Stärkt tro genom lidande – vittnesbörd

När jag fick mördarbakterien så hade jag nog mer smärtor än vad jag haft i hela mitt liv.  Då förstod jag det inte och tyckte det var jobbigt. Men jag tackar Gud idag för att jag fick gå igenom det för jag inser att det ledde mig tillbaka till tron. Han tuktade mej hårt i sin stora kärlek för att jag skulle förstå att mitt liv var skört och jag behövde vända om. Mitt liv har varit mycket prövningar. Men jag vill liksom Paulus kalla mina lidanden gör svagheter.

Förkasta inte Herrens fostran, min son, känn inte avsky för hans tuktan, ty Herren tuktar den han älskar och agar den son han har kär.

Ordspråksboken 3:11-12 (Bibel 2000)

Jag måste skryta, om än till ingen nytta. Jag kommer nu till syner och sådant som Herren har uppenbarat. Jag vet en man , som lever i Kristus och som för fjorton år sedan rycktes ända upp till den tredje himlen. Om det skedde med eller utan kropp vet jag inte, men det vet Gud. Jag vet bara att denne man, om det nu var med eller utan kroppen det vet jag inte, men Gud vet det, blev i alla fall uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. Den mannen skulle jag kunna skryta över, men jag avstår, förutom när det gäller min egen svaghet. Fast om jag ändå skulle få för mig att skryta över detta, så skulle jag inte vara från förståndet, för det är verkligen sant vad jag säger. Trots det föredrar jag att låta bli, för att ingen ska tro att jag är något märkvärdigt den dag han får se och höra mig. Men för att jag inte ska bli högfärdig för dessa väldiga uppenbarelsers skull, har jag fått en tagg som sticker mig. Det är en ängel från Satan som slår mig, för att jag inte ska bli högfärdig. Tre gånger har jag bett till Herren att den ska lämna mig ifred. Men Herren har svarat mig: ”Min nåd är allt du behöver. I svagheten fullkomnas nämligen kraften.” Därför vill jag hellre skryta över min svaghet, för att Kristus kraft ska bo i mig. Jag är därför glad över svagheten, över förolämpningar, lidanden, förföljelser och svårigheter för Kristus skull. För när jag är svag, då är jag stark.

2 Korinthierbrevet 12:1-10 (nuBibeln)

Det är något att tacka Gud för. Liksom guldet måste härdas och renas i het eld så måste vi renas för att komma in i Guds riket. Idag så tackar jag Gud för alla prövningar och lidanden som jag får gå igenom, för jag vet att det är reningens ugn.

När jag hade läst om Gudstuktan bad i höstas jag i min längtan att bli mer lik Jesus att Gud skulle tukta till lydnad. Prisa Gud, för han hörde min bön. Han i sin stora nåd har gett mig sin fostran så jag får mer och mer dö bort från mitt vidriga själviska världs-jag. Så jag rekommenderar er alla att be om Guds fostran och ta den till er utan att klaga. 🙂 Då skall ni få dela av Herrens rika välsignelser. Ju mer lidande du går igenom och låter tukta dej, ju mer av din synd upptäcker du och desto mer nåd upptäcker du!

Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet.

Petrus första brev 4:13 (Folkbibeln 98)

Brev till syskon: Filipperbrevet 4

Då går vi in på den sista kapitlet i Filipperbrevet. Förmaningar, tack och hälsningar. Att gå in så här och analysera en bok är intressant för man upptäcker mer än man gjort när man bara läser rakt igenom.

  1. Vers 1-9: Förmaningar
  2. Vers 10-16: Apostelns tack för gåvan
  3. Vers 17f: Paulus som föredöme

Ibland får man höra att man inte ska ta ur saker i sitt sammanhang och det är viktigt, men vi får inte glömma att varje vers i bibeln är viktig och har något att lära oss.

 

1. Vers 1-9: Förmaningar

“Stå fast vid tron” och sen kommer det som är mest intressant. Som jag läser den så tänker jag att Paulus ser församlingens och framstegen i tron som hans ära. Där har vi det andliga ledarskapet. Att den som är ledare är den som ödmjukar sig. Det säger något om vad ledarskap är. Att det inte handlar om att ta plats. Sedan ser bi hur han än en gång (denna gång personligt) uppmanar oss att hålla sams. Jag skriver oss? Som jag ser det så är det i allra högsta grad riktigt personligen till dem syskon som bråkar med varandra.

