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi påstår att vi inte har syndat gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.

1 Johannesbrevet 1:5-10 (SvenskBibeln)

Det jag sagt förut säger jag igen. Jag älskar er alla och vill göra vad jag kan för att stötta er på er vandring. Eftersom jag själv har syndat och fått tagit konsekvenser av det vill jag varna er för konsekvenserna. Jag önskar med hela mitt hjärta att ni ska bli fullkomliga.

Stärkt tro genom lidande – vittnesbörd

När jag fick mördarbakterien så hade jag nog mer smärtor än vad jag haft i hela mitt liv.  Då förstod jag det inte och tyckte det var jobbigt. Men jag tackar Gud idag för att jag fick gå igenom det för jag inser att det ledde mig tillbaka till tron. Han tuktade mej hårt i sin stora kärlek för att jag skulle förstå att mitt liv var skört och jag behövde vända om. Mitt liv har varit mycket prövningar. Men jag vill liksom Paulus kalla mina lidanden gör svagheter.

Förkasta inte Herrens fostran, min son, känn inte avsky för hans tuktan, ty Herren tuktar den han älskar och agar den son han har kär.

Ordspråksboken 3:11-12 (Bibel 2000)

Jag måste skryta, om än till ingen nytta. Jag kommer nu till syner och sådant som Herren har uppenbarat. Jag vet en man , som lever i Kristus och som för fjorton år sedan rycktes ända upp till den tredje himlen. Om det skedde med eller utan kropp vet jag inte, men det vet Gud. Jag vet bara att denne man, om det nu var med eller utan kroppen det vet jag inte, men Gud vet det, blev i alla fall uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. Den mannen skulle jag kunna skryta över, men jag avstår, förutom när det gäller min egen svaghet. Fast om jag ändå skulle få för mig att skryta över detta, så skulle jag inte vara från förståndet, för det är verkligen sant vad jag säger. Trots det föredrar jag att låta bli, för att ingen ska tro att jag är något märkvärdigt den dag han får se och höra mig. Men för att jag inte ska bli högfärdig för dessa väldiga uppenbarelsers skull, har jag fått en tagg som sticker mig. Det är en ängel från Satan som slår mig, för att jag inte ska bli högfärdig. Tre gånger har jag bett till Herren att den ska lämna mig ifred. Men Herren har svarat mig: ”Min nåd är allt du behöver. I svagheten fullkomnas nämligen kraften.” Därför vill jag hellre skryta över min svaghet, för att Kristus kraft ska bo i mig. Jag är därför glad över svagheten, över förolämpningar, lidanden, förföljelser och svårigheter för Kristus skull. För när jag är svag, då är jag stark.

2 Korinthierbrevet 12:1-10 (nuBibeln)

Det är något att tacka Gud för. Liksom guldet måste härdas och renas i het eld så måste vi renas för att komma in i Guds riket. Idag så tackar jag Gud för alla prövningar och lidanden som jag får gå igenom, för jag vet att det är reningens ugn.

När jag hade läst om Gudstuktan bad i höstas jag i min längtan att bli mer lik Jesus att Gud skulle tukta till lydnad. Prisa Gud, för han hörde min bön. Han i sin stora nåd har gett mig sin fostran så jag får mer och mer dö bort från mitt vidriga själviska världs-jag. Så jag rekommenderar er alla att be om Guds fostran och ta den till er utan att klaga. 🙂 Då skall ni få dela av Herrens rika välsignelser. Ju mer lidande du går igenom och låter tukta dej, ju mer av din synd upptäcker du och desto mer nåd upptäcker du!

Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet.

Petrus första brev 4:13 (Folkbibeln 98)

Dikt om måttlighet

Måttlighet är en viktig ingrediens i ett kristet liv,
att i allt skala av sitt överflöd.
Se till sin nästas behov och ha inte mer än du behöver,
utan bara det vi behöver utan att lida nöd.

Att gott kan vi unna oss till en gräns,
frosseri är synd så akta dej för det.
Att hålla sig till en dygd är bättre än att hålla sig från en synd
som lätt oss leder från sundhet.

Rannsaka dig själv dag för dag,
överflöd är till för att ge andra inte för dej.
Denna dygd bör vi ej förneka om vi följer Jesus,
den gäller oss alla även mej.

Den kan vara svår så sök Jesu styrka,
för i dig själv är du bara svag,
Daglig överlåtelse är livets bästa melodi,
leva i kärlek värdigt Jesus är vår lag.

