Synd, sjukdom, förlåtelse och helande

I evangelierna så ser vi att Jesus ger förlåtelse och helar vid samma tillfälle oftast. Förlåtelse och helande går hand i hand. Detta ger oss ett perspektiv på synd som förklarar vad det är.

När man tänker på synd är det något som kan kännas betungande, men jag tror att vi lätt få fel perspektiv på. Synd förstör vår relation med Gud, vi kan ha en strävan i att göra rätt, men det det är bara Gud som kan förlåta oss när det blir fel. Synd har vi alla i våra liv mer eller mindre, vi kan se det som en sjukdom som Gud kan hela oss från. För många tar det ett långt liv, det kallas helgelse. Vi behöver förstå att syndanöd är bra, insikten om vår synd. Ju bättre relation vi får med Gud får vi större insikt i vårat egen synd, men då får vi komma ihåg att det är något bra att få insikt om det. För då kan vi lämna den till Gud. Vi får dag för dag, timme för timme, sekund för sekund lämna allt till Gud. Det är bara i honom och genom honom som vi kan bli fria från vår synd.

I Katolska Kyrkan så är sakramenten indelade i tre grupper. Dopet, konformationen och eukaristin är en grupp. Äktenskapet och ämbetsvigningen i en grupp. De sjukas smörjelse och bikten är i en grupp. Smörjelse och bikten är båda helande sakrament. Vi får komma med det som tynger oss och helas från det. Bikten är inte till för att man ska kunna synda utan att bry sig och sedan får förlåtelse, inte heller så är det för att någon ska skuldbeläggas. Bikten är till för att vi ska helas från vår synd i relation till Gud och vår nästa/hela kyrkan (Kristi kropp). Därför är bikten så viktig.

För dig som känner dig full av syndanöd: Herren ser din nöd och han väntar bara på att du ska överlämna allt till honom. Jesus dog för oss för att vi ska kunna få förlåtelse för alla synder. Vi behöver leva i tro, strävan mot Jesu fullhet och i Gud nåd. Så prata med din präst eller pastor för att samtal för bikt, om du har en frikyrkopastor som inte praktiserar det så kan du boka ett samtal för bikt hos en präst i Svenska Kyrkan.

Bön i fastetid

I Faderns, Sonens och den Helige Andens namn. Amen

Herre Jesus Kristus, tack för fastetiden!
Låt det blir en tid av självförnekelse för oss.
En tid då vi får komma allt närmre dig.
En tid då hungern efter dig få bli ännu större.
Då vi inser vårt behov av dig ännu mer.
Låt det även bli en tid då vi lär oss se andras behov ännu mer,
så sätter deras behov framför våra egna.
Hjälp oss att se mer av vår egen synd och att bli allt mer heliga.

Helige ande, fyll oss ännu mer.
Uppenbara allt mer av Jesu kärlek.
Led oss i allt och gör oss mer mottagliga för Herrens fostran.
Ge oss kraft att gå igenom alla prövningar som vi skänks.

Fader, tack för fastetiden!
Tack för att vi får vara dina barn.
Tack för att du vill att vi kommer nära dej.
Tack för att du inte överger ditt folk.
Tack för din oändliga kärlek
och din oändliga nåd.
Tack för det hopp vi har.

Ära vare Fadern, Sonen och den Helige Anden.
Så som det var i begynnelsen, som är och skall vara i evigheters evighet. Amen

En bön om hjälp till ett heligt liv

Lär mig leva som du vill, Herre
för inget i denna värld är värt att leva för
Forma mig precis som du vill
för det är mitt hjärtas djupaste längtan.

I mig själv har jag inget,
men i dig har jag allt.
Utan dig är jag fattig,
men med dig är jag rik.

Lär mig att ta emot all din fostran
och stärk min tron och uthållighet.
Lär mig leva det heliga livet som jag är kallad till
och hjälp mig orka kämpa när det är svårt.

Tack för den fostran du ger mig.
Tack för den kraft du ger mig.
Tack för den kärlek du ger mig.
Tack för den nåd du ger mig.

Dikt om kyskhet – på rim

Kärleken är vår vackraste gåva
och intim närhet är dess fullhet.
En gåva ska vårdas och hållas vacker.
Ta hand om den så bevaras den het.

Du har fått din kropp av Gud,
så ära honom med hela din kropp.
Dra den inte i smutsen,
utan håll dej ren från tå till topp.

Älska Gud och din nästa av hela ditt hjärta
och lev på ett sätt som ärar Vår Fader.
Då får du får du leva länge
och du får mycket nåd och kan vara glader.

