Synd, sjukdom, förlåtelse och helande

I evangelierna så ser vi att Jesus ger förlåtelse och helar vid samma tillfälle oftast. Förlåtelse och helande går hand i hand. Detta ger oss ett perspektiv på synd som förklarar vad det är.

När man tänker på synd är det något som kan kännas betungande, men jag tror att vi lätt få fel perspektiv på. Synd förstör vår relation med Gud, vi kan ha en strävan i att göra rätt, men det det är bara Gud som kan förlåta oss när det blir fel. Synd har vi alla i våra liv mer eller mindre, vi kan se det som en sjukdom som Gud kan hela oss från. För många tar det ett långt liv, det kallas helgelse. Vi behöver förstå att syndanöd är bra, insikten om vår synd. Ju bättre relation vi får med Gud får vi större insikt i vårat egen synd, men då får vi komma ihåg att det är något bra att få insikt om det. För då kan vi lämna den till Gud. Vi får dag för dag, timme för timme, sekund för sekund lämna allt till Gud. Det är bara i honom och genom honom som vi kan bli fria från vår synd.

I Katolska Kyrkan så är sakramenten indelade i tre grupper. Dopet, konformationen och eukaristin är en grupp. Äktenskapet och ämbetsvigningen i en grupp. De sjukas smörjelse och bikten är i en grupp. Smörjelse och bikten är båda helande sakrament. Vi får komma med det som tynger oss och helas från det. Bikten är inte till för att man ska kunna synda utan att bry sig och sedan får förlåtelse, inte heller så är det för att någon ska skuldbeläggas. Bikten är till för att vi ska helas från vår synd i relation till Gud och vår nästa/hela kyrkan (Kristi kropp). Därför är bikten så viktig.

För dig som känner dig full av syndanöd: Herren ser din nöd och han väntar bara på att du ska överlämna allt till honom. Jesus dog för oss för att vi ska kunna få förlåtelse för alla synder. Vi behöver leva i tro, strävan mot Jesu fullhet och i Gud nåd. Så prata med din präst eller pastor för att samtal för bikt, om du har en frikyrkopastor som inte praktiserar det så kan du boka ett samtal för bikt hos en präst i Svenska Kyrkan.

Varför jag älskar ekumenik!

Ekumenik är något som kan ta tid att förstå att uppskatta och inse vikten av. Dock inte vi kan leva i fullständig förening med Kristus om vi inte lär oss älska som han. Att älska är inte lätt. Ekumenik handlar inte om att man håller med alla andra kristna om deras idéer, det finns mycket jag tycker är konstigt. Men Jesus säger “den som inte är emot oss, är för oss”, vi har många syskon i Kristi Kropp. Alla är vi inte till fulla del av samma gemenskap, vilket man kunde önska men ändå kan vi lära oss att “stå ut” och älska varandra. Jag säger “stå ut” för det är något vi behöver arbeta med, att älska är något som jag behöver lära mej mer.

Vi kan lära oss av varandra och få en djupare insikt om Kristus. Även om vi inte förstår allt, även om vi inte ser fullheten i Kristus i en församling så finns det mycket gott. Det är upp till oss om vi väljer att fokusera på det som förenar eller det som splittrar, det innebär ju givetvis att vi inte behöver förneka det vi inte kan stå för. Vi kan bara tänka att “Jaja, det är inte mitt samfund. Men det är mina syskon.”.

Det finns bara en Kristi Kropp, om man tror att det hålls ihop av en viss Kyrka eller inte så kan de flesta kristna se det i Bibeln. För mig som katolsk kristen blir jag ledsen att det är så många som ska fokusera på det som skiljer. Jag vet att jag varit lika och saknat förståelse om detta, därför är nog min längtan ännu större att vi ska lära oss att älska varandra som syskon. Katolska Kyrkan är byggd på grunden att det är många grenar som har lite olika uppfattningar men ändå håller ihop, det känner jag är en enorm styrka att känna att vi är lite olika med enade. Det var kanske en anledning att jag kunde ta till mig den Katolska Kyrkan relativt snabbt.

Min vision är att se alla kristna enade.

Bokrecension: Katolska Kyrkans Lilla Katekes

Jag har inget inspiration att skriva ett söndagsinlägg så jag har tyvärr inget att lägga ut, så jag skriver om något annat.

