Enhet eller splittring?

»Ni utgör alltså Kristus kropp, och var för sig är ni delar av den.« 1 Korintierbrevet 12:27 (nuBibeln)

Kristi kropp är en, Kyrkan! Genom dopet är får vi del av den. Om vi vill vara del i Kristi kropp. Kristi kropp  på jorden är Kyrkan, där kyrkan är huvud. Idag finns tusentals samfund och och mycket splittring. Ett gift som har fått stor spridning speciellt de senaste århundradena sedan Luther. Idag finns det fortfarande människor som uppriktigt förespråkar att detta är något bra, att Gud skulle ha förkastat sin Kyrka för att göra något nytt. Läser vi Gamla Testamentet så ser vi att Gud inte är sån. Detta är idéer som inte är av Gud. Alla riken som är splittrade kommer förgås (jfr Matteusevangeliet 12:25). Det är Jesu lära, vi ser det på flera ställen. Det finns människor som menar sig stå för Kristus som gör tecken och under samtidigt som de predikar om splittring och uppror med den etablerade Kyrkan. Bibeln varnar oss för dess människor. Jag har tagit upp detta ämne förut, men det är högaktuellt. “Allt är inte guld som glimmar”, brukar man säga.

Enligt min tro så hade nog Luther ett kall att påvisa mycket av det som var fel i kyrkan, för Gud älskade sin Kyrka. Men Satan födde in tankar hos människor och splittring födes. Gud tar sig an sin Kyrka och förmanar den som han gjorde med Israels folk. Om Gud inte förkastade Israel varför skulle han förkasta sin Kyrka?

Gud är kärlek, kärlek förenar. I kärleken kan inte finnas splittring. Det motsäger grundfundamentet av kärlekens väsen. När kristna kommer tillsammans och älskar varandra så skall världen se Guds kärlek. Därför Kyrkan är Jesu lemmar, han har inga andra lemmar än oss som är hans kyrka. Just nu är Jesu kropp amputerad. Armar och ben finns utspridda. Hur blir det? Vi måste komma samman som en kropp, där Jesus är huvudet för att vi ska fungera som det är tänkt. Om vi inte älskar varandra så kan vi inte älska Gud fullt ut, det är ett fundamental grund för Kristen tro och gäller alla kristna.

Thérèse of Lisieux, den “lilla vägen” och en andlig övning i kärlek

Lilla Thérèse är verkligen någon som fascinerar mej, många helgon har fått vara med om att vara goda lärare, hjälpt människor och förmedlat mycket helande som de fått mycket uppskattning av. Dessa saker är fantastiska och vi har mycket att lära från dem. Men Lilla Thérèse visar oss något annat. Hon blev inte känd för något stort. Tvärt om, den var hennes “Lilla väg” som är fascinerande med hennes liv.

»Jesus designed to show me the road that leads to this Divine Furnace [of God’s love] and this road is the surrender of the little child who sleeps without fear in its Father’s arms.« Thérèse of Lisieux
(Jesus utformade för att visa mig vägen som leder till denna gudomliga ugn [av Guds kärlek] och den här vägen är överlämnandet av det lilla barnet som sover utan rädsla i sin faders armar.)

Hon insåg tidigt insåg som barn sitt totala beroende av Gud, det andliga barnaskapet. Av henne kan vi lära oss var det innebär att släppa allt till Gud. Hon förklarar det inte på ett sätt som känns betungande utan snarare befriande.

När hon som ung önskade i sitt kloster vara evangelist, präst, martyr och doktor. Så förstod hon “hur kan jag vara det i mitt lilla kloster”. Hon slogs av det Paulus skriver om Kärlekens väg:

»Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.« Första Korinthierbrevet 13:4-7 (Folkbibeln 98)

»Miss no single opportunity of making some small sacrifice, here by a smiling look, there by a kindly word; always doing the smallest right and doing it all for love.« Thérèse of Lisieux
(Missa inte en enda möjlighet att göra något litet offer, kom med en leende blick, ett vänligt ord; gör det minst viktiga rätt och gör allt för kärlek.)

Vi kan tänka på detta i vårt vanliga liv. Ibland kanske vi kan tänka att vi inte kan göra så mycket. Men vi kan vara Kristi hjältar, som är olik världens hjältar. Vi kan leva i överlåten kärlek varje dag. Den lilla vägen handlar om att göra allt vi gör i vardagen med stor kärlek. Små uppoffringar som får betyda så mycket för något. “Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35, nuBibeln), Något som vi absolut kan ha som en andlig övning. Låt oss försöka möta alla människor vi möter med stor kärlek och respekt. Att vara ivrig att tjäna, lyssnas och vara en god medmänniska. När någon gör något som vi tycker är irriterande kan vi bita och och le så vi inte sårar människan. Kärlek är den lilla vägen, att vilja allt gott för sin nästa!

»When one loves, one does not calculate.« Thérèse of Lisieux
(När man älskar, så beräknar man inte)

Här är en kort film på 15min om hennes liv:

Fullsmockad helg, mycket Pannkakskyrka!

