Recension av “Uppsatser och tankar m.fl.”

Under ett år ungefär har jag har läst en bok av N.P. Wetterlunds med 4 skrifter “Uppsatser och tankar”, “Guds trälar”, “Nu och nog-nådens lov” och “Sändebrev till vänner”. Boken är sammanlagt ca 218 sidor från början utgiven 1926 och gavs ut i en ny upplaga 1985. Den finns att köpa av W.P. Wetterlunds Skriftkommitté.

 

Om Wetterlund

N.P Wetterlund föddes 1852, växte upp i Slättåkra församling i Halland (SvK) och avled 1928. Under sitt liv var han präst i Svenska Kyrkan på flera platser i Dalarna. För många kristna i vårt land är han ganska okänd. I hans hjärta fanns nöd för att tala om vikten av att vara andefylld drivas av anden. Han mest kända verk är Andens lag på 1244 sidor. Han var lika utmanade då som han är idag. Mycket problem som han sett finns även idag.

 

Uppsatser och tankar

Alla skrifter i boken är väldigt korta, denna består av korta stycken som härrör varandra, men lite olika. Denna del är sådana ställen man lätt memorerar, goda livsprinciper så som:

»Det finns blott en lycka: att hava Gud med sig; och blott en olycka: att hava Gud emot sig. Är Gud med då är allt med; är Gud emot, då ät allt emot.«

»Tidmänniskan klagar över olyckor och motgångar; för evighetsmänniskan finnas sådana icke till; de äro för henne blott slussportar till högre flöden. – Har du lyckan i ditt bröst, så har du lycka överallt.«

Någon man snart slås över att för Wetterlund finns det antingen livet med Gud eller livet utan Gud. Att lever vi med Gud bör vi göra det helhjärtat. Egentligen är det ju det valet som är det viktigaste i livet. Där självförnekelse är en självklar del i ett kristet liv.

“Kom! – Bort!” är ett intressant stycke om Jesu ljuva kall att först komma som du är och sen dö bort från dig själv. Ett av alla tänkvärda stycken. Han poängterar här i början hur vi ska ta lärjungarna som exempel för våra liv, att vilja leva som dem. Det finns många bra citat, så jag får sålla. I ett annat stycke skriver han om hur kristna strider mot varandra, en väckarklocka för mig om vikten av att sluta bråka och sträva efter enhet:

Nu just behövde land och rike en kompakt och enig församling med andefödd, personlig kristendom – den enda räddning som finnes. Vart komma vi med andligt skum och ihåligt frasmakeri, men sönderslagen sanning och kristnad själviskhet? Och vadd uträtta vi med andliga marknadsnöjen, parader och tillställningar, det andliga köttets fester?

 

Uppsatser och tankar: Strödda tankar

Här kommer ett stycke som jag gillar, för det är lätt att citera ut. Korta enkla sammanfattade tankar så som:

»Genom frälsaren Eld och Såpa går vägen till frälsaren Liv och Frid (Han är som en guldsmeds eld och en valkares såpa. Malaki 3:2).«

»Ju sannare kristendom, desto mer lidande; ju mer lidande, desto mera fröjd.«

»Korset är självsyndets död. Så mycket som du älskar ditt kors, så mycket hatar du din synd.«

»När Mose lag blivit Jesu bud, när all Gud vilja och varje plikt blivit ett evangelium, då är du en evangelisk kristen.«

»Gott: genom bibelkritiken tvingas tron tillbaka till sitt naturliga element (sitt specifika gebiet): den som tror på Guds son, hanharvittnesbördetinomsig (1 Joh 5:10). Fras-, fack- och skylttrons tider skynda mot sitt slut. – Blott två slags folk på jorden: Vilddjuret och dess tecknade, Lammet och hans tecknade! – Den närvarande utveckling skall sluta med klo och klöv.«

Två av mina favoriter, som jag tänk på mycket på. Något som fått mej att ifrågasätta att det finns tusentalsförsamlingar och alla har hittat sin unika sanningsbild:

»Det finns så mycken kristendom i vår tid”. Javäl! Men om vår “kristendom” åtminstone vore Cornelii hedendom (Apostlagärningarna kap. 10) eller Natanaels förblindelse! Tusentals människor tror sig vara kristna; och de ha icke ens en aning om vad kristendom är. Låtom oss – även de bättre ibland oss! – erkänna, att vi icke äro kristna i Bergspredikans d. v. s. i Jesu mening! – Andlig överskattning är kristendomens farligaste fiende. Det var den, som korsfäste Herren.«

»Det finnes inga “sanningar”. Sanningen är blott en: “Jag är sanningen” (Johannes 14:6). Då vi mäkta inse och tillämpa detta i tillräckligt andedjup, då är det slut med “skiljelärorna”, och varje kristen avbildar sanningen från en ny sida, som blott han och ingen annan kan bära fram; och då stöter ingen bort den andra, ty alla behöva varandra.«

 

Guds trälar

Jag skrev ett långt inlägg och detta, så jag tänker bara nämna lite om detta. Detta syftar på ordet “dulos” som borde översättas med träl, men översätts oftast med “tjänare”. Han poängterar att en tjänare behöver inte leva för sin Herre, men trälens liv är att tjäna sin Herren. Inget annat upptar hans/hennes vilja. Han skriver utifrån tre synpunkter: ordet träl, det kristna trälskapet, och trälen Job.