Under en period har jag läst om Katolska Kyrkans lära genom Lilla Katekesen, detta blir väl ingen vanlig bokrecension då det är en bok med ren upplysning om lärosatser. Dock är det lite trevliga bilder med. Det är en bra bok för dej som vill sätta dig in i Katolsk lära. Detta är grunden.

Del 1 – Trosbekännelsen: Första avdelningen “jag tror – vi tror”, om varför vi finns, Guds uppenbarelse, Den Heliga Skrift och så. Andra avdelningen – den kristna trosbekännelsen (Credo), en utläggning av trosbekännelsen.

Del 2 – Firandet av de kristna mysterierna: Första avdelningen – den sakramentala frälsningsordningen, om liturgin om treenigheten och påskmysteriet. Andra avdelningen – kyrkans sju sakrament, om dopet, konfirmationen, eukaristins, boken och försoningens sakrament, De sjukas smörjelse, vigningen och äktenskapet

Del 3 – Livet i Kristus: Första avdelningen – människans kallelse: livet i Anden om , människan som Guds avbild, frihet, lidelsers moraliska halt, dygder, social rättvisa samt nåd och rättfärdiggörelse. Andra avdelningen – 10 Guds bud.

Del 4 – Den kristna bönen: Första avdelningen: bönen i det kristna livet: om bön ur bibelns perspektiv och olika sätt att be. Andra avdelningen – Herrens Bön

Samt bl.a. vanliga böner.

Jag känner att det inte är något som jag inte kan ställa upp på. Det är inte allt man till fulla förstår, men det är inga större saker. Detta var en gåva som jag är väldigt tacksam för. Jag började läsa den med inställningen att bevisa att Katolska Kyrkan hade fel, men hittade en skatt.

Det är en del av det som boken innehåller.

 

 

“Ljudets diktatur” – Revolt för stillheten

På de många ställen är det ljud. På många arbetsplatser vill man ha musik på. I så många sammanhang så ska det pratas eller vara massor av ljud. T.o.m. i kyrksalen så pratas det efter mässan/gudstjänsten. Det anses vara en rättighet att prata och ha ljud runt omkring. Men Har man någonsin upptäckt hur relationen till Gud kan växa starkt i stillheten och tystnaden så kommer man älska det. Många blir frustrerade vid tanken vid tystnad och vet inte vad dem ska göra. Det är tragiskt. Dock vet jag hur jag själv har varit, därför kan jag dela detta. Att sitta framför tabernaklet och umgås tyst med Jesus är fantastiskt. Det behövs inte alltid ord, att bara vara i Jesu närhet känns underbart.

Allt ljud som vi hör när vi bor i en stad är jag övertygad om att det inte är nyttigt. Vi behöver frizoner när vi får vara i stillhet och tystnad. Tror också att vi behöver tänka på det när vi umgås, att tala lugnt och inte för högt så att det blir en skön stämning. Tror inte många förstår hur stressade vi är och hur vi aldrig låter hjärnan vila.

Cykeltur och palmsöndags mässa

Igår var cykelvägen längs riksvägen bättre. Så den stora biten gick bra. Men fortfarande så har inte allt smält bort i Borlänge.

20180325_093329.jpg

I Falun var det lite blötare dock.

När jag kom in märkte jag att Jesus pch Maria var övertäckt. Jag fick senare veta att det man liksom är i det gamla förbundet på palmsöndagen, på långfredagen så tas skynderna bort.

Andra bilden är onte så tydlig, Mariastatyn är nära predikstolen vid fönstret med motiv och krusifixet hänger uppe mellan de övre fönstren.

This slideshow requires JavaScript.

Mässan var sedvanlig. Den började efter korvägsandakten med att vi gick till församlingsvåningen och fick kvistar som Fader Raphael sefan välsignade.

This slideshow requires JavaScript.

Därefter var den en procession upp till kyrksalen. Vi sjöng “Hosianna, Davids son”.

20180325_111453.jpg

Under mässan var det växelläsning (eller ja, vi var några i salen som läste orden som sas av vissa en viss roll) ur evangeliet, jag var Pontius Pilatus:

This slideshow requires JavaScript.

 

Som sagt, i Falun var det blött på sina håll.

This slideshow requires JavaScript.

En kort bit i Borlänge var så moddigt att jag fick gå några meter.