Brev till syskon: Filipperbrevet 4

Då går vi in på den sista kapitlet i Filipperbrevet. Förmaningar, tack och hälsningar. Att gå in så här och analysera en bok är intressant för man upptäcker mer än man gjort när man bara läser rakt igenom.

  1. Vers 1-9: Förmaningar
  2. Vers 10-16: Apostelns tack för gåvan
  3. Vers 17f: Paulus som föredöme

Ibland får man höra att man inte ska ta ur saker i sitt sammanhang och det är viktigt, men vi får inte glömma att varje vers i bibeln är viktig och har något att lära oss.

 

1. Vers 1-9: Förmaningar

“Stå fast vid tron” och sen kommer det som är mest intressant. Som jag läser den så tänker jag att Paulus ser församlingens och framstegen i tron som hans ära. Där har vi det andliga ledarskapet. Att den som är ledare är den som ödmjukar sig. Det säger något om vad ledarskap är. Att det inte handlar om att ta plats. Sedan ser bi hur han än en gång (denna gång personligt) uppmanar oss att hålla sams. Jag skriver oss? Som jag ser det så är det i allra högsta grad riktigt personligen till dem syskon som bråkar med varandra.

“Gläd er alltid i Herren”, ett budskap vi ska pränta in. Så vi får glädja oss i Herren i allt, det kan behövas träning. Försök att sträva mot att alltid vara glada i Herren och inte klaga. Låt alla se hur vänliga ni är. Vi ska vara annorlunda och vänliga! Därför är det helt fel att gå till “strid” mot politiska grupperingar som sprider hat t.ex. Vad säger Jesus när han hänger på korset? “Fader förlåt dem, för dem vet inte vad dem gör”. Älska människor så som Jesus har älskat oss redan när vi var syndare. “Gör er inga bekymmer”, något som vi läser i olika skrifter i bibeln. Människan verkar i alla tider haft en förmåga att klaga över allt möjligt, väder och vind. Vi ska inte ens klaga när vi råkar ut för något allvarligt om vi förtröstar på Gud. Vi vet att allt är förgängligt. Våra pengar, saker och även vår kropp. “Även i dödskuggans dal fruktar jag inget ont” (Skriver Davir i Psalm 23). Det ända som är viktigt är det som består. Tacka Gud i allt och för allt som händer det. Se också allt som en lärdom. Detta är också viktigt! Guds löfte är att om VI står fasta då står han fast. Det är lätt att glömma att vi har ett ansvar. Vi måste hålla oss nära Kristus och hans vilja.

Vers 8 är är också jätteviktig. Lev nu bara för rättfärdighet, sanning, renhet och kärlek. Ja, allt som är värt att uppskatta. Sen skriver Paulus om dygder (Se taggen). Någon som jag aldrig hört pratas om i det sammanhang jag kommer från, men något som bibeln är tydliga med. De mänskliga dygderna är klokhet, rättfärdighet, själsstyrka (uthållighet genom svårigheter), måttlighet. De teologiska dygderna är tro, hopp och kärlek. Taggen kommer finnas mer inlägg om det framöver. Om vi lever på detta sätt ska Gud alltid vara med oss (det motsäger inte Guds stora nåd, kärlek och förlåtelse).

 

2. Vers 10-16: Apostelns tack för gåvan

Den första versen i detta stycke säger oss hur viktigt det är att via uppskattning och även mot församlingens ledare. Det kanske är lätt att vi förväntar oss mycket av dem, men vi måste tänka på dem också. Än en gång kommer han in på att vi ska vara nöjd med det vi har, så vi inte saknar något. Detta är svårt, jag har att jobba med på den biten. Men jag börjar förstå vad Paulus menar med att “Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen”. Det ska inte spela någon roll om vi är panka eller ligger i obeskrivliga plågor eller har det jättebra så får vi inte glömma att ha vår glädje i Herren. Franciskus av Assisis motto var “Min Gud – mitt allt”, han visste att han hade allt hos Gud. Detta är något jag själv upptäckt mer av och det är en underbar känsla att slippa se onödiga bekymmer, att i allt känna att man är buren av Gud.

Vers 15-20 är ju ett väldigt personligt tack. Det kan nog säga oss flera saker. Hur vi ska behandla som sitter fängslade för tron. Har ni några tankar om det?

 

4. Nästa vecka

Nästa vecka blir det ett nytt ämne! Då tänkte jag skriva lite om bön! Bön kan vara mycket, tala och lyssna. Vi glömmer lätt det sista. Bönen är också en grundsten för relationen, våra bönevanor påverkar hela vårt liv. Det handlar om att alltid vara bedjande och att avsätta tid för bön, det ena utesluter inte det andra.  Hoppas ni är med då också.

