Glöm inte småsakerna

1533963834066263203502941903863.jpg

Hos mej har jag några chiliplantor. Om man missar att vattna dem en dag då hänger dem och ser så halvdöda ut. Det är lätt att tänka “jag har så mycket idag, jag vattnar imorgon”. Nu så hänger det nog inte på om jag vattnar minachili plantor varje dag i fall jag kommer till himlen. Så hur viktig är dem egentligen? Frukten är god i mat, men framförallt så lär det mej viktigten av att hitta en diciplin i sitt andliga liv. Hur mycket sol den får, hur varmt det är, om den får gödning påverkar också mycket

Det är så lätt att tänka att “det gör väl inte så mycket om glömmer att be ibland”. När jag tittade tillbaka till i våras spenderade jag mer tid med Gud och jag hade en närmare relation. Nu känner jag att jag har rätt fokus igen men det är som med chiliplantorna. Den hänger då lätt. Dem behöver mer vatten ju större dem är. Allt i våra liv är viktiga för att relationen ska fungera. Som Pater Joseph tar upp i predikan som jag länkar till så nämner han korstecknet innan måltiden. Som kan tyckas vara en småsak. Det är att leva i omvändelse och det nya livet med Gud.

Gud är barmhärtig och vi har ingen tid att förlora. Han ser den goda viljan man har här och nu. Det är det som räknas.

Från slutat av predikan Andlig dietist  (ca 10min) av Pater Joseph som inlägget är skrivet utifrån. Lyssna gärna.

 

Vad lever vi för?

Hörde en mycket intressant predikan om ämnet. Vi vill så lätt så mycket i livet. Men frågar vi oss tillräckligt ofta vad är viktigt? Som Pater Joseph tar upp i predikan så säger Jesus: “Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv?”. Vi glömmer ofta det. Att vara nöjd med att vi får tillhöra Gud. Ibland har jag tänkt att jag ska träna massor och bli en duktig cyklist. Men det kostar så mycket tid. Att röra på sig är bra. Vi bör träna några timmar i veckan för att må bra fysiskt och psykiskt. Men det viktigaste är ju ändå vad det vi gör ger för lön i himlen.

Vi beskymrar oss liksom folket som Jesus i Bergspredikan pratar för onödiga saker. Även mat, husrum och kläder. Det är självklart att vi ska ha som målsättning att jobba och förtjäna vårt leverbröd. Men vi råkar ut för är nyttigt för vi ser att det vi lever för är något annat.

I våra böner får vi som han ta upp utgå från den heligaste av alla böner: Fader vår. Vi ska inte be om något annat än det som går i linje med den. Det viktigaste vi kan be om är “Se din vilja”. Vad vi vill spelar inte så stor roll, för Gud vet vi behöver. Paulus säger ” jag kan vara fattig och jag kan vara rik” det spelar honom ingen roll för att han har sitt fokus på målet.

Jag såg en video om cykling där dom sa att man alltid ska ha blicken dit man ska för det blir ofta dit man cyklar. Så är det också med oss. Tittar vi bara mot Jesua och himlen så har vinkursen rätt.

 

http://franciskus-jonkoping.net/audio-pater-joseph-vad-lever-jag-for/

Att leva i uppståndelsen

Uppståndna blev vi genom dopet, men behöver vi leva i uppståndelsen och dessutom vänta på den. Det går ju inte att säga att det är något dera utan det är alla tre. Vi vet att Kristus är uppstånden och vad har att veta om vi fullföljer vårat lopp. Han har visat att om vi går vår lilla väg med honom till slutet så väntar det eviga livet. Att leva i uppståndelsen är också att vi får “uppstå igen” när vi fallit. Vi människor tenderar till att gå vår egen väg, men vi kan vända om. Detta är ett beslut att ta beslutet varje dag. Ett konkret sätt är att morgon och kväll göra korstecknet. Det står att i korset tecken ska vi segra. Det är ett konkret sätt att visa för Herren att vi ödmjukar oss inför honom och vill ta vårt kors. Samtidigt som vi påminner oss själva om vem vi tillhör och vad vi kämpar för.