20180325_145840

I Tjärna Ängar så tog det tvärstopp i modden och jag föll på sidan rätt i en stor vattenpöl. Jag klarade mig ganska bra men efter resan blev det cykeltvätt!

This slideshow requires JavaScript.

“Var hör jag hemma?” – “Personlighetskris i Kristus”

Rubriken kanske inte säger allt vad jag menar, så jag hoppas att ni läser ändå.

Vi pratar om en att hitta sin “identitet i Kristus”, det är viktigt. Men ibland så får man för sig att när man har tagit emot Jesus då vet man precis vad man ska i livet. Nu kan jag säga att allting är inte så självklart, jag tror inte jag är den enda som har erfarit det. Man känner att man litar på Gud, men vet inte riktigt var man hör hemma. Detta börja gnaga i mig strax efter jag kom tillbaka till tro. Dock har Gud använt mej på vägen, kanske det var meningen att jag skulle vara där jag var ett tag? Jag vet inte, vem kan förklara Herrens vägar? I höstas så kände jag känslan starkare, att jag inte var på rätt plats. Sen kom jag i kontakt med Katolska Kyrkan och det jag upptäckt på denna lilla tid sen nyår är fantastiskt, äntligen känner jag i min ande att jag är på rätt väg. Äntligen börja jag lära mig i att Gud leder. Det är så lätt att tänka att vi ska planera. Något som är riktigt illa är att tala om för varandra allt för ofta “Så tänker nog inte Gud om ditt liv”, “Det är helt fel, det kan inte vara Guds vilja”. Att lära känna Gud tar ofta ett långt liv. Här i väst lever vi länge, jag tänker att det är för vi behöver ofta ett långt liv för att bli heliga och hålla ut tills vi blir slutfrälsta.

När jag pratade med prästen härom dagen berättade han om St Augustinus, han var inte helt tillfredsställd med Kyrkans förklaringar av den. Han ville förstå mer. Han satt och mediterade på en strand över Treenigheten så kom ett barn som grävde en grop i sanden. Sen stod barnet och öste i vatten, barnet höll på ett tag.
Då frågade Augustinus: “Vad gör du?”
Barnet sade: “Jag ska hälla hela havet i denna grop”.
Augustinus sade: “Det kommer inte att gå”.
Då sade barnet: “Det är ju det du försöker göra.”

Vi försöker så ofta förstå Gud, visst kan vi förstå mer. Men det viktigaste är nog att förstå mer om hur stor Gud är och hur lite vi förstår. Han har förresten skrivit flera böcker om Treenigheten.

Äntligen börjar jag hitta fri och känna att jag har en riktning i livet, vart jag är om ett år. Det vet jag inte. Men jag vet vart min slutmål är och vem jag vandrar med.

Första längre cykelturen i år – Falun tur och retur

This slideshow requires JavaScript.

Igår var jag och träffade en präst i Falun för trosundervisning. Det var ganska varmt men rätt knöligt på sina sträckor. På hemvägen hade snön lagom hunnit smälta så cykeln liksom sjönk på sina ställen, så hem tog det lite längre tid. Överlag var det en trevlig tur. Solig och trevlig. Ser fram emot fler cykelturer, men längre cykelturer får jag nog vänta med tills det blir varmare.

Brev till vänner: Gnostesicm

Alexander den Store inledde det grekiske väldet på 300-talet, och skapade en religiös blandkultur. En andlig osäkerhet tog sin form i Medelhavsområdet, man upplevde en stor och oöverskådlig värld. Från östvärlden strömmade läror och sekter med “dold kunskap”. Det spred sig snabbt. Vi läser i bibeln om hur de första församlingarna  hade mycket problem med detta. Tankar om att upptäcka sitt “gudomliga ursprung”, “Gud i oss själva”. Vi är skapade till Guds avbild, men inte är vi Gud själva. Detta är något som direkt motsäger bibeln, Guds ord, Kristus, är inte bara Jesus, Ordet är Jesus (jfr 1 Kor 12:3, 1 Johannesevangeliet 2:22, 2 Johannesevangeliet 7).

