Glöm inte småsakerna

1533963834066263203502941903863.jpg

Hos mej har jag några chiliplantor. Om man missar att vattna dem en dag då hänger dem och ser så halvdöda ut. Det är lätt att tänka “jag har så mycket idag, jag vattnar imorgon”. Nu så hänger det nog inte på om jag vattnar minachili plantor varje dag i fall jag kommer till himlen. Så hur viktig är dem egentligen? Frukten är god i mat, men framförallt så lär det mej viktigten av att hitta en diciplin i sitt andliga liv. Hur mycket sol den får, hur varmt det är, om den får gödning påverkar också mycket

Det är så lätt att tänka att “det gör väl inte så mycket om glömmer att be ibland”. När jag tittade tillbaka till i våras spenderade jag mer tid med Gud och jag hade en närmare relation. Nu känner jag att jag har rätt fokus igen men det är som med chiliplantorna. Den hänger då lätt. Dem behöver mer vatten ju större dem är. Allt i våra liv är viktiga för att relationen ska fungera. Som Pater Joseph tar upp i predikan som jag länkar till så nämner han korstecknet innan måltiden. Som kan tyckas vara en småsak. Det är att leva i omvändelse och det nya livet med Gud.

Gud är barmhärtig och vi har ingen tid att förlora. Han ser den goda viljan man har här och nu. Det är det som räknas.

Från slutat av predikan Andlig dietist  (ca 10min) av Pater Joseph som inlägget är skrivet utifrån. Lyssna gärna.

 

Vad lever vi för?

Hörde en mycket intressant predikan om ämnet. Vi vill så lätt så mycket i livet. Men frågar vi oss tillräckligt ofta vad är viktigt? Som Pater Joseph tar upp i predikan så säger Jesus: “Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv?”. Vi glömmer ofta det. Att vara nöjd med att vi får tillhöra Gud. Ibland har jag tänkt att jag ska träna massor och bli en duktig cyklist. Men det kostar så mycket tid. Att röra på sig är bra. Vi bör träna några timmar i veckan för att må bra fysiskt och psykiskt. Men det viktigaste är ju ändå vad det vi gör ger för lön i himlen.

Vi beskymrar oss liksom folket som Jesus i Bergspredikan pratar för onödiga saker. Även mat, husrum och kläder. Det är självklart att vi ska ha som målsättning att jobba och förtjäna vårt leverbröd. Men vi råkar ut för är nyttigt för vi ser att det vi lever för är något annat.

I våra böner får vi som han ta upp utgå från den heligaste av alla böner: Fader vår. Vi ska inte be om något annat än det som går i linje med den. Det viktigaste vi kan be om är “Se din vilja”. Vad vi vill spelar inte så stor roll, för Gud vet vi behöver. Paulus säger ” jag kan vara fattig och jag kan vara rik” det spelar honom ingen roll för att han har sitt fokus på målet.

Jag såg en video om cykling där dom sa att man alltid ska ha blicken dit man ska för det blir ofta dit man cyklar. Så är det också med oss. Tittar vi bara mot Jesua och himlen så har vinkursen rätt.

 

http://franciskus-jonkoping.net/audio-pater-joseph-vad-lever-jag-for/

Thérèse of Lisieux, den “lilla vägen” och en andlig övning i kärlek

Lilla Thérèse är verkligen någon som fascinerar mej, många helgon har fått vara med om att vara goda lärare, hjälpt människor och förmedlat mycket helande som de fått mycket uppskattning av. Dessa saker är fantastiska och vi har mycket att lära från dem. Men Lilla Thérèse visar oss något annat. Hon blev inte känd för något stort. Tvärt om, den var hennes “Lilla väg” som är fascinerande med hennes liv.

»Jesus designed to show me the road that leads to this Divine Furnace [of God’s love] and this road is the surrender of the little child who sleeps without fear in its Father’s arms.« Thérèse of Lisieux
(Jesus utformade för att visa mig vägen som leder till denna gudomliga ugn [av Guds kärlek] och den här vägen är överlämnandet av det lilla barnet som sover utan rädsla i sin faders armar.)

