Söndagsinlägg: De 4 mänskliga dygerna

Som kristen kristen är vi ju kallade att leva heligt, men hur fungerar det i praktiken? Finns det några principer som kan hjälpa oss att leva det liv som Gud vill? Ja, fyra dygder som påverkar hur vi lever: Klokhet, rättfärdighet, själsstyrka och måttlighet. Dagens inlägg kommer in på vad detta handlar om.

»Och så, mina bröder: det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta.«
Filipperbrevet 4:8 (Bibel 2000)

»Målet för ett dygdigt liv består i att bli lik Gud.«
S:t Gregorius den Store

  1. Inledning
  2. Klokhet
  3. Rättfärdighet
  4. Själsstyrka
  5. Måttlighet
  6. Nästa vecka

 

1. Inledning

Till en början vill jag säga att det är inte genom egen kraft, utan genom överlåtelse som förvandlingen till att bli lik Jesus sker. Men vi har fått ett samvete att följa och bibeln lär oss dygder. Dessa dygder är goda inställningar i livet som vi kan agera utifrån. De hjälper oss i olika val och situationer i livet.

Att prata om dygderna i bibeln tror jag är viktigt för det handlar om Kristen etik som berör hela livet. Vi kan inte säga att “som kristen kan jag göra som jag vill med pengar” eller “som kristen kan jag äta hur som helst och det är godtyckligt hos Gud”. Bibeln är en manual för hela livet. Det gör livet lättare att följa efter dygder, livsprinciper och liknande än att bara “undvika synd”. Vi både fråga oss “Vad vill Gud att vi ska göra?” och “Vad vill Gud inte att att vi ska göra?”.

 

2. Klokhet

En kompass i alla livets val. Som handlar om urskilja vad som är Guds vilja och till det bästa i alla val, att kunna se utifrån större perspektiv än sitt eget bästa. Denna dygd styr de andra dygderna. Om vi vill lära oss vad detta innebär kan vi läsa vishetslitteraturen i bibeln så som Job, Psaltaren, Ordspråksboken, Predikaren, Höga Visan, Jesu Syraks Vishet och Salomos Vishet.

Givetvis finns det ju andra skrifter som kan lära oss mer om vishet, men det som står i bibelns böcker är ju utgångspunkten för kristen vishet. Det är inte så att alla ordspråk som står i Ordspråksboken är unika för kristen tro. De återfinns sedan långt tillbaka i tiden, Ordspråksboken är mer en samling av viktiga Ordspråk. Det är fascinerade hur se hur Gud sedan urminnes tider har inspirerat människor på olika sätt till vist tänkande. En del ordspråk återfinns i skrifter från gamla Egypten. Det har hjälp människor i hela världen till att ta bra beslut i olika situationer. Här vill jag säga att det är viktigt att inte generalisera vad Paulus menar med “Världens vishet” (1 Korinthierbrevet 3:19). En del vishetslära har sitt ursprung i Gud som delvis återfinns i andra religioner, att inte erkänna det är att förminska Gud. En del i att besitta vishet från Gud är att avgöra vad som är gott.

Gudsfruktan är grunden till all vishet.1 Att inse hur lite vi vet, hur lite vi kan göra, hur mycket vi är beroende av Gud. Det leder stundom till andens frukter, så som ödmjukhet. För vi inser att vår kunskap och vishet är så liten jämförelse mot Guds.

Personligen kan jag känna att dessa skrifter har hjälp mig mycket i livet, det har lärt mej att vara mer eftertänksam, att ha överseende och liknande. Självklart har jag mycket att jobba med men jag rekommenderar verkligen dessa skrifter. Hur viktig säger bibelns texter att visheten är?

» Av dem lär man känna vishet och förmaning och att förstå kloka ord. Av dem hämtar man förmaning till vist handlande, till rättfärdighet, rätt och redbarhet. De ger enkla människor klokhet, de unga kunskap och omdöme. Den vise hör dem och får ökad lärdom och den förståndige inhämtar visa råd. Av dem lär man sig förstå ordspråk och liknelser, de visas ord och deras gåtor. Att frukta Herren är början till kunskap, men vishet och förmaning föraktas av dåren.«
Ordspråksboken 1:2-7 (Folkbibeln 98)

» Strålande och oförgänglig är visheten. Hon är lätt att se för dem som älskar henne, man finner henne om man bara vill söka. Längtar man efter henne ger hon sig först till känna. Den som söker henne om morgonen får kort väg, ty han finner henne sittande vid husets port. Att söka fostran är att älska henne, att älska henne är att följa hennes lagar, att hålla lagen är att försäkra sig om odödlighet, och odödligheten ställer människan nära Gud.«
Salomos vishet 6:12-14, 18-19 (Bibel 2000)

För den som söker och bevarar sann vishet i livet går det väl, men för den som blir självgod och förkastar det råkar snart illa ut. Om ni läst mitt vittnesbörd så ser ni det tydligt. Det betyder ju inte att man kan omvända sig, men nog leder dårskap till mycket bekymmer.

  1. Psaltaren 2:11, Ordspråksboken  1:7; 9:10; 10:27; 19:23; 22:4; 23:17

 

3. Rättfärdighet

Detta är något som talas mycket om i hela Bibeln. Någon sa att “det finns ingen skrift som är så kritisk mot sitt eget folk som Gamla Testamentet”, men det gäller ju Nya Testamentet också. Nu finns det tankar om att våra handlar inte spelar någon roll, DET är en villolära som figurerar på sina håll. Bland annat i det jag kallar för myskristendomen. Man hävdar även biblisk grund:

» Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus.« Romarbrevet 5:1 (Bibel 2000)

» Den som inte visste vad synd var gjorde Gud till synd för vår skull, för att vi genom honom skulle få Guds rättfärdighet.« 2 Korintierbrevet 5:21 (nuBibeln)

Vad skulle nu detta betyda? Att alla andra ställen där det står att vi skall leva rättfärdigt för Herren är fel? Vi vet från Gamla Testamentets texter att Gud avskyr synd (5 Mosebok 25:16, 6:25). Det står ju att det » Det är nämligen inte de som hör lagen som blir rättfärdiga inför Gud, utan de som följer den.« (Romarbrevet 2:13, nuBibeln). Det finner vi även stöd för i » …en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.« Jakobs brev 2:24 (Folkbibeln 98). Att vi inte blir rättfärdiga genom laggärningar är att vi inte kan uppnå det utan Kristus, men med Jesus så är det möjligt att leva rättfärdigt. Detta är komplext, detta resonemanget kan göras långt.

