Jesu blods högtid igår och sänkt styre

Igår friades mässa med procession med sakramentet på Birgittagården. Underbar predikan av Fader Peder om Jesu blod. Det är een vikg dag med viktigt tema. Han pratade om kopplingen till när prästen stänkte blodet på folket i Gamla testamentet. Det är blodet som ger oss liv. Liksom torrt land blir öken till slut så blir vi utan blodet som ger liv. Genom eukaristin får vi allt mer förenas med Jesus. Att prata om Jesu blod är viktigt för att förstå mer av Guds kärlek.

This slideshow requires JavaScript.

Sakramentet är alltså den invigda oblaten som är Kristi kropp. Så det är alltså ett hyllande av Kristus själv.

Sen så kan man ju bli lite fånig efter man börjat cykla lopp och så. Så jag har nu sänkt styret så jag får en bättre sittställning. Bara att komma när till liggande gör att man liksom får mindre energiförbrukning, gratis fart liksom. Så det är ju bra för miljön att få ner kaloriförbrukningen.

20180603_200211.jpg

Enhet eller splittring?

»Ni utgör alltså Kristus kropp, och var för sig är ni delar av den.« 1 Korintierbrevet 12:27 (nuBibeln)

Kristi kropp är en, Kyrkan! Genom dopet är får vi del av den. Om vi vill vara del i Kristi kropp. Kristi kropp  på jorden är Kyrkan, där kyrkan är huvud. Idag finns tusentals samfund och och mycket splittring. Ett gift som har fått stor spridning speciellt de senaste århundradena sedan Luther. Idag finns det fortfarande människor som uppriktigt förespråkar att detta är något bra, att Gud skulle ha förkastat sin Kyrka för att göra något nytt. Läser vi Gamla Testamentet så ser vi att Gud inte är sån. Detta är idéer som inte är av Gud. Alla riken som är splittrade kommer förgås (jfr Matteusevangeliet 12:25). Det är Jesu lära, vi ser det på flera ställen. Det finns människor som menar sig stå för Kristus som gör tecken och under samtidigt som de predikar om splittring och uppror med den etablerade Kyrkan. Bibeln varnar oss för dess människor. Jag har tagit upp detta ämne förut, men det är högaktuellt. “Allt är inte guld som glimmar”, brukar man säga.

Enligt min tro så hade nog Luther ett kall att påvisa mycket av det som var fel i kyrkan, för Gud älskade sin Kyrka. Men Satan födde in tankar hos människor och splittring födes. Gud tar sig an sin Kyrka och förmanar den som han gjorde med Israels folk. Om Gud inte förkastade Israel varför skulle han förkasta sin Kyrka?

Gud är kärlek, kärlek förenar. I kärleken kan inte finnas splittring. Det motsäger grundfundamentet av kärlekens väsen. När kristna kommer tillsammans och älskar varandra så skall världen se Guds kärlek. Därför Kyrkan är Jesu lemmar, han har inga andra lemmar än oss som är hans kyrka. Just nu är Jesu kropp amputerad. Armar och ben finns utspridda. Hur blir det? Vi måste komma samman som en kropp, där Jesus är huvudet för att vi ska fungera som det är tänkt. Om vi inte älskar varandra så kan vi inte älska Gud fullt ut, det är ett fundamental grund för Kristen tro och gäller alla kristna.

Vad är vikten med skriva böner, psalmer och så vidare?

En del frågar man vad vitsen är med detta arv? Då kommer frågan hur vi ser på Kyrkan? När vi sjunger och ber böner som andra ber och har bett så infogas vi i gemenskapen. Det för vi absolut i första hand genom eukaristin, men det delvis för att det är något vi gör tillsammans. Det finns ett otroligt djup i att sjunga med de levande och alla helgon som gått före. Det är som att vi förenas i en kör. Vi bör förstå evighetsperspektivet i detta. Kyrkan är ju inte bara nu. Den är både då, nu och i framtiden. Gud älskar enhet, inte av tvång utan för att förenas i kärlek till varandra och Gud. Vi får försöka tänka så när vi sjunger ut psalmboken eller ber en skriven bön. Vi sjunger och ber inte ensamma! Denna insikt är ljuvig och kan växa och ge mycket hopp, glädje och tröst.