Så lev i ljuset! Låt inte bara tron bli ord. I vårt samhälle är vi så bra på att definiera vad kristen tro är med ord, men vi behöva också leva i kärlek så människor ser. Sträva efter att inte missa ett tillfälle att göra gott och sprida kärlek. När du faller, låt Kristus resa dej och fortsätt löp. Seger kronan väntar vid mållinjen.

“Var hör jag hemma?” – “Personlighetskris i Kristus”

Rubriken kanske inte säger allt vad jag menar, så jag hoppas att ni läser ändå.

Vi pratar om en att hitta sin “identitet i Kristus”, det är viktigt. Men ibland så får man för sig att när man har tagit emot Jesus då vet man precis vad man ska i livet. Nu kan jag säga att allting är inte så självklart, jag tror inte jag är den enda som har erfarit det. Man känner att man litar på Gud, men vet inte riktigt var man hör hemma. Detta börja gnaga i mig strax efter jag kom tillbaka till tro. Dock har Gud använt mej på vägen, kanske det var meningen att jag skulle vara där jag var ett tag? Jag vet inte, vem kan förklara Herrens vägar? I höstas så kände jag känslan starkare, att jag inte var på rätt plats. Sen kom jag i kontakt med Katolska Kyrkan och det jag upptäckt på denna lilla tid sen nyår är fantastiskt, äntligen känner jag i min ande att jag är på rätt väg. Äntligen börja jag lära mig i att Gud leder. Det är så lätt att tänka att vi ska planera. Något som är riktigt illa är att tala om för varandra allt för ofta “Så tänker nog inte Gud om ditt liv”, “Det är helt fel, det kan inte vara Guds vilja”. Att lära känna Gud tar ofta ett långt liv. Här i väst lever vi länge, jag tänker att det är för vi behöver ofta ett långt liv för att bli heliga och hålla ut tills vi blir slutfrälsta.

När jag pratade med prästen härom dagen berättade han om St Augustinus, han var inte helt tillfredsställd med Kyrkans förklaringar av den. Han ville förstå mer. Han satt och mediterade på en strand över Treenigheten så kom ett barn som grävde en grop i sanden. Sen stod barnet och öste i vatten, barnet höll på ett tag.
Då frågade Augustinus: “Vad gör du?”
Barnet sade: “Jag ska hälla hela havet i denna grop”.
Augustinus sade: “Det kommer inte att gå”.
Då sade barnet: “Det är ju det du försöker göra.”

Vi försöker så ofta förstå Gud, visst kan vi förstå mer. Men det viktigaste är nog att förstå mer om hur stor Gud är och hur lite vi förstår. Han har förresten skrivit flera böcker om Treenigheten.

Äntligen börjar jag hitta fri och känna att jag har en riktning i livet, vart jag är om ett år. Det vet jag inte. Men jag vet vart min slutmål är och vem jag vandrar med.

Livet med Gud

Ibland kan man titta på dem som har ett starkt andligt liv, t.ex. munkar och nunnor och tänka “dem har nog det bra och ett lätt liv”. Ack! Vilken villfarelse att tro det! Ju närmare Gud man kommer så blir det verkligen inte lättare. Friden med Gud har dock växt och jag vet att varje dag kommer jag närmare frälsningen, det är den enda skatt i livet som är värt något. Men också prövningar och lidanden kan bli större. Liksom Moder Teresa uttryckte när hpn blev gammal att andra såg en varmare människa ju längre hon levde, men hon upptäckte ett stor mörker, hennes egen synd.

Det är en helgelseprocess som är nödvändlig i det kristna livet men ack så smärtsam och tung. Samtidigt så ser man en mening i allt. Man upptäcker att ens eget lidande är bot för mina och andras synder. Så i allt kan man tacka Gud och känna en frid i lidandet.