Att leva rättfärdigt är att leva sanningsenligt, efter Guds (och Jesu) bud samt det andra som bibeln och Kyrkan lär (genom traditionen). Några saker är:

» Orätt vinning är till ingen nytta, men rättfärdighet räddar från döden.« Ordspråksboken 10:2 (Folkbibeln 98)

» Den rättfärdige tänker innan han svarar, men ur syndarens mun strömmar ondska.« Ordspråksboken 15:28 (Bibel 2000)

» Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de ska bli mättade.« Matteusevangeliet 5:6 (SvenskBibeln)

Bibeln pratar mycket rättfärdighet. Genom lagen får vi insikt om synd. Så att studera hela bibeln lär oss förhoppningsvis att leva mer rättfärdigt. I Bergspredikan lär vi oss vad vårt ideal so kristna är, dit vi ska sträva mot. Att leva oklanderligt! “Vad skulle Jesus göra” är en bra princip. Sen kan vi ju läsa om helgonen, de är bra förebilder i det kristna livet. Om vi går och handlar och tänker “Jag tar den där kassen, det jag andra och det är ingen som er.” Då är det inte rätt! “Om jag kör för snabbare än hastighetsbegränsningen så är det lugnt, för jag är en säker chaufför och alla andra gör det.” Så är det inte heller rättfärdigt! Gud jobbar med oss pedagogiskt och tar inte allt på en gång, men allt är en process emot att leva det liv som han vill att vi ska lära. Vi vet att vägen är smal som leder till himlen och få finner den.

 

4. Själsstyrka

Själsstyrka handlar om att i allt söka det goda och hålla ut i prövningar. Vi vet att det genom historian har funnits många kristna martyrer och vi ska inte vara rädd att sätta livet till för vår tro.

Att uthålligt söka det goda. Det ger Petrus ett gott exempel på. Han talar gång på gång om söka Gud, kunskap om Gud, att göra det goda och sträva efter fullkomlighet. Allt handlar om nuet. Det som ligger bakom är redan historia. Wetterlund talar en del om det “sekunderliga” överlåtande, inte bara dagligen.

» Jag har verkligen inte nått detta än, och jag är inte färdig. Men jag strävar efter att gripa det, eftersom Kristus Jesus har gripit tag i mig. Nej, syskon, jag menar inte att jag redan har det i min hand. Men en sak är säker: jag försöker glömma det som ligger bakom mig och strävar mot det som ligger framför mig. Jag jagar mot målet för att kunna få det pris däruppe, som Gud har kallat oss till genom Kristus Jesus. Jag hoppas att alla ni som har en mogen tro har samma inställning. Men om ni har en annan uppfattning på någon punkt, så ska Gud upplysa er även på det området. Låt oss bara praktisera det vi redan har uppnått.« Filipperbrevet 3:12-16 (nuBibeln)

Jesus visar ossståndaktighet i lidande. Han blir förnedrad och får lida. Det är en anledning till varför krucifixet är en symbol som stärker oss i detta, se inlägget om det. Det står att Jesus var en man van vid smärtor och sjukdom, han blev många gånger prövad, förnedrad och liknade. Men han höll ut till slutet genom allt.

» Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. « Jesaja 53:7 (Folkbibeln 2015)

En bok som hjälp som hjälpt mej i detta avseende är Job, en stor förebild när det kommer till att vara uthållig i prövningar. Han visar på ståndaktighet trotts att allt tog i från honom. Det kanske är lätt att tänka att det är bara Jesus som skulle få lida men vi ser att det gäller oss också:

» Då reste sig Job och rev sönder sin mantel och skar av sitt hår. Han föll på knä och  sade: “Naken kom jag ur min moders liv, och naken ska jag återvända dit. Herren gav och Herren tog. Lovat är Herrens namn! Under allt detta syndade inte Job och kom inte med någon anklagelse mot Gud.”« Job 1:20-22 (Bibel 2000)

 

5. Måttlighet

» Måttlighet dämpar den dragningen som utövas av njutningarna, den säkrar viljans herravälde över insikterna och ger människor förmågan att bevara jämvikten när det gäller att använda sig av de skapade tingen.« Ur Katolska Kyrkans Lilla Katekes

Vi vet att frosseri och lättja är synd, så då hjälper denna dygd oss att hålla oss på rätt spår. Det gäller allt i livet. Vår tid, pengar, mat, prylar, annan konsumtion, osv. Det handlar mycket om att “Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.”. Låter det konstigt? Inte alls. Allt i denna värld kan vara en avgud. Pengar, TV:n, mobilen, datorn, en bil, ett hus, båt, husdjur, osv. Allt som är viktigare än Gud. Någon kallade TV:n för det vanligaste avguda altaret, det kanske har ändrats men det ligger något i det. Vi får ständigt rannsaka oss själva. Allt som tar för mycket fokus tar tid från Gud.

Tyvärr finns det många kristna som inte inser detta. Utan att mena att jag är perfekt eller så. Jag menar att insikten är första steget till att man kan göra något åt saken. Till detta vill jag ta bilden av Gud som trädgårdsmästare, han ansar sin träd. Han vill klippa av allt som inte bär frukt. Utifrån erfarenhet så vet jag att när man beskär ett träd så kan man behöva ta bort vissa grenar till förmån till andra. Dem som håller på med professionell äppelodling vet att ett äppelträd som ansas hårt bär rikligt med frukt men lever inte så länge. Om vi inte lever måttfullt är risken att vi viker av i osunda vanor stor.

Mat ska konsumeras måttligt och det är inte kristligt att frossa. Alkohol och sötsaker kan konsumeras med måtta, om man inte har några problem med sådant förstås. Socker och kaffe är några saker som tyvärr även bland kristna accepterat att överkonsumera.

Pengar ska användas på ett sätt som ger frukt för det eviga livet och inte slösas bort. Vi kan använda dem till det vi behöver och så. Men vi ska passa oss att skämma bort oss.

» “…Ingen slav kan tjäna två herrar. För då kommer han att hata den ene och älska den andre eller hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och rikedomen.ˮ« Lukasevangeliet 16:13 (SvenskBibeln)

 

6. Nästa vecka

Då tänkte jag ta och resonera lite kring vad Gudsfruktan är och att sätta Gud först. Att Gudsfruktan inte handlar om rädsla utan om att älska helhjärtat och vörda högt. Inte heller sätta människors ord före Guds. Vi finner mycket om detta i hela bibeln, så jag tänkte försöka ge en så bra bild om detta som möjligt. Detta har lite med ett tema vi hade häromveckan på Bibelskolan.