»Dyrbar är lidandets tid.  Plågodagen på korset gav evig fullkomning åt Herren (Ebr.. Utan lidanden ingen fullkomning. “Jag är vägen”. “Min kalk skolen I dricka:” –«

»Tjänare i kärlek äro många, trälar i kärlek äro få. Massor giva Gud ett arbete, men hjärtat giva de honom icke.«

 

Nu och nog-nådens liv och fem onda liv.

“Nu är frälsningen dag” (2 Kor. 6:2). Det är nu-nåden.
“Min nåd är dig nog” (2 Kor. 12:9) Det är nog-nåden.

Som ni förstår att detta lite av temat i hela boken. Gud nåd är det högsta och det ända som verkligen är värt något i livet. Allt jordiskt skall bli stoft, men det vi har i Kristus kommer bestå. Han pratar om att livet i synd som vi hade före dopet “minns” inte Gud mer och vi skall leva som nya människor efter dopet.

Bygg ej in din själv i luftslott! Jordbind den icke i framtidsväsen! Fängsla den icke i lycksökeri! Fly fantasispektaklet.

Sändebrev till vänner

Denna del är korta brev som han började skriv på sin ålderdom är han trodde han skulle dö. Men åren gick och det blev många brev. Det är uppmaningar till syskon. Den första här tycker jag har en intressant tema “Guds bön”:

Gud har skapat människor till sin boning. Hans bön är denna: »Låt mig få bo i min boning«.

Här är icke Gud allsmäktig. Här är människan »allsmäktig«. Hon kan stänga dörren för Gud, så att han aldrig kommer in. Och om hon släppt honom in så kan hon driva honom ut, så att han aldrig söker komma in. Mot denna hennes makt mäktarGud ingenting. Därför beder han »Låt mig få bo i min boning«.

Den bönen juder alltjämt i vår ande. Lärom oss att höra Guds bön och att bönhöra Gud. Därpå hänger våra eviga liv. –

Gud vill och måste få bliva Allt, både för oss och i oss. Förr är verket ej färdigt.

Några andra bra ämnen som han behandlar kort och koncist är “Läxan” (att finna behag i lidanden), “Vår svaghet och kraft i Kristus”, “Kristi grundsyn på livet” (att vi måste mista livet för att vinna det, Matteusevangeliet 10:39). Vetekornet (liknar “Kristi grundsyn…”), “Våra sjukdomar – våra välgörare” (Får vi trivs inte i en sjukkropp, på så sätt så kommer vi längta “hem” ännu mer), “Guds vapenrustning” och “Frälsningen vi änden“.

 

Slutord

Som ni förstår så känner jag att jag fått mycket ut av boken. Wetterlund är hård när han pratar om vikten att bekämpa sin synd och leva livet överlåtet. Han fick mej att förstå förhållande mellan kärleken och lagen. Något som vi kristna lätt särskiljer eller åtminstone väljer att bara fokusera på det ena för mycket. Jag tycker att han beskriver allvaret i efterföljelsen på ett bra sätt. Att han pratar mycket om lidande hur det kan leda oss närmare Gud är något som jag upplever att pratas om för lite. Att se prövningar och lidande som gåvor från Gud för att vår Gudsrelation ska växa. Han behandlar också en del annat. En bok som jag rekommenderar till alla som vill utmanas i sitt lärjungaskap Det är några stycke som jag uppfattar som knepigt med det mesta är bra.

En bön om hjälp till ett heligt liv

Lär mig leva som du vill, Herre
för inget i denna värld är värt att leva för
Forma mig precis som du vill
för det är mitt hjärtas djupaste längtan.

I mig själv har jag inget,
men i dig har jag allt.
Utan dig är jag fattig,
men med dig är jag rik.

Lär mig att ta emot all din fostran
och stärk min tron och uthållighet.
Lär mig leva det heliga livet som jag är kallad till
och hjälp mig orka kämpa när det är svårt.

Tack för den fostran du ger mig.
Tack för den kraft du ger mig.
Tack för den kärlek du ger mig.
Tack för den nåd du ger mig.

Dikt om måttlighet

Måttlighet är en viktig ingrediens i ett kristet liv,
att i allt skala av sitt överflöd.
Se till sin nästas behov och ha inte mer än du behöver,
utan bara det vi behöver utan att lida nöd.

Att gott kan vi unna oss till en gräns,
frosseri är synd så akta dej för det.
Att hålla sig till en dygd är bättre än att hålla sig från en synd
som lätt oss leder från sundhet.

Rannsaka dig själv dag för dag,
överflöd är till för att ge andra inte för dej.
Denna dygd bör vi ej förneka om vi följer Jesus,
den gäller oss alla även mej.

Den kan vara svår så sök Jesu styrka,
för i dig själv är du bara svag,
Daglig överlåtelse är livets bästa melodi,
leva i kärlek värdigt Jesus är vår lag.

Brev till syskon: Filipperbrevet 4

Då går vi in på den sista kapitlet i Filipperbrevet. Förmaningar, tack och hälsningar. Att gå in så här och analysera en bok är intressant för man upptäcker mer än man gjort när man bara läser rakt igenom.