“Gläd er alltid i Herren”, ett budskap vi ska pränta in. Så vi får glädja oss i Herren i allt, det kan behövas träning. Försök att sträva mot att alltid vara glada i Herren och inte klaga. Låt alla se hur vänliga ni är. Vi ska vara annorlunda och vänliga! Därför är det helt fel att gå till “strid” mot politiska grupperingar som sprider hat t.ex. Vad säger Jesus när han hänger på korset? “Fader förlåt dem, för dem vet inte vad dem gör”. Älska människor så som Jesus har älskat oss redan när vi var syndare. “Gör er inga bekymmer”, något som vi läser i olika skrifter i bibeln. Människan verkar i alla tider haft en förmåga att klaga över allt möjligt, väder och vind. Vi ska inte ens klaga när vi råkar ut för något allvarligt om vi förtröstar på Gud. Vi vet att allt är förgängligt. Våra pengar, saker och även vår kropp. “Även i dödskuggans dal fruktar jag inget ont” (Skriver Davir i Psalm 23). Det ända som är viktigt är det som består. Tacka Gud i allt och för allt som händer det. Se också allt som en lärdom. Detta är också viktigt! Guds löfte är att om VI står fasta då står han fast. Det är lätt att glömma att vi har ett ansvar. Vi måste hålla oss nära Kristus och hans vilja.

Vers 8 är är också jätteviktig. Lev nu bara för rättfärdighet, sanning, renhet och kärlek. Ja, allt som är värt att uppskatta. Sen skriver Paulus om dygder (Se taggen). Någon som jag aldrig hört pratas om i det sammanhang jag kommer från, men något som bibeln är tydliga med. De mänskliga dygderna är klokhet, rättfärdighet, själsstyrka (uthållighet genom svårigheter), måttlighet. De teologiska dygderna är tro, hopp och kärlek. Taggen kommer finnas mer inlägg om det framöver. Om vi lever på detta sätt ska Gud alltid vara med oss (det motsäger inte Guds stora nåd, kärlek och förlåtelse).

 

2. Vers 10-16: Apostelns tack för gåvan

Den första versen i detta stycke säger oss hur viktigt det är att via uppskattning och även mot församlingens ledare. Det kanske är lätt att vi förväntar oss mycket av dem, men vi måste tänka på dem också. Än en gång kommer han in på att vi ska vara nöjd med det vi har, så vi inte saknar något. Detta är svårt, jag har att jobba med på den biten. Men jag börjar förstå vad Paulus menar med att “Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen”. Det ska inte spela någon roll om vi är panka eller ligger i obeskrivliga plågor eller har det jättebra så får vi inte glömma att ha vår glädje i Herren. Franciskus av Assisis motto var “Min Gud – mitt allt”, han visste att han hade allt hos Gud. Detta är något jag själv upptäckt mer av och det är en underbar känsla att slippa se onödiga bekymmer, att i allt känna att man är buren av Gud.

Vers 15-20 är ju ett väldigt personligt tack. Det kan nog säga oss flera saker. Hur vi ska behandla som sitter fängslade för tron. Har ni några tankar om det?

 

4. Nästa vecka

Nästa vecka blir det ett nytt ämne! Då tänkte jag skriva lite om bön! Bön kan vara mycket, tala och lyssna. Vi glömmer lätt det sista. Bönen är också en grundsten för relationen, våra bönevanor påverkar hela vårt liv. Det handlar om att alltid vara bedjande och att avsätta tid för bön, det ena utesluter inte det andra.  Hoppas ni är med då också.

Guds frid!

 

Francesca Battistelli – He knows my name

När ensamheten trycker på så är det skönt med musik som påminner en om vad man lever för! Denna låt är så trösterik. Även om man känner ensam så finns det en som älskar oss och aldrig övergiver oss. Som ger en kärlek denna värld inte förstår eller kan ge! En kärlek som inte tar slut, även om det inte alltid går som vi tänkt! En kärlek som kan fylla oss med en glädje trotts att allt känns grått!