Marias roll i Guds rike

Maria i Evangelierna

Jesu moder Jungfru Maria var en kvinna som fick en mycket speciellt roll. Det står om hennes på flera ställen i bibeln. Ändå så har jag knappt hört nämnas något om henne i undervisningen i dem sammanhang jag varit i. I Lukasevangeliet 1:48 kan vi läsa »“… Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig. Han, den Mäktige, har gjort stora ting med mig…”« (Lukasevangeliet 1:48-49, nuBibeln). Det är något som jag inte hört någon uppmärksammat i frikyrkliga sammanhang. Varför? Det är ju starkt. Vi ser tydligt att Maria var blev utvald på ett speciellt sätt av Gud. Elisabet sade till Maria: »…”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig.”« (Lukasevangeliet 1:42, Bibel 2000). Även Guds ängel tilltalar henne med vördnad: »…”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.”«  (Lukasevangeliet 1:28, Bibel 2000). När Jesus hänger på korset talar han till Johannes: »“Se din mor.” Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.« (Johannesevangeliet 19:27, Folkbibeln 98) «. Då frågar du kanske “Varför är detta relevant för mig idag?”, det frågade jag också. Vi ser att det delvis är riktigt till Johannes också för han tar sedan hand om henne. Detta bibelordet ger oss inte hela svaret, men vi kan se att bilden klarnar genom andra bibelord och delvis genom andra skrifter och uppenbarelser (som förklarar dessa mysterium). Nu vill jag poängtera att även Maria blev kunde inte bli frälst utan Jesus försonande verk på korset (Lukasevangeliet 1:47). Men vi ser också att Maria fick dela mycket lidande med Jesus:

»Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: “Se, denne är satt till fall och upprättelse för många i Israel och till ett tecken som blir motsagt. Ja, också genom din själ skall det gå ett svärd. Så skall det bli uppenbarat vad många människor tänker i sina hjärtan.”« Lukasevangeliet 2:34-35 (Folkbibeln 98)

Vi kan se att Maria mediterade över Guds ord: »Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det.« Lukasevangeliet 2:19 (Bibel 2000). Det första undret var på grund av att Maria uppmanade människor att lyssna på Jesus (än en gång, inte för att hon hade någon speciell kraft). Det var vi bröllopet i Kana (Johannesevangeliet 2:1-12): »”Gör det han säger åt er.”« Johannesevangeliet 2:16 (Bibel 2000). Vi kan förstå att Marias hjärta för att Guds verk skulle utföras var stor. Marias totala lydnad till Gud var viktigare än hennes moderskap:

»Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: “Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat.” Han sade: “Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.“« Lukasevangeliet 11:27-28 (Folkbibeln 98)

Det står att Jesus lydde Maria i allt (Lukasevangeliet 2:51), hur skulle Jesus kunna göra det om hon syndade? Det förklaras med Katolsk tradition där man menar att Maria fick en speciell gåva från Gud. Det var inte genom igen kraft utan genom Gud som det var möjligt, eftersom hon bara var människa.

 

Maria i andra delar av bibeln

Börjar leta i bibeln så ser man att det inte står viktiga ställen om Maria i evangelierna. I 1 Mosebok så hittar vi en profetia om Maria: »“Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes. Han kommer att krossa ditt huvud, och du kommer att hugga honom i hälen.”« (1 Moseboken 3:15, nuBibeln). Det står också » Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’. « (Jesaja 7:14, Bibel 2000)

I Apostlagärningarna står det: » Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.« Apostlagärningarna 1:14, Bibel 2000). Maria var ihärdig i bön, tillsammans med de andra apostlarna och några till.

Även i Uppenbarelseboken finner vi mycket om Maria. Hon är den nya förbundsarken för hon fick bära hennes härlighet och hennes kropp är i himlen där hon är drottning:

» Och Guds tempel i himlen öppnades, och hans förbundsark kunde ses i hans tempel. Det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och stora hagel. Och ett stort tecken visade sig i himlen: en kvinna iklädd solen, med månen under sina fötter och en krona av tolv stjärnor på sitt huvud. Hon är havande, och hon ropar i barnsnöd och födslovånda.« Uppenbarelseboken 11:19 & Uppenbarelseboken 12:1-2 (SvenskBibeln)

Att Maria är himlens drottning är inte heller så konstigt för att i Gamla Testamentet var kungens moder drottning. Här kan vi även koppla “Se din mor.” Bilden som beskrivs om kvinnan på himmelen visats på himmelen i vår tid, det är ytterst sällsynt. Här ser vi att Maria är vår andliga moder (även om hon inte är Gud) och att hon är Satans fiende:

»När draken såg att han hade blivit nerkastad på jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet. Men den stora örnens båda vingar gavs åt kvinnan, så att hon kunde flyga ut till sin plats i öknen, där hon borta från ormen får sitt uppehälle en tid, tider och en halv tid. Då sprutade ormen vatten ur sin mun som en flod efter kvinnan, för att hon skulle föras bort med floden. Men jorden hjälpte kvinnan, den öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutade ur sin mun. I sitt raseri mot kvinnan gick draken bort för att strida mot de övriga av hennes barn, mot dem som lyder Guds bud och håller fast vid Jesu vittnesbörd. Och draken stod på sanden vid havet. « Uppenbarelseboken 12:13-18 (Folkbibeln 98).

Slutsatser

Maria har en oerhört viktig roll, som inte bör förringas. Att “prisa henne salig” är inget som förminskar Jesu betydelse, tvärt om. Hon visar vägen till Jesus. Vi kan se det, men ändå så nämner man knappt henne i flera kristna kyrkor.

En del vill hävda att det inte kan finnas någon som vi kan be om förbön för i himlen (1 Timothoesbrevet 2:5). Men då kan vi inte be någon om förbön? För alla som ger förbön är ju “medlare” till Gud? Men varför skulle helgonen (de som kommer till himlen) sluta be när de kommit till himlen? Vi har ju läst att många av dem var ihärdiga i bön (så som Apostlagärningar 1:14) och det står » Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.« (Jakobsbrevet 5:16, Bibel 2000). Vi ser i berättelsen om bröllopet i Kana att Marias vädjan spelar roll. Ett annat argument är att man är död till uppståndelsen. Att kroppen är död är visserligen sant, men själen är odödlig. Den måste befinna sig någonstans eller i någon stadium. Därför är det inte ologiskt att helgonen ber för oss i himlen.

Inte heller att hon inte kan vara rättfärdig med Romarbrevet 3:10, eftersom det står att “ingen finns som är rättfärdig”. Men efter står att “ingen som söker Gud”. Så han kan inte ha menat alla.

Jesus är kyrkans huvud, kyrkan (alltså församlingen) är hans kropp. Genom oss utför han sitt verk. Gud vill ha människor med i hans verk. Detta kan vi se redan genom “Guds bön till mänskligheten”. Han tvingar sig inte på människor, han vädjar till dem att låta honom komma in i deras liv och använda sig av oss.  De ödmjuka skall bli upphöjda, står det på olika sätt på flera ställen. Att Maria är speciell lär oss något om hur vi ska se på kvinnor. En omsorgsfulla ömma modern som gör allt för sin son och är trogen Gud får en speciell plats i himmelen.

