Politik…

… är det som upptar all media just nu. Det äe lätt att slukas med. Som kristen med engagemang så är det viktigt att fråga sig varför man gör saker. Politik, idrott, hobby eller något annat. Varför gör kag det här? Och var har jag mitt hjärta? Det är bra att vara engagerad för aty göra någon positiv förändring, det äe bra att träna för hålla sog frisk och så. Men glömmer vi Gud i allt så är det meningslöst.

Det rike vi kan vara med att forma här varar bara en kort stund, dock inte oviktigt. Men det är inte målet. Det kan vara bra att tänka på att oavsett hir det blir så finns det något som är viktigare som inte förändras av omständigheter.q

Vad lever vi för?

Hörde en mycket intressant predikan om ämnet. Vi vill så lätt så mycket i livet. Men frågar vi oss tillräckligt ofta vad är viktigt? Som Pater Joseph tar upp i predikan så säger Jesus: “Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv?”. Vi glömmer ofta det. Att vara nöjd med att vi får tillhöra Gud. Ibland har jag tänkt att jag ska träna massor och bli en duktig cyklist. Men det kostar så mycket tid. Att röra på sig är bra. Vi bör träna några timmar i veckan för att må bra fysiskt och psykiskt. Men det viktigaste är ju ändå vad det vi gör ger för lön i himlen.

Vi beskymrar oss liksom folket som Jesus i Bergspredikan pratar för onödiga saker. Även mat, husrum och kläder. Det är självklart att vi ska ha som målsättning att jobba och förtjäna vårt leverbröd. Men vi råkar ut för är nyttigt för vi ser att det vi lever för är något annat.

I våra böner får vi som han ta upp utgå från den heligaste av alla böner: Fader vår. Vi ska inte be om något annat än det som går i linje med den. Det viktigaste vi kan be om är “Se din vilja”. Vad vi vill spelar inte så stor roll, för Gud vet vi behöver. Paulus säger ” jag kan vara fattig och jag kan vara rik” det spelar honom ingen roll för att han har sitt fokus på målet.

Jag såg en video om cykling där dom sa att man alltid ska ha blicken dit man ska för det blir ofta dit man cyklar. Så är det också med oss. Tittar vi bara mot Jesua och himlen så har vinkursen rätt.

 

http://franciskus-jonkoping.net/audio-pater-joseph-vad-lever-jag-for/

Kristen arbetsetik

Hur bör vi som kristna tänka om arbetet? Jag läste nyss om detta i bolen Kristen djupmeditaton. Målet med licet är att vi ska dö bort i från oss själva. Därför att det viktigt att vi försöker hänge oss åt vårt jobb. Wilfrid Stinissen skriver “Frihet är inte att göra det som du tycker om, utan att tycka om du gör”. Med den inställning kan vi känna frid i allt. När vi arbetar är det bra att inte fundera på annat. Man kan tänka att det är svårt att finna tid för meditation. Men vi kan leva meditativt hela dagen, det handlar om att vara närvarande och bara fokusera på sin uppgift. Det är också viktigt att inte fokusera för mycket på resultatet utan att alltid göra sitt bästa, sedan acceptera resultatet. Oavsett vad så gör man sitt bästa. Det är en utmaning även för mig. Allt handlar om: “vad ska jag göra just nu?”.

Något som jag också är övertygad om att det är viltigt att försöka att inte bidraga till en negativ kultur med att sitta och klaga på arbetet. Utan i allt försöka ha en postiv inställning. Detta kam vara svårt men så viktigt, nät vi i arbetslivet representerar Kristus. Gilla läget helt enkelt. 🙂

Jesu blods högtid igår och sänkt styre

Igår friades mässa med procession med sakramentet på Birgittagården. Underbar predikan av Fader Peder om Jesu blod. Det är een vikg dag med viktigt tema. Han pratade om kopplingen till när prästen stänkte blodet på folket i Gamla testamentet. Det är blodet som ger oss liv. Liksom torrt land blir öken till slut så blir vi utan blodet som ger liv. Genom eukaristin får vi allt mer förenas med Jesus. Att prata om Jesu blod är viktigt för att förstå mer av Guds kärlek.

This slideshow requires JavaScript.

Sakramentet är alltså den invigda oblaten som är Kristi kropp. Så det är alltså ett hyllande av Kristus själv.

Sen så kan man ju bli lite fånig efter man börjat cykla lopp och så. Så jag har nu sänkt styret så jag får en bättre sittställning. Bara att komma när till liggande gör att man liksom får mindre energiförbrukning, gratis fart liksom. Så det är ju bra för miljön att få ner kaloriförbrukningen.

20180603_200211.jpg

Pingstdagen

Idag är det pingstdagen! Vi firar idag i mässan dagen då apostlarna och Maria fylldes med anden. Se Apostlagärningarna 2:1-11.