Ni kanske känner till att det finns några skrifter som kallas Nya Testamentliga “apokryfer”. Så som “Thomasevangeliet”, “Petrus akter” och några fler. De innehåller “dolda budskap” en del finns översatta till svenska, men dessa texter är inte godkända av (Katolska) Kyrkan (som godkände vilka skrifter som skulle vara med i Bibeln).  Dessa skrifter menade att det fanns en hemlig ära som Jesus bara skulle ha delat med sina vänner och som bara skulle delges vissa utvalda. Detta mottogs med nyfikenhet. Men Kyrkan sa ifrån. På 100-talet e.Kr. var alla apostlarna döda. Tidiga kyrkofäder som undervisats av apostlarna själva så som (Justinos och Ireneus) avvisade bestämt att någon hemlig lära skulle funnits. Kyrkan oroades för hur så många kunde förkasta den kristna trons grunder. Gamla Testamentet förkastades för det ansågs tala om en ond Gud. Som vi skulle “göra oss fria från”, skapelsen var ett misstagen av den Guden. Man hänvisade till Paulus och Johannes som menade att världen styrdes av den onde (Johannesevangeliet 12:31; 16:11; Efesierbrevet 6:12; Kolosserbrevet 2:15) och att Jesus förkunnade att världen skulle gå under så därför kunde skapelsen omöjligt vara av en god Gud. “Kristus” som kom för att frälsa oss måste ha kommit för att visa oss vårt inre gudomliga jag så vi själva kunde nå till “ljusriket”.

Denna lära var till stor skada, Jesu död på korset menades inte betyda någonting. Därmed blev evangeliets budskapet om den lidande Messias samt Kyrkans dop och eukaristin (“nattvarden”), dess fysiska gemenskap och organisation – “Kristi kropp i världen” – helt meningslösa. I Första Johannes brev märks den gamle apostelns sorg för sådana avfällingar som föraktade tron på sakramenten, på eukaristin och dopet (“blodet och vattnet”). Dem menade även att könsskillnaderna skulle avskaffas för det skulle vara av ondo.

Under den tiden längtade man efter en totalförklaring som kunde svar på tillvarons misär, varför den finns och hur vi befrias från den. Ärkekättaren Marikon i Rom var en av dem som ville avskaffa Gamla testamentet och mycket av nya. Han målade upp en “positiv Gudsbild”. Hans sekt hölls vid liv till 500-talet. Polykarpos, som hade undervisats av apostlarna, kom till Rom mitt på 100-talet och lyckades få många markiniter att återvända till Kyrkan. Själv hade han (som sina lärare och apostlarna) all personlig kontakt med dem som förvred kristen tro, men han träffade en dag Markion och denna frågade “känner du mig?” och han svarade “Jag känner dig, du Satans förstfödde”. Johannes uttrycker sin sorg i ett av sina brev kallar dem för “anti-kristna”. Eftersom dem förnekar att Jesus var Kristus.

Gnostikerna förlöjligade den aposterioriska successionen. Biskoparna och prästen visade upp intyg att de var vigda i nedstigande led från apostlarna. Man dumförklarade redan apostlarna. Man hänvisade till Markusevangeliet där det står om att Jesus förbjuder demoner och bekänna hans rätta identitet och apostlarna inte riktigt förstår vad Jesus har att säga och på vilket sätt han skulle segra. Man fördummade och förlöjligade biskoparna på deras tid också.

Den gnostiska läran är dualistiskt. Detta tänk grundat på att människosjälen är fast i människokroppen som en fånge och allt världen är ont. Detta ligger nära tanken om buddistisk och hinduistisk lära. Den menar att i begynnelsen fanns en god Ljusgud och Visheten. Sofia (Visheten) födde ett barn utan Ljusgudens tillåtelse. Sonen blev någon slags halvgud som var lite avundsjuk på Ljusguden. Som skapade denna onda värld. Jesus menades vara en vanlig människa född av Maria och Joseph som upptäckte ljusgnistan inom sig, som i dödsögonblicket tog ifrån honom.

Den säger att människor själv har förmågan att söka och finna det inre ljuset. Några kristna gnostiska riktningar, fr.a. basilidianerna, trodde att denna inre förmåga berodde på gudomlig predestination, och att majoriteten av mänskligheten var förutbestämd till helvetet, men andra gnostiker hade en mer positiv syn på människans fria val och alla människors förmåga att utvecklas. Det finns vissa likheter med nutida metoder att utforska jaget med psykoterapi. Dessa metoder kan kopplas till buddhismen. Denna tanke är inget direkt trossystem utan mer grundläggande tankar som härstammar från judisk mystisk.