 

Annat intressant om Maria

Tankar kring abort

Efter en artikel i Dagen i fredags, “Därför är svensken emot samvetsfrihet” så tänkte jag uttrycka mina tankar kring abort. I mångt och mycket så tycker jag att det var är viktigt att vara nyanserad och alltid tänka på hur man uttrycker sig. Trotts är det viktigt att stå upp för rätten till liv och sanningen.

Som kristna vet vi att vi är skapade av Gud för att tjäna och umgås med honom, eller hur? Han känner oss bättre än oss själva. Vi förstår också att vi behöver överlämna våra liv i hans händer till fullo, eller hur? Äger vi själva rätten till vår egen kropp? Självklart inte, vår kropp är Herrens tempel. Vad gör du i ett tempel? Ska vi laga mat? Ska vi utöva Yoga? Ska vi spela pingis? Nej, vi ska be, umgås med Gud och fira Mässa/Gudstjänst till Herrens ära. Det är var vår kropp är till för. Ska vi Även om vi begått en svår synd genom otukt så blir det inte bättre av att vi dödar ett människoliv. Jag skulle säga abort är oförenligt med kristen moral. Till och med ett brott mot 5de budet: “Du skall inte dräpa” (2 Mosebok 20:13). I Katolska Kyrkans Katekes står det:

2271 Från det första århundradet har kyrkan förklarat att varje framkallad abort är något moraliskt ont. Denna lära har inte förändrats. Den förblir oföränderlig. Direkt abort, dvs, avsedd som mål eller medel, står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen:

Du skall inte döda ett foster genom fosterfördrivning, och du skall inte låta ett nyfött barn förgås.

Gud, som är livets Herre, har åt människan anförtrott den höga uppgiften att tjäna livet, och människan skall på ett sätt som är henne värdigt fullgöra den. Livet måste därför skyddas med allra största omsorg alltifrån konceptionen: abort och barnamord är avskyvärda brott.

2272     Formell medverkan till abort är en svår synd. Kyrkan bestraffar detta brott mot det mänskliga livet med det kanoniska straff som kallas ”exkommunikation”1. Den som utför en abort ådrar sig exkommunikation latae sententiae, ”genom själva faktum att brottet begås”, i enlighet med de villkor som kyrkorätten föreskriver. Kyrkan vill inte på detta sätt inskränka utrymmet för barmhärtigheten. Kyrkan visar på allvaret i det brott som begåtts och på den obotliga skada som tillfogats den oskyldiga mänskliga varelse som blivit dödad, dess föräldrar och hela samhället.

  1. Exkommunikation = Uteslutning

Ur Katolska Kyrkans Katekes

Hur kan det komma sig att vi har kommit till denna punkt där kristna börjar acceptera detta? Det är som mycket annat, man pratar om att “följa med samhället”. Vad menar man med det? Hur motiverar man det? Bibeln är tydlig med att vi ska hålla oss till Guds stadgar.

Bröder, jag uppmanar er därför vid Guds barmhärtighet att överlämna era kroppar som ett levande offer, heligt och välbehagligt för Gud. Det ska vara er andliga och förnuftiga gudstjänst. Anpassa er inte efter den här världen utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja – vad som är gott och fullkomligt och välbehagligt för honom.

Romarbrevet 12:1-2 (SvenskBibeln)

Jag tror detta blir ett problem när man i vissa sammanhang förkastar kyrkohistoria och kyrkofädernas lära. En del säger vi bara behöver bibeln, det är lätt att säga så tills man inser vad kyrkofäderna har att lära. De har i många fall redan bemött problemen. Det ser vi i katekesen att Kyrkan bevarat lärdom från den tidiga perioden i Kyrkans historia hur man handlade i vissa situationer.

En underbar helg och ett vittnesbörd!

Det var en härlig helg i Skattungbyn. Med mycket nya tankar om kollektiv och hur man kan skala av litet och leva enkelt. Nya bekantskaper och upplevelser. Nya tankar om kollektiv och hur det kan byggas kom.

Det häftigaste var ändå det som hände efter den katolska mässan i Equmeniakyrkan i Mora där jag stannade kvar och bad efteråt. Eftersom jag är vimsig lade jag ifrån mej mobilen på hatthylla och gick ut. Kyrkan var tom och låst och det var bara 2 timmar till tåget gick. Jag blev en kort ögonblick frustrerad över min egen klantighet och bad “Gud! Förbarma dig!”, jag blir ju så less på mej själv ibland. Så jag gick in på en restaurang och frågade om telefon och började ringa. Prästen som förrättade mässan fick jag inte tag på (tror han höll mässa på ett annat ställe), sen ringde jag mamma för att få tag på något nummer. Ingen fick tag på något. Men Gud han är intressant, han överraskar oss. Plötsligt så ser jag att restaurangägaren ringer och får tydligen tag på en fastighetsägare som i sin tur får tag på vaktmästaren som var snäll och kom ner.

Det är en underbar Gud som hittar på lösningar när vi strular till det. Jag fick mobilen i tid så jag kunde köpa mat och hann med tåget.

Vad bygger Kyrkan?

Man hör folk som vill leta upp kyrkor där ledarna lever så heligt och visar på den idealbilden av Kristi liv. Även jag har tänkt i dem banorna under en period. Visst kan man känna nöd för alla syndare, man önskar väl att de kunde helga sig mer? Man klagar över att människor är så oandliga, man ser dem bara till jul och nyår. “Om man bara medlemmarna hade levt mer heligt då hade det hänt grejer”. Det har varit väckelsemöten och annat. Det är bra att inspirera, uppmana och tillrättavisa om det görs med kärlek. Men trotts alla de som tycks vara i privatlivet syndiga & “tokstollar” som lett och burit Kyrkan så har ingen kunnat rasera den. Men det är Anden som bär Kyrkan. Om vi nu har läst bibeln, även gamla testamentet så ser vi att Gud väljer bräckliga och svaga människor. Mose var mördare, David stal en fru, Paulus förföljde Kristna innan han mötte Jesus, osv. Kyrkan har inte byggs av människors duktighet! Detta är något som tagit tid för mej att se.