  1. Vers 1-9: Förmaningar
  2. Vers 10-16: Apostelns tack för gåvan
  3. Vers 17f: Paulus som föredöme

Ibland får man höra att man inte ska ta ur saker i sitt sammanhang och det är viktigt, men vi får inte glömma att varje vers i bibeln är viktig och har något att lära oss.

 

1. Vers 1-9: Förmaningar

“Stå fast vid tron” och sen kommer det som är mest intressant. Som jag läser den så tänker jag att Paulus ser församlingens och framstegen i tron som hans ära. Där har vi det andliga ledarskapet. Att den som är ledare är den som ödmjukar sig. Det säger något om vad ledarskap är. Att det inte handlar om att ta plats. Sedan ser bi hur han än en gång (denna gång personligt) uppmanar oss att hålla sams. Jag skriver oss? Som jag ser det så är det i allra högsta grad riktigt personligen till dem syskon som bråkar med varandra.

“Gläd er alltid i Herren”, ett budskap vi ska pränta in. Så vi får glädja oss i Herren i allt, det kan behövas träning. Försök att sträva mot att alltid vara glada i Herren och inte klaga. Låt alla se hur vänliga ni är. Vi ska vara annorlunda och vänliga! Därför är det helt fel att gå till “strid” mot politiska grupperingar som sprider hat t.ex. Vad säger Jesus när han hänger på korset? “Fader förlåt dem, för dem vet inte vad dem gör”. Älska människor så som Jesus har älskat oss redan när vi var syndare. “Gör er inga bekymmer”, något som vi läser i olika skrifter i bibeln. Människan verkar i alla tider haft en förmåga att klaga över allt möjligt, väder och vind. Vi ska inte ens klaga när vi råkar ut för något allvarligt om vi förtröstar på Gud. Vi vet att allt är förgängligt. Våra pengar, saker och även vår kropp. “Även i dödskuggans dal fruktar jag inget ont” (Skriver Davir i Psalm 23). Det ända som är viktigt är det som består. Tacka Gud i allt och för allt som händer det. Se också allt som en lärdom. Detta är också viktigt! Guds löfte är att om VI står fasta då står han fast. Det är lätt att glömma att vi har ett ansvar. Vi måste hålla oss nära Kristus och hans vilja.

Vers 8 är är också jätteviktig. Lev nu bara för rättfärdighet, sanning, renhet och kärlek. Ja, allt som är värt att uppskatta. Sen skriver Paulus om dygder (Se taggen). Någon som jag aldrig hört pratas om i det sammanhang jag kommer från, men något som bibeln är tydliga med. De mänskliga dygderna är klokhet, rättfärdighet, själsstyrka (uthållighet genom svårigheter), måttlighet. De teologiska dygderna är tro, hopp och kärlek. Taggen kommer finnas mer inlägg om det framöver. Om vi lever på detta sätt ska Gud alltid vara med oss (det motsäger inte Guds stora nåd, kärlek och förlåtelse).

 

2. Vers 10-16: Apostelns tack för gåvan

Den första versen i detta stycke säger oss hur viktigt det är att via uppskattning och även mot församlingens ledare. Det kanske är lätt att vi förväntar oss mycket av dem, men vi måste tänka på dem också. Än en gång kommer han in på att vi ska vara nöjd med det vi har, så vi inte saknar något. Detta är svårt, jag har att jobba med på den biten. Men jag börjar förstå vad Paulus menar med att “Jag kan leva enkelt och jag kan leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen”. Det ska inte spela någon roll om vi är panka eller ligger i obeskrivliga plågor eller har det jättebra så får vi inte glömma att ha vår glädje i Herren. Franciskus av Assisis motto var “Min Gud – mitt allt”, han visste att han hade allt hos Gud. Detta är något jag själv upptäckt mer av och det är en underbar känsla att slippa se onödiga bekymmer, att i allt känna att man är buren av Gud.

Vers 15-20 är ju ett väldigt personligt tack. Det kan nog säga oss flera saker. Hur vi ska behandla som sitter fängslade för tron. Har ni några tankar om det?

 

4. Nästa vecka

Nästa vecka blir det ett nytt ämne! Då tänkte jag skriva lite om bön! Bön kan vara mycket, tala och lyssna. Vi glömmer lätt det sista. Bönen är också en grundsten för relationen, våra bönevanor påverkar hela vårt liv. Det handlar om att alltid vara bedjande och att avsätta tid för bön, det ena utesluter inte det andra.  Hoppas ni är med då också.

Guds frid!

 

Vad bygger Kyrkan?

Man hör folk som vill leta upp kyrkor där ledarna lever så heligt och visar på den idealbilden av Kristi liv. Även jag har tänkt i dem banorna under en period. Visst kan man känna nöd för alla syndare, man önskar väl att de kunde helga sig mer? Man klagar över att människor är så oandliga, man ser dem bara till jul och nyår. “Om man bara medlemmarna hade levt mer heligt då hade det hänt grejer”. Det har varit väckelsemöten och annat. Det är bra att inspirera, uppmana och tillrättavisa om det görs med kärlek. Men trotts alla de som tycks vara i privatlivet syndiga & “tokstollar” som lett och burit Kyrkan så har ingen kunnat rasera den. Men det är Anden som bär Kyrkan. Om vi nu har läst bibeln, även gamla testamentet så ser vi att Gud väljer bräckliga och svaga människor. Mose var mördare, David stal en fru, Paulus förföljde Kristna innan han mötte Jesus, osv. Kyrkan har inte byggs av människors duktighet! Detta är något som tagit tid för mej att se.