Man upptäcker också vad som är viktigt i livet och vad som bär rensas ut. Vi måste inse att ingenting är värt något utan Gud. Exakt vad som är okej för dej kan jag inte säga. Men allt som inte är till uppbyggelse för det andliga livet är inte värt att ha i sitt liv. Allt vi gör bara gör oss själv som inte är uppbyggligt för vårt andliga jag kan vi kasta ur våra liv. Låt oss göra fastan till en sån tid. Lev i allt för Gud.

En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljusets barn — ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning — och tänk på vad Herren vill ha.
Efesierbrevet 5:8‭-‬10 (Bibel 2000)

Samtidigt så ångrar man inte att man överlåtit sig dit man är. Att leva på något annat sätt finns inte som alternativ. Än fast man stannar upp och begrundar sin situation ibland.

Jesus sade till de tolv: »Inte vill väl ni också gå er väg?« Simon Petrus svarade: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.«
Johannesevangeliet 6:67‭-‬69 (Bibel 2000)

Vad vill du med din fastetid?

Fastetiden är till för att Gud ska få mer plats i vårat liv. Vi får rensa ur sånt i livet som tillhör världen. Det kan vara sånt som tar vår tid, vår energi och materiella ting. Vilka områden kan Gud få mer plats i ditt liv? Tror det här är en viktig fråga och ställa sig under fastan. Kom ihåg att vi kan endast ha en Herre.

» Ni är världens ljus. En stad uppe på ett berg kan inte döljas, och när man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset. På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen. « Matteusevangeliet 5:14-16 (Bibel 2000)

Helgelse är får många en lång livsprocess det är få människor som blir klara tidigt. Lilla Therese, t.ex. som led av tuberkulos fick dö när hon var 28år. Ett hårt liv med mycket lidande. Men för många så blir livet långt för att man behöver alla åren. Gud ger oss den tid vi behöver. Men det börjar här och nu. Ju fler mil vi går nu, desto färre har vi kvar. Men stressa inte, det är många mil vi ska åkte resa på livets väg. Men packa lätt för din vandring så den inte blir för tung.

Prylar, pengar, självförverkligande är inte värt något egentligen. Det är bara det vi gör för Guds rike som spelar roll. Det kan vara bra att komma ihåg. Vi lever ju inte för denna värld.

Du behöver inte svara mej, men begrunda. Hur mycket tid tar du vid teven, datorn, radion? Kanske det är lyx vi behöver skära ner på? Kanske kan vi hitta möjlighet att få hjälpa andra mer? Kanske behöver vi ta mer tid med Gud? Fråga också Gud vad han vill med din fastetid!

Recension av “Uppsatser och tankar m.fl.”

Under ett år ungefär har jag har läst en bok av N.P. Wetterlunds med 4 skrifter “Uppsatser och tankar”, “Guds trälar”, “Nu och nog-nådens lov” och “Sändebrev till vänner”. Boken är sammanlagt ca 218 sidor från början utgiven 1926 och gavs ut i en ny upplaga 1985. Den finns att köpa av W.P. Wetterlunds Skriftkommitté.

 

Om Wetterlund

N.P Wetterlund föddes 1852, växte upp i Slättåkra församling i Halland (SvK) och avled 1928. Under sitt liv var han präst i Svenska Kyrkan på flera platser i Dalarna. För många kristna i vårt land är han ganska okänd. I hans hjärta fanns nöd för att tala om vikten av att vara andefylld drivas av anden. Han mest kända verk är Andens lag på 1244 sidor. Han var lika utmanade då som han är idag. Mycket problem som han sett finns även idag.

 

Uppsatser och tankar

Alla skrifter i boken är väldigt korta, denna består av korta stycken som härrör varandra, men lite olika. Denna del är sådana ställen man lätt memorerar, goda livsprinciper så som:

»Det finns blott en lycka: att hava Gud med sig; och blott en olycka: att hava Gud emot sig. Är Gud med då är allt med; är Gud emot, då ät allt emot.«

»Tidmänniskan klagar över olyckor och motgångar; för evighetsmänniskan finnas sådana icke till; de äro för henne blott slussportar till högre flöden. – Har du lyckan i ditt bröst, så har du lycka överallt.«

Någon man snart slås över att för Wetterlund finns det antingen livet med Gud eller livet utan Gud. Att lever vi med Gud bör vi göra det helhjärtat. Egentligen är det ju det valet som är det viktigaste i livet. Där självförnekelse är en självklar del i ett kristet liv.