Det säger något om Gud. Han är sen till vrede och rik på kärlek och barmhärtighet (Psaltaren 86:15). Hans nåd sträcker sig långt över vårt förstånd. Se på Paulus, han kan kallade sig själv för den störste syndaren av dem alla (Första Timoteusbrevet 1:15). Vi får tillhöra Gud för han är nådig. Vi förtjänar det inte, inte för fem öre! Mycket har hänt i mitt liv, men jag har mycket att jobba med än. Det finns synder som vi kan göra som är stora. Men om vi verkligen ångrar oss vill göra bot så kan vi vända. Det enda Gud inte kan förlåta om vi hädar den helige ande. Men det behöver man inte vara så orolig för så länge man vill göra rätt.

Men vi har ingen rätt att kritisera vår broder. Om vi gör det ska vi komma ihåg att när vi gör det synder vi:

Tala inte illa om varandra, syskon, för den som talar illa om andra och dömer dem, han talar illa om lagen och dömer ut den. Men om du dömer lagen håller du den inte utan gör dig till domare över den. Det finns bara en lagstiftare och domare, han som ensam har makt att rädda eller förinta. Men vilken rätt har du att döma andra? Jakobs brev 4:11-12 (nuBibeln)

Vi måste älska och förlåta syskon och andra människor, men vi behöver absolut inte acceptera allt våra syskon eller andra människor gör. Ibland finns det människor som vi kan ta skada av att umgås med, dem kan vara bra att undvika dem. Jag undvek en period några som jag förstod kunde få mej att börja supa igen, men nu när jag inte känner någon längan efter det så är det inge problem att umgås med sådana. Om Gud vill att jag ska vara där. Men vi är uppmanade till att be för alla.

När Gud sänder “svaga” kristna, ingen kritik så. Men alltså människor som t.ex församlingsledare eller andra roller som bryter kraftigt, slarvig eller kanske sitter han och slurpar kaffe. Ni vet så där riktigt irriterande. Då är det lätt att klaga, men det är ett test från Gud. Vi får vad vi förtjänar, han vill se om vi kan älska dem. Kyrkan är Guds familj. Inte en plats för folk som tycker precis lika. Nej, vi ska formas och lära oss älska varandra. Det är också så viktigt att kyrkans lära inte “förändras” och “anpassas” efter världen. Men så länge läran är rätt och vi strävar efter att lära känna Jesus och varandra som en Kristi kropp så är vi på rätt väg. Men vi ska lära oss älska så som Jesus. Han kallar oss vänner. Den kärlek och förlåtelse vi har fått ska vi också ge vidare. Det finns många som har gjort saker som inte är bra i Guds namn, men får inte döma dem. Likt en förälder som alltid vill sitt bästa  för sina barn trotts att de beter sig illa.

Kyrkan är Guds familj, där vi ska vårda tron och gemenskapen. En gemenskap där vi kan fostras i tron, vi får stötta varandra. Att få tillhöra Kyrkan är en nåd och ett erbjudande. Vill man inte vara med i Kyrkan så är det ingen som tvingar en, bara att lämna.

Det är befriande tycker jag att känna det är bara upp till mig vad jag väljer att göra med mitt liv. Men det gör att jag funderar över hur jag lever mitt liv, att det är värt att ta vara på.

“Andens ledning”, bilder och uppenbarelser

 

Det är nog inte bara jag inom frikyrkorörelsen som har uppmärksammat att det är många som får budskap från anden? Det är bilder, uppenbarelser och så. Det kan vara bra i vissa fall om vi inte tror att de nödvändigtvis är från Gud, dessutom kan vi lägga för in lägga in våra egna tankar om vrida till det. Tyvärr så har jag hört flera budskap som säger emot varandra. Det är viktigt att pröva alla profetior och budskap, en del kan vara helt från Gud, vissa kan vara blandade med egna tankar och vissa kan vara från annat håll. Den onde gör allt för att så in splittring.

Men med stöd av det som Gud i sin nåd har gett mig vill jag varna er var och en för att ha för höga tankar om er själva. Tillämpa självkritik, i enlighet med hur mycket tro ni har, och tron har ni fått från Gud. Det finns många delar i den kropp vi har, och varje del har sin speciella funktion. På samma sätt utgör vi i Kristus en enda kropp, även om vi är många. Och de olika delarna är till för varandra. 

Romarbrevet 12:3-5 (Svenskbibeln)

Men vårt världsjag tycker om att känna oss verkliga så vi letar ibland på 1-2 bibelverser kan och säger “titta min uppfattning/uppenbarelse var sann”. På så sätt har Den onde genom åren sått in mycket splittring inom kristenheten. Muhammed, Joseph Smith, Ellen White är några exempel på människor fick uppenbarelser av änglar som på olika sätt visade sig strida mot Guds tidigare uppenbarelser. Ändå så följer folk dem, vilket är intressant. För det säger något om människors tendens att fastna för vad enskilda personer. Paulus säger själv att Jesus och Apostlarnas ord står över andra människors enskilda tolkningar och uppenbarelser, om det går emot läran:

Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse. Är det människor jag nu försöker få på min sida – eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare.

Galaterbrevet 1:6-10 (Folkbibeln 98)

 

Paulus säger åt oss att hålla oss eniga, gång på gång. Men han säger också att det ska komma in vargar som vill förstöra. Det helgar dig att be Gud förbarma sig över dina syskon och leda dem om du inte håller med dem eller tror att dem är fel ute. Att ödmjuka sig och inte fördöma dem som inte håller med en om ens teologisk uppfattningar i allt.  Vi behöver hålla med varandra om allt, du behöver inte stå till svaras för dina syskons synder. Att vara en familj handlar om att älska varandra trotts att man kan tänka olika. Jag behöver inte ens förstå varför andra gör på ett visst sätt utan fokusera.

Visa varandra uppriktig kärlek. Avsky det onda, och håll fast vid det som är gott. Älska varandra så som syskon bör göra. Gör allt för att visa hur mycket ni uppskattar och respekterar varandra. Var inte slöa utan brinnande i anden när det gäller att tjäna Herren.

Romarbrevet 12:9-11 (nuBibeln)

(Läs gärna hela Romarbrevet 12).

Inre kamp

På senaste tiden har jag verkligen utkämpat samvetskval. Gud har dragit mej mot något jag i många år uppfattat som bluff och konstighet. Jag skrev en dikt förut med en rad som löd: “Dåren talar högt om den kunskap han ej besitter”. Denna gång stämde det på mej. Detta går emot ett tidigare inlägg, men jag har ändrat uppfattning. Det är så lätt att vara för säker på sig själv. Men så händer saker som skalar om allt och det man tog för givet inser man kanske är helt fel. Man kan bara vara säker på att Jesus är sanning och hans kärlek och nåd är oändlig om vi tar emot av den och vill gå med honom.

Ibland så sår fienden tankar i våra huvuden för att splittra, jag vill med detta inlägg markera vad jag kommit fram för efter resonemang vad jag uppfattar som andens ledning!