»När vi nu är omgivna av en sådan sky av vittnen, låt oss då, även vi, befria oss från allt som tynger, all synd som ansätter oss, och hålla ut i det lopp vi har framför oss.« Hebreerbrevet 12:1 (Bibel 2000)

Synd, sjukdom, förlåtelse och helande

I evangelierna så ser vi att Jesus ger förlåtelse och helar vid samma tillfälle oftast. Förlåtelse och helande går hand i hand. Detta ger oss ett perspektiv på synd som förklarar vad det är.

När man tänker på synd är det något som kan kännas betungande, men jag tror att vi lätt få fel perspektiv på. Synd förstör vår relation med Gud, vi kan ha en strävan i att göra rätt, men det det är bara Gud som kan förlåta oss när det blir fel. Synd har vi alla i våra liv mer eller mindre, vi kan se det som en sjukdom som Gud kan hela oss från. För många tar det ett långt liv, det kallas helgelse. Vi behöver förstå att syndanöd är bra, insikten om vår synd. Ju bättre relation vi får med Gud får vi större insikt i vårat egen synd, men då får vi komma ihåg att det är något bra att få insikt om det. För då kan vi lämna den till Gud. Vi får dag för dag, timme för timme, sekund för sekund lämna allt till Gud. Det är bara i honom och genom honom som vi kan bli fria från vår synd.

I Katolska Kyrkan så är sakramenten indelade i tre grupper. Dopet, konformationen och eukaristin är en grupp. Äktenskapet och ämbetsvigningen i en grupp. De sjukas smörjelse och bikten är i en grupp. Smörjelse och bikten är båda helande sakrament. Vi får komma med det som tynger oss och helas från det. Bikten är inte till för att man ska kunna synda utan att bry sig och sedan får förlåtelse, inte heller så är det för att någon ska skuldbeläggas. Bikten är till för att vi ska helas från vår synd i relation till Gud och vår nästa/hela kyrkan (Kristi kropp). Därför är bikten så viktig.

För dig som känner dig full av syndanöd: Herren ser din nöd och han väntar bara på att du ska överlämna allt till honom. Jesus dog för oss för att vi ska kunna få förlåtelse för alla synder. Vi behöver leva i tro, strävan mot Jesu fullhet och i Gud nåd. Så prata med din präst eller pastor för att samtal för bikt, om du har en frikyrkopastor som inte praktiserar det så kan du boka ett samtal för bikt hos en präst i Svenska Kyrkan.

Varför jag älskar ekumenik!

Ekumenik är något som kan ta tid att förstå att uppskatta och inse vikten av. Dock inte vi kan leva i fullständig förening med Kristus om vi inte lär oss älska som han. Att älska är inte lätt. Ekumenik handlar inte om att man håller med alla andra kristna om deras idéer, det finns mycket jag tycker är konstigt. Men Jesus säger “den som inte är emot oss, är för oss”, vi har många syskon i Kristi Kropp. Alla är vi inte till fulla del av samma gemenskap, vilket man kunde önska men ändå kan vi lära oss att “stå ut” och älska varandra. Jag säger “stå ut” för det är något vi behöver arbeta med, att älska är något som jag behöver lära mej mer.

Vi kan lära oss av varandra och få en djupare insikt om Kristus. Även om vi inte förstår allt, även om vi inte ser fullheten i Kristus i en församling så finns det mycket gott. Det är upp till oss om vi väljer att fokusera på det som förenar eller det som splittrar, det innebär ju givetvis att vi inte behöver förneka det vi inte kan stå för. Vi kan bara tänka att “Jaja, det är inte mitt samfund. Men det är mina syskon.”.