Det säger något om Gud. Han är sen till vrede och rik på kärlek och barmhärtighet (Psaltaren 86:15). Hans nåd sträcker sig långt över vårt förstånd. Se på Paulus, han kan kallade sig själv för den störste syndaren av dem alla (Första Timoteusbrevet 1:15). Vi får tillhöra Gud för han är nådig. Vi förtjänar det inte, inte för fem öre! Mycket har hänt i mitt liv, men jag har mycket att jobba med än. Det finns synder som vi kan göra som är stora. Men om vi verkligen ångrar oss vill göra bot så kan vi vända. Det enda Gud inte kan förlåta om vi hädar den helige ande. Men det behöver man inte vara så orolig för så länge man vill göra rätt.

Men vi har ingen rätt att kritisera vår broder. Om vi gör det ska vi komma ihåg att när vi gör det synder vi:

Tala inte illa om varandra, syskon, för den som talar illa om andra och dömer dem, han talar illa om lagen och dömer ut den. Men om du dömer lagen håller du den inte utan gör dig till domare över den. Det finns bara en lagstiftare och domare, han som ensam har makt att rädda eller förinta. Men vilken rätt har du att döma andra? Jakobs brev 4:11-12 (nuBibeln)

Vi måste älska och förlåta syskon och andra människor, men vi behöver absolut inte acceptera allt våra syskon eller andra människor gör. Ibland finns det människor som vi kan ta skada av att umgås med, dem kan vara bra att undvika dem. Jag undvek en period några som jag förstod kunde få mej att börja supa igen, men nu när jag inte känner någon längan efter det så är det inge problem att umgås med sådana. Om Gud vill att jag ska vara där. Men vi är uppmanade till att be för alla.

När Gud sänder “svaga” kristna, ingen kritik så. Men alltså människor som t.ex församlingsledare eller andra roller som bryter kraftigt, slarvig eller kanske sitter han och slurpar kaffe. Ni vet så där riktigt irriterande. Då är det lätt att klaga, men det är ett test från Gud. Vi får vad vi förtjänar, han vill se om vi kan älska dem. Kyrkan är Guds familj. Inte en plats för folk som tycker precis lika. Nej, vi ska formas och lära oss älska varandra. Det är också så viktigt att kyrkans lära inte “förändras” och “anpassas” efter världen. Men så länge läran är rätt och vi strävar efter att lära känna Jesus och varandra som en Kristi kropp så är vi på rätt väg. Men vi ska lära oss älska så som Jesus. Han kallar oss vänner. Den kärlek och förlåtelse vi har fått ska vi också ge vidare. Det finns många som har gjort saker som inte är bra i Guds namn, men får inte döma dem. Likt en förälder som alltid vill sitt bästa  för sina barn trotts att de beter sig illa.

Kyrkan är Guds familj, där vi ska vårda tron och gemenskapen. En gemenskap där vi kan fostras i tron, vi får stötta varandra. Att få tillhöra Kyrkan är en nåd och ett erbjudande. Vill man inte vara med i Kyrkan så är det ingen som tvingar en, bara att lämna.

Det är befriande tycker jag att känna det är bara upp till mig vad jag väljer att göra med mitt liv. Men det gör att jag funderar över hur jag lever mitt liv, att det är värt att ta vara på.

Brev till syskon: Filipperbrevet 3

Äntligen söndag, Herrens dag och en dag vi förhoppningsvis helgar åt Herren! Söndagen känner jag i alla fall är fridens dag, fokusera på friden och kärleken mer! Förutom mässan/gudstjänsten kanske studera bibeln lite? Lyssna på någon mer predikan? Hälsa på någon ensam person? Eller något annat som blir till välsignelse. Jag är glad att du är med och följer mina söndagsinlägg!

Nu är vi inne på det tredje kapitlet som handlar om att vi blir rättfärdiggjord genom tron, vårt slutmål och att vi ska ta Paulus som föredöme!

  1. Vers 1-11: Rättfärdiggjord genom tron
  2. Vers 12-16: Slutmålet
  3. Vers 17f: Paulus som föredöme

 

1. Vers 1-11: Rättfärdiggjord genom tron

Paulus börjar här med en viktig uppmaning: “Gläd er i Herren”. Det är så viktigt att vi i allt har vår glädje i Herren, i glädje och i lidande! Sedan varnar Paulus om att det fanns en grupp hedningar som påstod att hedningarna behövde omskära sig innan dopet. Allting börjar med dopet. Det är den fantastiska nåden. Vi behöver inte uppnå något för att ta emot Jesus i våra liv, för vandringen börjar med Jesus. Vi kan jämföra detta med att kräva att ofrälsta ska helga sig, det går inte. Vi kan inte ställa några krav. Wetterlund förklarar detta i ett stycke “Kom – Bort”. Först det ljuva kallet, sedan självförnekelsen. Jesus står och tålmodigt kallar oss till ljuset. För att vi då ska få förutsättningarna för vandringen mot målet. Jesus själv säger:

Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra.