Stärkt tro genom lidande – vittnesbörd

När jag fick mördarbakterien så hade jag nog mer smärtor än vad jag haft i hela mitt liv.  Då förstod jag det inte och tyckte det var jobbigt. Men jag tackar Gud idag för att jag fick gå igenom det för jag inser att det ledde mig tillbaka till tron. Han tuktade mej hårt i sin stora kärlek för att jag skulle förstå att mitt liv var skört och jag behövde vända om. Mitt liv har varit mycket prövningar. Men jag vill liksom Paulus kalla mina lidanden gör svagheter.

Förkasta inte Herrens fostran, min son, känn inte avsky för hans tuktan, ty Herren tuktar den han älskar och agar den son han har kär.

Ordspråksboken 3:11-12 (Bibel 2000)

Jag måste skryta, om än till ingen nytta. Jag kommer nu till syner och sådant som Herren har uppenbarat. Jag vet en man , som lever i Kristus och som för fjorton år sedan rycktes ända upp till den tredje himlen. Om det skedde med eller utan kropp vet jag inte, men det vet Gud. Jag vet bara att denne man, om det nu var med eller utan kroppen det vet jag inte, men Gud vet det, blev i alla fall uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. Den mannen skulle jag kunna skryta över, men jag avstår, förutom när det gäller min egen svaghet. Fast om jag ändå skulle få för mig att skryta över detta, så skulle jag inte vara från förståndet, för det är verkligen sant vad jag säger. Trots det föredrar jag att låta bli, för att ingen ska tro att jag är något märkvärdigt den dag han får se och höra mig. Men för att jag inte ska bli högfärdig för dessa väldiga uppenbarelsers skull, har jag fått en tagg som sticker mig. Det är en ängel från Satan som slår mig, för att jag inte ska bli högfärdig. Tre gånger har jag bett till Herren att den ska lämna mig ifred. Men Herren har svarat mig: ”Min nåd är allt du behöver. I svagheten fullkomnas nämligen kraften.” Därför vill jag hellre skryta över min svaghet, för att Kristus kraft ska bo i mig. Jag är därför glad över svagheten, över förolämpningar, lidanden, förföljelser och svårigheter för Kristus skull. För när jag är svag, då är jag stark.

2 Korinthierbrevet 12:1-10 (nuBibeln)

Det är något att tacka Gud för. Liksom guldet måste härdas och renas i het eld så måste vi renas för att komma in i Guds riket. Idag så tackar jag Gud för alla prövningar och lidanden som jag får gå igenom, för jag vet att det är reningens ugn.

När jag hade läst om Gudstuktan bad i höstas jag i min längtan att bli mer lik Jesus att Gud skulle tukta till lydnad. Prisa Gud, för han hörde min bön. Han i sin stora nåd har gett mig sin fostran så jag får mer och mer dö bort från mitt vidriga själviska världs-jag. Så jag rekommenderar er alla att be om Guds fostran och ta den till er utan att klaga. 🙂 Då skall ni få dela av Herrens rika välsignelser. Ju mer lidande du går igenom och låter tukta dej, ju mer av din synd upptäcker du och desto mer nåd upptäcker du!

Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet.

Petrus första brev 4:13 (Folkbibeln 98)

Vad bygger Kyrkan?

Man hör folk som vill leta upp kyrkor där ledarna lever så heligt och visar på den idealbilden av Kristi liv. Även jag har tänkt i dem banorna under en period. Visst kan man känna nöd för alla syndare, man önskar väl att de kunde helga sig mer? Man klagar över att människor är så oandliga, man ser dem bara till jul och nyår. “Om man bara medlemmarna hade levt mer heligt då hade det hänt grejer”. Det har varit väckelsemöten och annat. Det är bra att inspirera, uppmana och tillrättavisa om det görs med kärlek. Men trotts alla de som tycks vara i privatlivet syndiga & “tokstollar” som lett och burit Kyrkan så har ingen kunnat rasera den. Men det är Anden som bär Kyrkan. Om vi nu har läst bibeln, även gamla testamentet så ser vi att Gud väljer bräckliga och svaga människor. Mose var mördare, David stal en fru, Paulus förföljde Kristna innan han mötte Jesus, osv. Kyrkan har inte byggs av människors duktighet! Detta är något som tagit tid för mej att se.