En pilgrimsdikt – på rim

Många som tar emot Jesus och vandrar med honom
Tänker sig att dem att de har vägen så klar för sej
Så var även jag när jag var ung, sedan hände livet
Jag inser att jag förstår lite och har mycket att lära mej

Ju längre jag går på livets så fästs min blick
På det mål jag har i slutet av min vandring
Men hur vägen dit leder vet jag ej mycket om
Steg för steg trevar jag mej fram likt en flykting

Jag försöker visa på det mål vi har
Kanske ge ett råd eller två på vägen
Men sen måste du själv finna den rätta stigen
Sätt ditt hopp till Jesus i alla lägen

Det ända vi vet är vårt mål och varifrån vi gått
Var dagens sträcka bär i sitt sköte vet vi inget om
Lidande, hån, hat, sjukdom och död kan möta en på vägen
Men om vandringen fullföljs vinner vi kronan stundom

Inre kamp

På senaste tiden har jag verkligen utkämpat samvetskval. Gud har dragit mej mot något jag i många år uppfattat som bluff och konstighet. Jag skrev en dikt förut med en rad som löd: “Dåren talar högt om den kunskap han ej besitter”. Denna gång stämde det på mej. Detta går emot ett tidigare inlägg, men jag har ändrat uppfattning. Det är så lätt att vara för säker på sig själv. Men så händer saker som skalar om allt och det man tog för givet inser man kanske är helt fel. Man kan bara vara säker på att Jesus är sanning och hans kärlek och nåd är oändlig om vi tar emot av den och vill gå med honom.

Ibland så sår fienden tankar i våra huvuden för att splittra, jag vill med detta inlägg markera vad jag kommit fram för efter resonemang vad jag uppfattar som andens ledning!

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om Katolska Kyrkan, som jag har tagit bort för jag ångrar det djupt. Där jag skrev att jag uppfattade Katolska Kyrkan som villolära. Jag ber om ursäkt. Jag har haft en inre kamp där jag inte känt mej hemma där jag är men jag har inte förstått var alternativet var. Det har slitit så i mej med gamla fördomar och det jag tagit reda på. Min mosters man som är katolik skickade mej katekesen för jag var nyfiken på den. En man som jag uppskattar, under tiden jag var nationalist och jag bodde hos dem så hade vi många samtal. Idag ser jag att jag hade mycket konstiga åsikter, men trotts det behandlade han mej med respekt. Han har aldrig tvingat mej att hålla med honom, men ändå så har han visat mycket kärlek. Sådana människor ser jag upp till.

När du hälsade på vid nyår hängde jag med på en mässa, så upplevde jag starkt upplevde anden. Jag har försökt att förneka detta gör jag intalade mej att det måste vara fel, detta har jag ju lärt mej att det är en villolära. Människor har kommit och velat “hjälpa mej” bort från RKK. Det är lätt hänt att man vill “hjälpa” genom att tjata på någon tills dem förstår, men det hjälper ju sällan. Men i allt så har Gud uppenbarat mer av sanningen och mönster som jag inte sett förut. Jag har ifrågasatt det mer för att något har liksom tvingat mej till det för att mina fördomar ska krossas. Det finns ju någon som vill skapa splittring och vill leda en på fel väg.

Det finns mycket att säga om detta. I hela gamla testamentet ser vi hur Gud väljer ut ett folk som går sin väg men Gud ger de gång på gång möjlighet att vända om. Men han väljer aldrig bort Israel som folk. Det säger något om Gud och om kyrkan. Jesus ger uppdraget till lärjungarna med Petrus i spetsen att leda kyrkan som han ska bevara som sin. Visst har det kommit in människor som gjort tok, men förkastar Gud sitt folk för det? Det är inte den bild jag får av Gud. Ju mer jag läser bibeln och katekesen så inser jag att de stämmer överens. Allt förstår jag inte, men den är grundad på Jesu auktoritet. Genom Petrus och lärjungarna som valde ut sina biskopar och liknande, så fortsätter det så.

Något som RKK har kritiserats för är deras dopsyn och att inte prata om omvändelse. Dessutom att det skulle tillbe andra en Gud, så som helgon. De ber dessa ändas om förbön, men är tydliga med att vi bara ska. Det är felaktig kritik, jag uppfattar deras syn på detta som sund:

299. Behöver de döpta omvända sig?

Kristi kallelse till omvändelse ljuder alltid i de döptas liv. Omvändelse är en ständig uppgift för hela kyrkan, som är helig men också bär synderna i sitt sköte.