De ansåg att vad kroppen gjorde spelade ingen roll, så länge man var frälst. Det var som att anden var en guldklimp som man drar genom smuts, guldklimpen mister inte sitt värde efter som man var frälst. I Första Korinthierbrevet uttrycker Paulus sin sorg över att en man lever tillsammans med sin fars hustru. Detta var ju helt oacceptabelt enligt Mose lag, det var incest! Men i församlingen var man stolta över att ha någon som levde så här och fortfarande kunde behålla tron. Synden spelade ingen roll för gnostiker, utan att det handlade bara om vilket kunskap man hade. Detta får oss att förstå vikten av att hur vi lever våra liv är viktigt för vår relation med Gud.

Det finns idag den Gnostisk-apostoliska kyrkan som fick sitt namn på 1960talet, denna härstammar från Eglise Gnostique, grundat av Jules Doinel 1890, och Eglise Gnostique Catholique, grundad av Jean Bricaud 1907, som förenades 1920. Men som jag ser det så smyger sig dessa tankar in på sina håll. Det är nog viktigt att förstå vad gnosticism så man kan se tendenserna till det. De gnostiska skrifterna finns idag att få tag på så det är bra att förstå varför det av Kyrkan tidigt förkastades.

Det finns mycket att läsa om detta ämne:

Nästa vecka

Då handlar det om att kroppen är vårat tempel. Vad innebär det i praktiken? Hur kan vi göra för att ta hand om vårat tempel? Andligt, men också fysiskt. Jag hoppas ni är med igen.

Risker med att läsa bibeln?

Att läsa bibeln är bra överlag så jag ska inte säga åt någon att sluta läsa bibeln. Men kan det finnas risker med bibelläsning? Ja, skulle jag vilja påstå. Som jag själv tänkt och jag vet att det finns fler som tänker är man aldrig ska tro att man kan ha fel tolkningar och att anden leder en till sanningen. Det blir att man förkastar vad kyrkofäder sagt och så. Kontentan blir att man tro sig till höra den ytterst lilla minoritet av kristna som är frälst? Lite tillspetsat men det är så det upplevt. På vissa håll så märks det tydligare än andra. Det är bra att förstå att man gör en personlig tolkning. Om den går emot vad majoriteten kristna har tänkt om en fråga sedan Jesus då kanske man ska ta och ifrågasätta sig själv. Det är inte lätt förstå sanningen, men vi vill gärna göra det lättare än vad det är. Jesus är enda vägen till Gud, men hur man ska tolka bibeln är komplext.

Varför skulle det vara svårt? Skulle inte Gud vilja ge oss en en komplett handbok med alla svar? Det hade ju varit enkelt? Därför att livet är inte enkelt. Bibeln hjälper oss att forma vårt samvete. Sen kan vi också lära mycket av traditionen, den lära som förts vidare från de första kristna. Men trotts allt detta så är det komplext. Livet har inte varit enkelt och kommer inte att bli. Vi får göra vårt bästa och söka sanningen. Vi ska inte tro att vi kommer att bli klara i detta liv, då bedrar vi oss själva. Vi får vara ödmjuka oss för hur stor Gud är och hur små och ynkliga vi är.

Internationella kvinnodagen

Idag är det den internationella kvinnodagen. Så jag tänkte skriva lite kort om olika kvinnliga förebilder för oss i de kristna livet. Kvinnor som varit med och spritt Guds rike. Som också fått vara betydelsefulla lemmar i Kristi Kropp. Själv har jag skrivit om ett några, så har jag bett kristna i min bekantskapskrets skriva några rader om någon som är viktig för dem.

  1. Jungfru Maria
  2. Moder Teresa
  3. Josefina Bakhita
  4. Birgitta Birgersdotter
  5. Dorothy Day
  6. Elisabeth Hesselblad
  7. Lucia
  8. Lilla Teresa
  9. Bön

 

1. Jungfru Maria

Låt åt skänka en tanke till den salige Jesu moder1 som alltid stöttade Jesus. Som led med och ömmade för honom. Hon följde Jesus helga vägen till korset och var med Johannes de enda som var med Jesus när han hängde på korset av Jesu närmaste. Hon tog emot Jesu kropp när han var dag med öppna armar. Vi kan ha en som förebild i att vara medlidande och medkännande för Kristi lidanden.