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om Katolska Kyrkan, som jag har tagit bort för jag ångrar det djupt. Där jag skrev att jag uppfattade Katolska Kyrkan som villolära. Jag ber om ursäkt. Jag har haft en inre kamp där jag inte känt mej hemma där jag är men jag har inte förstått var alternativet var. Det har slitit så i mej med gamla fördomar och det jag tagit reda på. Min mosters man som är katolik skickade mej katekesen för jag var nyfiken på den. En man som jag uppskattar, under tiden jag var nationalist och jag bodde hos dem så hade vi många samtal. Idag ser jag att jag hade mycket konstiga åsikter, men trotts det behandlade han mej med respekt. Han har aldrig tvingat mej att hålla med honom, men ändå så har han visat mycket kärlek. Sådana människor ser jag upp till.

När du hälsade på vid nyår hängde jag med på en mässa, så upplevde jag starkt upplevde anden. Jag har försökt att förneka detta gör jag intalade mej att det måste vara fel, detta har jag ju lärt mej att det är en villolära. Människor har kommit och velat “hjälpa mej” bort från RKK. Det är lätt hänt att man vill “hjälpa” genom att tjata på någon tills dem förstår, men det hjälper ju sällan. Men i allt så har Gud uppenbarat mer av sanningen och mönster som jag inte sett förut. Jag har ifrågasatt det mer för att något har liksom tvingat mej till det för att mina fördomar ska krossas. Det finns ju någon som vill skapa splittring och vill leda en på fel väg.

Det finns mycket att säga om detta. I hela gamla testamentet ser vi hur Gud väljer ut ett folk som går sin väg men Gud ger de gång på gång möjlighet att vända om. Men han väljer aldrig bort Israel som folk. Det säger något om Gud och om kyrkan. Jesus ger uppdraget till lärjungarna med Petrus i spetsen att leda kyrkan som han ska bevara som sin. Visst har det kommit in människor som gjort tok, men förkastar Gud sitt folk för det? Det är inte den bild jag får av Gud. Ju mer jag läser bibeln och katekesen så inser jag att de stämmer överens. Allt förstår jag inte, men den är grundad på Jesu auktoritet. Genom Petrus och lärjungarna som valde ut sina biskopar och liknande, så fortsätter det så.

Något som RKK har kritiserats för är deras dopsyn och att inte prata om omvändelse. Dessutom att det skulle tillbe andra en Gud, så som helgon. De ber dessa ändas om förbön, men är tydliga med att vi bara ska. Det är felaktig kritik, jag uppfattar deras syn på detta som sund:

299. Behöver de döpta omvända sig?

Kristi kallelse till omvändelse ljuder alltid i de döptas liv. Omvändelse är en ständig uppgift för hela kyrkan, som är helig men också bär synderna i sitt sköte.

107. Vem inbjuds att få del av Guds rike, förkunnat och förverkligat av Jesus?

Jesus inbjuder alla människor att träda in i Guds rike. Också den värsta syndare kallas att omvända sig och ta emot Faders oändliga barmhärtighet. Riket träder fram redan här på jorden för dem som tar emot det med ett ödmjukt hjärta. Det är för dem som dess hemligheter uppenbaras.

261. Är dopet nödvändigt för frälsning?

Dopet är nödvändigt för frälsning för dem som evangeliet förkunnats för och som har möjlighet att begära detta sakrament.

262. Kan man bli frälst utan dop?

Efter Kristus har dött för allas frälsnings kan sådana som dör för tron bli frälsta utan dop (blodsdop), katekumener och även alla de som under inflytande av nåden utan att känna Kristus eller kyrkan uppriktigt söker Gud och bemödar sig om att uppfylla hans vilja (önskedop). När det gäller barn som dör utan dop anförtror kyrkan dem i liturgi åt Guds barmhärtighet. 

Ur Katolska Kyrkans lilla katekes

Frikyrkan och sekter är grundad på människor som ansett sej veta bättre än RKK, det är inte för att slå ner på dem utan mer ett konstaterande. Min övertygelse är att om man är döpt, omvända och går med Kristus så är man en lärjunge oavsett om man väljer att vara nära hjorden eller inte. Ungefär så ser KK också på det:

163. Hur ska vi betrakta de kristna som inte är katoliker?

I de kyrkor och kyrkliga samfund som skilt sig från den fulla gemenskapen med den Katolska Kyrkan finns det många element av helgelse och sanning. Alla dessa goda ting kommer från Kristus och har en dynamisk tendens till att uppnå den katolska enheten. Medlemmarna i dess kyrkor och samfund har blivit inlemmade med Kristus genom dopet; vi erkänner dem därför som våra bröder och systrar.

Ur Katolska Kyrkans lilla katekes

Det har blivit mycket stridigheter. Jag vidhåller min uppfattning om att vi behöver en enad andefylld församling (vilket även RKK uppmanar till se sats 820-822 och 866 i Stora katekesen). Det finns bra saker i frikyrkorna, vill inte göra mej mej ovän med dem. Jag har jättemånga fina vänner i den gemenskapen som jag inte vill förlora kontakten med.

När jag kom tillbaka tilltron så var jag så vilsen men när Gud sa “läs bibeln & gå tillbaka till kyrkan”. Det var så tydligt, även om jag visste att den tanken inte kom från mej själv. Så känns det nu, det är ingen människa som säger det. Jag har haft egna idéer när jag tog emot Jesus om att han var EN väg, som vissa liberala kristna påstår. Men Gud lät mej tro det ett kort tag men han formade mej med tiden. Under detta år har jag växt i Kristus-jaget och jag har i Jesu kraft dö bort från mitt världs-jag mer och mer.  Det är smärtsamt ibland och man får jobba mot mycket fördomar.

Villoläror finns överallt, men att vara kristen handlar i första hand om växa i sitt Kristus-jag och dö bort från världs-jaget. Vi får komma ihåg att vi inte skall bekämpa människor utan läror:

För vår kamp är inte mot kött och blod utan mot härskare och makter och kosmiska krafter här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.
Efesierbrevet 6:12 (SvenskBibeln)

Jag har insett att det är samma röst som kallade mej tillbaka till tron som nu kallar mej vidare. Därför väljer jag att gå till RKK, vi får se om jag konverterar. Hoppas verkligen jag inte förlorar någon vän nu. Det kan se dumt ut att jag uttrycker en ändrad uppfattning. Men så är det väl för alla att man säger eller skriver något inte blir så bra ibland? Jag är människa, med många fel och brister, men det är dem sidorna jag vill lyfta fram. För det är när vi går fel eller syndar som vi kan få upptäcka mer av Guds nåd och kärlek. Men det kan vara nyttigt att vara kritisk mot allt människor skriver och säger. Ibland kommer vi fram till att vi hade helt fel uppfattning om något. Våra perspektiv är så smala. Våra förnuft ska vi inte lita på, det sviker oss ofta.