107. Vem inbjuds att få del av Guds rike, förkunnat och förverkligat av Jesus?

Jesus inbjuder alla människor att träda in i Guds rike. Också den värsta syndare kallas att omvända sig och ta emot Faders oändliga barmhärtighet. Riket träder fram redan här på jorden för dem som tar emot det med ett ödmjukt hjärta. Det är för dem som dess hemligheter uppenbaras.

261. Är dopet nödvändigt för frälsning?

Dopet är nödvändigt för frälsning för dem som evangeliet förkunnats för och som har möjlighet att begära detta sakrament.

262. Kan man bli frälst utan dop?

Efter Kristus har dött för allas frälsnings kan sådana som dör för tron bli frälsta utan dop (blodsdop), katekumener och även alla de som under inflytande av nåden utan att känna Kristus eller kyrkan uppriktigt söker Gud och bemödar sig om att uppfylla hans vilja (önskedop). När det gäller barn som dör utan dop anförtror kyrkan dem i liturgi åt Guds barmhärtighet. 

Ur Katolska Kyrkans lilla katekes

Frikyrkan och sekter är grundad på människor som ansett sej veta bättre än RKK, det är inte för att slå ner på dem utan mer ett konstaterande. Min övertygelse är att om man är döpt, omvända och går med Kristus så är man en lärjunge oavsett om man väljer att vara nära hjorden eller inte. Ungefär så ser KK också på det:

163. Hur ska vi betrakta de kristna som inte är katoliker?

I de kyrkor och kyrkliga samfund som skilt sig från den fulla gemenskapen med den Katolska Kyrkan finns det många element av helgelse och sanning. Alla dessa goda ting kommer från Kristus och har en dynamisk tendens till att uppnå den katolska enheten. Medlemmarna i dess kyrkor och samfund har blivit inlemmade med Kristus genom dopet; vi erkänner dem därför som våra bröder och systrar.

Ur Katolska Kyrkans lilla katekes

Det har blivit mycket stridigheter. Jag vidhåller min uppfattning om att vi behöver en enad andefylld församling (vilket även RKK uppmanar till se sats 820-822 och 866 i Stora katekesen). Det finns bra saker i frikyrkorna, vill inte göra mej mej ovän med dem. Jag har jättemånga fina vänner i den gemenskapen som jag inte vill förlora kontakten med.

När jag kom tillbaka tilltron så var jag så vilsen men när Gud sa “läs bibeln & gå tillbaka till kyrkan”. Det var så tydligt, även om jag visste att den tanken inte kom från mej själv. Så känns det nu, det är ingen människa som säger det. Jag har haft egna idéer när jag tog emot Jesus om att han var EN väg, som vissa liberala kristna påstår. Men Gud lät mej tro det ett kort tag men han formade mej med tiden. Under detta år har jag växt i Kristus-jaget och jag har i Jesu kraft dö bort från mitt världs-jag mer och mer.  Det är smärtsamt ibland och man får jobba mot mycket fördomar.

Villoläror finns överallt, men att vara kristen handlar i första hand om växa i sitt Kristus-jag och dö bort från världs-jaget. Vi får komma ihåg att vi inte skall bekämpa människor utan läror:

För vår kamp är inte mot kött och blod utan mot härskare och makter och kosmiska krafter här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.
Efesierbrevet 6:12 (SvenskBibeln)

Jag har insett att det är samma röst som kallade mej tillbaka till tron som nu kallar mej vidare. Därför väljer jag att gå till RKK, vi får se om jag konverterar. Hoppas verkligen jag inte förlorar någon vän nu. Det kan se dumt ut att jag uttrycker en ändrad uppfattning. Men så är det väl för alla att man säger eller skriver något inte blir så bra ibland? Jag är människa, med många fel och brister, men det är dem sidorna jag vill lyfta fram. För det är när vi går fel eller syndar som vi kan få upptäcka mer av Guds nåd och kärlek. Men det kan vara nyttigt att vara kritisk mot allt människor skriver och säger. Ibland kommer vi fram till att vi hade helt fel uppfattning om något. Våra perspektiv är så smala. Våra förnuft ska vi inte lita på, det sviker oss ofta.

Skriv om ni undrar något, om det är många frågor så eller så svarar jag via ett ytterligare blogginlägg. Det finns mycket fördomar och jag har läs och hört många av dem under lång tid, så jag behöver ingen “upplysning” för jag har redan tänkt igenom

Att älska Jesus – dikt på rim

Vad innebär äkta kärlek till Jesus?
Det är en fråga att till sig ställa.
Vi kan inte älska Jesus mer än vi hatar vår synd,
och inte mer än den som vi mest gnälla.