Det säger något om Gud. Han är sen till vrede och rik på kärlek och barmhärtighet (Psaltaren 86:15). Hans nåd sträcker sig långt över vårt förstånd. Se på Paulus, han kan kallade sig själv för den störste syndaren av dem alla (Första Timoteusbrevet 1:15). Vi får tillhöra Gud för han är nådig. Vi förtjänar det inte, inte för fem öre! Mycket har hänt i mitt liv, men jag har mycket att jobba med än. Det finns synder som vi kan göra som är stora. Men om vi verkligen ångrar oss vill göra bot så kan vi vända. Det enda Gud inte kan förlåta om vi hädar den helige ande. Men det behöver man inte vara så orolig för så länge man vill göra rätt.

Men vi har ingen rätt att kritisera vår broder. Om vi gör det ska vi komma ihåg att när vi gör det synder vi:

Tala inte illa om varandra, syskon, för den som talar illa om andra och dömer dem, han talar illa om lagen och dömer ut den. Men om du dömer lagen håller du den inte utan gör dig till domare över den. Det finns bara en lagstiftare och domare, han som ensam har makt att rädda eller förinta. Men vilken rätt har du att döma andra? Jakobs brev 4:11-12 (nuBibeln)

Vi måste älska och förlåta syskon och andra människor, men vi behöver absolut inte acceptera allt våra syskon eller andra människor gör. Ibland finns det människor som vi kan ta skada av att umgås med, dem kan vara bra att undvika dem. Jag undvek en period några som jag förstod kunde få mej att börja supa igen, men nu när jag inte känner någon längan efter det så är det inge problem att umgås med sådana. Om Gud vill att jag ska vara där. Men vi är uppmanade till att be för alla.

När Gud sänder “svaga” kristna, ingen kritik så. Men alltså människor som t.ex församlingsledare eller andra roller som bryter kraftigt, slarvig eller kanske sitter han och slurpar kaffe. Ni vet så där riktigt irriterande. Då är det lätt att klaga, men det är ett test från Gud. Vi får vad vi förtjänar, han vill se om vi kan älska dem. Kyrkan är Guds familj. Inte en plats för folk som tycker precis lika. Nej, vi ska formas och lära oss älska varandra. Det är också så viktigt att kyrkans lära inte “förändras” och “anpassas” efter världen. Men så länge läran är rätt och vi strävar efter att lära känna Jesus och varandra som en Kristi kropp så är vi på rätt väg. Men vi ska lära oss älska så som Jesus. Han kallar oss vänner. Den kärlek och förlåtelse vi har fått ska vi också ge vidare. Det finns många som har gjort saker som inte är bra i Guds namn, men får inte döma dem. Likt en förälder som alltid vill sitt bästa  för sina barn trotts att de beter sig illa.

Kyrkan är Guds familj, där vi ska vårda tron och gemenskapen. En gemenskap där vi kan fostras i tron, vi får stötta varandra. Att få tillhöra Kyrkan är en nåd och ett erbjudande. Vill man inte vara med i Kyrkan så är det ingen som tvingar en, bara att lämna.

Det är befriande tycker jag att känna det är bara upp till mig vad jag väljer att göra med mitt liv. Men det gör att jag funderar över hur jag lever mitt liv, att det är värt att ta vara på.

Brev till syskon: Filipperbrevet 3

Äntligen söndag, Herrens dag och en dag vi förhoppningsvis helgar åt Herren! Söndagen känner jag i alla fall är fridens dag, fokusera på friden och kärleken mer! Förutom mässan/gudstjänsten kanske studera bibeln lite? Lyssna på någon mer predikan? Hälsa på någon ensam person? Eller något annat som blir till välsignelse. Jag är glad att du är med och följer mina söndagsinlägg!

Nu är vi inne på det tredje kapitlet som handlar om att vi blir rättfärdiggjord genom tron, vårt slutmål och att vi ska ta Paulus som föredöme!

  1. Vers 1-11: Rättfärdiggjord genom tron
  2. Vers 12-16: Slutmålet
  3. Vers 17f: Paulus som föredöme

 

1. Vers 1-11: Rättfärdiggjord genom tron

Paulus börjar här med en viktig uppmaning: “Gläd er i Herren”. Det är så viktigt att vi i allt har vår glädje i Herren, i glädje och i lidande! Sedan varnar Paulus om att det fanns en grupp hedningar som påstod att hedningarna behövde omskära sig innan dopet. Allting börjar med dopet. Det är den fantastiska nåden. Vi behöver inte uppnå något för att ta emot Jesus i våra liv, för vandringen börjar med Jesus. Vi kan jämföra detta med att kräva att ofrälsta ska helga sig, det går inte. Vi kan inte ställa några krav. Wetterlund förklarar detta i ett stycke “Kom – Bort”. Först det ljuva kallet, sedan självförnekelsen. Jesus står och tålmodigt kallar oss till ljuset. För att vi då ska få förutsättningarna för vandringen mot målet. Jesus själv säger:

Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra.