Det finns bara en Kristi Kropp, om man tror att det hålls ihop av en viss Kyrka eller inte så kan de flesta kristna se det i Bibeln. För mig som katolsk kristen blir jag ledsen att det är så många som ska fokusera på det som skiljer. Jag vet att jag varit lika och saknat förståelse om detta, därför är nog min längtan ännu större att vi ska lära oss att älska varandra som syskon. Katolska Kyrkan är byggd på grunden att det är många grenar som har lite olika uppfattningar men ändå håller ihop, det känner jag är en enorm styrka att känna att vi är lite olika med enade. Det var kanske en anledning att jag kunde ta till mig den Katolska Kyrkan relativt snabbt.

Min vision är att se alla kristna enade.

Bokrecension: Katolska Kyrkans Lilla Katekes

Jag har inget inspiration att skriva ett söndagsinlägg så jag har tyvärr inget att lägga ut, så jag skriver om något annat.

Under en period har jag läst om Katolska Kyrkans lära genom Lilla Katekesen, detta blir väl ingen vanlig bokrecension då det är en bok med ren upplysning om lärosatser. Dock är det lite trevliga bilder med. Det är en bra bok för dej som vill sätta dig in i Katolsk lära. Detta är grunden.

Del 1 – Trosbekännelsen: Första avdelningen “jag tror – vi tror”, om varför vi finns, Guds uppenbarelse, Den Heliga Skrift och så. Andra avdelningen – den kristna trosbekännelsen (Credo), en utläggning av trosbekännelsen.

Del 2 – Firandet av de kristna mysterierna: Första avdelningen – den sakramentala frälsningsordningen, om liturgin om treenigheten och påskmysteriet. Andra avdelningen – kyrkans sju sakrament, om dopet, konfirmationen, eukaristins, boken och försoningens sakrament, De sjukas smörjelse, vigningen och äktenskapet

Del 3 – Livet i Kristus: Första avdelningen – människans kallelse: livet i Anden om , människan som Guds avbild, frihet, lidelsers moraliska halt, dygder, social rättvisa samt nåd och rättfärdiggörelse. Andra avdelningen – 10 Guds bud.

Del 4 – Den kristna bönen: Första avdelningen: bönen i det kristna livet: om bön ur bibelns perspektiv och olika sätt att be. Andra avdelningen – Herrens Bön

Samt bl.a. vanliga böner.

Jag känner att det inte är något som jag inte kan ställa upp på. Det är inte allt man till fulla förstår, men det är inga större saker. Detta var en gåva som jag är väldigt tacksam för. Jag började läsa den med inställningen att bevisa att Katolska Kyrkan hade fel, men hittade en skatt.

Det är en del av det som boken innehåller.

 

 

“Ljudets diktatur” – Revolt för stillheten

På de många ställen är det ljud. På många arbetsplatser vill man ha musik på. I så många sammanhang så ska det pratas eller vara massor av ljud. T.o.m. i kyrksalen så pratas det efter mässan/gudstjänsten. Det anses vara en rättighet att prata och ha ljud runt omkring. Men Har man någonsin upptäckt hur relationen till Gud kan växa starkt i stillheten och tystnaden så kommer man älska det. Många blir frustrerade vid tanken vid tystnad och vet inte vad dem ska göra. Det är tragiskt. Dock vet jag hur jag själv har varit, därför kan jag dela detta. Att sitta framför tabernaklet och umgås tyst med Jesus är fantastiskt. Det behövs inte alltid ord, att bara vara i Jesu närhet känns underbart.

Allt ljud som vi hör när vi bor i en stad är jag övertygad om att det inte är nyttigt. Vi behöver frizoner när vi får vara i stillhet och tystnad. Tror också att vi behöver tänka på det när vi umgås, att tala lugnt och inte för högt så att det blir en skön stämning. Tror inte många förstår hur stressade vi är och hur vi aldrig låter hjärnan vila.

Cykeltur och palmsöndags mässa

Igår var cykelvägen längs riksvägen bättre. Så den stora biten gick bra. Men fortfarande så har inte allt smält bort i Borlänge.

20180325_093329.jpg

I Falun var det lite blötare dock.

När jag kom in märkte jag att Jesus pch Maria var övertäckt. Jag fick senare veta att det man liksom är i det gamla förbundet på palmsöndagen, på långfredagen så tas skynderna bort.