Hon insåg tidigt insåg som barn sitt totala beroende av Gud, det andliga barnaskapet. Av henne kan vi lära oss var det innebär att släppa allt till Gud. Hon förklarar det inte på ett sätt som känns betungande utan snarare befriande.

När hon som ung önskade i sitt kloster vara evangelist, präst, martyr och doktor. Så förstod hon “hur kan jag vara det i mitt lilla kloster”. Hon slogs av det Paulus skriver om Kärlekens väg:

»Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda. Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.« Första Korinthierbrevet 13:4-7 (Folkbibeln 98)

»Miss no single opportunity of making some small sacrifice, here by a smiling look, there by a kindly word; always doing the smallest right and doing it all for love.« Thérèse of Lisieux
(Missa inte en enda möjlighet att göra något litet offer, kom med en leende blick, ett vänligt ord; gör det minst viktiga rätt och gör allt för kärlek.)

Vi kan tänka på detta i vårt vanliga liv. Ibland kanske vi kan tänka att vi inte kan göra så mycket. Men vi kan vara Kristi hjältar, som är olik världens hjältar. Vi kan leva i överlåten kärlek varje dag. Den lilla vägen handlar om att göra allt vi gör i vardagen med stor kärlek. Små uppoffringar som får betyda så mycket för något. “Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35, nuBibeln), Något som vi absolut kan ha som en andlig övning. Låt oss försöka möta alla människor vi möter med stor kärlek och respekt. Att vara ivrig att tjäna, lyssnas och vara en god medmänniska. När någon gör något som vi tycker är irriterande kan vi bita och och le så vi inte sårar människan. Kärlek är den lilla vägen, att vilja allt gott för sin nästa!

»When one loves, one does not calculate.« Thérèse of Lisieux
(När man älskar, så beräknar man inte)

Här är en kort film på 15min om hennes liv:

Andliga övningar: Leva i bön och tacksägelse

Idag tänkte jag ge er några andliga övningar i att leva bön. Dessa övningar kan gärna göras flera gånger. Vi är uppmanade till att leva i ständig bön, det kan svårt att hitta fokus. Så jag tänkte komma med några tips. 

»Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus.« Första Thessalonikerbrevet 5:16-18 (Bibel 2000)

 

Be ständigt

Hitta Gud i nuet

Gud är här just nu, men vi är ofta i det som varit eller det som ska hända. Men det är viktigt att inse att Gud vill möta oss just nu, här på denna plats. Vad som har hänt och kommer kan vi inte göra något åt nu. Men just nu kan vi vara med Gud. När vi får chansen så stanna upp, blunda, ta några djupa andetag på ordet “Jesus”. När vi gör något arbete där vi inte behöver tänka så mycket kan vi be en kort repetitiv bön så som Jesus-bönen: “Herre Jesus Kristus Guds son, förbarma dig över mig.” (längre ner finns tips på flera böner). Under tiden så försöker vi bara fokusera på orden vi säger, inget annat. Att släppa tankarna är jobbigt men det är en bra träning som gör oss mer fokuserade och öppna för att höra Gud.

 

Tacka ständigt

Tacka Gud behöver vi inte alltid göra i ord, vi kan stanna upp när vi är ute och vända oss mot solen och bara njuta av stunden. När vi äter kan vi försöka att vara fokuserad på maten vi tuggar och att känna oss tacksamma för den, man kan gärna blunda när man tuggar. I allt kan vi försöka känna tacksamhet för allt som Gud ger. På så sätt kan vi lära oss se mer av alla små och stora välsignelser som Gud ger varje dag.

Be gärna inför maten. Hitta gärna en bön som känns personlig. Det finns olika långa böner. Den vanligaste bordsbönen är “Gode Gud välsigna maten. I Jesu namn, amen.” En sång som är vanlig är Glädjens Herre (Se wikipedia). I kloster och kommuniteter brukar man be: “Herre, se i nåd till alla som hungra och lida nöd. Giv oss tacksamma hjärtan, och välsigna oss och dessa dina gåvor, som vi taga emot ur din milda hand. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

En stunds bön och stillhet istället för telefonpill

Har vi 5-10min kanske så kan vi med telefonerna? Men hur lång tid spenderar vi i bön? Har vi svårt att veta vad vi ska be så hitta en kort bön så som Fader vår, Jesus bönen, någon (se nedan) eller liknande. Den kan vi be en eller flera gånger. Vi kan också ta en tid för reflektion av ett bibelord eller bara sitta inför Herrens ansikten och fylla oss av hans kärlek och nåd.