En dag att påminna oss om vårt löfte att följa Jesus, en dag att meditera över hur vi kan ge mer plats åt anden. Hur säger bibeln att det bör märkas? Jag tänkte ta ett av dagens stycken:

Nej, säger jag, låt er ande leda er, så ger ni aldrig efter för köttets begär. Köttet är fiende till anden och anden till köttet. De två ligger i strid så att ni inte kan göra det ni vill. Men om anden får styra er står ni inte längre under lagen. Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike. Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. De som tillhör Kristus Jesus har korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär. Om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.
Galaterbrevet 5:16‭-‬26 (Bibel 2000)

Låt detta får vara en enhetens dag! Vi sr att vi är tvugna att ha tålamod med varandra son Guds barn. Detta är utmanande budskap. Vi är kallade att älska som Jesus, som fick stå ut med mycket.

Övning:

Låt oss, speciellt på nätet, träna på atr inte utala oss för fort, utan tänka efter mer och visa mer tålamod och kärlek. Istället för att skriv onödiga kommenterer, t.ex. bara tala om att den andra har fel.

Det är lätt att tänka att om vi har kraft att hela sjuka och driva ut onda andar, då är vi mycket andefyllda. De två sakerna gåvor som är bra. Men de främsta tecknen är hur vi älskar varandra.

Det är också en tid att reflekterar över hur vi lever som Jesu vittnen (ett annat av dagens stycken):

När Hjälparen kommer, som jag skall sända er från Fadern, sanningens ande, som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig. Också ni skall vittna, ty ni har varit med mig från början.
Johannesevangeliet 15:26‭-‬27 (Bibel 2000)

Vi får vara Jesu vittnen också. Vi bör i första hand inte dela andra erfarenheter utan våra egna. Vi bör guvetvis sträva efter art leva i fullkommlig kärlek, men också vittna vad Gud i våra liv. Detta är komplext, för min erfarenhet är att det bästa vittnesbördet är att leva som man lär. Jag menar inte att jag lyckas, men när människor ser ena tro i handling så är det det starkaste vittnesbördet. När vi bjuder in anden att vara närvarande i våra liv är han med oss som när Jesus gick med lärjungarna. Då får vi förvandlas så vi kan vara ljus. Gud kallade Moder Theresa: “Kom, var mitt ljus!”. Kallelsen gäller dig och mig idag, vi behöver bara hitta vad vi ska göra.

Detta är något vi kan ta med oss under veckan.

Enhet eller splittring?

»Ni utgör alltså Kristus kropp, och var för sig är ni delar av den.« 1 Korintierbrevet 12:27 (nuBibeln)

Kristi kropp är en, Kyrkan! Genom dopet är får vi del av den. Om vi vill vara del i Kristi kropp. Kristi kropp  på jorden är Kyrkan, där kyrkan är huvud. Idag finns tusentals samfund och och mycket splittring. Ett gift som har fått stor spridning speciellt de senaste århundradena sedan Luther. Idag finns det fortfarande människor som uppriktigt förespråkar att detta är något bra, att Gud skulle ha förkastat sin Kyrka för att göra något nytt. Läser vi Gamla Testamentet så ser vi att Gud inte är sån. Detta är idéer som inte är av Gud. Alla riken som är splittrade kommer förgås (jfr Matteusevangeliet 12:25). Det är Jesu lära, vi ser det på flera ställen. Det finns människor som menar sig stå för Kristus som gör tecken och under samtidigt som de predikar om splittring och uppror med den etablerade Kyrkan. Bibeln varnar oss för dess människor. Jag har tagit upp detta ämne förut, men det är högaktuellt. “Allt är inte guld som glimmar”, brukar man säga.

Enligt min tro så hade nog Luther ett kall att påvisa mycket av det som var fel i kyrkan, för Gud älskade sin Kyrka. Men Satan födde in tankar hos människor och splittring födes. Gud tar sig an sin Kyrka och förmanar den som han gjorde med Israels folk. Om Gud inte förkastade Israel varför skulle han förkasta sin Kyrka?

Gud är kärlek, kärlek förenar. I kärleken kan inte finnas splittring. Det motsäger grundfundamentet av kärlekens väsen. När kristna kommer tillsammans och älskar varandra så skall världen se Guds kärlek. Därför Kyrkan är Jesu lemmar, han har inga andra lemmar än oss som är hans kyrka. Just nu är Jesu kropp amputerad. Armar och ben finns utspridda. Hur blir det? Vi måste komma samman som en kropp, där Jesus är huvudet för att vi ska fungera som det är tänkt. Om vi inte älskar varandra så kan vi inte älska Gud fullt ut, det är ett fundamental grund för Kristen tro och gäller alla kristna.

Diskussionsinlägg: Överfokus på helande?

Idag är det inom vissa kristna kretsar stort fokus på helande och mirakel, fysiska saker. Det går på sina håll så långt så man vill göra detta till norm och indirekt så verkar man se ner på “mindre andliga” kristna? 

I evangeliernas berättelse om när Jesus helar säger han “Dina synder är förlåtna”, det känns som att det fysiska helandet är sekundärt. Det var mest ett ett tecken för att människor skylle tro.