Andra bilden är onte så tydlig, Mariastatyn är nära predikstolen vid fönstret med motiv och krusifixet hänger uppe mellan de övre fönstren.

This slideshow requires JavaScript.

Mässan var sedvanlig. Den började efter korvägsandakten med att vi gick till församlingsvåningen och fick kvistar som Fader Raphael sefan välsignade.

This slideshow requires JavaScript.

Därefter var den en procession upp till kyrksalen. Vi sjöng “Hosianna, Davids son”.

20180325_111453.jpg

Under mässan var det växelläsning (eller ja, vi var några i salen som läste orden som sas av vissa en viss roll) ur evangeliet, jag var Pontius Pilatus:

This slideshow requires JavaScript.

 

Som sagt, i Falun var det blött på sina håll.

This slideshow requires JavaScript.

En kort bit i Borlänge var så moddigt att jag fick gå några meter.

20180325_145840

I Tjärna Ängar så tog det tvärstopp i modden och jag föll på sidan rätt i en stor vattenpöl. Jag klarade mig ganska bra men efter resan blev det cykeltvätt!

This slideshow requires JavaScript.

“Var hör jag hemma?” – “Personlighetskris i Kristus”

Rubriken kanske inte säger allt vad jag menar, så jag hoppas att ni läser ändå.

Vi pratar om en att hitta sin “identitet i Kristus”, det är viktigt. Men ibland så får man för sig att när man har tagit emot Jesus då vet man precis vad man ska i livet. Nu kan jag säga att allting är inte så självklart, jag tror inte jag är den enda som har erfarit det. Man känner att man litar på Gud, men vet inte riktigt var man hör hemma. Detta börja gnaga i mig strax efter jag kom tillbaka till tro. Dock har Gud använt mej på vägen, kanske det var meningen att jag skulle vara där jag var ett tag? Jag vet inte, vem kan förklara Herrens vägar? I höstas så kände jag känslan starkare, att jag inte var på rätt plats. Sen kom jag i kontakt med Katolska Kyrkan och det jag upptäckt på denna lilla tid sen nyår är fantastiskt, äntligen känner jag i min ande att jag är på rätt väg. Äntligen börja jag lära mig i att Gud leder. Det är så lätt att tänka att vi ska planera. Något som är riktigt illa är att tala om för varandra allt för ofta “Så tänker nog inte Gud om ditt liv”, “Det är helt fel, det kan inte vara Guds vilja”. Att lära känna Gud tar ofta ett långt liv. Här i väst lever vi länge, jag tänker att det är för vi behöver ofta ett långt liv för att bli heliga och hålla ut tills vi blir slutfrälsta.

När jag pratade med prästen härom dagen berättade han om St Augustinus, han var inte helt tillfredsställd med Kyrkans förklaringar av den. Han ville förstå mer. Han satt och mediterade på en strand över Treenigheten så kom ett barn som grävde en grop i sanden. Sen stod barnet och öste i vatten, barnet höll på ett tag.
Då frågade Augustinus: “Vad gör du?”
Barnet sade: “Jag ska hälla hela havet i denna grop”.
Augustinus sade: “Det kommer inte att gå”.
Då sade barnet: “Det är ju det du försöker göra.”

Vi försöker så ofta förstå Gud, visst kan vi förstå mer. Men det viktigaste är nog att förstå mer om hur stor Gud är och hur lite vi förstår. Han har förresten skrivit flera böcker om Treenigheten.

Äntligen börjar jag hitta fri och känna att jag har en riktning i livet, vart jag är om ett år. Det vet jag inte. Men jag vet vart min slutmål är och vem jag vandrar med.

Första längre cykelturen i år – Falun tur och retur

This slideshow requires JavaScript.

Igår var jag och träffade en präst i Falun för trosundervisning. Det var ganska varmt men rätt knöligt på sina sträckor. På hemvägen hade snön lagom hunnit smälta så cykeln liksom sjönk på sina ställen, så hem tog det lite längre tid. Överlag var det en trevlig tur. Solig och trevlig. Ser fram emot fler cykelturer, men längre cykelturer får jag nog vänta med tills det blir varmare.