Att älska Jesus är att se ringa,
att av barnen se och lära.
Att älska när det gör som mest ont,
även när det känns som det på hjärtat tära.

Att älska Jesus är att ödmjuka sig,
att inte tro sig vara bättre än andra,
Att älska Jesus är att söka det som är sant,
och vara ett bättre exempel utan att klandra.

Att älska Jesus är att förlåta alla som gör en illa
och när man sårar be om ursäkt då
Att älska Jesus är att vilja tjäna andra
att vara sin nästas slav är det högsta att nå

Att älska Jesus är att glädja sig åt det lilla
att i sin näste se och bejaka det som är gott
Att älska Jesus är att uppoffra sig
att nöja sig med Guds stor kärlek och nåd som vi fått

Krucifix – varför är det viktigt?

En symbol som inte används inom frikyrkovärlden så mycket, men som har ett oerhört värde för hur man ser på sin kristna tro. Den farliga “myskristendomen” får människor att vilja “fokusera på att Jesus är uppstånden” bara. Det är sant att han är uppstånden, men det är på grund av att han gick den väg han gick. Liksom som det beskrivs i bland annat Filipperbrevet 2 (Se söndagsinlägget om det). Ett rent kors är bra men det säger inte samma sak som ett krucifix. Vad han gjorde på korset var så stort! Det är på grund av det vi gjort som han fick gå igenom lidandet.

Detta stycke läser vi vid jul, men kanske vi borde påminna oss oftare om att lidandets väg är den som leder till upphöjelse?

Vem trodde vår predikan? För vem blev Herrens arm uppenbarad? Som en späd planta sköt han upp inför honom, som ett rotskott ur torr jord. Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom, inget utseende som vi drogs till. Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han var som en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi inte respekterade honom. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för våra brott, slagen för våra synder. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Men all vår skuld lade Herren på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Som ett lamm som förs bort för att slaktas, som ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun. Genom våld och dom blev han borttagen. Vem i hans släkte betänker att när han rycktes bort från de levandes land, blev han plågad på grund av mitt folks brott? Han fick sin grav bland de ogudaktiga men var hos en rik vid sin död, för han hade inte gjort något orätt, och inget svek fanns i hans mun. Det var Herrens vilja att slå honom och låta honom lida. När du gör hans liv till ett skuldoffer , får han se avkomlingar och leva länge, och Herrens vilja ska ha framgång genom hans hand. Genom den möda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds. Genom sin kunskap förklarar min rättfärdige tjänare de många rättfärdiga, och han bär deras skulder. Därför ska jag ge honom de många som hans del, och de starka ska han få som byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och räknades bland förbrytare, han som bar de mångas synd och gick in i överträdarnas ställe.

Jesaja 53:1-12 (Folkbibeln 2015)

Att inte använda krucifixet är som att förminska det största han gjorde för oss. Jag gissar att det kan vara svårt att se om man inte inser sin egen synd och brist i världs-jaget vi har och vilken kamp det är att jobba med varje dag. Det påminner oss att vi inte är ensamma i lidandet och att han är vårt föredöme. När vi får lida och smädas så upphöjs hans namn.

När vi går igenom lidande och så kan vi se på krucifixet och tänka på att vårat lidande är så lite mot vad Jesus fick gå igenom om och att kristen tro handlar om att bära sitt kors och förneka sig själv (Se Markusevangeliet 8:34). När vi får lida bör vi tänka på Jesus och tacka för att vi får dela hans lidande, det är en ära att vi får vara med och göra det.

Mina kära, bli inte förvånade över det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oförutsett ni drabbas av. Var i stället glada när ni får dela Kristus lidanden, för då får ni jubla av glädje den dag han uppenbarar sig i sin härlighet. Ni är lyckliga om människor hånar er för Kristus namns skull, för härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er.

1 Petrusbrevet 4:12-14 (nuBibeln)

Saliga är de som förföljs på grund av rättfärdighet, himmelriket tillhör dem. Saliga är ni när människor hånar och förföljer er och säger allt lögnaktigt ont om er på grund av mig. Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna som fanns före er.

