Välfärdslyx och ensamhet

Under valrörelsen har det varit mycket men jag vill ändå försöka priotera bloggen lite.

Vi ser att människor blir allt mer isolerade. Vi har det i många sätt så bra att vi inte förstår hur bra vi har det, i jämförelse med andra länder. Dem med lägsta löner tillhör världens 3-4%. Säger jag att det inte finns några problem? Nej, det finns några problem? Verklugen inte. Men låt oss först jämföra saker vi har det bra med Hur många svälter i vårt land? Hur många länder har statlig sjukförsäkring? Allmän pensionsförsäkring? Inte många. Vi  tar mycket av detta förgivet och klagar över att kommunen inte ger ut källsorteringskärl och att vissa får ta med en del sopor till en sorteringsstation, många lägger en lägre andel av sin inkomst på mat än tidigare. Vissa åker 4-10km ensam i bil till jobbet och klagar på att bensinen är dyr, det är den visserligen och vi ska inte straffa dem som bor på landet med högre bensinskatt. Det är några saker. Jag säger inte att saker inte kan förbättras.

Då tycker jag vi ska lyfta blicken och se verkliga problem som att vi har en en hög stress i samhället, ensamen har ökat, det finns många som är segregerade människor som lever i många fall som bidragsslavar, invandrare och infödda (jag har själv varit där). Kvinnor våldtas, kränks på olika sätt och objektifieras. Trafficking som sker i våra städer nära oss. Rättssamhället förlorar sin makt. Synen på människor försämras. I världen växer klimathotet, människor svälter, förtrycks, människor som flyr för sina liv  och utnyttjas.

Ett övergripande problem är att vi är polariserad vi umgår i våra sociala  nätverk med folk som tänker lika. Finns det 500st som tror att jorden är platt så skapar man en facebook-grupp så är  man inte så ensam om sina idéer. Vi glömmer lätt att vi bygger samhället tillsammans och tar staten allt förgiven när den blir för utbredd. Därför tror jag att vi behöver jobba mot ett samhälle som är firare mot staten men bygger en större solidaritet och behov av varandra som individer. Ett samhälle där varje människa vi ser varje människa som viktig.

Jag vill se ett samhälle…

Jag vill se ett samhälle där människor får växa upp i trygghet, där kvinnor kan gå ut på kvällarna och inte behöva vara orolig!

Jag vill se ett samhälle när föräldrar får tid för sina barn, där familjen och andra relationer får plats!

Jag vill se ett samhälle där våra äldre har det bra, där det finns vård och omsorg dem behöver!

Jag vill se ett samhälle där varje människoliv ses som en skatt, där inget barn är ovälkommet!

Jag vill se ett samhälle där barn får vara som dem är, där dem killar får vara killar och tjejer får vara tjejer!

Jag vill se ett samhälle där alla jobbar tillsammans för att bygga en bättre framtid, där vita, svarta, bruna, gula, rika och fattiga känner att bygger ett samhälle tillsammans!

Jag vill se ett samhälle där alla har en plats och får chans att bidra på sitt sätt, där även dem som har funktionsnedsättningar och handikapp får känna att dem bidrar till samhället!

Jag vill se ett samhälle där alla som bor här har rätt till en bra vård, där ingen behöver dö i kön i väntan.

Jag vill se en bättre miljö, där vi har möjlighet att nå FNs klimatmål.

Jag vill se ett samhälle där arbetsgivare och anstälda jobbar för samma mål, där det vi inte tror att vi försöker utnyttja varanda.

Därför väljer jag Kristdemokraterna!

Jag hoppas att vi tillsammans kan bidra till ett tryggare samhälle. Där vi strävar efter stt bryta murar och hjälpa dem som flyttat hit att bli svenskar! Utanförskapet blir inte mindre bara genom vilket parti vi röstar på. Det minskar mest när vi möter dessa människor och hjälper dem att integreras. Vi har framförallt oss själv att skylle att integrationen inte gott så bra.

Men framförallt så vill jag att vi tillsammans jobbar för att vi för att ha en framtid… vi har fått en gjord att förvalta. Därför vill jag jag insperera och göra vad jag kan för att för ska välja miljövänliga färdmedel så som cykel, buss, tåg och miljöbil. Att vi tillsammans drar ner på konsumtion och inte köper onödiga saker, kanske köper begagnat eller lånar. Att vi offrar på vår lyx och väljer mat som är bra för klimatet. Att vi jobbat för att återvinna mer. Att vi på alla sätt vi har möjlighet bidrar till ett bättre klimat. Om vi är röda eller blå sprlar ingen roll för klimatet. Vi har alla ett ansvar och vi måste jobba tillsammans för en hållbarare framtid.