Guds frid!

 

Vad bygger Kyrkan?

Man hör folk som vill leta upp kyrkor där ledarna lever så heligt och visar på den idealbilden av Kristi liv. Även jag har tänkt i dem banorna under en period. Visst kan man känna nöd för alla syndare, man önskar väl att de kunde helga sig mer? Man klagar över att människor är så oandliga, man ser dem bara till jul och nyår. “Om man bara medlemmarna hade levt mer heligt då hade det hänt grejer”. Det har varit väckelsemöten och annat. Det är bra att inspirera, uppmana och tillrättavisa om det görs med kärlek. Men trotts alla de som tycks vara i privatlivet syndiga & “tokstollar” som lett och burit Kyrkan så har ingen kunnat rasera den. Men det är Anden som bär Kyrkan. Om vi nu har läst bibeln, även gamla testamentet så ser vi att Gud väljer bräckliga och svaga människor. Mose var mördare, David stal en fru, Paulus förföljde Kristna innan han mötte Jesus, osv. Kyrkan har inte byggs av människors duktighet! Detta är något som tagit tid för mej att se.

Det säger något om Gud. Han är sen till vrede och rik på kärlek och barmhärtighet (Psaltaren 86:15). Hans nåd sträcker sig långt över vårt förstånd. Se på Paulus, han kan kallade sig själv för den störste syndaren av dem alla (Första Timoteusbrevet 1:15). Vi får tillhöra Gud för han är nådig. Vi förtjänar det inte, inte för fem öre! Mycket har hänt i mitt liv, men jag har mycket att jobba med än. Det finns synder som vi kan göra som är stora. Men om vi verkligen ångrar oss vill göra bot så kan vi vända. Det enda Gud inte kan förlåta om vi hädar den helige ande. Men det behöver man inte vara så orolig för så länge man vill göra rätt.

Men vi har ingen rätt att kritisera vår broder. Om vi gör det ska vi komma ihåg att när vi gör det synder vi:

Tala inte illa om varandra, syskon, för den som talar illa om andra och dömer dem, han talar illa om lagen och dömer ut den. Men om du dömer lagen håller du den inte utan gör dig till domare över den. Det finns bara en lagstiftare och domare, han som ensam har makt att rädda eller förinta. Men vilken rätt har du att döma andra? Jakobs brev 4:11-12 (nuBibeln)

Vi måste älska och förlåta syskon och andra människor, men vi behöver absolut inte acceptera allt våra syskon eller andra människor gör. Ibland finns det människor som vi kan ta skada av att umgås med, dem kan vara bra att undvika dem. Jag undvek en period några som jag förstod kunde få mej att börja supa igen, men nu när jag inte känner någon längan efter det så är det inge problem att umgås med sådana. Om Gud vill att jag ska vara där. Men vi är uppmanade till att be för alla.

När Gud sänder “svaga” kristna, ingen kritik så. Men alltså människor som t.ex församlingsledare eller andra roller som bryter kraftigt, slarvig eller kanske sitter han och slurpar kaffe. Ni vet så där riktigt irriterande. Då är det lätt att klaga, men det är ett test från Gud. Vi får vad vi förtjänar, han vill se om vi kan älska dem. Kyrkan är Guds familj. Inte en plats för folk som tycker precis lika. Nej, vi ska formas och lära oss älska varandra. Det är också så viktigt att kyrkans lära inte “förändras” och “anpassas” efter världen. Men så länge läran är rätt och vi strävar efter att lära känna Jesus och varandra som en Kristi kropp så är vi på rätt väg. Men vi ska lära oss älska så som Jesus. Han kallar oss vänner. Den kärlek och förlåtelse vi har fått ska vi också ge vidare. Det finns många som har gjort saker som inte är bra i Guds namn, men får inte döma dem. Likt en förälder som alltid vill sitt bästa  för sina barn trotts att de beter sig illa.

Kyrkan är Guds familj, där vi ska vårda tron och gemenskapen. En gemenskap där vi kan fostras i tron, vi får stötta varandra. Att få tillhöra Kyrkan är en nåd och ett erbjudande. Vill man inte vara med i Kyrkan så är det ingen som tvingar en, bara att lämna.

Det är befriande tycker jag att känna det är bara upp till mig vad jag väljer att göra med mitt liv. Men det gör att jag funderar över hur jag lever mitt liv, att det är värt att ta vara på.

Att vara ljus och salt – dikt på rim

Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.

Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan , utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.