Matteusevangeliet 5:10-12 (SvenskBibeln)

 Upp med krucifix i hemmen och kyrkorna!

Här är en låt som ger oss ett bra förhållningssätt till vår tro:
https://open.spotify.com/track/0bqDD50uJPC4fXXj9rECrz

Om inte Gud finns – prosadikt

Om det inte hade funnits någon Gud
då finns det ingen poäng med att bry sig om andra
Om det inte hade varit någon som skapade jorden
inte heller någon anledning att ta hand om den svage

Då hade vi kunnat acceptera Hitler
för då hade det inte funnits någon som älskade alla
Då hade vi kunnat utrota alla svaga
för dem hade ändå varit en belastning

Att du har fått ett samvete är ett tecken på något större
det innebär att det finns ett allmängiltigt rätt och fel
Att du har fått medkänsla visar att det finns en Gud
för den har inget egenvärde för en själv

Men det finns en Gud som har en plan
för att söka och rädda alla som tar emot honom
Men det finns ett hopp för den som tar emot
Att finna frid, kärlek och en dag en morgon utan mer plåga

Bön och fasta

Vi tycker det är tråkigt att Sverige “avkristnas”, men förstår vi världen vad det beror på? Frikyrkan tappar medlemmar, på sina håll sitter vi vid kyrkkaffet och nämner att “det vore trevligt med väckelse”. Svenska kyrkan viger homosexuella och har börjat bygga ihop kyrkor med moskéer. Vi beklagar oss över det som syns på ytan, symptomen. Det finns mycket som håller på att gå snett, men inser vi varför det ser ut så här?

Dessa människor är förblindade, dem ser inte vad de gör. Så är det med alla som är övertygade om att dem gör det rätta, men ändå för fel. Vi måste också inse att vi föder inga tankar själva. Tankar kommer från den onde eller Gud, sen får vi överlägga i huvudet vad vi tror är det rätta. I vissa håll har jag hört att det förkunnas att vi bara är redskap, så är det. Men Bibeln när ju oss att vi inte bara är redskap, vi är slavar. Antingen i bojor för synden eller slavar i frihet för Gud. Vi kommer alltid att ägas av någon! Och alltid kommer vi göra någons vilja. Trotts att vi lever nära Jesus måste vi vara på vår vakt för att Satan sår in tankar (menar inte att han ta över oss om vi har anden):

Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda, och att han måste bli dödad och på tredje dagen uppväckt. Då tog Petrus honom åt sidan och började tillrättavisa honom: “Gud bevare dig, Herre! Det där ska aldrig hända dig.” Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: “Gå bort från mig , Satan! Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.”

Matteusevangeliet 16:21-23 (Folkbibeln 2015)

Vi befinner oss i ett krig, systrar och bröder! Men det är inte mot människor vi slåss. Jag har börjat upptäckt mycket mer av detta här på allra senaste tiden. Det handlar om att människor lever så mycket i världen än i Guds rike. Om vi vill se en förändring måste vi ta oss ner på det kanske “tråkiga” bönemötet, kanske får vi offra tid vi skulle gjort något annat på. Vill vi vända Sverige så kanske vi behöver förstå att hänge oss i bön! Jag inser att jag behöver göra det. Gå på bönemöten, bönekvällar, bönedagar och bönenätter. Det är en allvarlig situation i landet! Kristenhet är försvagad!

Fasta är något som jag inte vet vi ägnar oss så mycket åt i frikyrkan? Vi vill inte prata om uppoffringar för Gud. För “vi är ju frälsta av nåd”, “kristen tro handlar inte om måsten”. Det är på ett sätt sant, men HJÄRTENÖD för människor! Det finns inget vapen som är så starkt mot den onde som är en gråtande bön för en annan människa, där man känner att Jesus lider för att personen eller personerna inte tagit emot honom. Hans kärlek är oändligt, men har har bara kristna som sin kropp på jorden. Men det står en hel del i Bibeln om nasirer, människor som hängav sig åt bön och fasta. Vi kan inte göra något genom egen kraft, därför behöver vi ge tid och plats i våra kroppar för Guds kraft.

Vill vi se en förändring så måste vi ge Gud av vår tid, ta tid från annat. Verkligen fokusera på Gud. Gud vill inte komma i andra hand:

Älska Herren din Gud med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd och med hela din kraft.