Johannesevangeliet 15:5 (Svenska Folkbibeln 2015)

Nå väl, vad är viktigt i livet?

Men allt det som var fördelar för mig betraktar jag nu som värdelöst på grund av Kristus. Jag betraktar i sanning allt som värdelöst med tanke på det som är långt mera värt – kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. På grund av honom blev allt utan värde för mig och jag räknar allt som sopor för att jag ska vinna Kristus.

Vers 7-8 (SvenskBibeln)

Inget annat är värt något än verket för Kristus. Att hitta sig själv i honom är värt allt. Inte för att vi är duktiga eller klarar något av egen förmåga. Nej! Genom tron på Kristus är vi rättfärdiga! Paulus säger att han själv längtar efter att lära känna Kristus, hans kraft från Uppståndelse och dela hans lidande genom att bli lik honom i en död som hans (vers 10)! Att dela Kristi lidanden pratar Paulus om mycket, tyvärr har jag bara hört en enda predikan om det i mitt liv och det var förra söndagen. Här säger Paulus att han se fram emot en död som Jesus. Paulus är ett exempel på att inte ha för höga tankar. Även han säger att han hoppas nå fram till uppståndelsen, men han är inte för säker på sig själv. Vi får se på Jesu liv, att om vi tar oss fram med Jesu kraft till korset så får vi segerkronan.

 

2. Vers 12-16: Slutmålet

Här ser vi igen på att han inte förtröstar på sig själv utan på Jesu löften. Han vet att han inte är framme vid målet, men han strävar dit! “Jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför” (Ur Vers 13 – Folkbibeln). Vi måste som sekunderligen blicka mot målet! Här är Paulus hård och uppmanar oss att i allt söka Jesu fullhet och vara lyhörd för Guds fostran utan att glömma det vi lärt oss!

Paulus påminner oss gång på gång om att växa i Jesus och hela tiden sträva efter att göra rätt i allt. Tyvärr är det så lätt att helga sig på vissa delar av livet och glömma andra. Därför är det så viktigt att vi hittar en god gemenskap som fostrar oss in i Kristuslivet! Vi byggs inte upp i vår tro av att höra om Guds kärlek och nåd bara. De får dock inte glömmas, för Guds nåd och kärlek är så stor. Men utan gudsfruktan och fostran kan vi inte växa i tron! Då är risken att vi drabbas av den hemska ljumheten.

 

3. Vers 17f: Paulus som föredöme

Apostlarna är våra största föredömen. Paulus uppmanar oss att ta honom som föredöme. Efter Jesus är det mitt största föredöme i livet, inte för att jag lever upp till den nivå av andlig mognad. Men därför att jag inser att när vi tar efter hans exempel gör jag Guds vilja. Andliga föredömen i är gott! Det finns många människor vi kan ta som föredömen i vårt kristna liv. Människor som levt väldigt heligt. Det kan vara personer i vår vardag, som vi ser upp till.

Paulus säger till och med att “många lever som fiende till Korset” (vers 18). Jag frågar mej själv, är jag en av dem? Jag hoppas inte det. Frossa inte i det ätbara, sätt inte din ära i det som är skamligt och tänk inte bara på det jordisk! Måttlighet, själsstyrka (att uthålligt söka det goda) och rättfärdighet är dygder i det kristna livet! Kom ihåg att vi är inte medborgare i denna värld, våran själ tillhör inte längre denna värld. Vi ska inte leva då som folk i denna värld. Nej, vi ska leva på det sätt som anstår en medborgare i det himmelska riket! Vi åt Jesus som har makten förvandla vår svaga och bräckliga kropp till något en fullhet som hans. Men det är upp till oss, om vi vill helga oss. Men Jesus har all makten.

Jag vill bara påminna om att alla som Mose gick ut i öknen med kom inte fram till Kanaan. Men min önskan och bön är vi lär av Paulus. Att vi tar till oss hans fostran. Förhoppningsvis så får ni med er något av detta som blir till stöttning på er vandring. Jag vet att dessa ord är sunda för mina själ och jag önskar att dem visar sig i mitt liv.

 

4. Nästa vecka

Nästa vecka fortsätter jag med sista kapitel, hoppas ni är med då!

Guds frid!

 

Inre kamp

På senaste tiden har jag verkligen utkämpat samvetskval. Gud har dragit mej mot något jag i många år uppfattat som bluff och konstighet. Jag skrev en dikt förut med en rad som löd: “Dåren talar högt om den kunskap han ej besitter”. Denna gång stämde det på mej. Detta går emot ett tidigare inlägg, men jag har ändrat uppfattning. Det är så lätt att vara för säker på sig själv. Men så händer saker som skalar om allt och det man tog för givet inser man kanske är helt fel. Man kan bara vara säker på att Jesus är sanning och hans kärlek och nåd är oändlig om vi tar emot av den och vill gå med honom.

Ibland så sår fienden tankar i våra huvuden för att splittra, jag vill med detta inlägg markera vad jag kommit fram för efter resonemang vad jag uppfattar som andens ledning!