Matteusevangeliet 5:13-16 (Folkbibeln 2015)

Som kristen bör vi vara annorlunda,
att vara ett exempel för världen.
I fall vi lever som dem andra, 1
vart är då vårt mål för ökenfärden?

En kristen bör sträva efter att handla som Jesus,2
att älska alla även dem som hatar en.3
En kristen får inte ha sin trygghet något under solen,4
utan rota dig fast i en grund av sten.5

Att följa Jesus är att sträva efter att bli som han,
oavsett vilket pris vi får betala.6
Att följa Jesus innebär att få dela hans plåga,7
Och vandra på vägen den smala.8

Att vinna segerkronan går inte genom att slappa,9
det kostar ditt liv för den vinna.6
Att vinna livets lopp kräver att lita på Herren
för att vi ska mållinjen finna.10

En Jesu lärjunge bör stundom vara jobbig för andra
när den vid sanningen i allt står fast.
En Jesu lärjunge bör vara en andlig förebild:
sanningsenlig, kärleksfull och trofast.

 

  1. Romarbrevet 12:2
  2. Filipperbrevet 1:27
  3. Evangeliet enligt Lukas 6:27-36
  4. Hela Predikaren
  5. Evangeliet enligt Lukas 6:47-48, Evangeliet enligt Matteus 16:18
  6. Evangeliet enligt Matteus 10:39
  7. Filipperbrevet 1:29; 3:10, 1 Petrusbrevet 1:6, Jakobsbrevet 1:2-4
  8. Evangeliet enligt Matteus 7:14
  9. 1 Korinthierbrevet 9:24-27
  10. 1 Timotheosbrevet 6:12

“Andens ledning”, bilder och uppenbarelser

 

Det är nog inte bara jag inom frikyrkorörelsen som har uppmärksammat att det är många som får budskap från anden? Det är bilder, uppenbarelser och så. Det kan vara bra i vissa fall om vi inte tror att de nödvändigtvis är från Gud, dessutom kan vi lägga för in lägga in våra egna tankar om vrida till det. Tyvärr så har jag hört flera budskap som säger emot varandra. Det är viktigt att pröva alla profetior och budskap, en del kan vara helt från Gud, vissa kan vara blandade med egna tankar och vissa kan vara från annat håll. Den onde gör allt för att så in splittring.

Men med stöd av det som Gud i sin nåd har gett mig vill jag varna er var och en för att ha för höga tankar om er själva. Tillämpa självkritik, i enlighet med hur mycket tro ni har, och tron har ni fått från Gud. Det finns många delar i den kropp vi har, och varje del har sin speciella funktion. På samma sätt utgör vi i Kristus en enda kropp, även om vi är många. Och de olika delarna är till för varandra. 

Romarbrevet 12:3-5 (Svenskbibeln)

Men vårt världsjag tycker om att känna oss verkliga så vi letar ibland på 1-2 bibelverser kan och säger “titta min uppfattning/uppenbarelse var sann”. På så sätt har Den onde genom åren sått in mycket splittring inom kristenheten. Muhammed, Joseph Smith, Ellen White är några exempel på människor fick uppenbarelser av änglar som på olika sätt visade sig strida mot Guds tidigare uppenbarelser. Ändå så följer folk dem, vilket är intressant. För det säger något om människors tendens att fastna för vad enskilda personer. Paulus säger själv att Jesus och Apostlarnas ord står över andra människors enskilda tolkningar och uppenbarelser, om det går emot läran:

Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse. Är det människor jag nu försöker få på min sida – eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.

Galaterbrevet 1:6-10 (Folkbibeln 98)

 

Paulus säger åt oss att hålla oss eniga, gång på gång. Men han säger också att det ska komma in vargar som vill förstöra. Det helgar dig att be Gud förbarma sig över dina syskon och leda dem om du inte håller med dem eller tror att dem är fel ute. Att ödmjuka sig och inte fördöma dem som inte håller med en om ens teologisk uppfattningar i allt.  Vi behöver hålla med varandra om allt, du behöver inte stå till svaras för dina syskons synder. Att vara en familj handlar om att älska varandra trotts att man kan tänka olika. Jag behöver inte ens förstå varför andra gör på ett visst sätt utan fokusera.

Visa varandra uppriktig kärlek. Avsky det onda, och håll fast vid det som är gott. Älska varandra så som syskon bör göra. Gör allt för att visa hur mycket ni uppskattar och respekterar varandra. Var inte slöa utan brinnande i anden när det gäller att tjäna Herren.

Romarbrevet 12:9-11 (nuBibeln)

(Läs gärna hela Romarbrevet 12).