Markusevangeliet 12:30 (Svenskbibeln)

Brev till syskon: Filipperbrevet kap 1

Detta kommer förhoppningsvis en spännande resa genom ett kort men innehållsrikt brev. Till hjälp har jag använt b.la. en bibelhandbok och biblehub. Hoppas ni finner det intressant och uppmuntrar till egna studier! Diskutera gärna utifrån frågorna i inlägget.

 

  1. Kort bakgrund
  2. Vers 1-2: Inledning
  3. Vers 3-11: Tacksägelser
  4. Vers 12-18: Fånge för Kristus skull
  5. Vers 18-26: Martyrdöd eller fortsatt verksamhet
  6. Vers 27-30: Trons kamp
  7. Nästa veckas inlägg

1. Kort bakgrund 1

Staden var en romersk koloni vid Norra Grekland. Kolonisera var stolta över sina speciella rättigheter och fullständigt lojala mot Rom. Kvinnorna hade en hög ställning. De tog aktiv del i det offentliga livet och affärslivet – en situation som återspeglades i församlingen.

Församlingen i Filippi grundades omkring 50 år under Paulus andra missionsresa 2. När Paulus, Silas och Timoteus reste stannade läkaren Lukas kvar. Filippi var ett medicinskt centrum och kan ha varit läkaren Lukas hemstad.

  1. Fakta från Illustrerad bibelhandbok av EFS Förlag
  2. Se Apostlagärningarna 16:12-40

 

2. Vers 1-2: Inledning

Något som är intressant är att han presenterar sig är att han presenterar sig som Jesu Kristi slav 1, vilken han också gör dem andra breven, Paulus identifierar sig helt med sitt “Kristus-jag”. Att inleda med en sån vers lär oss hur vi ska tänka om Jesus. Sen så fascineras jag ofta hur mycket kärlek Paulus uttrycker till församlingarna (inte bara i detta brev), trotts att han är så hård mot vissa saker 2.

Detta är skrivet till hela församlingen, men särskilt förhandlingsledare och diakoner 3. King James Version och Illustrerad Bibelhandbok översätter också ἐπισκόποις 4 (episkopois) med “biskopar”. Efter att ha grävt lite så min bedömning är att föreståndare och pastor (som är latin och betyder herde) och verkar vara den närmaste betydelsen. Biskop och präst/äldste (vilket kommer av samma ord) är begrepp som kan tolkas in i ordet. Ordet episkopoß (diakonois)syftar på “tjänare” eller “medarbetare”. I fornkyrkan var Petrus medhjälpare Stefanos. Den rollen innebar detta praktiska göromål, ekonomi och social verksamhet. Alltså innebär det en del administrativt arbete som avlastning för Paulus. Detta ord syftar på en tjänst i församlingen till skillnad får δοῦλος (doulos)som syftar på någon som tillhör någon annan, alltså en “slav”. Detta ord översätts som “tjänare” och blandas ihop med rollen “diakon”.

  1. Se vers 1, grundtextens ord är doulos, vilket oftast har betydelsen av “slav”. Se Bible Hub: Filipperbrevet 1:1 – tryck på ordet “servant”, under “study bible”.
  2. Se Vers 27f
  3. Översättningar som som står i Svenska Folkbibeln 98.
  4. Biblestudytools: ἐπισκόποις, Wikipedia: äldste, Wikipedia: Presbyter
  5. Bible Hub: διακόνοις, Wikipedia.org: Diakon

 

3. Vers 3-11: Tacksägelser

Han börjar också med att önska dem nåd och frid (vers 3-11). Det är också något som vi behöver ha med oss. Det är lätt att sucka över när andra göra tok, det gjorde nog Paulus med. Men han hoppades och önskade alla det bästa. Han glädjer sig åt att församlingen är så aktiv i evangelisationsarbetet. I vers 6 (Svenska Folkbibeln 2015) så står det ‘Och jag är övertygad om att han som har börjat ett gott verk i er också ska fullborda det till Kristi Jesu dag.‘ Jag tycker det är värt att notera för den pekar på att allt arbete som efterföljare och församlingen gör Guds rike är helt och hållet Jesus/andens verk och inte genom vår egen kraft. I versen efter så menar han att det är så viktigt att han tänker så om alla i församlingen. När vi inser att allt vi gör är endast överlåtelsen till Jesus och helgelsen som för oss in i Kristus-jaget så kan vi ödmjuka och inse att vi inte presterar något genom oss själva. Vers 9-11 talar om vikten att väx i insikt och få ett gott omdöme så vi kan förstår vad som är väsentligt och så vi kan stå rena inför Kristus när han kommer tillbaka. Vi behöver också växa hela tiden så vi kan bära rikligt med frukt. Det handlar alltså i första hand om att helga sig själv så man sedan kan se klart.

