Säsongsstart för SLAG

Igår var jag med en vän som har verkstad och en liten lantbruksverksamhet (ej kontroversiellt), Slöjd och LAntbruksGemenskap. Det var första träffen för säsongen. Vi är ett några som är där mån och/eller fredagar, när det passar. Det är en härlig verksamhet där vi “jobbar” utan stress och umgås utan att det är fokus på att pengar. Med fokus på hållbarhet och gemenskap. När vi har projekt som vi vill göra så hjälper han som äger verksamheten till med det som behövs. Grödor (såsom potatis, rödbetor, morötter, m.m.) får vi som är det hämta efter behov. Till våren ska vi bl.a. börja bygga ekor och så kommer jordbruket igång. Så det ser jag fram emot.

Min dröm är ett kollektiv, men en sådan verksamhet innehåller många sådana element. Så det är härligt att vara med där, speciellt nu när jag är arbetssökande. Men hela samhället är så pengafokuserat. Profit är viktigare än människors välmående.

Söndagsinlägg: Etik del 2

Detta stycke kommer att handla om vilka strategier vi kan använda oss av för att inte gå vilse. Bonhoeffer utkämpande en sådan kamp för bekännelsekristna i Tyskland under Hitlers tid, han är ett exempel på hur viktigt detta är. Då jag även kommer in på strategier som används av församlingarna genom tiderna. Detta är en fortsättning för förra veckans tema, så har ni inte läst det så rekommenderar jag att ni läser det.

Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna.

Billig nåd är vår kyrkas dödsfiende. Idag gäller vår kamp den billiga nåden … Ett folk har blivit kristet, en nation har blivit luthersk, men på bekostnad av efterföljelsen, till ett alltför billigt pris … Idag betalar vi priset: de organiserade kyrkornas sammanbrott.

Läs hela inlägget!

Längtan efter kollektiv

Det individualistiska och materialistiska samhället gör en ofta väldigt less. Men när man läser bibeln så ser vi att det är inte meningen att leva på det sätt som många gör idag. Vi är skapta för gemenskap och att älska varandra! I Apostlagärningarna kan vi läsa om hur de hade allt gemensamt älskade varandra trotts att de inte var överens om allt. Människor runt omkring såg deras gemenskap och fick en längtan efter den. Ibland tänker jag att den formen av organiserad kyrka som vi har inte vad det som var tänkt. Vi har vår gemenskap, sedan går var och en hem till sitt. En del har verksamheter de är engagerade i. Men jag kan sakna en vardaglig kristen gemenskap. Där man delar måltider tillsammans och utmanar varandra i vardagen.

Ensamheten är stor i vårt samhälle och många har tyvärr vant oss vi att vara själva. Egentligen så känner sig många ensamma, men många har fått svårt för att umgås. Det gör ju också problemmen med integrationen större. Det är lätt bra att ha en vilja att ta hit människor, men öppet är vårt samhälle egentligen? Kommer folk in i samhället? Det är svårt för många som redan är uppväxt här att komma in i ett socialt sammanhang om de halkat utanför.

Familjer har 1-2bilar ofta, och var och en har hushållsutrustning för enorma summor som många människor i världen inte har. Eftersom vi har vant oss vid den standarden så vill vi gärna ha den. Det kan t.ex. är bra om man kan bygga saker och renovera, men verktyg kostar mycket. Det används för många ytterst sällan. Så vi får spendera massor av pengar på saker som blir liggande, vilket blir ett stort svinn på miljön. Vi har ett konsumtionssamhälle där vi ska vara beroende att köpa nya saker hela tiden. Detta bidrar till ett allt mer stress. För det är så mycket vi ska hinna konsumera.

I mitt hjärta finns en längtan om att leva i ett kollektiv utan för mycket krav, där vi förenas i lärjungaskapet till Jesus. En gemenskap där människor i olika klasser och bakgrund kan hjälpas åt. Där vi tar hand om barnen hemma så de slipper gå på dagis. Där de äldre kan bli omhändertagna och inte få sitta hemma med några korta besök av hemtjänst personal som har för mycket att göra. En gemenskap som får utmana till  efterföljelse och där vi får inspirera till att likna Jesus mer. Där vi får ha saker gemensamt, där vi sätter varandra i fokus och inte oss själva. Jag tror inte det är lättare än leva själv alltid, men det är så jag tror vi är tänka att leva och i längden mår bäst av.