 

Tips på böner

Korta böner

Herre, visa mig den väg du vill att jag ska gå och gör mig villig att vandra den.

Jesus, jag älskar dej.

Tala, Herre. Din tjänare hör. (1 Samuelsboken 3:9)

Jag tror. Hjälp min otro! (Markusevangeliet 9:24)

Jag vill följa dig vart du än går. (Lukasevangeliet 9:57)

Fader, i dina händer överlämnar jag min ande. (Lukasevangeliet 23:46)

Amen, kom, Herre Jesus! (Uppenbarelseboken 22:20)

En akt av hopp

Herre, min Gud, jag hoppas genom din nåd att få alla mina synder förlåtelse och att efter detta levet uppnå den eviga saligheten; ty du har lovat detta, du som är oändlig mäktig, trofast, god och barmhärtig. I detta hopp vill jag leva och dö. Amen.

 

En akt av kärlek

Herre, min Gud, jag älskar dig över allting och min nästa för din skull, ty du är det högsta, oändliga och fullkomligt goda, du är värd all kärlek. I denna kärlek vill jag leva och dö. Amen. 

 

Kristi Själ

Kristi själ, helga mig!
Kristi kropp, rädda mig!
Kristi blod, berusa mig!
Vattnet ur Kristi sida, rena mig.
Kristi lidande, styrk mig.
O gode Jesus, bönhör mig.
I dina sår, göm mig.
Tillåt mig inte att skiljas från dig.
För den onde fienden, beskydda mig.
I min dödsstund, kalla mig.
Låt mig komma till dig,
så att jag med dina helgon
må lovprisa dig.
I evigheters evighet.
Amen.

 

Vad kan vi förvänta av dessa övning?

Några saker vi kan tänka oss på sikt få ut av detta än en djupare relation med med Gud, vi öppnar oss för Guds vilja i våra liv, vi blir med lika Gud, vi blir mindre splittrade, vi blir lugnare och mer fokuserade. Spara gärna länken och gå gör det gärna flera gånger.

Livet med Gud

Ibland kan man titta på dem som har ett starkt andligt liv, t.ex. munkar och nunnor och tänka “dem har nog det bra och ett lätt liv”. Ack! Vilken villfarelse att tro det! Ju närmare Gud man kommer så blir det verkligen inte lättare. Friden med Gud har dock växt och jag vet att varje dag kommer jag närmare frälsningen, det är den enda skatt i livet som är värt något. Men också prövningar och lidanden kan bli större. Liksom Moder Teresa uttryckte när hpn blev gammal att andra såg en varmare människa ju längre hon levde, men hon upptäckte ett stor mörker, hennes egen synd.

Det är en helgelseprocess som är nödvändlig i det kristna livet men ack så smärtsam och tung. Samtidigt så ser man en mening i allt. Man upptäcker att ens eget lidande är bot för mina och andras synder. Så i allt kan man tacka Gud och känna en frid i lidandet.

Man upptäcker också vad som är viktigt i livet och vad som bär rensas ut. Vi måste inse att ingenting är värt något utan Gud. Exakt vad som är okej för dej kan jag inte säga. Men allt som inte är till uppbyggelse för det andliga livet är inte värt att ha i sitt liv. Allt vi gör bara gör oss själv som inte är uppbyggligt för vårt andliga jag kan vi kasta ur våra liv. Låt oss göra fastan till en sån tid. Lev i allt för Gud.

En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljusets barn — ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning — och tänk på vad Herren vill ha.
Efesierbrevet 5:8‭-‬10 (Bibel 2000)

Samtidigt så ångrar man inte att man överlåtit sig dit man är. Att leva på något annat sätt finns inte som alternativ. Än fast man stannar upp och begrundar sin situation ibland.