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om Katolska Kyrkan, som jag har tagit bort för jag ångrar det djupt. Där jag skrev att jag uppfattade Katolska Kyrkan som villolära. Jag ber om ursäkt. Jag har haft en inre kamp där jag inte känt mej hemma där jag är men jag har inte förstått var alternativet var. Det har slitit så i mej med gamla fördomar och det jag tagit reda på. Min mosters man som är katolik skickade mej katekesen för jag var nyfiken på den. En man som jag uppskattar, under tiden jag var nationalist och jag bodde hos dem så hade vi många samtal. Idag ser jag att jag hade mycket konstiga åsikter, men trotts det behandlade han mej med respekt. Han har aldrig tvingat mej att hålla med honom, men ändå så har han visat mycket kärlek. Sådana människor ser jag upp till.

När du hälsade på vid nyår hängde jag med på en mässa, så upplevde jag starkt upplevde anden. Jag har försökt att förneka detta gör jag intalade mej att det måste vara fel, detta har jag ju lärt mej att det är en villolära. Människor har kommit och velat “hjälpa mej” bort från RKK. Det är lätt hänt att man vill “hjälpa” genom att tjata på någon tills dem förstår, men det hjälper ju sällan. Men i allt så har Gud uppenbarat mer av sanningen och mönster som jag inte sett förut. Jag har ifrågasatt det mer för att något har liksom tvingat mej till det för att mina fördomar ska krossas. Det finns ju någon som vill skapa splittring och vill leda en på fel väg.

Det finns mycket att säga om detta. I hela gamla testamentet ser vi hur Gud väljer ut ett folk som går sin väg men Gud ger de gång på gång möjlighet att vända om. Men han väljer aldrig bort Israel som folk. Det säger något om Gud och om kyrkan. Jesus ger uppdraget till lärjungarna med Petrus i spetsen att leda kyrkan som han ska bevara som sin. Visst har det kommit in människor som gjort tok, men förkastar Gud sitt folk för det? Det är inte den bild jag får av Gud. Ju mer jag läser bibeln och katekesen så inser jag att de stämmer överens. Allt förstår jag inte, men den är grundad på Jesu auktoritet. Genom Petrus och lärjungarna som valde ut sina biskopar och liknande, så fortsätter det så.

Något som RKK har kritiserats för är deras dopsyn och att inte prata om omvändelse. Dessutom att det skulle tillbe andra en Gud, så som helgon. De ber dessa ändas om förbön, men är tydliga med att vi bara ska. Det är felaktig kritik, jag uppfattar deras syn på detta som sund:

299. Behöver de döpta omvända sig?

Kristi kallelse till omvändelse ljuder alltid i de döptas liv. Omvändelse är en ständig uppgift för hela kyrkan, som är helig men också bär synderna i sitt sköte.

107. Vem inbjuds att få del av Guds rike, förkunnat och förverkligat av Jesus?

Jesus inbjuder alla människor att träda in i Guds rike. Också den värsta syndare kallas att omvända sig och ta emot Faders oändliga barmhärtighet. Riket träder fram redan här på jorden för dem som tar emot det med ett ödmjukt hjärta. Det är för dem som dess hemligheter uppenbaras.

261. Är dopet nödvändigt för frälsning?

Dopet är nödvändigt för frälsning för dem som evangeliet förkunnats för och som har möjlighet att begära detta sakrament.

262. Kan man bli frälst utan dop?

Efter Kristus har dött för allas frälsnings kan sådana som dör för tron bli frälsta utan dop (blodsdop), katekumener och även alla de som under inflytande av nåden utan att känna Kristus eller kyrkan uppriktigt söker Gud och bemödar sig om att uppfylla hans vilja (önskedop). När det gäller barn som dör utan dop anförtror kyrkan dem i liturgi åt Guds barmhärtighet. 

Ur Katolska Kyrkans lilla katekes

Frikyrkan och sekter är grundad på människor som ansett sej veta bättre än RKK, det är inte för att slå ner på dem utan mer ett konstaterande. Min övertygelse är att om man är döpt, omvända och går med Kristus så är man en lärjunge oavsett om man väljer att vara nära hjorden eller inte. Ungefär så ser KK också på det:

163. Hur ska vi betrakta de kristna som inte är katoliker?

I de kyrkor och kyrkliga samfund som skilt sig från den fulla gemenskapen med den Katolska Kyrkan finns det många element av helgelse och sanning. Alla dessa goda ting kommer från Kristus och har en dynamisk tendens till att uppnå den katolska enheten. Medlemmarna i dess kyrkor och samfund har blivit inlemmade med Kristus genom dopet; vi erkänner dem därför som våra bröder och systrar.

Ur Katolska Kyrkans lilla katekes

Det har blivit mycket stridigheter. Jag vidhåller min uppfattning om att vi behöver en enad andefylld församling (vilket även RKK uppmanar till se sats 820-822 och 866 i Stora katekesen). Det finns bra saker i frikyrkorna, vill inte göra mej mej ovän med dem. Jag har jättemånga fina vänner i den gemenskapen som jag inte vill förlora kontakten med.

När jag kom tillbaka tilltron så var jag så vilsen men när Gud sa “läs bibeln & gå tillbaka till kyrkan”. Det var så tydligt, även om jag visste att den tanken inte kom från mej själv. Så känns det nu, det är ingen människa som säger det. Jag har haft egna idéer när jag tog emot Jesus om att han var EN väg, som vissa liberala kristna påstår. Men Gud lät mej tro det ett kort tag men han formade mej med tiden. Under detta år har jag växt i Kristus-jaget och jag har i Jesu kraft dö bort från mitt världs-jag mer och mer.  Det är smärtsamt ibland och man får jobba mot mycket fördomar.