“Kom! – Bort!” är ett intressant stycke om Jesu ljuva kall att först komma som du är och sen dö bort från dig själv. Ett av alla tänkvärda stycken. Han poängterar här i början hur vi ska ta lärjungarna som exempel för våra liv, att vilja leva som dem. Det finns många bra citat, så jag får sålla. I ett annat stycke skriver han om hur kristna strider mot varandra, en väckarklocka för mig om vikten av att sluta bråka och sträva efter enhet:

Nu just behövde land och rike en kompakt och enig församling med andefödd, personlig kristendom – den enda räddning som finnes. Vart komma vi med andligt skum och ihåligt frasmakeri, men sönderslagen sanning och kristnad själviskhet? Och vadd uträtta vi med andliga marknadsnöjen, parader och tillställningar, det andliga köttets fester?

 

Uppsatser och tankar: Strödda tankar

Här kommer ett stycke som jag gillar, för det är lätt att citera ut. Korta enkla sammanfattade tankar så som:

»Genom frälsaren Eld och Såpa går vägen till frälsaren Liv och Frid (Han är som en guldsmeds eld och en valkares såpa. Malaki 3:2).«

»Ju sannare kristendom, desto mer lidande; ju mer lidande, desto mera fröjd.«

»Korset är självsyndets död. Så mycket som du älskar ditt kors, så mycket hatar du din synd.«

»När Mose lag blivit Jesu bud, när all Gud vilja och varje plikt blivit ett evangelium, då är du en evangelisk kristen.«

»Gott: genom bibelkritiken tvingas tron tillbaka till sitt naturliga element (sitt specifika gebiet): den som tror på Guds son, hanharvittnesbördetinomsig (1 Joh 5:10). Fras-, fack- och skylttrons tider skynda mot sitt slut. – Blott två slags folk på jorden: Vilddjuret och dess tecknade, Lammet och hans tecknade! – Den närvarande utveckling skall sluta med klo och klöv.«

Två av mina favoriter, som jag tänk på mycket på. Något som fått mej att ifrågasätta att det finns tusentalsförsamlingar och alla har hittat sin unika sanningsbild:

»Det finns så mycken kristendom i vår tid”. Javäl! Men om vår “kristendom” åtminstone vore Cornelii hedendom (Apostlagärningarna kap. 10) eller Natanaels förblindelse! Tusentals människor tror sig vara kristna; och de ha icke ens en aning om vad kristendom är. Låtom oss – även de bättre ibland oss! – erkänna, att vi icke äro kristna i Bergspredikans d. v. s. i Jesu mening! – Andlig överskattning är kristendomens farligaste fiende. Det var den, som korsfäste Herren.«

»Det finnes inga “sanningar”. Sanningen är blott en: “Jag är sanningen” (Johannes 14:6). Då vi mäkta inse och tillämpa detta i tillräckligt andedjup, då är det slut med “skiljelärorna”, och varje kristen avbildar sanningen från en ny sida, som blott han och ingen annan kan bära fram; och då stöter ingen bort den andra, ty alla behöva varandra.«

 

Guds trälar

Jag skrev ett långt inlägg och detta, så jag tänker bara nämna lite om detta. Detta syftar på ordet “dulos” som borde översättas med träl, men översätts oftast med “tjänare”. Han poängterar att en tjänare behöver inte leva för sin Herre, men trälens liv är att tjäna sin Herren. Inget annat upptar hans/hennes vilja. Han skriver utifrån tre synpunkter: ordet träl, det kristna trälskapet, och trälen Job.