Inom katolsk tro ser man en en koppling mellan bikt och helande, min poäng i detta resonemang är att själsigt helande är minst lika viktigt. För en person som vet att den ska dö snart kan  det vara värdefullt att acceptera sin situation, om man bara har Kristus i livet. Helande kan vara bra, men ibland känns det som att det har blivit den “bästa” andligheten. Kan man förmedla helande har man “mycket tro”?

Glömmer vi inte evighetsperspektivet om vi fokuserar för mycket på helande och mirakel? Vad blir folk att känna om de inte blir helade, vilken bild av Gud får vi? Älskat vi Gud även om han inte gör ett fysiskt helande?

Andning

Gud ger människan liv blåser han in livet genom näsan (1 Mosebok 2:7 (och när Jesus ger sin ande så blåser han på lärjungarna (Johannesevangeliet 20:22). Andningen lär oss så mycket om livet. Ge och ta. Det vi fått kan vi inte behålla utan måste direkt ge tillbaka. Vi klarar oss intr länge utan syre. Livet är ingen rättighet, det en gåva. Som vi ständigt på ta emot. Så som eukaristin är blodomloppet för kristna. Det är viktigt att förstå vilken gåva livet är, det kan ge oss en sådan tacksamhet för livet.

Andas är inget vi gör, det är något vi låter ske. Vi bör låta “det andas” i oss. På samma sättsom vi bör öppna oss för anden. Då blir det en levande andning. Så småningom när vi lever mer närvarande kan vi känna oss omslutna, upptagen i något större än oss själva. Vi hittar in i Gud och upptäcker “det gudomliga” (avbilden av Gud)

 

Djupa andetag

Blunda och sedan full lungorna sakta och andas sakta upp. Stanna upp och vänta några sekunder innan du upprepar. Så som väntan på uppståndelen.

Försök i allt att andas lugnt. Det gör att du känner harmoni och blir lugn. Även att bli mera klartänkt. Du kommer nog märka att du pratar och agerar lugnare också.

 

Att be är att andas

Slutar vi andas dör vi. Så är det med bönelivet (och eukaristin), det för att det andliga livet kan frodas. Vi ska be ständigt (Romarbrevet 15:17), utöver den avsatta tiden för bön. Det innebär att i sinnet vara med Gud. Vi kan så ofta vi kan stanna upp, kanske blunda och tänka “Je-sus” på andetagen, bara landa här och nu. Vi är som mest mottagliga för Gud när vi är fokusrerade på nuet och försöker släppa våra egna tankar

 

Thérèse of Lisieux, den “lilla vägen” och en andlig övning i kärlek

Lilla Thérèse är verkligen någon som fascinerar mej, många helgon har fått vara med om att vara goda lärare, hjälpt människor och förmedlat mycket helande som de fått mycket uppskattning av. Dessa saker är fantastiska och vi har mycket att lära från dem. Men Lilla Thérèse visar oss något annat. Hon blev inte känd för något stort. Tvärt om, den var hennes “Lilla väg” som är fascinerande med hennes liv.

»Jesus designed to show me the road that leads to this Divine Furnace [of God’s love] and this road is the surrender of the little child who sleeps without fear in its Father’s arms.« Thérèse of Lisieux
(Jesus utformade för att visa mig vägen som leder till denna gudomliga ugn [av Guds kärlek] och den här vägen är överlämnandet av det lilla barnet som sover utan rädsla i sin faders armar.)

Hon insåg tidigt insåg som barn sitt totala beroende av Gud, det andliga barnaskapet. Av henne kan vi lära oss var det innebär att släppa allt till Gud. Hon förklarar det inte på ett sätt som känns betungande utan snarare befriande.

När hon som ung önskade i sitt kloster vara evangelist, präst, martyr och doktor. Så förstod hon “hur kan jag vara det i mitt lilla kloster”. Hon slogs av det Paulus skriver om Kärlekens väg:

»Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.« Första Korinthierbrevet 13:4-7 (Folkbibeln 98)

»Miss no single opportunity of making some small sacrifice, here by a smiling look, there by a kindly word; always doing the smallest right and doing it all for love.« Thérèse of Lisieux
(Missa inte en enda möjlighet att göra något litet offer, kom med en leende blick, ett vänligt ord; gör det minst viktiga rätt och gör allt för kärlek.)

Vi kan tänka på detta i vårt vanliga liv. Ibland kanske vi kan tänka att vi inte kan göra så mycket. Men vi kan vara Kristi hjältar, som är olik världens hjältar. Vi kan leva i överlåten kärlek varje dag. Den lilla vägen handlar om att göra allt vi gör i vardagen med stor kärlek. Små uppoffringar som får betyda så mycket för något. “Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35, nuBibeln), Något som vi absolut kan ha som en andlig övning. Låt oss försöka möta alla människor vi möter med stor kärlek och respekt. Att vara ivrig att tjäna, lyssnas och vara en god medmänniska. När någon gör något som vi tycker är irriterande kan vi bita och och le så vi inte sårar människan. Kärlek är den lilla vägen, att vilja allt gott för sin nästa!

»When one loves, one does not calculate.« Thérèse of Lisieux
(När man älskar, så beräknar man inte)

Här är en kort film på 15min om hennes liv: