Kristen arbetsetik

Hur bör vi som kristna tänka om arbetet? Jag läste nyss om detta i bolen Kristen djupmeditaton. Målet med licet är att vi ska dö bort i från oss själva. Därför att det viktigt att vi försöker hänge oss åt vårt jobb. Wilfrid Stinissen skriver “Frihet är inte att göra det som du tycker om, utan att tycka om du gör”. Med den inställning kan vi känna frid i allt. När vi arbetar är det bra att inte fundera på annat. Man kan tänka att det är svårt att finna tid för meditation. Men vi kan leva meditativt hela dagen, det handlar om att vara närvarande och bara fokusera på sin uppgift. Det är också viktigt att inte fokusera för mycket på resultatet utan att alltid göra sitt bästa, sedan acceptera resultatet. Oavsett vad så gör man sitt bästa. Det är en utmaning även för mig. Allt handlar om: “vad ska jag göra just nu?”.

Något som jag också är övertygad om att det är viltigt att försöka att inte bidraga till en negativ kultur med att sitta och klaga på arbetet. Utan i allt försöka ha en postiv inställning. Detta kam vara svårt men så viktigt, nät vi i arbetslivet representerar Kristus. Gilla läget helt enkelt. 🙂

Frid

Ett begrepp som vi använder, men man kanske bör fråga sig vad det betyder? Frid handlar om att vara till freds precis som det är. Det handlar om att vara närvarande, lugn, inte försöka försköna eller pressa på. Vi har ofta behov att jaga efter saker. Det är inte från Gud. För att uppleva frid måste vi acceptera vår trasighet. Endast Gud kan ju hela den och fulla vår absoluta tomhet. Frid är att acceptera situationen. Att observera utan att interagerara är något av det som vi männislor har svårast för. Vi behöver träna på att låta saker ske utan att vi behöver påverka allt.

Vi känner inte full frid om vi har behov av att diakutera i allt, om vi behöver fixa till vårt yttre för att få en bättre självbild eller köpa för att tillfredställa oss.

Det är lätt att säga att friden är i Jesus. Men det är inget vi till fullo får på en gång när vi tar emot Gud i våra liv. Det där något som kan växa med tiden genom att bygga en relation med Gud. Det går inte att stressa på, utan låta den komma.

Andning

Gud ger människan liv blåser han in livet genom näsan (1 Mosebok 2:7 (och när Jesus ger sin ande så blåser han på lärjungarna (Johannesevangeliet 20:22). Andningen lär oss så mycket om livet. Ge och ta. Det vi fått kan vi inte behålla utan måste direkt ge tillbaka. Vi klarar oss intr länge utan syre. Livet är ingen rättighet, det en gåva. Som vi ständigt på ta emot. Så som eukaristin är blodomloppet för kristna. Det är viktigt att förstå vilken gåva livet är, det kan ge oss en sådan tacksamhet för livet.

Andas är inget vi gör, det är något vi låter ske. Vi bör låta “det andas” i oss. På samma sättsom vi bör öppna oss för anden. Då blir det en levande andning. Så småningom när vi lever mer närvarande kan vi känna oss omslutna, upptagen i något större än oss själva. Vi hittar in i Gud och upptäcker “det gudomliga” (avbilden av Gud)

 

Djupa andetag

Blunda och sedan full lungorna sakta och andas sakta upp. Stanna upp och vänta några sekunder innan du upprepar. Så som väntan på uppståndelen.

Försök i allt att andas lugnt. Det gör att du känner harmoni och blir lugn. Även att bli mera klartänkt. Du kommer nog märka att du pratar och agerar lugnare också.

 

Att be är att andas

Slutar vi andas dör vi. Så är det med bönelivet (och eukaristin), det för att det andliga livet kan frodas. Vi ska be ständigt (Romarbrevet 15:17), utöver den avsatta tiden för bön. Det innebär att i sinnet vara med Gud. Vi kan så ofta vi kan stanna upp, kanske blunda och tänka “Je-sus” på andetagen, bara landa här och nu. Vi är som mest mottagliga för Gud när vi är fokusrerade på nuet och försöker släppa våra egna tankar

 

Aposteln Markus dag

Idag är det aposteln Markus dag. Så jag tänkte skriva några ord om honom och hans vinkel på evangeliet. Det är intressant att vi får möta Jesu liv ur olika perspektiv.

Jesus sade: »…”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen.« Markusevangeliet 16:15 (Folkbibeln 98)

Aposteln

M. kom från en förmögen familj, hur han kom till tro vet man inte. Under sitt liv träffade aldrig M. Jesus, men han en nära medarbetare till aposteln Paulus som betraktade honom som sin son1. Läser vi Paulus brev till Filemon så kan vi se att Markus och Lukas var med Paulus under fångenskapen i Rom. Man tror att var den första biskopen av Alexandria och grundare av kyrkan där. På så sätt spreds kristendomen till Afrika som har blivit den koptiska traditionen.

  1. »Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min ‘son’ Markus.« Petrus första brev 5:13 (Folkbibeln 98)

 

Markus betraktelser

Något som M. betonade var Jesus handlingskraftigt, befrielsen och helande. Jesus kom för att tjäna och så skall vi också göra:

»Då kallade Jesus dem till sig och sade: “Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.« 10:42-45 (Folkbibeln98)

»Jesus satte sig ner, kallade på de tolv och sade till dem: “Om någon vill vara den förste skall han vara den siste av alla och allas tjänare.” Sedan tog han ett litet barn och ställde det mitt ibland dem, slöt det i sin famn och sade till dem: “Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte bara emot mig utan honom som har sänt mig.“« Markusevangeliet 89:35-37 (Folkbibeln 98)

Genom hans bok så ser vi kallelsen till lärjungaskap1 lysa tydligt. Mysterierna i bibeln,  är framförallt Jesu liv är framförallt uppenbarande för oss som tror. Jag tänker att han vill lägga vikt på att vi är kallade till att visa på Guds rike i handling. Jesus säger befaller dem onda andarna och många av dem som blev helade att tiga med vem han är2. Vi ser att för J. var det viktigt att han under sitt liv inte blev en kändis. Vi kan även se om vi tittar på helgonens liv att Jesu löfte om att vi ska göra större tecken än J. själv är sant, dessutom kan vi se människor som för världen var dårar3. I dem kan vi ses Jesus, för dem lät Kristus blir förhärligad är dem. Därför kan vi ha dem som föredömen. Vi kan se att att vi har alla den kallelsen.

Vi ser även grunden för hur en andlig ledare ska vara. Det är lätt och se dem som är duktiga på att prata, dem som har fascinerande gåvor. Men vi ska lyfta fram dem ödmjuka, dem som hjälper, ber och bygger utan att synas. Det är dem som är stora i Guds rike.

»Då sade han till dem: “Ni har fått del i Guds rikes hemlighet. Men de som står utanför får allt i liknelser, för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse.”« 4:11-12 (Folkbibeln 98)

Detta stycke jag är intressant och man kan begrunda/meditera över det. Som jag tänker att det är viktigt för M. att betona att evangeliet är en befrielse för den som inser sitt totala beroende av Gud och inser sin synd. Vi kan inte plocka russinen ur kakan. Det är en kallelse till att inte leva som den här världen. Vi människor vill lätt falla i ett gnostisk tankesätt, att vi är frälsta och kroppen är ju redan syndig så vi det gör inte så mycket vad vi gör med den för själen är ren och tillhör Gud. Men det hänger ihop, vi är kallade till att leva Jesu och Guds bud.

Jesus är givetvis central i Markus. Att Jesus är helt och fullt människa3, samtidigt som han är helt och fullt Gud4 är väldigt viktigt. Även att Jesus var tvungen att lida och att han verkligen Gud med all makt och auktoritet. Jag tänker in på allt i detalj för det skulle bli för långt, så jag har valt ut några saker som jag vill belysa idag.

  1. Se Kap 4, 8:34-38, 10:35-45
  2. Se 1:34; 44, 3:12, 5:43, 8:30, 9:9
  3. Jfr 1 Korinthierbrevet 1:18-25
  4. Se 3:5, 4:38, 6:6, 7:34, 8:12, 33, 10:14, 11:12, 14:33-42
  5. Se 1:11, 3:11, 5:7, 8:38, 9:7, 12:6-8, 13:32, 14:36; 61, 15:39

 

Läs mer

Andliga övningar: Leva i bön och tacksägelse

Idag tänkte jag ge er några andliga övningar i att leva bön. Dessa övningar kan gärna göras flera gånger. Vi är uppmanade till att leva i ständig bön, det kan svårt att hitta fokus. Så jag tänkte komma med några tips. 

»Var alltid glada, be ständigt och tacka hela tiden Gud. Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus.« Första Thessalonikerbrevet 5:16-18 (Bibel 2000)

 

Be ständigt

Hitta Gud i nuet

Gud är här just nu, men vi är ofta i det som varit eller det som ska hända. Men det är viktigt att inse att Gud vill möta oss just nu, här på denna plats. Vad som har hänt och kommer kan vi inte göra något åt nu. Men just nu kan vi vara med Gud. När vi får chansen så stanna upp, blunda, ta några djupa andetag på ordet “Jesus”. När vi gör något arbete där vi inte behöver tänka så mycket kan vi be en kort repetitiv bön så som Jesus-bönen: “Herre Jesus Kristus Guds son, förbarma dig över mig.” (längre ner finns tips på flera böner). Under tiden så försöker vi bara fokusera på orden vi säger, inget annat. Att släppa tankarna är jobbigt men det är en bra träning som gör oss mer fokuserade och öppna för att höra Gud.

 

Tacka ständigt

Tacka Gud behöver vi inte alltid göra i ord, vi kan stanna upp när vi är ute och vända oss mot solen och bara njuta av stunden. När vi äter kan vi försöka att vara fokuserad på maten vi tuggar och att känna oss tacksamma för den, man kan gärna blunda när man tuggar. I allt kan vi försöka känna tacksamhet för allt som Gud ger. På så sätt kan vi lära oss se mer av alla små och stora välsignelser som Gud ger varje dag.

Be gärna inför maten. Hitta gärna en bön som känns personlig. Det finns olika långa böner. Den vanligaste bordsbönen är “Gode Gud välsigna maten. I Jesu namn, amen.” En sång som är vanlig är Glädjens Herre (Se wikipedia). I kloster och kommuniteter brukar man be: “Herre, se i nåd till alla som hungra och lida nöd. Giv oss tacksamma hjärtan, och välsigna oss och dessa dina gåvor, som vi taga emot ur din milda hand. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

En stunds bön och stillhet istället för telefonpill

Har vi 5-10min kanske så kan vi med telefonerna? Men hur lång tid spenderar vi i bön? Har vi svårt att veta vad vi ska be så hitta en kort bön så som Fader vår, Jesus bönen, någon (se nedan) eller liknande. Den kan vi be en eller flera gånger. Vi kan också ta en tid för reflektion av ett bibelord eller bara sitta inför Herrens ansikten och fylla oss av hans kärlek och nåd.

 

Tips på böner

Korta böner

Herre, visa mig den väg du vill att jag ska gå och gör mig villig att vandra den.

Jesus, jag älskar dej.

Tala, Herre. Din tjänare hör. (1 Samuelsboken 3:9)

Jag tror. Hjälp min otro! (Markusevangeliet 9:24)

Jag vill följa dig vart du än går. (Lukasevangeliet 9:57)

Fader, i dina händer överlämnar jag min ande. (Lukasevangeliet 23:46)

Amen, kom, Herre Jesus! (Uppenbarelseboken 22:20)

En akt av hopp

Herre, min Gud, jag hoppas genom din nåd att få alla mina synder förlåtelse och att efter detta levet uppnå den eviga saligheten; ty du har lovat detta, du som är oändlig mäktig, trofast, god och barmhärtig. I detta hopp vill jag leva och dö. Amen.

 

En akt av kärlek

Herre, min Gud, jag älskar dig över allting och min nästa för din skull, ty du är det högsta, oändliga och fullkomligt goda, du är värd all kärlek. I denna kärlek vill jag leva och dö. Amen. 

 

Kristi Själ

Kristi själ, helga mig!
Kristi kropp, rädda mig!
Kristi blod, berusa mig!
Vattnet ur Kristi sida, rena mig.
Kristi lidande, styrk mig.
O gode Jesus, bönhör mig.
I dina sår, göm mig.
Tillåt mig inte att skiljas från dig.
För den onde fienden, beskydda mig.
I min dödsstund, kalla mig.
Låt mig komma till dig,
så att jag med dina helgon
må lovprisa dig.
I evigheters evighet.
Amen.

 

Vad kan vi förvänta av dessa övning?

Några saker vi kan tänka oss på sikt få ut av detta än en djupare relation med med Gud, vi öppnar oss för Guds vilja i våra liv, vi blir med lika Gud, vi blir mindre splittrade, vi blir lugnare och mer fokuserade. Spara gärna länken och gå gör det gärna flera gånger.

Identiteten i Kristus

Jag är någon som är älskad av Gud!

Vi pratar om detta ibland. Med långa förklaringar som till viss del kan vara bra, men vi behöver ibland gå till utgångspunkten. Vad vi är bakom vårt skal.

»Jag är av Gud – jag är på väg tillbaka till Gud. Min persons djupaste kärna rör vid Gud, är född av Gud, ligger dold i Gud. “Gud är mer intim för mig än min egen intimitet” (Augustinus)«
Ur Kristen Djupmeditation av Wilfrid Stinissen

Säg det högt för dig själv och begrunda detta en stund: Jag är någon som är älskad av Gud! När någon frågor om vem man är svarar man lätt vad man gör, sin personlighet, vad vi kan och vad man tycker om. Tänker Gud så? Nej, allt det är skalet. Det är visserligen en del av oss, men det är inte vad vi är i grunden. Vi är skapade till att vara lika Gud, som Gud (1 Mosebok 1:26). Det bör vara all vår strävan i livet.

Vi bedömer lätt varandra efter det. “Vad kan jag få ut av att umgås med dig?”. Vårt samhälle är så fokuserat på utsidan, det ser man tydligt på många unga tjejer idag. Man har sin identitet i utseende, det är genom utseendet som man känner att man har sitt värde. Att vi inser vårt värde att vi är älskade av Gud gör att vi kan älska oss själva i vår tomhet, bara för att vi är just som vi är. I vår bristfullhet. Vi måste också lära oss att se på andra med Guds blick. Detta pratade jag om med Broder Emanuel (O.C.D.) på Berget härom dagen. Vi pratade om hur viktigt det är att se människor som de av Gud älskade människorna. I bibel så möter Jesus Maria Magdalena som var prostituerad först men som förvandlades i mötet med Jesus, som såg på henne med värdighet, som någon som var älskad som hon är. Precis så ser Gud på oss och vi är kallade att se på människor på samma sätt. Men vi kan bara ge av det få fått av Gud. »Vi älskar, därför att han först har älskat oss.« (1 Johannesbrevet 4:19)

 

Vi kan bara ge vår tomhet

Egentligen är vi inget av oss själva, ingenting alls (jfr Kolosserbrevet 1:16). I oss själva är bara tomhet. Men i Gud finns fullheten, den vi som kristna söker. Han kan förvandla oss bäst när vi kommer med vår tomhet.

»Den heliga Thérése av Jesusbarnet har fått en särskild insikt i detta: i sin offerakt till den barmhärtiga kärleken erbjuder hon sig själv som ett tomt kärl för att ge Gud tillfälle att vara sig själv i henne. Det enda vi kan erbjuda Gud är vår öppenhet.«
Ur Kristen Djupmeditation av Wilfrid Stinissen

Vår grund är total öppenhet och tomhet, en tomhet som har oändlig potential att fyllas av Gud. Därför att den tiden med Gud så viktig. När vi inser det har vi upptäckt en oändlig skatt. Vi kan inte bara ge Gud vårt liv, vår tid, vår tomhet. Efter som vi inte kan prestera något är den inre bönen så viktig, för vi kommer just med vår tomhet. Utan att försöka prestera kan vi bara umgås med Gud i en djupt och innerligt möte utan ord.

Inre bön/kristen djupmeditation/kontemplation

Tre begrepp som betyder samma sak. Det råder på vissa håll råder lite frågetecken och okunnighet om detta. Andra kanske inte vet så mycket alls. Vad är det? Vad är det bra för? Vad skiljer det från österländsk meditation? Jag tänkte förklara lite av det allra mest grundläggande.

Inre bön är en möjlighet för oss att komma nära Kristus, att få en djup relation. Att be med ord är att prata med Gud, men som det står så vet vi inte vad vi ska be. Dessutom så är det viktigt att ta mycket typ att lyssna in Gud. Det är ännu viktigare att säga våra önskningar. Gud ser vårt hjärta och våra behov. I det kristna livet är sund meditation en den av bönelivet och inte separerat. Det är att vara inför Guds ansikte. Om vi tänker att meditationen kan leva ett eget liv, då ska vi fokusera tillbaka på Gud.

Det handlar också om att finna en verklig frid. Det är inget som går på en gång, men så är det ju med det mesta i livet. Jag som har ADHD kan säga att detta fungerar bättre än ADHD medicin, när man hittat in en bra rytm. I dagens stressade samhälle så finns ett stort behov av stillhet, vi är så uppe i varv. Det är galet idag, allt ska gå snabbt, snabbt, snabbt! Många av oss märker inte det, men vi är nog det en då.

Inre bön har praktiserats i den kristna traditionen sedan 400år e.Kr. och det finns en stor skatt av erfarenheter, själv läser jag Kristen djupmeditation av Wilfrid Stinissen (OCD). En grundläggande bok för dej som vill förstå mer av detta. Ignatius av Loyola (J.S.) har skrivit om sina andliga övningar. 35 andliga övningar av Ignatius av Loyola är också bra, men Kristen djupmeditation är en bra bok att börja med.

 

Vad är det bra för?

Kontemplation hjälper oss att hitta stillhet, frid och en fördjupad relation med Gud och att höra hans röst bättre. Vi kan också fördjupa i trons mysterium, så som Kristi lidande, Guds nåd, Treenigheten eller liknande. Det finns lite olika typer av meditation. Meditation kan vara att begrunda en bibeltext eller ett bibelställe i tystnad är också bra, att fantisera och måla upp bilder i huvudet över det man läst. Utöver detta gör dessa övningar oss lugn. Genom den inre bönen kan vi upptäcka ett djup i tron som vi inte kunde ana. Jag har bara börjat och jag den lilla bit jag kommit har fördjupat min Gudsrelation redan.

Vi vet att Jesus själv levde ett liv i bön, han drog sig ofta undan till ensamheten för att be. Utan det bönelivet han hade hans relation inte varit så bra. Vi kan också få en väldigt djup relation.

 

Vad skiljer då kristen djupmeditation får österländsk meditation?

Målet för den österländska meditationen är har som mål att tömma sig själv, det är inget som vi kristna ska hålla på med. Målet för kristen meditation är att komma närmre Gud. Teknikerna är viktare än viljan i österländsk meditation, i kristen meditation är viljan och längtan att ska Gud det som är viktigt. Därför är det bra att inleda med en kort bön så som “Helige Ande, kom med din kärleks heliga eld”, sedan kan man använda sig av ett mantra så som “Jesus”. Det viktiga är att fokuset är på Jesus så vi tömmer oss för att samtidigt fylla oss med Gud.

Till skillnad från den österländska så handlar det inte om vad vi uppnår av egen ansträngning, allt är nåd och från Gud. Det handlar om att öppna sig och göra sig mottaglig. Det är lite som solfångare. Dem kan vara stora, men det beror helt på solen hur mycket energi dem tar emot. Tekniken är bara ett hjälpmedel för att öppna sig, om vi fokuserar för mycket på teknikerna så tappar vi det som är viktigt.

 

Vad är bra att tänka på när det gäller detta?

Ha en vägledare som är erfaren. Det kan finnas erfarenhet inom den frikyrkliga världen, det vet jag inte. Men inom bl.a. katolska Karmelitorden och Jesuitorden finns den störst erfarenheten, men även inom Svenska Kyrkan. På Berget har dem en meditationledarutbildning ibland, dem som har gått den får certifikat. Har dem gått den så kan man vara trygg med att det är rätt fokus i meditationen.

162x286-praying.jpg
Denna ställning är vanlig inom karmelitordern, det är inget krav för att utöva inre bön. Men det är en ödmjuk ställning att komma inför Gud med. På knä med benen under sig, alternativt med en bönpall för att avlasta lite. Men som sagt, tekniken är inte viktigare än längtan och relationen.

 

 

 

 

Avslutning

Innan vi kommit in i den inre bönen har inte upplevt bönlivets verkliga djup. Jag kommer säkert att skriva mer om detta för jag försöker fördjupa mig i detta. Läs gärna :

  1. Karmel: Inre bön och kontemplation
  2. Artikel i Dagen: Wilfrid Stinissen mötte människors gudslängtan av Peter Halldorf
  3. Artikel i Signum: Kristen djupmeditation redan på 400-talet

Jesus korsfäst

»När de kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom och förbrytarna, den ene till höger och den andre till vänster. «Lukasevangeliet 23:33 (Bibel 2000)

Ljuden från spikarna som slås in i Jesu kropp ekar än idag. Smärtan är enorm, spikarna tränger genom ben och märg. Det är synden som splittra, förgöra, förstöra och döda. Men trotts allt han fick utstå så slutar han inte älskar han oss och förlåta. Han förbarmar sig. Älskade till slutet.

»Ändå var det våra sjukdomar han bar, och våra smärtor tog han på sig, medan vi trodde att Gud straffade honom, slog honom och lät honom lida. Han blev sårad för våra överträdelsers skull, krossad för våra missgärningar. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid. Genom hans sår blir vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en valde sin egen väg. Herren lät honom drabbas av all vår skuld.« Jesaja 53:4-6 (NuBibeln)

Vår synd är skuld till Jesu lidande. Det är vi som slår in spikarna i Jesus. Ja, trotts det älskar han oss. Det är för oss alla han ber “Förlåt dem Fader, för dem vet inte vad dem gör”. Även om det finns förlåtelse så behöver vi förstå att synden genomborrar Jesu hjärta. Så låt oss denna påsk begrunda våra del i Jesu korsfästelse så vi kan blir lite mer heliga i väntat på uppståndelsen.

Låt oss begrunda Jesu lidande och död så vi allt djupare kan uppleva hans kärlek och nåd. Så vi kan känna tacksamhet, vördnad, gudsfruktan och glädje för allt vad Jesus gjort för oss när han gick här. Allt lidande var för oss, hans kärlek har inga gränser. Han var beredd att offra sitt liv för vår skull. Han kärlek är så oändligt stor. Den övergår allt förstånd.

 

Låt oss få dela ditt lidande ännu mer, låt oss få insikt om vår synd, så vi mer och mer kan överlåta oss till dig. Din fullkomlighet är allt vi söker.

Helig Ande, fyll upp oss så vi får klarsyn att urskilja din vilja för våra liv. Förvandla våra kalla hjärtan så dem brinner som Jesu Hjärta, så vi kan förnyas och bli dem vi är tänkta att vara.

Korsfäste Herre Jesus Kristus, tänk på alla arma syndare när du kommer med ditt rike.

Ännu en tid på Berget

Nu är jag hemma igen. Tiden har gett mycket. Mitt böneliv har berikats. I torsdags träffade jag Karmelitbrodern på Berget, vi pratade om bön. Jag fick vägledning när det gäller det inre bönen/”kristen djupmeditation”, allt överlåta sig till Gud. Han förklarade även bibelmeditation. Jag ska väl försöka sätta mig i detta mer.

När det gäller bön finns det mycket att upptäcka. En hel värld, det finns själv att det har skrivits mängder av böcker om bön av olika slag. Det är mer än ytliga samtal, det kan vara en intim relation. Det är ett ämne som jag kommer dela mer om för det är så viktigt.

Han fann sig i lidandet

» Han blev torterad och förödmjukad men öppnade ändå inte sin mun. Han var som ett lamm som förs bort för att slaktas, eller som tackan som står tyst när man klipper henne, han öppnade inte sin mun.« Jesaja 53:7 (nuBibeln)

Det var för vår skull han led, men utan att klaga. Låt oss reflektera över detta och lära oss glädja oss över Jesu kärlek och nåd så vi kan finna oss i vårat lilla lidande. Dessutom tacka Herren för vi får dela Kristi lidande.

Korsfäste Herre Jesus Kristus, tänk på alla arma syndare när du kommer med ditt rike.