I fredags var jag i Linköping med några till från Reach (som Pannkakskyrkorma är del). Vi var där och delade pannkakor på torget med ungdomar från Ryttergårdskyrkan. Det var jättekul och givare. Flera bra samtal och nya relationer knöts.

Igår var det säsongspremier för Pannkakskyrkan Borlänge. Det blev väldigt lyckad. Folk kom och satt och pratade länge, vi fick för 2st och dela ett par biblar! I en stad som Borlänge stöter man på människor som man känner igenom ute när man har vart ute tidigare kvällar.

Det är fantisktiskt och ge. Det är lätt att tänka att det bara är man själv som har något att ge men jag tror det är viktigt att tänka att alla människor har någpt att lära oss, oavsett vem det är. Vissa kan lära oss tålamod. Jag att varje gång jag mäter en människa då är det Guds karaktär i varje människa, mer eller mindre. Att möta olika människor är att lära känna Gud. Man känner en son glädje och värme i hjärtat när man möter alla fantastiska människor på stan.

This slideshow requires JavaScript.

Förnyad relation

Att få en djupare insikt över påskens mysterium år för år är viktigt. Det är ju det viktigaste inom kristen tro. Jag upplever att jag fått en förnyad relation. Genom fastan i begrundade av Jesu lidande för att sedan fira påskens glädje så får vi väl ihop det. Jesus visade sig bara för dem som trodde på honom. För att visa att följer vi honom så kommer vinner vi segerkronan. Vi kan se på de ärorika martyrerna utan att sörja deras öde för vi vet vad de fått betyda för Guds rike.

Job vittnar tydligt om vilken inställning vi kan ha, han är optimistisk trotts allt han får gå igenom. Några ord som är trösterika i den boken: »Jag vet att min befriare lever och till sist skall träda fram på jorden.« Job 19:25 (Bibel 2000) Han höll blicken högt trotts vad han gick igenom. En viktig sak är att att apostlarnas fick en förnyad relation, de fick liksom samma relation som vi har idag. Jesus är inte längre här i sin person och gör saker åt oss. Det är nu upp till oss att vara påskens vittnen! Efter 40 dagars fasta så känns påsken som en total befrielse och vi kan glädja oss åt vårt hopp. När vi delar Kristi lidande här innan de nya riket så är det inte förgäves. Det är oerhört viktigt att vi får rätt relation. Att vi inte fastnar i Jesu lidande och ser allt är mörkt. Det är också viktigt att vi förstår att lidande är en del av vägen, men det är inte slutet. Job lär oss att vi ska höja blicken och tänka på det hopp vi har.

Att ha Job som förebild är gott, fast jag har nog tidigare fastnat i hans lidande. Det är oerhört viktigt för berättelsen, men ändå så kan jag nu se Jobs bok som en positiv bok. Även om livet är mycket lidande så har vi ett hopp. Vi behöver lära oss att Gud vill hjälpa oss att se det. Det är viktig lärdom av den boken.

Är vi tidsmänniskor eller evighetsmänniskor? Vilket perspektiv har vi? Tidsmänniskan tittar ner i marken som djuren och ser inte framåt. Gör vi så fastnar vi lätt i världsliga problem, jag vet hur lätt det är. Men vi är skapade till att vara gudomliga varelser (Guds avbilder), som skall liva i evighet. Så vi bör få vårt evighetsperspektiv på livet. Vi lever bara en kort tid och vi har ett uppdrag att bära under denna korta tid. Jag hoppas att vi kan förnya vår relation till Kristus och se framåt. För VI VET ATT FÅR BEFRIARE LEVER!

Synd, sjukdom, förlåtelse och helande

I evangelierna så ser vi att Jesus ger förlåtelse och helar vid samma tillfälle oftast. Förlåtelse och helande går hand i hand. Detta ger oss ett perspektiv på synd som förklarar vad det är.

När man tänker på synd är det något som kan kännas betungande, men jag tror att vi lätt få fel perspektiv på. Synd förstör vår relation med Gud, vi kan ha en strävan i att göra rätt, men det det är bara Gud som kan förlåta oss när det blir fel. Synd har vi alla i våra liv mer eller mindre, vi kan se det som en sjukdom som Gud kan hela oss från. För många tar det ett långt liv, det kallas helgelse. Vi behöver förstå att syndanöd är bra, insikten om vår synd. Ju bättre relation vi får med Gud får vi större insikt i vårat egen synd, men då får vi komma ihåg att det är något bra att få insikt om det. För då kan vi lämna den till Gud. Vi får dag för dag, timme för timme, sekund för sekund lämna allt till Gud. Det är bara i honom och genom honom som vi kan bli fria från vår synd.

I Katolska Kyrkan så är sakramenten indelade i tre grupper. Dopet, konformationen och eukaristin är en grupp. Äktenskapet och ämbetsvigningen i en grupp. De sjukas smörjelse och bikten är i en grupp. Smörjelse och bikten är båda helande sakrament. Vi får komma med det som tynger oss och helas från det. Bikten är inte till för att man ska kunna synda utan att bry sig och sedan får förlåtelse, inte heller så är det för att någon ska skuldbeläggas. Bikten är till för att vi ska helas från vår synd i relation till Gud och vår nästa/hela kyrkan (Kristi kropp). Därför är bikten så viktig.

För dig som känner dig full av syndanöd: Herren ser din nöd och han väntar bara på att du ska överlämna allt till honom. Jesus dog för oss för att vi ska kunna få förlåtelse för alla synder. Vi behöver leva i tro, strävan mot Jesu fullhet och i Gud nåd. Så prata med din präst eller pastor för att samtal för bikt, om du har en frikyrkopastor som inte praktiserar det så kan du boka ett samtal för bikt hos en präst i Svenska Kyrkan.

Varför jag älskar ekumenik!

Ekumenik är något som kan ta tid att förstå att uppskatta och inse vikten av. Dock inte vi kan leva i fullständig förening med Kristus om vi inte lär oss älska som han. Att älska är inte lätt. Ekumenik handlar inte om att man håller med alla andra kristna om deras idéer, det finns mycket jag tycker är konstigt. Men Jesus säger “den som inte är emot oss, är för oss”, vi har många syskon i Kristi Kropp. Alla är vi inte till fulla del av samma gemenskap, vilket man kunde önska men ändå kan vi lära oss att “stå ut” och älska varandra. Jag säger “stå ut” för det är något vi behöver arbeta med, att älska är något som jag behöver lära mej mer.

Vi kan lära oss av varandra och få en djupare insikt om Kristus. Även om vi inte förstår allt, även om vi inte ser fullheten i Kristus i en församling så finns det mycket gott. Det är upp till oss om vi väljer att fokusera på det som förenar eller det som splittrar, det innebär ju givetvis att vi inte behöver förneka det vi inte kan stå för. Vi kan bara tänka att “Jaja, det är inte mitt samfund. Men det är mina syskon.”.

Det finns bara en Kristi Kropp, om man tror att det hålls ihop av en viss Kyrka eller inte så kan de flesta kristna se det i Bibeln. För mig som katolsk kristen blir jag ledsen att det är så många som ska fokusera på det som skiljer. Jag vet att jag varit lika och saknat förståelse om detta, därför är nog min längtan ännu större att vi ska lära oss att älska varandra som syskon. Katolska Kyrkan är byggd på grunden att det är många grenar som har lite olika uppfattningar men ändå håller ihop, det känner jag är en enorm styrka att känna att vi är lite olika med enade. Det var kanske en anledning att jag kunde ta till mig den Katolska Kyrkan relativt snabbt.

Min vision är att se alla kristna enade.

Jungfru Marias bebådelse – Herrens bebådelse

Idag firas dagen då Jungfru Maria fick bud av ängeln att hon skulle bli havande med vår Herre Jesus Kristus!

»I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: “Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Då sade ängeln till henne: “Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: “Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.” Men ängeln svarade henne: “Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Maria sade: “Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.« Och ängeln lämnade henne. Ty ingenting är omöjligt för Gud.”« Lukasevangeliet 1:26-38 (Bibel 2000)

Detta är en viktig händelse! Maria säger ja till till Guds kallelse om att ta emot Messias, världens frälsare och återlösare. Gud i sin oändliga ödmjukhet inkarneras som människa för att undervisa oss och sedan dag. Ett stort mirakel! Hur kan vi förstå djupet av denna ödmjukhet? Guds oändlig kärlek. Djupare än vad vi kan föreställa oss, oändligt stor. Ändå väljer han en ringa kvinna och gör sig själv till den ringaste av dem alla. Han kommer in i världen hjälplös och utblottad. Allt för att vinna vår kärlek. Det är en dag att meditera över Guds ödmjukhet och kärlek till oss. Hur stor längtan han har efter gemenskap med oss. Låt oss också känna tacksamhet till Maria som sa ja, vad hade hänt om hon aldrig sagt ja?

Fader, din kärlek är djupare än det djupaste havet. Större en himla rymderna. Ändå gav du din sån till oss ringa människor. Hur kan vi någonsin förstå djupet av din kärlek. Även om vi skulle kunna räkna sandkornen i Sahara, så är din kärleks djup så oändligt mycket större än vad vi kan förstå. Men låt oss förstå lite mer. Låt oss för känna mer kärlek, lär oss att uppskatta den och aldrig ta den för givet. Hoppet kom in i världen, du gav en möjlighet till evigt liv. Genom Kristus, Konungars Konung och Herrarnas Herre, Fridsfursten, Vår överstepräst, Den ödmjukaste av alla, Evig Fader, Livet själv, Det rena offerlammet. Tack Maria för att du sa ja till kallelsen!

I faderns, Sonens och Den Helige Andes namn. Amen