Villoläror finns överallt, men att vara kristen handlar i första hand om växa i sitt Kristus-jag och dö bort från världs-jaget. Vi får komma ihåg att vi inte skall bekämpa människor utan läror:

För vår kamp är inte mot kött och blod utan mot härskare och makter och kosmiska krafter här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.
Efesierbrevet 6:12 (SvenskBibeln)

Jag har insett att det är samma röst som kallade mej tillbaka till tron som nu kallar mej vidare. Därför väljer jag att gå till RKK, vi får se om jag konverterar. Hoppas verkligen jag inte förlorar någon vän nu. Det kan se dumt ut att jag uttrycker en ändrad uppfattning. Men så är det väl för alla att man säger eller skriver något inte blir så bra ibland? Jag är människa, med många fel och brister, men det är dem sidorna jag vill lyfta fram. För det är när vi går fel eller syndar som vi kan få upptäcka mer av Guds nåd och kärlek. Men det kan vara nyttigt att vara kritisk mot allt människor skriver och säger. Ibland kommer vi fram till att vi hade helt fel uppfattning om något. Våra perspektiv är så smala. Våra förnuft ska vi inte lita på, det sviker oss ofta.

Skriv om ni undrar något, om det är många frågor så eller så svarar jag via ett ytterligare blogginlägg. Det finns mycket fördomar och jag har läs och hört många av dem under lång tid, så jag behöver ingen “upplysning” för jag har redan tänkt igenom

Att älska Jesus – dikt på rim

Vad innebär äkta kärlek till Jesus?
Det är en fråga att till sig ställa.
Vi kan inte älska Jesus mer än vi hatar vår synd,
och inte mer än den som vi mest gnälla.

Att älska Jesus är att se ringa,
att av barnen se och lära.
Att älska när det gör som mest ont,
även när det känns som det på hjärtat tära.

Att älska Jesus är att ödmjuka sig,
att inte tro sig vara bättre än andra,
Att älska Jesus är att söka det som är sant,
och vara ett bättre exempel utan att klandra.

Att älska Jesus är att förlåta alla som gör en illa
och när man sårar be om ursäkt då
Att älska Jesus är att vilja tjäna andra
att vara sin nästas slav är det högsta att nå

Att älska Jesus är att glädja sig åt det lilla
att i sin näste se och bejaka det som är gott
Att älska Jesus är att uppoffra sig
att nöja sig med Guds stor kärlek och nåd som vi fått

Brev till syskon: Filipperbrevet kap 2

Ännu ett nyttigt kapitel i Filipperbrevet. Där Paulus pratar om att ödmjuka oss inför Gud och människor, att arbeta på vår frälsning och Timoteus och Epafrodius sändning.

 

Kära bröder och systrar!

Om ni inte har läst förra veckan så kan du följa denna länk. Det glädjer mig att ni vill del av mina tankar och uppmaningar. Jag skriver till er för jag vill dela med mig av de tankar som jag upplever att Gud har lagt på mitt hjärta. Paulus har mycket som vi såg i kapitel 1. I detta kapitel talar han om att vi ska frukta Gud och arbeta på vår frälsning! Med ett intressant tyckte om att han ska sända Timoteus.

  1. Vers 1-11: Genom ödmjukhet till upphöjelse
  2. Vers 12-17: Arbeta på er frälsning
  3. Vers 19-30: Timotheos och Epafroditus skickas till Filippi
  4. Nästa veckas inlägg

 

1.Vers 1-11: Genom ödmjukhet till upphöjelse

Här pratar Paulus igen ur vi ska vara eniga och älska varandra. Inte heller ha för höga tankar om oss själva. Ett problem som jag sett på sina håll och jag själva har kämpat med mycket tidigare och delvis nu. Att inte tro sig veta allt utan, vara ödmjuk inför att det finns mycket vi inte förstår.  Han säger till och med att vara eniga i “själ och sinne”, det är en stark uppmaning.

Let nothing be done through strife or vainglory; but in lowliness of mind let each esteem other better than themselves. Look not every man on his own things, but every man also on the things of others. Let this mind be in you, which was also in Christ Jesus: 

Filipperbrevet 2:3-5 (King James Version)

Var inte själviska och försök inte imponera på varandra. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på vad som är bra för er, utan tänk också på andras behov. Ha samma inställning som Kristus Jesus hade. 

(nuBibeln)

Ödmjuka sig för Gud och människor är så viktigt. Att bli som Jesus i ALLT är vårt mål, här kan vi fråga oss “är Jesus fullhet min största längtan?”. – Detta är något jag uppfattar tydlig på. Ibland får vi för oss att vi inte behöver släppa in Gud i hela livet, men då har vi inte överlåtit oss fullt. Vi behöver inte förändras till hans fullhet på en gång, det är en process. Men det är viktigt att vi inte hindrar Jesus från att påverka alla delar av våra liv. Det är så viktigt att ifrågasätt sitt eget sätt att leva gång på gång.