»Dyrbar är lidandets tid.  Plågodagen på korset gav evig fullkomning åt Herren (Ebr.. Utan lidanden ingen fullkomning. “Jag är vägen”. “Min kalk skolen I dricka:” –«

»Tjänare i kärlek äro många, trälar i kärlek äro få. Massor giva Gud ett arbete, men hjärtat giva de honom icke.«

 

Nu och nog-nådens liv och fem onda liv.

“Nu är frälsningen dag” (2 Kor. 6:2). Det är nu-nåden.
“Min nåd är dig nog” (2 Kor. 12:9) Det är nog-nåden.

Som ni förstår att detta lite av temat i hela boken. Gud nåd är det högsta och det ända som verkligen är värt något i livet. Allt jordiskt skall bli stoft, men det vi har i Kristus kommer bestå. Han pratar om att livet i synd som vi hade före dopet “minns” inte Gud mer och vi skall leva som nya människor efter dopet.

Bygg ej in din själv i luftslott! Jordbind den icke i framtidsväsen! Fängsla den icke i lycksökeri! Fly fantasispektaklet.

Sändebrev till vänner

Denna del är korta brev som han började skriv på sin ålderdom är han trodde han skulle dö. Men åren gick och det blev många brev. Det är uppmaningar till syskon. Den första här tycker jag har en intressant tema “Guds bön”:

Gud har skapat människor till sin boning. Hans bön är denna: »Låt mig få bo i min boning«.

Här är icke Gud allsmäktig. Här är människan »allsmäktig«. Hon kan stänga dörren för Gud, så att han aldrig kommer in. Och om hon släppt honom in så kan hon driva honom ut, så att han aldrig söker komma in. Mot denna hennes makt mäktarGud ingenting. Därför beder han »Låt mig få bo i min boning«.

Den bönen juder alltjämt i vår ande. Lärom oss att höra Guds bön och att bönhöra Gud. Därpå hänger våra eviga liv. –

Gud vill och måste få bliva Allt, både för oss och i oss. Förr är verket ej färdigt.

Några andra bra ämnen som han behandlar kort och koncist är “Läxan” (att finna behag i lidanden), “Vår svaghet och kraft i Kristus”, “Kristi grundsyn på livet” (att vi måste mista livet för att vinna det, Matteusevangeliet 10:39). Vetekornet (liknar “Kristi grundsyn…”), “Våra sjukdomar – våra välgörare” (Får vi trivs inte i en sjukkropp, på så sätt så kommer vi längta “hem” ännu mer), “Guds vapenrustning” och “Frälsningen vi änden“.

 

Slutord

Som ni förstår så känner jag att jag fått mycket ut av boken. Wetterlund är hård när han pratar om vikten att bekämpa sin synd och leva livet överlåtet. Han fick mej att förstå förhållande mellan kärleken och lagen. Något som vi kristna lätt särskiljer eller åtminstone väljer att bara fokusera på det ena för mycket. Jag tycker att han beskriver allvaret i efterföljelsen på ett bra sätt. Att han pratar mycket om lidande hur det kan leda oss närmare Gud är något som jag upplever att pratas om för lite. Att se prövningar och lidande som gåvor från Gud för att vår Gudsrelation ska växa. Han behandlar också en del annat. En bok som jag rekommenderar till alla som vill utmanas i sitt lärjungaskap Det är några stycke som jag uppfattar som knepigt med det mesta är bra.

En bön om hjälp till ett heligt liv

Lär mig leva som du vill, Herre
för inget i denna värld är värt att leva för
Forma mig precis som du vill
för det är mitt hjärtas djupaste längtan.

I mig själv har jag inget,
men i dig har jag allt.
Utan dig är jag fattig,
men med dig är jag rik.

Lär mig att ta emot all din fostran
och stärk min tron och uthållighet.
Lär mig leva det heliga livet som jag är kallad till
och hjälp mig orka kämpa när det är svårt.