»Maria sa: ”Jag vill hylla Herren av hela min själ! Min ande jublar över Gud, han som räddar mig!”«

Lukasevangeliet 1:46-47 (nuBibeln)

  1. Ur Marias lovsång “… Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig.Lukasevangeliet 1:48 (nuBibeln)

 

2. Moder Teresa (1910-1997)

1472978508_20100804-123203-8_max

Låt oss även tänka på de andra kvinnor som genom heliga liv varit förebilder för oss så som Moder Theresa hur vi mer kan leva våra liv självutgivande för de svaga och fattiga.

» Moder Teresas hela liv och arbete speglade glädjen att älska Gud och nästan, särskilt de mest nödställda, de fattigaste av de fattigaste. Hennes svar på Jesu vädjan “Kom, var mitt ljus” gjorde henne till en symbol för medlidande i världen och ett levande vittne om Guds kärlek. Hennes liv visade världen varje människas storhet och värdighet, värdet av små ting gjorda med stor kärlek, och det ovärderliga värdet av en intim förening med Gud.« Ur Novena till den salige Teresa av Calcutta

»Förtröstan på Gud förmår göra allt. Det är vår ringhet som Gud behöver, inte vår fullhet.« /Moder Teresa

 

3. Josefina Bakhita (ca. 1869 – 1947)

» Hon föddes i Darfur, hon blev som barn kidnappad och såld som slav. Hon blev misshandlad, våldtagen och såld flera gånger. När hon kom till Italien blev hon fri och hon döptes och blev nunna. Trots sina fruktansvärda upplevelser (hon drömde mardrömmar om det hela sitt liv) spred hon kärlek till alla hon mötte och hon var mycket älskad av alla i den italienska stad hon bodde i. De kallade henne ‘vår svarta moder’. Hon brukade i tacksamhet kyssa dopfunten där hon döpts och säga: ”Här blev jag ett Guds barn”. Heliga Josefina visar med sitt liv att man kan överleva de mest fruktansvärda händelser en människa kan vara med om och bli ett helgon.« /Teija (Ett trossyskon och vän till mig skrev detta)

»”Herren har älskat mig så mycket: vi måste älska alla… vi måste vara medlidsamma.“« /Josephine Bakhita

 

4. Birgitta Birgersdotter (Heliga Brigitta, 1303-1373)

Denna kvinna levde hela sitt liv för Gud, hon kritiserade världsliga och andliga ledare som svek sina ideal och förde ett omoraliskt liv och sög ut de fattiga. Hon varnade dem för vilka straff som väntade dem i helvetet. Hon levde ett fromt och gudfruktigt liv.

» En sann ödmjukhet är att utan hänsyn till människors tycken, beröm, klander eller motstånd vandra Jesu väg … och inte längta efter överflöd utan vara som en av det enkla folket« /Birgitta Birgersdotter

» Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att vandra den. Amen.« Bön av Birgitta

 

5. Dorothy Day (1897-1980)

Denna kvinna startade “Catholic Worker-rörelsen” på 1930-talet som var en pacifistisk rörelse som gav ett direkt stöd till fattiga, hemlösa och andra utsatta grupper genom ickevåldsmetoder. Hennes liv var till stor del en politisk kamp för de svaga i samhället. Hon var starkt inspirerad av Franciskus av Assisi.

» Jag älskar verkligen Gud bara så mycket som jag älskar den person jag älskar minst.« /Dorothy Day

 

6. Elisabeth Hesselblad (1870-1957)

Elisabeth var född i byn Fåglavik i Hudene socken, Västergötland, men emigrerade till USA. Hon arbetare under sitt liv för ekumenik mellan olika kyrkor och samfund genom organisationen Unitas (enhet), hennes inflytande blev betydande. 1911 startade hon en egen gren av Birgittaorden. Under Andra världskriget gömdes bl.a. judar i  “Den heliga Birgittas hus” hus i Rom något som lett till att Elisabeth Hesselblad postumt tilldelats den judiska utmärkelsen “rättfärdig bland folken”. Hon bidrag med mycket hjälpverksamhet i slutet på andra världskriget.