Johannesevangeliet 15:5 (Svenska Folkbibeln 2015)

Nå väl, vad är viktigt i livet?

Men allt det som var fördelar för mig betraktar jag nu som värdelöst på grund av Kristus. Jag betraktar i sanning allt som värdelöst med tanke på det som är långt mera värt – kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. På grund av honom blev allt utan värde för mig och jag räknar allt som sopor för att jag ska vinna Kristus.

Vers 7-8 (SvenskBibeln)

Inget annat är värt något än verket för Kristus. Att hitta sig själv i honom är värt allt. Inte för att vi är duktiga eller klarar något av egen förmåga. Nej! Genom tron på Kristus är vi rättfärdiga! Paulus säger att han själv längtar efter att lära känna Kristus, hans kraft från Uppståndelse och dela hans lidande genom att bli lik honom i en död som hans (vers 10)! Att dela Kristi lidanden pratar Paulus om mycket, tyvärr har jag bara hört en enda predikan om det i mitt liv och det var förra söndagen. Här säger Paulus att han se fram emot en död som Jesus. Paulus är ett exempel på att inte ha för höga tankar. Även han säger att han hoppas nå fram till uppståndelsen, men han är inte för säker på sig själv. Vi får se på Jesu liv, att om vi tar oss fram med Jesu kraft till korset så får vi segerkronan.

 

2. Vers 12-16: Slutmålet

Här ser vi igen på att han inte förtröstar på sig själv utan på Jesu löften. Han vet att han inte är framme vid målet, men han strävar dit! “Jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför” (Ur Vers 13 – Folkbibeln). Vi måste som sekunderligen blicka mot målet! Här är Paulus hård och uppmanar oss att i allt söka Jesu fullhet och vara lyhörd för Guds fostran utan att glömma det vi lärt oss!

Paulus påminner oss gång på gång om att växa i Jesus och hela tiden sträva efter att göra rätt i allt. Tyvärr är det så lätt att helga sig på vissa delar av livet och glömma andra. Därför är det så viktigt att vi hittar en god gemenskap som fostrar oss in i Kristuslivet! Vi byggs inte upp i vår tro av att höra om Guds kärlek och nåd bara. De får dock inte glömmas, för Guds nåd och kärlek är så stor. Men utan gudsfruktan och fostran kan vi inte växa i tron! Då är risken att vi drabbas av den hemska ljumheten.

 

3. Vers 17f: Paulus som föredöme

Apostlarna är våra största föredömen. Paulus uppmanar oss att ta honom som föredöme. Efter Jesus är det mitt största föredöme i livet, inte för att jag lever upp till den nivå av andlig mognad. Men därför att jag inser att när vi tar efter hans exempel gör jag Guds vilja. Andliga föredömen i är gott! Det finns många människor vi kan ta som föredömen i vårt kristna liv. Människor som levt väldigt heligt. Det kan vara personer i vår vardag, som vi ser upp till.

Paulus säger till och med att “många lever som fiende till Korset” (vers 18). Jag frågar mej själv, är jag en av dem? Jag hoppas inte det. Frossa inte i det ätbara, sätt inte din ära i det som är skamligt och tänk inte bara på det jordisk! Måttlighet, själsstyrka (att uthålligt söka det goda) och rättfärdighet är dygder i det kristna livet! Kom ihåg att vi är inte medborgare i denna värld, våran själ tillhör inte längre denna värld. Vi ska inte leva då som folk i denna värld. Nej, vi ska leva på det sätt som anstår en medborgare i det himmelska riket! Vi åt Jesus som har makten förvandla vår svaga och bräckliga kropp till något en fullhet som hans. Men det är upp till oss, om vi vill helga oss. Men Jesus har all makten.

Jag vill bara påminna om att alla som Mose gick ut i öknen med kom inte fram till Kanaan. Men min önskan och bön är vi lär av Paulus. Att vi tar till oss hans fostran. Förhoppningsvis så får ni med er något av detta som blir till stöttning på er vandring. Jag vet att dessa ord är sunda för mina själ och jag önskar att dem visar sig i mitt liv.

 

4. Nästa vecka

Nästa vecka fortsätter jag med sista kapitel, hoppas ni är med då!

Guds frid!