Jesus sade till de tolv: »Inte vill väl ni också gå er väg?« Simon Petrus svarade: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.«
Johannesevangeliet 6:67‭-‬69 (Bibel 2000)

Det allmänneliga prästerskapet – vi ska leva heligt

Ni kommer till honom, den levande stenen som inte dög åt människor, men som är utvald av Gud och ärad inför honom. Därför är ni nu själva levande byggnadsstenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap som kan bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje på grund av Jesus Kristus. Det står ju i Skriften: ”Se! Jag lägger i Sion en utvald och ärad hörnsten. Och den som tror på honom ska inte stå där med skam.” Den är alltså värdefull för er som tror, men för dem som inte tror har ”den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna blivit en hörnsten,” och ”en stötesten och en klippa som man faller på.” De stöter emot därför att de inte lyder budskapet. Så var det också bestämt för dem. Men ni är ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, Guds eget folk, som ska förkunna hans storverk.” Han har ju kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk, får nu vara Guds eget folk. Ni som tidigare inte fick någon barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.

1 Petrusbrevet 2:4-10 (nuBibeln)

Innan läste jag detta stycke och trodde det handlade om att vem som helst skulle predika Guds ord till församlingen. Men jag har insett att det inte handlar om det. Efter att jag studerat bibeln så insåg jag att vi är kallade att leva i ljuset så vi kan stå fläckfria när Jesus kommer tillbaka.

Vi är kallade till att leva heligt för Jesus, så vi behagar han som skapat oss. Att bortförklara synda gärningar och prata om att “Gud förlåter” är så farligt, Jesus själv säger till kvinnan vid Sykars brunn att “synda inte mer”. I praktiken menar han “synda aldrig mer”. Nu finns givetvis förlåtelse för synder, om vi ångrar oss. Men vi ska också visa för Gud att vi vill leva för honom. Det handlar inte om att Gud vill straffa, det handlar om att skola oss för vårt nästa liv. Präster läser länge på och i första hand ska dem leva som ett exempel för andra. Vi har ansvar för hur vi lever. Om vi stjäl och någon ser oss och vet att vi är kristen, då syndar vi inte bara mot Gud utan vanärar Kristus så han får skämmas för oss.

En del förklarar detta som “gärningslära”, jag rekommenderar er att läsa bibeln själva. Vi pratar om “politisk korrekthet”, jag vill hävda att det finns en “religiös korrekthet” som definierar vad som är okej att tycka. Vi pratar mycket om rättigheter idag. “Jag har rätt till det” & “Jag behöver inte göra det”. Men vi tycker det är jobbigt att Gud skulle förvänta oss något av oss. En tro utan gärningar är död (Jakobsbrevet 2:14f). Gud tvingar ingen, det är ett som är sant! Men vi får också ta konsekvenserna av vårat handlande. Vi tror på en allsmäktig Gud, men han har på jorden överlämnat makten till människor som har gett den till Satan. Då är det upp till oss att ta oss tillbaka till Gud. Gud sände inte till son för att vi skulle kunna fortsätta leva i synd och slippa ta konsekvenserna. Han sände Jesus för att förlåta och omvända oss. Det var ju därför han blev korsfäst. För han sa till folk att de levde i synd. Som Johannes beskriver så behöver vi sträva efter att leva heligt för att få del av förlåtelsen:

Detta är det budskap som vi hörde från honom och som vi förkunnar för er: Gud är ljus och det finns inte minsta mörker i honom. Om vi påstår att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, då ljuger vi och lever inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. Om vi påstår att vi är syndfria, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi påstår att vi inte har syndat gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.

1 Johannesbrevet 1:5-10 (SvenskBibeln)

Det jag sagt förut säger jag igen. Jag älskar er alla och vill göra vad jag kan för att stötta er på er vandring. Eftersom jag själv har syndat och fått tagit konsekvenser av det vill jag varna er för konsekvenserna. Jag önskar med hela mitt hjärta att ni ska bli fullkomliga.

Vad bygger Kyrkan?