» Vi måste närma oss en stor kärlek till Gud och våran nästa; en kärlek, en kärleksfull kärlek, en kärlek som brinner bort ofullkomligheter, en kärlek som försiktigt bär en otålighetsakt eller ett bittert ord, en kärlek som låter ett oavsiktligt handlande eller försummelse passera utan kommentar, en kärlek som låter sig lätt till en välgörenhet.« /Elisabeth Hesselblad

 

7. Lucia (ca 283-304)

Namnet betyder “ljusbärerskan”, hon var jungfru och blev martyr. Hon dog av kejsar Diocletianus.

» Redan som liten skall hon ha avlagt kyskhetslöfte; dock berättade hon inte det för någon. När hon blev äldre lovade modern bort henne. Hon lyckades försena förlovningen och bad till Gud att han skulle hjälpa henne. Då blev hennes mor sjuk i blödarsjuka som ingen lyckades bota. Lucia övertalade därför modern att vallfärda till Catania och helgonet Agatas grav. När de kom fram skall Agata ha uppenbarat sig för Lucia och sagt “Varför ber du mig om något du själv kan ge din moder? Din tro har botat henne!” Modern blev frisk, och lovade Lucia att inte gifta bort henne till någon man. Men friaren kände sig kränkt och angav henne för ståthållaren till kejsar Diocletianus, som förföljde de kristna.

Lucia blev arresterad och torterad men förlorade inte sin tro på Gud. Hon dömdes till att bli glädjeflicka på en bordell. Hon uppges då ha sagt att då hon inte gav sig frivilligt skulle hennes kyskhet vara dubbelt värd. När hon skulle åka genom staden till bordellen på ett spann bakom oxar, frös spannet fast i marken och gick inte att rubba. De hällde då kokande olja på henne men hon blev inte skadad. I sin desperation körde någon ett svärd genom halsen på henne men inte heller då dog hon. Hon levde ända tills någon kom för att ge henne den sista smörjelsen.« Wikipedia: Lucia

 

8. Lilla Therese (1873-1897)

» Lilla Therese dog när hon var 24 år…hon hade varit karmelitnunna i knappt 10 år. Hennes liv var mycket enkelt. Hon stod egentligen inte ut från mängden när hon levde men är en av Kyrkans största helgon, även kyrkolärare. Känd för den “lilla vägen” alltså att man inte behövde uträtta stora ting för att komma till himmelen…det viktiga är att man gör allt av Kärlek.« /Sandra (Ett trossyskon och vän skrev detta)

» Kärlek visar sig i gärningar, så hur ska jag visa min kärlek? Stora gärningar är förbjudna för mig. Det enda sättet jag kan visa min kärlek är genom att sprida blommor och dessa blommor är varje litet offer, varje blick och ord, och att göra de minsta sakerna för kärleken.« /Lilla Therese

» Ibland när jag läser andliga traktater, där perfektionen visar sig med tusen hinder och en hel legion av illusioner runtomkring den, blir mitt stackars lilla sinne uttröttat. Så stänger jag den lärda boken, som lämnat mitt huvud splittrat och mitt hjärta uttorkat, och tar tag i den Heliga Skriften. Då verkar allting ljust, ett enda ord öppnar upp oändliga horisonter för min själ och perfektionen verkar enkel. Jag ser att det räckar att inse sin intighet och ge sig själv helt, som ett barn, i den gode Gudens armar. Jag gläder mig åt att vara liten och lämnar de fina böckerna som jag inte kan förstå åt stora själar och förstånd, eftersom ‘endast barn, och de som är som dem, blir insläppta till den himmelska måltiden.« /Lilla Therese

 

Bön

Tack Herre för vad ju gjort genom dessa kvinnor och vilken kärlek och välsignelse som fått förmedlas genom den. Tack för att du vill använda oss människor till att vara del i att göra ditt verk. Låt alltid ditt verk som är förmedlat genom demvara välsignat.

Jag vill också direkt tacka alla er kvinnliga helgon (både som blivit helgon förklarade och ni som kämpat utan att blivit uppmärksammade) som jag nämnt och inte nämn som levt sina liv för själarnas väl och frälsning. Ni som i strävat att göra vår Konung och Frälsares verk och namn känt i världen. Be för oss till vår Herre Jesus Kristus att vi inspireras av era exempel så vi allt mer kan lika honom.

I Fadern och Sonen och Den Helige Andens namn. Amen