 

4. Vers 12-18: Fånge för Kristus skull

I detta stycke så är det tydligt att Paulus glädjer sej åt fångenskap. Ännu ett tecken att han identifierar sig med Kristus-jaget. Han bryr sig inte något om han får lida så länge det är en framgång för evangeliet. Det har nu blivit klart för hela pretoriet1, och alla andra också, att det är för Kristi skull som jag sitter fången, 2. Idag finns det på sina håll en rädsla att stå upp för evangeliet och det som står i bibeln. Men som vi ser ska vi inte frukta att hämna i fängelse, när vi gör det gör det så är det en bekräftelse att det vi gör är rätt.

Vers 15-17 är intressanta. Vilka motiv har vi med att studera bibeln? Är det för att hävda vår egen rättfärdighet eller är det för att förstå mer av sanningen och bli mer rättfärdiga? Det är nog viktiga frågor att ställa oss själva. Men hans slutsats av resonemanget i vers 18 är också intressant. Att oavsett avsikterna så glädjas han åt att evangeliet predikas. Jag tänker att vi på något sätt ändå kan glädja oss för att evangeliet predikas och överlämna dömandet åt Gud.

 

  1. En kejserlig elitstyrka som Paulus vakt tillhörde, enligt Illustrerad bibelhandbok.
  2. Vers 13 (Bibel 2000)

 

5. Vers 18-26: Martyrdöd eller fortsatt verksamhet

Paulus är mycket självkritisk, det är mycket viktigt att notera och är något vi själva ska ge akt på. Han tar inte frälsningen för givet utan skriver själv att:

för jag vet att detta kommer att resultera i min räddning, tack vare era böner och hjälpen från Jesus Kristus Ande. Men jag förväntar mig och hoppas att jag aldrig ska behöva komma på skam, utan att jag frimodigt, nu som alltid, ska ära Kristus med min kropp, vare sig jag får leva eller måste dö.

Filipperbrevet 1:19-20 (NuBibeln)

Paulus ser Jesus som livet och hans dödsdag som en vinst. Han är fast besluten att jobba ivrigt för Kristus tills den dag han dör. Han glädja att få göra arbetet på jorden samtidigt som han längtar efter himlen. Det bör alltså vara en norm för hur det bör kännas när vi är på rätt väg. Han gör också klart att vi inte lever här för oss själva:

Jag pressas hårt från två håll. Jag längtar att få bryta upp och vara med Kristus, för det vore mycket bättre. Men för er skull är det nödvändigt att jag blir kvar i kroppen. Och övertygad om detta vet jag att jag blir kvar och förblir hos er alla till er framgång och glädje i tron.

Filipperbrevet 1:23-25 (SvenskBibeln)

 

6. Vers 27-30: Trons kamp

Här kommer kapitlets starkaste vers och en av bibelns vassaste uppmaningar, där han i vers 27 uppmanar oss att endast leva på ett sätt som är värdigt det glada budskapet om Jesus. Det är hårt och får en att fråga “Lever jag verkligen upp till det?”. Sen kommer han in på en oerhört viktig bit som pratas för lite om. Att vi ska få lida så som Paulus om vi följer Jesus:

Ni har ju fått nåden att inte bara tro på Kristus utan också att lida för hans skull, eftersom ni har samma kamp att kämpa som ni såg att jag hade och nu hör att jag fortfarande har.

Filipperbrevet 1:29-30 (Svenska Folkbibeln 2015)

Bort med idéer om “mys-kristendom” och “billig nåd”, att vara Jesu lärjunge är att nöja sig med hans nåd och kunna glädja sej när vi delar hans lidanden. Att uppoffringar för Gud är gott och inte något att klaga över!

 

7. Nästa veckas inlägg

Hoppas du fick mersmak av detta inlägg! Nästa veckas inlägg kommer handla om kap 2 som handlar om att vi upphöjs när vi ödmjukar oss, att arbeta på sin frälsning och att Timoteus och Epafroditus sänds till Filippi.