Skriv om ni undrar något, om det är många frågor så eller så svarar jag via ett ytterligare blogginlägg. Det finns mycket fördomar och jag har läs och hört många av dem under lång tid, så jag behöver ingen “upplysning” för jag har redan tänkt igenom

Firandet av den Heliga mässan i Falun

Idag var jag och i Falun på Mässa igen. En härlig mässa med stark Gudsnärvaro! Med inledningsord från Skriften från 1 eller 2 Samuelsboken (minns ej vilket stycke) och från 1 Korinthierbrevet:

“Allt är tillåtet för mig”, men allt är inte nyttigt. “Allt är tillåtet för mig”, men jag ska inte låta något ta makten över mig. “Maten är till för magen och magen för maten”, men Gud ska göra slut på dem båda. Men kroppen är inte till för omoral utan för Herren, och Herren för kroppen. Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt ska han uppväcka även oss. Vet ni inte att era kroppar är delar i Kristi kropp? Ska jag ta delar av Kristi kropp och göra dem till ett med en prostituerads kropp? Verkligen inte! Eller vet ni inte att den som förenar sig med en prostituerad blir en enda kropp med henne? Det heter: De två ska bli ett kött. Men den som är förenad med Herren är en ande med honom. Fly sexuell omoral! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den sexuellt omoraliske syndar mot sin egen kropp. Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva, ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!

Första Korintierbrevet 6:12-20 (Svenska Folkbibeln 2015)

Detta stycke ger mig många tankar. Vi behöver påminnas om att otukt är en hemsk synd, som det står så syndar vi mot vår egen kropp som är ett tempel. Det är så viktigt att vi hedrar Gud med våra kroppar och aktar oss för att göra något som är synd, speciellt mor våra egna kroppar. Jag tror att det är lätt att hamna i synd för gränserna på detta områden kan upplevas luddiga. “En kyss gör väl inget”, är lätt att tänka. Men är det verkligen Guds vilja att sånt sker innan äktenskapet? Lika så är avslutning så viktig “Ni tillhör inte er själva, ni är köpta till ett högt pris. Ära då Gud med er kropp!”. Gud äger oss, han har betalat priset genom sin sons död på korset. Vi är friköpta, men inte herrelösa. Att ära kroppen kan vara att träna ibland (självklart inte låta det ta all tid), men hålla en god hälsa. Även hur vi behandlar vår kropp på andra sätt. När vi gör saker som inte är bra för våra kropp genom rökning, missbruk, för mycket onyttig mat och annat onyttigt så vanhelgar vi Herrens tempel. Vi har givetvis olika förutsättningar för att hålla god hälsa, men vi behöver göra vårt bästa. Gud har högre förväntningar på dem med större förutsättningar.

Predikning från Johannesevangeliet:

Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina lärjungar, och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!” De båda lärjungarna hörde detta och började följa Jesus. När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?” De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?” Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Det var runt fyra-tiden på eftermiddagen, och de stannade sedan hos honom den dagen. Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror. Denne letade först reda på sin bror Simon och sa till honom: ”Vi har funnit Messias” (Messias betyder Kristus). Och han tog med sig honom till Jesus. Jesus såg då på honom och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Kefas (det betyder Petrus). ”

Johannesevangeliet 1:35-42 (nuBibeln)

Fader Raphael talade om hur vi alla har det kallet att följa honom och vara en klippa liksom Petrus i församlingen. Också att Gud byggde sin kyrka på bristfulla människor. Inte något perfekt som kom ner från himmelen. Han talade om vikten att vara trogen i lärjungaskapet och att vi ska samarbeta med Gud.

Apostlarna var inte så lärda utan det var enkla personer som Jesus valde ut. Han påpekade att det finns många utbildade människor men tyvärr så tenderar många att ta för lätt på sin tro. När svårigheter kommer så vacklar vi. Vi behöver vara beredda på att bli förföljda för vår tro.

Efter bara några besök så känner jag mej välkomnad in i gemenskapen och är så glad för att jag nu känner att jag hittat en församling där jag känner hemma i! Där läran är trogen Guds ord men förståelsens för människans bristfullhet hög!

Brev till syskon: Filipperbrevet kap 1

Detta kommer förhoppningsvis en spännande resa genom ett kort men innehållsrikt brev. Till hjälp har jag använt b.la. en bibelhandbok och biblehub. Hoppas ni finner det intressant och uppmuntrar till egna studier! Diskutera gärna utifrån frågorna i inlägget.

 

  1. Kort bakgrund
  2. Vers 1-2: Inledning
  3. Vers 3-11: Tacksägelser
  4. Vers 12-18: Fånge för Kristus skull
  5. Vers 18-26: Martyrdöd eller fortsatt verksamhet
  6. Vers 27-30: Trons kamp
  7. Nästa veckas inlägg

1. Kort bakgrund 1

Staden var en romersk koloni vid Norra Grekland. Kolonisera var stolta över sina speciella rättigheter och fullständigt lojala mot Rom. Kvinnorna hade en hög ställning. De tog aktiv del i det offentliga livet och affärslivet – en situation som återspeglades i församlingen.

Församlingen i Filippi grundades omkring 50 år under Paulus andra missionsresa 2. När Paulus, Silas och Timoteus reste stannade läkaren Lukas kvar. Filippi var ett medicinskt centrum och kan ha varit läkaren Lukas hemstad.

  1. Fakta från Illustrerad bibelhandbok av EFS Förlag
  2. Se Apostlagärningarna 16:12-40

 

2. Vers 1-2: Inledning

Något som är intressant är att han presenterar sig är att han presenterar sig som Jesu Kristi slav 1, vilken han också gör dem andra breven, Paulus identifierar sig helt med sitt “Kristus-jag”. Att inleda med en sån vers lär oss hur vi ska tänka om Jesus. Sen så fascineras jag ofta hur mycket kärlek Paulus uttrycker till församlingarna (inte bara i detta brev), trotts att han är så hård mot vissa saker 2.

Detta är skrivet till hela församlingen, men särskilt förhandlingsledare och diakoner 3. King James Version och Illustrerad Bibelhandbok översätter också ἐπισκόποις 4 (episkopois) med “biskopar”. Efter att ha grävt lite så min bedömning är att föreståndare och pastor (som är latin och betyder herde) och verkar vara den närmaste betydelsen. Biskop och präst/äldste (vilket kommer av samma ord) är begrepp som kan tolkas in i ordet. Ordet episkopoß (diakonois)syftar på “tjänare” eller “medarbetare”. I fornkyrkan var Petrus medhjälpare Stefanos. Den rollen innebar detta praktiska göromål, ekonomi och social verksamhet. Alltså innebär det en del administrativt arbete som avlastning för Paulus. Detta ord syftar på en tjänst i församlingen till skillnad får δοῦλος (doulos)som syftar på någon som tillhör någon annan, alltså en “slav”. Detta ord översätts som “tjänare” och blandas ihop med rollen “diakon”.