Bibeln beskriver många sidor av Jesus, bl.a. hans lidande på flera stället. Vers 6-8 är en typiskt sådan. Det beskrivs tydligt att det var på grund av att han levde syndfritt och bar våra lidanden som han blev upphöjd till den högsta, som vi sedan ser i vers 9-11. Vi är människor och vi klarar inte att dra det lasset som han drog, därför behöver vi andens kraft. Men som det står i vers 8 (Folkbibeln 2015): ‘ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.‘ Så är det något som gäller oss också.

 

2. Vers 12-17: Arbeta på er frälsning

Att Paulus skriver det tidigare för att visa på att vi ska se Jesus som en förebild förklarar han här.

Därför, mina kära, ni som alltid har varit lydiga: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara så som när jag var hos er utan ännu mer nu när jag är långt borta.

Filipperbrevet 2:12 (Bibel 2000)

En barnet som sköter sig behöver inte vara orolig för ens föräldrar (om det funkar som det ska) blir upprörda eller så. Dem kommer att glädjas över dem, även om de vet att allt inte blir perfekt. Men om barnet missköter sig kommer det att ha något att dölja för sina föräldrar för det vet att dem inte kommer gilla det, får de veta vad barnet gjort kommer de blir arga och besvikna.

Överför bilden: Vi ska självklart inte ta det som att vi ska vara rädd för Gud, om vi inte lever i synd. Men jag är övertygad om att det är farligt att ta Gud för givet. Inte heller bara när folk ser utan sträva efter att vara trogen i allt. Gud känner ditt hjärta mer än du själv.

Vers 13 beskriver något som verkligen är fantastiskt, att Gud verkar genom får vilja och gärningar. Det är så viktigt att komma ihåg att det inte handlar om våra egen mänskliga kraft utan om överlåtelse. Så ska vi även gör detta i uppriktig glädje, fortsätter Paulus. Detta pratar Jesus om att vi ska göra saker för att vi vill, inte för att vi måste. Men älskar och fruktar vi Gud så vill vi bara göra det som ärar honom. Det är så viktigt att vi är ett gott exempel inför den falska och trasiga världen. Paulus beskriver det som Jesus pratar om i Bergspredikan:

Ni är jordens salt. Men om saltet har förlorat sin kraft, hur får man det salt igen? Det duger inte till något annat än att kastas ut och trampas ner av människorna. Ni är det ljus som lyser upp världen. En stad uppe på ett berg kan inte gömmas. När man tänder en lampa ställer man inte ett sädesmått över den. En lampa ställer man i ett lampställ så att den lyser för alla i huset. På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser allt gott ni gör och hyllar er Fader i himlen.

Matteusevangeliet 5:13-16 (Svenska Folkbibeln 2015)

Ta till er av detta och lär av det. Så är inte allt jobb som lagts ner för att stötta och styrker oss i tro förgäves. I vers 17 skriver han än en gång om att om han dör i arbetet så är han ändå glad om det bara får dem att växa i tron. En inspiration till oss alla. För han vet att de delar hans glädje.

 

3. Vers 19-30: Timotheos och Epafroditus skickas till Filippi

Detta stycke tycker jag poängterar hur viktigt det är med andliga förebilder här på jorden! Att se på människor som har visat vägen. Vilka människor görs till exempel i bibeln? Jo, människor som har prövats och hållit måttet, i Nya testamentet människor som varit trogna i kampen att sprida evangeliet. Ett stycke som ger mycket tankar, det måste ju varit viktigt för honom för att han lagt tid på att att skriva det.

I vers 21 så skriver han att ‘ För alla tänker på sitt eget, inte på Jesu Kristi sak. ‘ – Filipperbrevet 2:21 (SvenskBibeln). En vers att stanna upp och begrunda! “Alla tänker på sitt eget”, han talar om oss. Låt oss lyfta blicken och se att vår tro inte handlar om hur duktiga vi är inför Gud, inte heller så handlar det i huvudsak om vad vi kan få av Gud. Det handlar om den kärlek och sanning vi får för att ge vidare, genom att sprida Guds rike.

Det står i vers 26 att han längtat efter alla och varit orolig, känner vi så för våra bröder och systrar? I vers 29 påvisar han att dessa människor som har helgat sig och gått igenom mycket skall visas större respekt och vördad.

 

4. Nästa vecka

Då fortsätter jag med kapitel 3 som handlar om rättfärdigheten genom tron, slutmålet och Paulus som föredöme. Mycket nyttigt att suga åt sig där! Hoppas ni vill vara med!

Guds nåd och frid!

Om inte Gud finns – prosadikt

Om det inte hade funnits någon Gud
då finns det ingen poäng med att bry sig om andra
Om det inte hade varit någon som skapade jorden
inte heller någon anledning att ta hand om den svage

Då hade vi kunnat acceptera Hitler
för då hade det inte funnits någon som älskade alla
Då hade vi kunnat utrota alla svaga
för dem hade ändå varit en belastning

Att du har fått ett samvete är ett tecken på något större
det innebär att det finns ett allmängiltigt rätt och fel
Att du har fått medkänsla visar att det finns en Gud
för den har inget egenvärde för en själv

Men det finns en Gud som har en plan
för att söka och rädda alla som tar emot honom
Men det finns ett hopp för den som tar emot
Att finna frid, kärlek och en dag en morgon utan mer plåga