Man hör folk som vill leta upp kyrkor där ledarna lever så heligt och visar på den idealbilden av Kristi liv. Även jag har tänkt i dem banorna under en period. Visst kan man känna nöd för alla syndare, man önskar väl att de kunde helga sig mer? Man klagar över att människor är så oandliga, man ser dem bara till jul och nyår. “Om man bara medlemmarna hade levt mer heligt då hade det hänt grejer”. Det har varit väckelsemöten och annat. Det är bra att inspirera, uppmana och tillrättavisa om det görs med kärlek. Men trotts alla de som tycks vara i privatlivet syndiga & “tokstollar” som lett och burit Kyrkan så har ingen kunnat rasera den. Men det är Anden som bär Kyrkan. Om vi nu har läst bibeln, även gamla testamentet så ser vi att Gud väljer bräckliga och svaga människor. Mose var mördare, David stal en fru, Paulus förföljde Kristna innan han mötte Jesus, osv. Kyrkan har inte byggs av människors duktighet! Detta är något som tagit tid för mej att se.

Det säger något om Gud. Han är sen till vrede och rik på kärlek och barmhärtighet (Psaltaren 86:15). Hans nåd sträcker sig långt över vårt förstånd. Se på Paulus, han kan kallade sig själv för den störste syndaren av dem alla (Första Timoteusbrevet 1:15). Vi får tillhöra Gud för han är nådig. Vi förtjänar det inte, inte för fem öre! Mycket har hänt i mitt liv, men jag har mycket att jobba med än. Det finns synder som vi kan göra som är stora. Men om vi verkligen ångrar oss vill göra bot så kan vi vända. Det enda Gud inte kan förlåta om vi hädar den helige ande. Men det behöver man inte vara så orolig för så länge man vill göra rätt.

Men vi har ingen rätt att kritisera vår broder. Om vi gör det ska vi komma ihåg att när vi gör det synder vi:

Tala inte illa om varandra, syskon, för den som talar illa om andra och dömer dem, han talar illa om lagen och dömer ut den. Men om du dömer lagen håller du den inte utan gör dig till domare över den. Det finns bara en lagstiftare och domare, han som ensam har makt att rädda eller förinta. Men vilken rätt har du att döma andra? Jakobs brev 4:11-12 (nuBibeln)

Vi måste älska och förlåta syskon och andra människor, men vi behöver absolut inte acceptera allt våra syskon eller andra människor gör. Ibland finns det människor som vi kan ta skada av att umgås med, dem kan vara bra att undvika dem. Jag undvek en period några som jag förstod kunde få mej att börja supa igen, men nu när jag inte känner någon längan efter det så är det inge problem att umgås med sådana. Om Gud vill att jag ska vara där. Men vi är uppmanade till att be för alla.

När Gud sänder “svaga” kristna, ingen kritik så. Men alltså människor som t.ex församlingsledare eller andra roller som bryter kraftigt, slarvig eller kanske sitter han och slurpar kaffe. Ni vet så där riktigt irriterande. Då är det lätt att klaga, men det är ett test från Gud. Vi får vad vi förtjänar, han vill se om vi kan älska dem. Kyrkan är Guds familj. Inte en plats för folk som tycker precis lika. Nej, vi ska formas och lära oss älska varandra. Det är också så viktigt att kyrkans lära inte “förändras” och “anpassas” efter världen. Men så länge läran är rätt och vi strävar efter att lära känna Jesus och varandra som en Kristi kropp så är vi på rätt väg. Men vi ska lära oss älska så som Jesus. Han kallar oss vänner. Den kärlek och förlåtelse vi har fått ska vi också ge vidare. Det finns många som har gjort saker som inte är bra i Guds namn, men får inte döma dem. Likt en förälder som alltid vill sitt bästa  för sina barn trotts att de beter sig illa.

Kyrkan är Guds familj, där vi ska vårda tron och gemenskapen. En gemenskap där vi kan fostras i tron, vi får stötta varandra. Att få tillhöra Kyrkan är en nåd och ett erbjudande. Vill man inte vara med i Kyrkan så är det ingen som tvingar en, bara att lämna.

Det är befriande tycker jag att känna det är bara upp till mig vad jag väljer att göra med mitt liv. Men det gör att jag funderar över hur jag lever mitt liv, att det är värt att ta vara på.

Att vara ljus och salt – dikt på rim

Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas ut och trampas ner av människorna.

Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas. Och man tänder inte ett ljus och sätter det under skäppan , utan man sätter det på hållaren så att det lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.

Matteusevangeliet 5:13-16 (Folkbibeln 2015)

Som kristen bör vi vara annorlunda,
att vara ett exempel för världen.
I fall vi lever som dem andra, 1
vart är då vårt mål för ökenfärden?

En kristen bör sträva efter att handla som Jesus,2
att älska alla även dem som hatar en.3
En kristen får inte ha sin trygghet något under solen,4
utan rota dig fast i en grund av sten.5

Att följa Jesus är att sträva efter att bli som han,
oavsett vilket pris vi får betala.6
Att följa Jesus innebär att få dela hans plåga,7
Och vandra på vägen den smala.8

Att vinna segerkronan går inte genom att slappa,9
det kostar ditt liv för den vinna.6
Att vinna livets lopp kräver att lita på Herren
för att vi ska mållinjen finna.10

En Jesu lärjunge bör stundom vara jobbig för andra
när den vid sanningen i allt står fast.
En Jesu lärjunge bör vara en andlig förebild:
sanningsenlig, kärleksfull och trofast.

 

  1. Romarbrevet 12:2
  2. Filipperbrevet 1:27
  3. Evangeliet enligt Lukas 6:27-36
  4. Hela Predikaren
  5. Evangeliet enligt Lukas 6:47-48, Evangeliet enligt Matteus 16:18
  6. Evangeliet enligt Matteus 10:39
  7. Filipperbrevet 1:29; 3:10, 1 Petrusbrevet 1:6, Jakobsbrevet 1:2-4
  8. Evangeliet enligt Matteus 7:14
  9. 1 Korinthierbrevet 9:24-27
  10. 1 Timotheosbrevet 6:12

Livets stora lopp – en prosa dikt

Livets mening är att genomföra det stora loppet,
allt vi behöver göra är att ta oss från start till mål.
En del som deltar orkar springa fortare och en del långsammare fram,
i slutänden får alla som slutfört loppet mottaga segerkransen.

Träna för loppet är meningslöst, bara anmäl dig och delta,
du har fått alla förutsättningar för loppet.
Vi kan säga att vi inte ha vad som krävs
för vi behöver inte genomföra det av egen kraft.

En del har förutsättningar att springa fort,
de får sporra dem andra att springa fortare.
Dem som bara orkar lunkar fram får visa hur lite som krävs,
men alla måste göra sitt bästa enligt sin förmåga.

Du måste ha en biljett för att räknas som vinnare
och du måste följa reglerna hela vägen.
Alla ha fått förutsättningarna att klara loppet,
men det är upp till dej om du väljer att genomföra det.

Jag vill verkligen inte påstå att jag har nått mitt mål, och att jag är färdig. Men jag arbetar vidare på att lära känna Jesus Kristus. Jag vill leva helt för honom, eftersom han har räddat mig och låter mig tillhöra honom. Nej, kära syskon, jag inbillar mig inte att jag är färdig. Men en sak är säker: jag försöker glömma det som ligger bakom mig och strävar mot det som ligger framför mig. Jag spurtar mot målet för att kunna ta emot priset, det eviga liv som Gud har erbjudit oss genom det som Jesus Kristus gjorde.

Filipperbrevet 3:12-14 (Nya levande bibeln)

En pilgrimsdikt – på rim

Många som tar emot Jesus och vandrar med honom
Tänker sig att dem att de har vägen så klar för sej
Så var även jag när jag var ung, sedan hände livet
Jag inser att jag förstår lite och har mycket att lära mej

Ju längre jag går på livets så fästs min blick
På det mål jag har i slutet av min vandring
Men hur vägen dit leder vet jag ej mycket om
Steg för steg trevar jag mej fram likt en flykting

Jag försöker visa på det mål vi har
Kanske ge ett råd eller två på vägen
Men sen måste du själv finna den rätta stigen
Sätt ditt hopp till Jesus i alla lägen

Det ända vi vet är vårt mål och varifrån vi gått
Var dagens sträcka bär i sitt sköte vet vi inget om
Lidande, hån, hat, sjukdom och död kan möta en på vägen
Men om vandringen fullföljs vinner vi kronan stundom