 

Att älska Jesus – dikt på rim

Vad innebär äkta kärlek till Jesus?
Det är en fråga att till sig ställa.
Vi kan inte älska Jesus mer än vi hatar vår synd,
och inte mer än den som vi mest gnälla.

Att älska Jesus är att se ringa,
att av barnen se och lära.
Att älska när det gör som mest ont,
även när det känns som det på hjärtat tära.

Att älska Jesus är att ödmjuka sig,
att inte tro sig vara bättre än andra,
Att älska Jesus är att söka det som är sant,
och vara ett bättre exempel utan att klandra.

Att älska Jesus är att förlåta alla som gör en illa
och när man sårar be om ursäkt då
Att älska Jesus är att vilja tjäna andra
att vara sin nästas slav är det högsta att nå

Att älska Jesus är att glädja sig åt det lilla
att i sin näste se och bejaka det som är gott
Att älska Jesus är att uppoffra sig
att nöja sig med Guds stor kärlek och nåd som vi fått

Krucifix – varför är det viktigt?

En symbol som inte används inom frikyrkovärlden så mycket, men som har ett oerhört värde för hur man ser på sin kristna tro. Den farliga “myskristendomen” får människor att vilja “fokusera på att Jesus är uppstånden” bara. Det är sant att han är uppstånden, men det är på grund av att han gick den väg han gick. Liksom som det beskrivs i bland annat Filipperbrevet 2 (Se söndagsinlägget om det). Ett rent kors är bra men det säger inte samma sak som ett krucifix. Vad han gjorde på korset var så stort! Det är på grund av det vi gjort som han fick gå igenom lidandet.

Detta stycke läser vi vid jul, men kanske vi borde påminna oss oftare om att lidandets väg är den som leder till upphöjelse?

Vem trodde vår predikan? För vem blev Herrens arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte betänker att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks brott? Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun. Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer , får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja ska ha framgång genom hans hand. Genom den möda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och han bär deras skulder. Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka ska han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och räknades bland förbrytare, han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe.

Jesaja 53:1-12 (Folkbibeln 2015)

Att inte använda krucifixet är som att förminska det största han gjorde för oss. Jag gissar att det kan vara svårt att se om man inte inser sin egen synd och brist i världs-jaget vi har och vilken kamp det är att jobba med varje dag. Det påminner oss att vi inte är ensamma i lidandet och att han är vårt föredöme. När vi får lida och smädas så upphöjs hans namn.

När vi går igenom lidande och så kan vi se på krucifixet och tänka på att vårat lidande är så lite mot vad Jesus fick gå igenom om och att kristen tro handlar om att bära sitt kors och förneka sig själv (Se Markusevangeliet 8:34). När vi får lida bör vi tänka på Jesus och tacka för att vi får dela hans lidande, det är en ära att vi får vara med och göra det.

Mina kära, bli inte förvånade över det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oförutsett ni drabbas av. Var i stället glada när ni får dela Kristus lidanden, för då får ni jubla av glädje den dag han uppenbarar sig i sin härlighet. Ni är lyckliga om människor hånar er för Kristus namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er.

1 Petrusbrevet 4:12-14 (nuBibeln)

Saliga är de som förföljs på grund av rättfärdighet, himmelriket tillhör dem. Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och säger allt lögnaktigt ont om er på grund av mig. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna som fanns före er.

Matteusevangeliet 5:10-12 (SvenskBibeln)

 Upp med krucifix i hemmen och kyrkorna!

Här är en låt som ger oss ett bra förhållningssätt till vår tro:
https://open.spotify.com/track/0bqDD50uJPC4fXXj9rECrz

Pengar och prylar – en dikt på rim

Hur tänker Gud om prylar och pengar?
Det är en fråga man kan ställa sej.
Om du ger dej till Herren tillhör allt honom,
så förvalta de du har, det som givits dej.

Skaffa det du behöver och kanske något extra ibland,
men ha ditt hjärta oss herren och i ditt kall finn lycka.
Det världen erbjuder består endast ett kort ögonblick,
att tjäna Herren och din nästa skall ditt hjärta smycka.

Skaffa inte överflöd det leder dej lätt från vägen,
Guds nåd, sanning och kärlek är din skatt i alla lägen,
Tjäna Gud också med det du äger så det kan glädja andra,
då kan vi bli till välsignelse för varandra.

Sök i allt det Den högste vill med till liv,
endast det och inte dina egna motiv.
Gör var dag noggrant och vist dina val
och sluta inte kämpa då samvetets kval.