Du delar säkert mycket av det jag längtar efter. Så var med och bidra till ett bättre samhälle! Rösta den 9 september, men vänta inte med att jobba för integration  och miljö!

Säsongsstart för SLAG

Igår var jag med en vän som har verkstad och en liten lantbruksverksamhet (ej kontroversiellt), Slöjd och LAntbruksGemenskap. Det var första träffen för säsongen. Vi är ett några som är där mån och/eller fredagar, när det passar. Det är en härlig verksamhet där vi “jobbar” utan stress och umgås utan att det är fokus på att pengar. Med fokus på hållbarhet och gemenskap. När vi har projekt som vi vill göra så hjälper han som äger verksamheten till med det som behövs. Grödor (såsom potatis, rödbetor, morötter, m.m.) får vi som är det hämta efter behov. Till våren ska vi bl.a. börja bygga ekor och så kommer jordbruket igång. Så det ser jag fram emot.

Min dröm är ett kollektiv, men en sådan verksamhet innehåller många sådana element. Så det är härligt att vara med där, speciellt nu när jag är arbetssökande. Men hela samhället är så pengafokuserat. Profit är viktigare än människors välmående.

Dikt om social rättvisa

Om vi nu menar oss följa Jesus,
så måste vi visa vår näste kärlek.
Man frågar kanske: Vem är vår nästa?
Skriften säger att vi inte längre är jude eller grek.

En fattig kvinna eller man i länder som Kina
som jobbar hårt för andra och underkastas.
Dom arbetar för en otillräcklig lön
det kan inte vara kärlek att låta dem belastas.

Visst ska vi ha mat för dagen och bra kläder?
Är inte andras liv värt mer än lyx och en semesterresa till något land.
Vi har mycket prylar, nöjeskonsumtion och dyra intressen
och medans några svälter kanske vi ligger på en solig strand.

Är det världslig underhållning som ger
sann och bestående lycka och mening till livet?
Nej, äkta glädje kommer att få ge till andra,
att bära Kristi kors och tjäna hängivet.

Det överflöd jag har försöker jag minska i allt,
det är svårt i ett i-land, men finns det något val?
Kristi kärlek manar mig till att tänka på andra,
så jag får var dag utkämpa samvetets kval.

Längtan efter kollektiv

Det individualistiska och materialistiska samhället gör en ofta väldigt less. Men när man läser bibeln så ser vi att det är inte meningen att leva på det sätt som många gör idag. Vi är skapta för gemenskap och att älska varandra! I Apostlagärningarna kan vi läsa om hur de hade allt gemensamt älskade varandra trotts att de inte var överens om allt. Människor runt omkring såg deras gemenskap och fick en längtan efter den. Ibland tänker jag att den formen av organiserad kyrka som vi har inte vad det som var tänkt. Vi har vår gemenskap, sedan går var och en hem till sitt. En del har verksamheter de är engagerade i. Men jag kan sakna en vardaglig kristen gemenskap. Där man delar måltider tillsammans och utmanar varandra i vardagen.

Ensamheten är stor i vårt samhälle och många har tyvärr vant oss vi att vara själva. Egentligen så känner sig många ensamma, men många har fått svårt för att umgås. Det gör ju också problemmen med integrationen större. Det är lätt bra att ha en vilja att ta hit människor, men öppet är vårt samhälle egentligen? Kommer folk in i samhället? Det är svårt för många som redan är uppväxt här att komma in i ett socialt sammanhang om de halkat utanför.

Familjer har 1-2bilar ofta, och var och en har hushållsutrustning för enorma summor som många människor i världen inte har. Eftersom vi har vant oss vid den standarden så vill vi gärna ha den. Det kan t.ex. är bra om man kan bygga saker och renovera, men verktyg kostar mycket. Det används för många ytterst sällan. Så vi får spendera massor av pengar på saker som blir liggande, vilket blir ett stort svinn på miljön. Vi har ett konsumtionssamhälle där vi ska vara beroende att köpa nya saker hela tiden. Detta bidrar till ett allt mer stress. För det är så mycket vi ska hinna konsumera.

I mitt hjärta finns en längtan om att leva i ett kollektiv utan för mycket krav, där vi förenas i lärjungaskapet till Jesus. En gemenskap där människor i olika klasser och bakgrund kan hjälpas åt. Där vi tar hand om barnen hemma så de slipper gå på dagis. Där de äldre kan bli omhändertagna och inte få sitta hemma med några korta besök av hemtjänst personal som har för mycket att göra. En gemenskap som får utmana till  efterföljelse och där vi får inspirera till att likna Jesus mer. Där vi får ha saker gemensamt, där vi sätter varandra i fokus och inte oss själva. Jag tror inte det är lättare än leva själv alltid, men det är så jag tror vi är tänka att leva och i längden mår bäst av.