  1. Se vers 1, grundtextens ord är doulos, vilket oftast har betydelsen av “slav”. Se Bible Hub: Filipperbrevet 1:1 – tryck på ordet “servant”, under “study bible”.
  2. Se Vers 27f
  3. Översättningar som som står i Svenska Folkbibeln 98.
  4. Biblestudytools: ἐπισκόποις, Wikipedia: äldste, Wikipedia: Presbyter
  5. Bible Hub: διακόνοις, Wikipedia.org: Diakon

 

3. Vers 3-11: Tacksägelser

Han börjar också med att önska dem nåd och frid (vers 3-11). Det är också något som vi behöver ha med oss. Det är lätt att sucka över när andra göra tok, det gjorde nog Paulus med. Men han hoppades och önskade alla det bästa. Han glädjer sig åt att församlingen är så aktiv i evangelisationsarbetet. I vers 6 (Svenska Folkbibeln 2015) så står det ‘Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag.‘ Jag tycker det är värt att notera för den pekar på att allt arbete som efterföljare och församlingen gör Guds rike är helt och hållet Jesus/andens verk och inte genom vår egen kraft. I versen efter så menar han att det är så viktigt att han tänker så om alla i församlingen. När vi inser att allt vi gör är endast överlåtelsen till Jesus och helgelsen som för oss in i Kristus-jaget så kan vi ödmjuka och inse att vi inte presterar något genom oss själva. Vers 9-11 talar om vikten att väx i insikt och få ett gott omdöme så vi kan förstår vad som är väsentligt och så vi kan stå rena inför Kristus när han kommer tillbaka. Vi behöver också växa hela tiden så vi kan bära rikligt med frukt. Det handlar alltså i första hand om att helga sig själv så man sedan kan se klart.

 

4. Vers 12-18: Fånge för Kristus skull

I detta stycke så är det tydligt att Paulus glädjer sej åt fångenskap. Ännu ett tecken att han identifierar sig med Kristus-jaget. Han bryr sig inte något om han får lida så länge det är en framgång för evangeliet. Det har nu blivit klart för hela pretoriet1, och alla andra också, att det är för Kristi skull som jag sitter fången, 2. Idag finns det på sina håll en rädsla att stå upp för evangeliet och det som står i bibeln. Men som vi ser ska vi inte frukta att hämna i fängelse, när vi gör det gör det så är det en bekräftelse att det vi gör är rätt.

Vers 15-17 är intressanta. Vilka motiv har vi med att studera bibeln? Är det för att hävda vår egen rättfärdighet eller är det för att förstå mer av sanningen och bli mer rättfärdiga? Det är nog viktiga frågor att ställa oss själva. Men hans slutsats av resonemanget i vers 18 är också intressant. Att oavsett avsikterna så glädjas han åt att evangeliet predikas. Jag tänker att vi på något sätt ändå kan glädja oss för att evangeliet predikas och överlämna dömandet åt Gud.

 

  1. En kejserlig elitstyrka som Paulus vakt tillhörde, enligt Illustrerad bibelhandbok.
  2. Vers 13 (Bibel 2000)

 

5. Vers 18-26: Martyrdöd eller fortsatt verksamhet

Paulus är mycket självkritisk, det är mycket viktigt att notera och är något vi själva ska ge akt på. Han tar inte frälsningen för givet utan skriver själv att:

för jag vet att detta kommer att resultera i min räddning, tack vare era böner och hjälpen från Jesus Kristus Ande. Men jag förväntar mig och hoppas att jag aldrig ska behöva komma på skam, utan att jag frimodigt, nu som alltid, ska ära Kristus med min kropp, vare sig jag får leva eller måste dö.

Filipperbrevet 1:19-20 (NuBibeln)

Paulus ser Jesus som livet och hans dödsdag som en vinst. Han är fast besluten att jobba ivrigt för Kristus tills den dag han dör. Han glädja att få göra arbetet på jorden samtidigt som han längtar efter himlen. Det bör alltså vara en norm för hur det bör kännas när vi är på rätt väg. Han gör också klart att vi inte lever här för oss själva:

Jag pressas hårt från två håll. Jag längtar att få bryta upp och vara med Kristus, för det vore mycket bättre. Men för er skull är det nödvändigt att jag blir kvar i kroppen. Och övertygad om detta vet jag att jag blir kvar och förblir hos er alla till er framgång och glädje i tron.

Filipperbrevet 1:23-25 (SvenskBibeln)

 

6. Vers 27-30: Trons kamp

Här kommer kapitlets starkaste vers och en av bibelns vassaste uppmaningar, där han i vers 27 uppmanar oss att endast leva på ett sätt som är värdigt det glada budskapet om Jesus. Det är hårt och får en att fråga “Lever jag verkligen upp till det?”. Sen kommer han in på en oerhört viktig bit som pratas för lite om. Att vi ska få lida så som Paulus om vi följer Jesus:

Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har.

Filipperbrevet 1:29-30 (Svenska Folkbibeln 2015)

Bort med idéer om “mys-kristendom” och “billig nåd”, att vara Jesu lärjunge är att nöja sig med hans nåd och kunna glädja sej när vi delar hans lidanden. Att uppoffringar för Gud är gott och inte något att klaga över!

 

7. Nästa veckas inlägg

Hoppas du fick mersmak av detta inlägg! Nästa veckas inlägg kommer handla om kap 2 som handlar om att vi upphöjs när vi ödmjukar oss, att arbeta på sin frälsning och att Timoteus och Epafroditus sänds till Filippi.

Jesu sanna efterföljare – en del av de judiska folket

Under åren sedan Jesus har en del förkastat judarna. Detta kallas ersättningsteologi, det är så hemskt. Jesus kom för att befria alla folk, främst judarna, men också hedningarna.

Detta är ett föredrag om ersättningsteologin. Om hur “kristna” har förkastat judar under tiderna och om våra band till judarna. Detta visar på att vi inte kan förkasta någon del i bibeln som vissa vill påstå. Hur vi inte kan förkasta det judiska folket för vad några judar gjorde med Jesus! Mycket sevärd.

Han pratar om Guds kärlek till judarna och hur de inte kommer att omvända sig förens vi hedningar visar dem den barmhärtighet som Jesus visat oss.

Stark video!