Tack för den fostran du ger mig.
Tack för den kraft du ger mig.
Tack för den kärlek du ger mig.
Tack för den nåd du ger mig.

Det allmänneliga prästerskapet – vi ska leva heligt

Ni kommer till honom, den levande stenen som inte dög åt människor, men som är utvald av Gud och ärad inför honom. Därför är ni nu själva levande byggnadsstenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap som kan bära fram andliga offer som Gud tar emot med glädje på grund av Jesus Kristus. Det står ju i Skriften: ”Se! Jag lägger i Sion en utvald och ärad hörnsten. Och den som tror på honom ska inte stå där med skam.” Den är alltså värdefull för er som tror, men för dem som inte tror har ”den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna blivit en hörnsten,” och ”en stötesten och en klippa som man faller på.” De stöter emot därför att de inte lyder budskapet. Så var det också bestämt för dem. Men ni är ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, Guds eget folk, som ska förkunna hans storverk.” Han har ju kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk, får nu vara Guds eget folk. Ni som tidigare inte fick någon barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.

1 Petrusbrevet 2:4-10 (nuBibeln)

Innan läste jag detta stycke och trodde det handlade om att vem som helst skulle predika Guds ord till församlingen. Men jag har insett att det inte handlar om det. Efter att jag studerat bibeln så insåg jag att vi är kallade att leva i ljuset så vi kan stå fläckfria när Jesus kommer tillbaka.

Vi är kallade till att leva heligt för Jesus, så vi behagar han som skapat oss. Att bortförklara synda gärningar och prata om att “Gud förlåter” är så farligt, Jesus själv säger till kvinnan vid Sykars brunn att “synda inte mer”. I praktiken menar han “synda aldrig mer”. Nu finns givetvis förlåtelse för synder, om vi ångrar oss. Men vi ska också visa för Gud att vi vill leva för honom. Det handlar inte om att Gud vill straffa, det handlar om att skola oss för vårt nästa liv. Präster läser länge på och i första hand ska dem leva som ett exempel för andra. Vi har ansvar för hur vi lever. Om vi stjäl och någon ser oss och vet att vi är kristen, då syndar vi inte bara mot Gud utan vanärar Kristus så han får skämmas för oss.

En del förklarar detta som “gärningslära”, jag rekommenderar er att läsa bibeln själva. Vi pratar om “politisk korrekthet”, jag vill hävda att det finns en “religiös korrekthet” som definierar vad som är okej att tycka. Vi pratar mycket om rättigheter idag. “Jag har rätt till det” & “Jag behöver inte göra det”. Men vi tycker det är jobbigt att Gud skulle förvänta oss något av oss. En tro utan gärningar är död (Jakobsbrevet 2:14f). Gud tvingar ingen, det är ett som är sant! Men vi får också ta konsekvenserna av vårat handlande. Vi tror på en allsmäktig Gud, men han har på jorden överlämnat makten till människor som har gett den till Satan. Då är det upp till oss att ta oss tillbaka till Gud. Gud sände inte till son för att vi skulle kunna fortsätta leva i synd och slippa ta konsekvenserna. Han sände Jesus för att förlåta och omvända oss. Det var ju därför han blev korsfäst. För han sa till folk att de levde i synd. Som Johannes beskriver så behöver vi sträva efter att leva heligt för att få del av förlåtelsen:

Detta är det budskap som vi hörde från honom och som vi förkunnar för er: Gud är ljus och det finns inte minsta mörker i honom. Om vi påstår att vi har gemenskap med honom men vandrar i mörkret, då ljuger vi och lever inte efter sanningen. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. Om vi påstår att vi är syndfria, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi påstår att vi inte har syndat gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.

1 Johannesbrevet 1:5-10 (SvenskBibeln)

Det jag sagt förut säger jag igen. Jag älskar er alla och vill göra vad jag kan för att stötta er på er vandring. Eftersom jag själv har syndat och fått tagit konsekvenser av det vill jag varna er för konsekvenserna. Jag önskar med hela mitt hjärta att ni ska bli fullkomliga.